torsdag 9 september 2010

Arbetarpartiet? Ja, i vart fall inte arbetarepartiet!

Det finns ett avgörande moment när du kan bedöma hur väl jag har lyckats med min regering och det är hur väl jag lyckas med jobben, jobben, jobben - som jag sa vid 2006 års val

Men det sket sig ju när jag kom så var ung 6 procent och nu drygt 8 arbetslösa, så försmädligt, för att nu inte tala om ungdomsarbetslösheten. Vi har i alla fall skapat en rad nya jobb som jobbcoacher och vi hade ju litet otur eftersom vi inte samtidigt stimulerade till jobb så det fanns inga att söka. Men för att skyla över litet kallar vi oss i alla fall arbetarpartiet Litet pinsamt men det finns ju annat som vi gjort.

Vi håller på rättvisa för de rika och sänker skatterna framförallt för dem (och resten skiter vi i)!



Men litet ojämlikhet sporrar ju dem som har det sämre att söka få det bättre.

Om du läser i tidningen om
• överbeläggning på sjukhus,
• hur cancerpatienter tvingas vänta på behandling,
• hur gamla låses in på äldreboenden och lämnas utan tillsyn på nätter,
• hur tågen aldrig går i tid och pendeltågen är överfulla.
• Hur barngrupperna blir större på dagis och i skola


Så är allt det beroende av att vi vill ha så låga skatter som möjligt. Man kan göra en annan avvägning men vi kommer att sänka skatterna med 200 miljarder och någonstans skall det ju tas ifrån. Bara vi gör allt tillsammans så kan vi ju för en gångs skull ha en fördelningspolitik som gynnar de rika, det är ju också en slags solidaritet... eller i vart fall rättvisa... eller hur?

Inga kommentarer: