Dagens Nyheters bedrägeri mot läsarna - presenterar arbetsgivarexpert och aktiv folkpartist såsom "f.d. TCO-anställd"

DNs bedrägliga syfte
DN har på ”debatt” och i ledare hojtat på att facken inte bör stödja Socialdemokratin. Däremot tiger man still om arbetsgivarnas Svenskt Näringslivs koppling, inte minst ekonomiskt, till Moderaterna och den Blå alliansen. Det sista försöket i den vägen är Ulf Öfverbergs artikel ”LO och TCO måste kapa de politiska banden till S” . Han presenteras som ”tidigare anställd på TCO bl a som talskrivare åt ordföranden Sture Nordh”. Öfverberg lämnade emellertid TCO för flera år sedan och sökte sin lycka hos Svenskt Näringsliv, såsom Vårdföretagararbetsgivarnas näringspolitiska expert och engagerade sig aktivt i Folkpartiet, för vilket parti han också kandiderade vid höstens val. När han skriver artiklar på Newsmill presenterar han sig som ”folkpartist och liberal debattör”. Är det någon som nu undrar över DNs säregna presentation? Jo, det är i bedrägligt syfte för att få läsare att tro att kritiken kom ”inifrån”.

Arbetsgivarna är förbannade på kopplingen SAP och LO/TCO
Ulf Öfverberg som har epost på arbetsgivariorganisationen Almega tycker alltså att LO:s och TCO:s bindning till Socialdemokratin hindrar fackföreningsrörelsen att utveckla och renodla sin framtida roll. Den politiska symbiosen mellan fackföreningsrörelsen och Socialdemokratin omfattar inte endast LO utan även TCO... Han är för den svenska modellen med kollektivavtal som ger fred på arbetsmarknaden. Men en fortsatt politisk bindning mellan LO/TCO och Socialdemokratin bidrar till fackens minskande relevans och hindrar försöken till nytänkande. Bindningen till Socialdemokraterna är också ett demokratiskt problem.

Hinder för nytänkande?
De historiska låsningarna vid SAP hindrar varje försök till nytänkande, tycker arbetsgivarrepresentanten Öfverberg. Han undviker dock varje konkretion när det gäller arten av nytänkande. Och motsvarande synpunkter saKnas på Svenskt Näringsliv inpumpande av omfattande utredningar och expertis genom bl.a. alla de olika miljonkostande tankesmedjorna samt direkta bidrag för att genomföra näringslivets apropåer bl.a. att försvaga facket, luckra upp arbetsrätten, privatisera och gynna kapitalintressena. Man förstår verkligen att Öfverberg inte tycker att det skall finnas ett parti med en samhällsanalys som tydligt utgår ifrån de anställdas perspektiv och som därför får stöd av arbetstagare och deras organisationer – detta så mycket TCOs talskrivare han en gång varit.

His Masters Voice om Vaxholm
Öfverberg surrar ganska mycket och hamnar i slagord som han måste ha hittat formulerade på sitt arbetsgivarkontor men han blottar sig med fyra exempel:
Bindningen till socialdemokratin är något som bidrar till fackens minskande relevans. Det blir tydligt när de ställs inför nya kritiska utmaningar:
Först Vaxholm; vi minns alla det som borgerliga ledarsidor och den nyliberala opinionen gärna upprepar, ropen ”go home”. Vaxholm visar på fackets oförmåga att hantera den tilltagande globaliseringen.
Nu handlade detta inte om ”globalisering” utan om att de lettiska arbetarna fick mindre lön och sämtre villkor än enligt svenska kollektivavtal. Alltså om ren lönedumpning. Detta kom visserligen att godkännas av EG-domstolen eftersom EU sätter rörelsefrihet framför social och arbetsrättslig rättvisa. Domslutet förändrar dock inte fakta. Att den nyliberala opinionen med sina borgerliga tidningar försökte utnyttja detta är inte särskilt märkligt. Även Öfvermarks artikel är ett exempel på denna arbetsgivarpropaganda i de borgerliga tidningarna.

HMV om salladsbar mm
Salladsbaren Wild’n Fresh visade på fackets oförmåga att hantera de nya entreprenörerna, menade Öfvermark, när konflikten rörde frågan om att teckna kollektivavtal något som Öfvermark själv prisar, men tydligen inte när det gäller ”nya entreprenörer”. Byggnadsfackets granskningsarvode påstås finansiera den egna ombudsmannakåren.. och det vore märkligt annat eftersom någon skall utföra grankningen. Det sista exemplet de förändrade reglerna i a-kassan, som säkerligen bidragit till medlemstappet som i LO och TCO . Det är verkligen magstarkt att anföra det sista eftersom det i material från arbetsgivarsidan angavs såsom högprioriterat för den nya högerregeringen för att försvaga facket och verka för ett låglöneproletariat genom att låglöneförbund skulle få högre avgifter. Och vad skulle facket ha för nytänkade när arbetstagarnas politiska och fackliga organisationer ställdes inför en gemensam attack från den regerande högermakten och deras finasiär Svenskt Näringsliv.

Arbetsgivarnas hyckleri känner ingen skam
En fortsatt politisk bindning mellan LO/TCO och socialdemokratin är ett demokratiskt problem. Motsvarande skulle alltså inte uppstå genom den ekonomiska och politiska bindning som finns mellan Moderater och Svenskt Näringsliv, se min artikel Leve den hemliga demokratin - om att rösta med plånboken. Det skulle också vara en ”dålig strategi därför att det reducerar det fackliga uppdraget till det socialdemokratiska uppdraget att leverera arbetarrörelsens respektive medelklassens väljare till det socialdemokratiska partiet... de politiska banden måste kapas och ersättas med en pragmatisk, intellektuell och öppen hållning, tycker Ulf Öfvermark. Att Öfvermark i samband med övergången till anställning hos arbetsgivarna och Folkpartiet kom att glömma att facken företräder arbetstagarna och att vänstern arbetar just för att förbättra de stora arbetstagargruppernas villkor är kanske inte så märkligt. Man hugger ju inte den som står för ens försörjning i strupen. Och som sagt förklaringen ligger i att Öfvermark bytt sida. Just det som DN velat dölja genom sin manupulativa presentation av honom.