Generös flyktingmottagning men villkorad asyl.

Sydsvenskans chefredaktör Heidi Avellan skrev i dag 15/12 med rubriken "Stäng inte dörren - öppna fler". Jag är överens med med henne när hon skriver: Människor på flykt behöver en fristad. En plats att bygga upp en ny tillvaro, i väntan på att kanske en dag kunna återvända. Självklart. Men måste så många komma till Sverige? Till Malmö? Sverige är ett av världens rikaste länder, vi har råd att ställa upp. Samtidigt: Flyktingarna är ett gemensamt ansvar. Inte bara Sveriges. Inte bara Malmös - eller Södertäljes eller Göteborgs. Att stänga dörren är inget alternativ. Medan beslutsfattarna inte lyckas hitta sätt för att rätta till dagens skevheter tvingas ytterligare människor från hus och hem, människor fortsätter att satsa alla sina pengar och riskera sitt liv för att söka en ny framtid. Att stänga dem ute vore omänskligt. Och ett brott mot Genèvekonventionen.

Jag håller alltså helt med Heidi Avellan att vi måste generöst och solidariskt ställa upp för andra människor på flykt. Saken har ju ställts på sin spets då de två socialdemokratiska kommunalråden i Göteborg och Malmö krävt avvisning av alla som smugglats hit. En helt onödig plump i Avellans protokoll var att ge Mona Sahlin ett nålstick när hon tog avstånd från kommunalrådens uttalande och jag håller helt med henne att naturligtvis måste vi i vart fall till punkt och pricka följa Genevekonventionens krav på individuell prövning av varje asylansökan. Lika onödigt för att det skall bli en konstruktiv debatt var Billströms föraktfulla avfärdande av Göran Johanssons och Ilmar Reepalus desperata utspel.

I huvudsak är jag är tacksam för att Heidi Avellan driver på frågan så att något konstruktivt kan komma fram. Hon skall tydligen till veckan leda en debatt mellan Billström och Reepalu. Hoppas att man lämnar pajerna hemma och samlar sig till en konstruktiv debatt i denna den näst miljöfrågan viktigaste politiska frågan för närvarande.

För att medverka till en sansad analys vill jag göra ett försök.

Problemet sönderfaller i tre klart urskiljbara frågeställingar:

* Kan flyktingmottagandet fördelas mer rättvist mellan EU-medlemmarna?
* Är det rimligt att kommuner skall kunna vägra att ta emot "sin andel" av flyktingar?
* Är det rimligt att flyktingar under en tid av introduktion och inskolning i det svenska samhället anvisas vistelseort där resurser för ett bra mottagande finns?

Den första frågan tycks vara en knäckfråga som man inte lyckas klara trots alla fina EUorgan. Men jag lämnar här den frågan därhän.

När det gäller den andra frågan så är det visserligen så att till stöd för vissa kommuners handlingssätt åberopas kommunal självstyrelse. Men det är i detta sammanhang ett skenargument. Flyktingmottagande är - förutom den humana aspekten - en skyldighet för staten Sverige enligt internationella konventioner. Staten Sverige har också en skyldighet att sörja för drägligt socialt stöd till de egna medborgarna enligt socialtjänstlagen. Skyldigheten enligt socialtjänstlagen utövas genom kommunerna och enskild kommun kan inte vägra att vidta rimliga åtgärder enligt denna lag. Vägrar kommun ogrundat visst socialt stöd så kan kommunen åläggas att ge detta efter prövning i förvaltningsdomstol. På samma sätt borde det vara med flyktingmottagandet. Omedelbar tvångslagstiftning borde genomföras så att rika men tydligen snåla kommuner som Svedala och Vellinge tvingas att hantera sitt främlingsmotstånd.

När det gäller den tredje frågan är den mer tveksam och Heidi Avellan säger spontant att "tvinga folk att bosätta sig i kommuner med jobb och tomma lägenheter är ovärdigt". Jag förstår hennes reaktion. Samtidigt så vill jag inte stanna där.

Utgångspunkten måste vara att vi självklart skall ta emot flyktingar. Men öppnar man dörrarna för invandring så kan vi konstatera att våra resurser på de platser som flyktingarna hittills valt att slå sig ned inte räcker till. Detta leder till ett dåligt mottagande i den formen att varken arbete eller rimlig bostad kan erbjudas. Inte heller finns resurser för lämplig introduktion till det svenska samhället och nödvändig språkundervisning. Detta i sin tur är leder till ghettoisering och "främmande" öar i det svenska samhället med så småningom sociala problem som följd. Även detta är ovärdigt och bäddar för framtida sociala problem.

Som jag ser det så är det viktigaste att vi ser till att vi har en rimlig möjlighet att erbjuda ett juste mottagande. Vi förklarar alltså att vi är beredda att satsa ekonomiskt ganska avsevärda summor för att underlätta för flyktingen att finna sig till rätta i det svenska samhället. Är det då verkligen "ovärdigt" att förknippa asyl i Sverige med att anvisa ort där resurser för ett mottagande finns? Jag tror dessutom att detta med Billströms morötter är ett ett fruktlöst försök att lösa problemen. Det finns nämligen starka drivkrafter för flyktingar att bosätta sig i exempelvis Göteborg, Malmö eller Södertälje där kanske släktingar och vänner redan bor i ghettoliknande bildningar ibland på religiös grund. Med viss tveksamhet stannar jag därför för att det är ett rimligt krav på en flykting att man finner sig i att vi villkorar asyl med vistelse under en introduktionsperiod på en ort där bostad, arbete och lämplig introduktion finns (reservation för anpassning till utlänningslagens bestämmelser). När flyktingen sedan kommit in på arbetsmarknaden, kan språket hjälpligt och alltså kan klara sig i det svenska samhället skall naturligtvis inte denna "kommunarrest" bestå.

Kors i taket! Jag håller väl inte på att bli "oberoende liberal" till mitt tänkande - hemska tanke. Jag håller nämligen helt med också om huvudledarens rubricering av "Osmaklig kohandel" apropå att Serbien skulle få gräddfil in i EU mot att man godkände Kosovos självständighet. Och detta utan att överlämna krigsförbrytarna Mladic och Karadzic! Jag skrev nämligen vid 01-tiden i natt redan att detta var skamm på torra land!