"Muhammed har ikke lært jer at brænde biler, skoler og offentlige bygninger"

Bränder på över 120 ställen i Danmark, krossade rutor, välta soptunnor, stenkastning, unga vandaler far fram i Köpenhamn. Det rör sig tydligen huvudsakligen om invandrarungdomar.

I fredagsbönen hos Islamisk Trossamfund på Dortheavej, uppmanade Imam Mustafa Chendid till en civiliserad reaktion på, att Muhammed-teckningarna blivit igen publicerade. "Muhammed har ikke lært jer at brænde biler, skoler og offentlige bygninger. Han har lært jer at opføre sig civiliseret." Chendid underströk dock, att 17 danske tidningar publicering igen av teckningarna var en onödig och dum handling. Mustafa Chendid underströk också, att teckningarna icke fick stoppa integrationen och muslimernas tro på demokratin. "Demokrati er bedre end de diktaturer vi kommer fra, men man skal ikke lade denne her hændelse skærme fra den læringsproces, at demokrati er godt". Mustafa Chendid vände sig särskilt också till de unga, som orsakar oordningen på gatan. "Lyt til jeres forældre og til Allahs budskab: Jeg har tillid til dig unge mand/pige. Vis besindighed." (BT)

Det man möjligen kunde sakna var en förståelse för motivet till de danska tidningarnas och Sydsvenskans publicering av karikatyren, nämligen de mordhot som karikatyrtecknarna och svenske konstnären Lars Vilks utsatts för. Hade så skett hade imamen Mustaf Chendid närmat sig en viktig fråga, nämligen huruvida islams lag tar över dansk konstitution.

När antifascisterna slog sönder Göteborgs centrum och kastade gatsten på svensk polis för några år sedan fick det den konsekvensen att många som hörde hemma på vänsterkanten kände sig villrådiga. Detta kan man ju i en demokrati inte stödja. Pöbelfasoner drabbar dessutom alltid de små, såsom de enskilda småföretagare, vars egendom råkat stå i vägen för de maskerades framfart. Dessa ligister förstörde mycket av det politiska budskap som borde ha kommit fram vid tillfället ifråga. Och de omöjliggjorde en politisk debatt. Håller något liknande på att ske nu med frågan om islams plats i det danska eller svenska samhället?

Det finns liksom två sidor av problemet i Sverige å ena sidan de radikala muslimska grupperna som etablerar sig i Malmö med omnejd och å den andra det ökande stödet för sådana krafter som sverigedemokraterna också det i Skåne. Här finns roten till en om några år inflammerad konflikt.

Det finns en liten grupp människor som inte vill ha hit några främlingar av flera skäl som inte är rumsrena. Men jag tror att denna grupp är ganska liten och består av samma fascister som vill ge sig på homosexuella, judar och svarta. När andra svenskar börjar bli tveksamma så vill dessa ordentliga medborgare verkligen inte ha något med halvkriminella nazister att göra. Och vad är det då som gör dessa ordentliga svenskar tveksamma? Vad jag vet har man inte undersökt det. Men om vi skulle spekulera:

* En faktor är den annorlunda synen på familjen. Jag tror inte svensken i gemen tolererar hederskultur och patriarkala idéer. Än mindre accepteras förtryck av kvinnor eller homofoba yttringar. Dumpning av barn i hemländer eller kidnappning av barn för tvångsäktenskap får den vanlige svensken att tro att invandraren inte kommit till Sverige på riktigt. Misstron mot den unga generationens umgänge med svenska vänner särskilt om det gäller kärleksförbindelser är också något som väcker undran; och i förstärkt grad om svenska flickor generellt avfärdas som horor eller lösaktiga. Sharias familjenormer diskriminerar kvinnor, homosexuella och icke-muslimer och har därför ingen plats i ett jämlikt samhälle i Sverige. Detta perspektiv skrämmer den "ordentlige svensken".

* En annan faktor är den annorlunda synen på samhällskick och religion. Islams språk är arabiska. Religionens universella anspråk gör att den konkurrerar med nationella kulturer och juridiska system. Detta måste rimligen ändras så att den religiösa tolkningen blir anpassad till svenska förhållanden. Men bristen på anpassning skrämmer den "ordentlige svensken".

Själv skulle jag vilja att varje person - i vart fall vid medborgarskap - avkrävdes en förklaring att man - utan förbehåll för religiösa regler - underkastade sig svensk lag och stödde ett demokratiskt förhållningssätt i samhället och familjen. På något sätt är det viktigt att det inte bildas muslimska enklaver, där andra normer om demokrati och förhållningssätt utbildas. Om de som upptas som medborgare har en gemensam grundinställning så gynnas ett mer avslappnat förhållningssätt mellan olika medborgargrupper. Jag tycker också att svensk domstol skall kunna ta upp frågan om upphävande av medborgarskap. Jag tänker på två fall, dels när någon genom mutor eller falska uppgifter tillskansar sig sådant dels och vid det mot demokratins grundvalar riktade brottet terrorism.

Jag säger inte att detta är färdiga åsikter utan mer som ett försök till debatt. Andreas Malm på DN Kultur skrev 14/2 en artikel "Parti Fobi" efter att ha läst antirasistiska tidskriften EXPO . Man menar att Sverigedemokraterna, som klätt upp sig i kostym i flera avseenden, går en fin framtid till mötes och att det bara är en tidsfråga tills nazisterna erövrar sina första riksdagsplatser i Sverige. I Danmark har man ju redan Dansk Folkeparti. Malm menar att åsikterna - muslimer är farliga i sin egenskap av muslimer, de står i motsättning till sådana värden som jämställdhet, tolerans och yttrandefrihet, som de hotar, de skiljer sig i grunden, till sitt väsen från européer och de strävar efter makt -lever i samhället i produktiv dialektik med Västerlandets borgerliga offentlighet.

Ändå är Malms analys bara ett konstaterande som knappast stoppar nazisternas frammarsch. Frammarschen beror ju enkelt uttryckt på att man får väljarstöd. Och väljarsstödet kommer knappast från de "mentalt besatta islamofoberna" utan från vanligt folk som känner sig tveksamma och drar slutsatser av det de ser på TV, läser i tidningar och hör på radio. Vill man alltså göra något åt detta så får man väl undersöka: varför är Svensson tveksam mot muslimer? Och göra något åt detta i samråd med sansade muslimska organisationer.

Sverigedemokraternas främsta hjälpredor är just dessa mordbrännande ungdomar med bistånd av muslimska flaggbrännare i arabvärlden. Och hur reagerar Svensson på "Befrielsepartiets - Hizb-ut-Tahrir - skallande rop på Norrebro "Allahu Akbar" och ledaren Fadi Abdullatifs tal "Res er muslimer! Det är nog med underkastelse och underdånighet...troende bröder och systrar till kamp mot de som förhånar islam och profeten Muhammed.. Allah är större än demokratin... vi måste skapa en riktig muslimsk stat med sharialagar...". Parentetiskt skall tillfogas att organisationen är förbjuden i flera arabländer och i Tyskland och Ryssland på grund av kopplingar till terrorattentat och antisemitisk propaganda. (Sydsvenskan)

Men det finns ju många förnuftiga som tyvärr får alldeles för litet utrymme, ett exempel ur våra danska granntidningar:

Muslimernes Fællesråd er afslappede over for at mindst 17 danske aviser i dag valgte at trykke den omstridte tegning af Muhammed med en bombe i turbanen. Foreningens talsmand, Zubair Butt Hussain, er dog tvivlende over for, om genoptrykning gavner ytringsfriheden. "Det står aviserne frit for at publicere det, de vil, så længe de overholder reglerne for ytringsfriheden. Tegningen har også været bragt før, så umiddelbart er der er ikke noget nyt under solen" (BT)

Och det behövs sådana lugnande besked från de muslimer som vill leva i sekulariserat samhälle med eller utan sin hemlandsreligion. Men finns det något annat att göra för att undvika en framtida blodig konflikt i vårt eget samhälle än dels att kräva en anpassning av svensk islam till Sverige dels ock att undersöka och åtgärda den växande otrygghet hos många svenskar som gör att de lutar åt att stödja de främlingsfientliga krafterna?

Slutligen gör jag den reservationen att bloggartikeln är skriven utifrån ett svenskt perspektiv; jag har alltså ganska små kunskaper om det danska samhället även om jag gärna sneglar på det.