Perukstockarna i Luxemburg misskrediterar hela europatanken!

Nu har EG-domstolen gjort det igen, oberättigat lagt sig i en rent svensk angelägenhet, nämligen vad skall gälla i Sverige på svensk arbetsmarknad. Domen är dessutom helt obegriplig: å ena sidan fastslås att det är tillåtet att tillgripa konflikt för att få igenom ett kollektivavtal. Samtidigt så tycker man att det 170 sidor långa Byggnads kollektivavtal som skall reglera lön och andra arbetsförhållandena är för långt och svårläst. Och att det svårlästa avtalet skulle vara ett hinder för fri rörlighet av arbetskraft. Är det inte bra att man ingående avtalsreglerar för att undvika domstolstvist? Men ju enklare avtal ju lättare kan också arbetsgivarparten slingra sig undan, eller? Är det förresten någon som har försökt att läsa någon av EG-domstolens egna domar. Ja, med ett understatement kan man ju säga att någon mer svårläst litteratur får man leta efter - det har också uppkommit ett särskilt advokatskrå som bara sysslar med att uttolka dessa svårlästa dokument. För en icke-invigd är de omöjliga att begripa. Ytterligare massa pengar till jurister alltså!

I Sverige har vi den goda smaken att jurister - med få undantag - inte dömer i rent politiska frågor utan dessa är förbehållna de demokratiskt valda politiska organen. Detta gäller såvitt man kan förstå inte EG-domstolen som alltså mer och mer tar sig före att underkänna lagstiftning och fast avtalspraxis som tillkommit genom politiska beslut av de i medlemslandet förekommande demokratiska institutionerna. EG-domstolen är alltså jurister, liksom jag själv, som utan något som helst demokratiskt mandat, och ingriper i den demokratiska beslutsprocessen. Dessutom nio män utan den kvinnliga påverkan som finns i exempelvis svenskt domstolsväsende.

Dessutom är domstolen överställd de politiskt tillsatta EU-organen på så sätt att exempelvis parlamentet inte kan stifta en lag och därmed ändra en av EG-domstolen bestämd tolkning av fördraget. I EG-domstolen är man alltså ganska nära Gud. Så är det inte i Sverige. Här kan riksdagen ändra en lag som tolkats på visst sätt av Högsta domstolen och på så sätt bestämma en annan inriktning på framtida lagtolkning.

Dessutom har svenska domstolar att utgå från de förarbeten som finns till lagar, där lagstiftningsorganen gett exempel och förklaringar hur man avsett att lagens bokstav skall tolkas Detta ger domstolen en ram inom vilken domstolen måste hålla sig vid bestämmande av domslut. På så sätt skapas också en demokratisk kontroll över domstolarnas rättsskipning. Så är inte fallet med EG-domstolen. Alltså inte nog med att domstolsledamöterna saknar demokratiskt mandat. Domstolen formulerar i princip själv den lagstiftning enligt vilken man meddelar sina domar, vilket jag ger exempel på i nästa stycke.

Exempelvis skall EG innefatta "en inre marknad som kännetecknas av att hindren för fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital avskaffas mellan medlemsstaterna". Det är allt som finns i form av lagbestämmelse varefter domstolen fritt fabricerar sin dom och sitt domslut eftersom inga förarbeten eller andra motiv finns. Förutom dessa grundläggande friheter finns en massa andra artiklar med lika luddiga bestämmelser om bl.a. hög hälsoskyddsnivå, miljöskydd, konsumentskydd. Men domstolen kan fritt välja att prioritera vilken punkt man vill, eftersom det inte i fördraget anges rangordning. Och hittills har domstolen prioriterat detta med fri rörlighet vilket ifråga om exempelvis alkohol och spel lett till att Sverige tvingats in i en kontinental dryckes- och spelkultur med bortseende från alla hälsoaspekter. Detta trots att vi själva naturligtvis skall ta hand om "resultatet", nämligen de omfattande hälsoproblemen med alkohol- och spelskador.

Överhuvudtaget är domstols- och juristinflytandet ett av de stora förändringarna med Europagemenskapen så som den utvecklats. Förenklar man det, så är det oerhört märkligt, att man godtagit att nio män sitter och väljer och vrakar vilken lagstiftning som kan underkännas eller godtas, och i princip kan upphäva alla demokratiskt fattade beslut. Har vi medborgare verkligen godkänt detta?

Nu är det samma sak med arbetsrätten. Det är en skandal att perukstockarna i Luxemburg kan sitta och föreskriva vilken arbetsrätt vi skall ha här i Sverige. På kontinenten är man van vid att fackföreningarna inte är lika starka som i Sverige. Därför har andra rättsprinciper, bl.a. med mimimilönlagstiftning inom arbetsrätten utvecklats. Men med vilken rätt skall kontinental arbetsrättslig doktrin genomföras i Sverige? Kommer svenskar till något kontinentalt EU-land så får man minsann rätta sig efter det landets arbetsrättsliga lagstiftning. Men som sagt Svenskt Näringsliv och stora delar av alliansen hurrar för utslaget: nu skall äntligen det svenska facket knäckas när förberedelserna med borttagen skattefrihet för medlemsavgifter och dråpslaget mot arbetslöshetskassorna förberett terrängen. Nu skall förhandlingsrätten och strejkrätten äntligen inskränkas så att högerregeringen och näringslivet kan sätta grimma på de självtillräckliga fackföreningarna, himlar Urban Bäckström och Maud Olofsson i trance.

EG-domstolen har fattat ett orättmätigt utslag och trängt in på vår arbetsrätt under sken av att den skulle strida mot "fri rörlighet för arbetstagare". Man vänder sig mot att Byggnads avtal, som man genom sin blockad ville få det lettiska byggnadsföretaget att skriva på när det gällde arbete i Sverige, var 170 sidor långt och svårläst och att därmed något slags hinder för den fria rörligheten. Man får ha god fantasi för hitta på en så genomskinlig och långsökt tolkning.

Jag vill påstå att EG-domstolen härmed klart överskridit det som man vid medlemskap kunnat förvänta sig. Detta särskilt som Byggnads blockad skedde för att påtvinga ett svenskt kollektivavtal eftersom det lettiska byggföretaget hade ett lettiskt låglöneavtal med sina anställda. I praktiken innebar detta alltså diskrimninering vad gäller lön och övriga arbets- och anställningsvillkor av arbetstagare från annan medlemsstat på grund av nationalitet, vilket är förbjudet enligt Artikel 39 i Romfördraget såsom en del av "fri rörlighet för arbetstagare". Det handlar alltså om lönedumpning, vilket medfört att det lettiska byggföretaget kunnat konkurera med förmånligare villkor vid den kommunala upphandlingen. Även därför är domslutet en gåta. Domslutet framstår därför som en ren eftergift åt arbetsgivarintressenas lobbygrupper. Detta ger saken ett demokratiskt frågetecken och är dessutom mycket olyckligt eftersom det hos arbetstagare i medlemsländerna kommer att uppfattas - och med rätta uppfattas - som att EU är något som huvudsakligen gynnar högerkrafterna, dvs arbetsgivarna och kapitalisterna. För en enskild framstår domslutet som orättmätigt, partiskt och som ett oberättigat ingrepp i ett rättsområde där vi upplevt oss ha kvar vår suveränitet.

Helt uppenbart har domstolen på detta sätt kraftigt medverkat till att EU uppfattas i Sverige som än mer negativt än tidigare. Själv kan jag inte komma på något mer angeläget reformkrav - förutom möjligen den bristande öppenheten och det demokratiska underskottet - att kraftigt reducera domstolens möjligheter att på detta sätt ge sig in på områden där medlemslandet uppenbarligen har kvar sin suveränitet.

Summa summarum är att perukstockarna i Luxemburg på ett kraftfullt sätt medverkat att sänka europagemenskapstanken bland Sveriges arbetstagare. Man skänker Margot Wallström en fridsam tanke: först konstitutionsfördraget över huvudet på europamedborgarna och sedan denna odemokratiska domstol med sina omöjliga utslag. Fanns det inte en gång en tanke om att närma EU till medborgarna?