Lysa med lånta fjädrar

Omkring år 30 e. Kr. berättade Phaedrus fabeln om Den fåfänga kajan. Kajan prydde sig med påfågelns fjädrar. För att med dessa lånta fjädrar få större lyskraft, får man förmoda. Det är bara det - tillägger jag när fabeln återberättas i dag- att fjädrarna limmats så bristfälligt att den egna svarta fjäderdräkten syns igenom och dessutom trillar av vid första vindpusten.

Vår statsminister dras f.n. med en rad inhemska misslyckande såsom a-kasseavhoppen, EUs torpedering av förslaget om sänkta arbetsgivaravgifter och förslaget om nya regler för sjukersättning. Nu har Fredrik Reinfeldt dragit en tystnadens slöja över detta och istället kommenterat de stora händelserna i väst.

I partiledardebatten hyllade Fredrik Reinfeldt demokraten Bill Clinton och jämförde sin egen politik med hans. Det fanns inga skillnader, medan den ideologiskt mer nära republikanen Bush inte ens nämndes vid namn. Det kan antecknas att då var Hillary Clinton med uppbackning av maken Bill demokraternas självklara kandidat.

Inför "supertisdagen" i de amerikanska primärvalen hade läget vänt och nu tippade alla "förståsigpåare" den yngre Barack Obama som trolig segrare på demokratsidan. Han är ung och påstås ha en Bob-Kennedy-utstrålning med karisma att inympa hopp för framtiden hos människor. Nu gick vår otursförföljde statsminister snabbt ut och förklarade att naturligtvis stod högerregeringen närmare amerikanska vänstern, nämligen demokraterna, och Fredrik Reinfeldt själv stödde Obama som hade en politik som liknade hans egen. "Det är svårt att gå emot sin egen politik", var de övertygande och visa statsministerorden.

Han borde kanske ha väntat tills supertisdagen var över, eftersom Hillary Clinton nu anses ha en knapp ledning över Barack Obama. Men det är fortfarande så osäkert att det inte är dags för Fredrik Reinfeldt att återigen sadla om.

Det är bara det att vid genomgången i Dagens Nyheter av de två demokratiska presidentkandidaterna så är deras program i stora drag identiska och knappast på någon punkt särskiljande utom ett, nämligen att Hillary Clinton har ett genomtänkt förslag till sjukförsäkring för alla medborgare som skall finansieras av stat och företagare i samverkan medan Obama begränsat sitt försäkringsförslag till att omfatta barnen. Inte heller "förståsigpåare" kan konstatera några andra skillnader, möjligen är Obamas förslag än mer diffust än Clintons. Men Fredrik Reinfeldt vet naturligtvis bättre.

Det som fick Fredrik Reinfeldt att prisa Bill Clinton är att Clinton anses politisk upphovsman till vad kallats "triangulering" dvs att han tog över republikanernas gobitar och integrerade dem i sin egen mer sociala - ja, man skulle kunna säga socialdemokratiskt inriktade - politik. Då får man en stabil politisk grund som består av ens egna ideologi med kryddor av det bästa hos motståndaren. På så sätt segrade Bill Clinton i två presidentval. Fredrik Reinfeldt och "oberoende liberala" politiska tänkare försöker nu göra gällande att Reinfeldt vann valet 2006 med samma metod. Jo visst smetades moderaterna till oigenkännlighet in med en kosmetika som man kallade "det nya arbetarpartiet". Det är bara det att medan Clinton - och f.ö. också Blair - hade en ryggrad av egen ideologi och integrerade motståndarens gobitar så försökte Fredrik Reinfeldt sy en maskeringsdräkt med namnet "arbetarepartiet" i stora bokstäver på ryggen för att skyla över den egna inriktningen. Det dröjde emellertid bara någon månad så lättade man på maskeringen och tvättade av PR-kosmetikan och visade sitt handlag med en omvänd-robin-hood i rasande fart. Men folk är ju inte dumma. Det visar opinionsiffrorna.

Är det någon annan än Fredrik Reinfeldt som i dag upptäckt någon likhet med Bill Clinton, Barack Obama eller Hillary Clinton. Nej snarare växer skillnaden när man tittar på det praktiska politiska handlaget, i vilket ämne alla tre har åtskilligt att lära ut till vår statsminister.

Är det någon som inte förstår varför jag inledde denna betraktelse med en ca 2000 år gammal fabel, som skrevs som en moralitet för dåtidens romare? Kan det var så att det är någon som i flera avseenden försöker lysa med lånta fjädrar? Men kanske har påfågelsfjädrarna limmats så bristfälligt att de faller vid första politiska vindpust?

Bloggartikeln tillägnas journalisten Olle Lönnaeus, som i "oberoende liberala" Sydsvenskan 6/2 skrev om samma ämne men något annrlunda.