Nätet en kloak eller demokratins yttersta utpost?

Stinkande kloak utan ansvar
Kloakflödet på nätet var temat för Svante Weyler i gårdagens 21/6 Godmorgon, Världen i P1. Han talade om bl.a. Flashback som stinkande kloak av elaka rykten och anonymt skvaller. Bara det att förr skulle skvallret personligen levereras till grannen eller vid kaffebordet med begränsad lokal spridning och ganska lätt att utreda ursprunget för utkrävande av ansvar. Nätskvallret är så mycket mer effektivt och sprids på nolltid över inte bara enstaka land utan delar av hela världen. Det påstås att anonymiteten som garanteras av flashback fungerar till skydd för vår personliga integritet. Men det är en sanning med modifikation eftersom det endast är skvallrarens integritet som garanteras, inte offrens.

Flashback etablerar sig
På grund av det anonyma skitsnacket har också nätet blivit ett hjälpmedel i de politiska smutskastningskampanjer som präglat USA-val men nu också gjort sitt inträde i Sverige. I media har också uppmärksammats den nätmobbning som drabbat många skolelever. Flashback annonserar på nätet om sin anonymisering - 430 kr så garanteras du få slänga skit på vem som helst ett helt år. Det är jätteenkelt: "Du växlar det IP-nummer du får av din Internetleverantör mot ett anonymt IP-nummer. Du får en säker och krypterad uppkoppling mellan din dator och Internet." Så nu år det fritt fram för alla som inte vill stå för vad de säger eller har andra skygga intressen av att dölja identiteten att bara prenumerera. Det gäller allt från terrorister, pedofiler och nazistyer till vanliga fega skitstövlar. Visserligen säger man att grova brott inte skall skyddas men hur skiljer man agnarna från vetet?

Vem vill betala för jounalistiskt arbete i framtiden?
I P1-programmet Medierna ställde man också frågan just med beaktande av en annan aspekt av internet. När journalistiken flyttar till nätet - då hänger nämligen pengarna inte med. Hittills har man inte lyckats lösa detta problem. Tidningsmakare får gärna ont i magen när de tänker på saken. Under mer än hundra år har dagstidningarna levt väl på annonser och prenumerationer. Men nu har Internet slitit sönder den lönsamma kopplingen mellan annonser och journalistik. Journalistiken kan inte längre leva tryggt inpaketerad tillsammans med annonserna, utan måste finansiera sig på egna meriter. Varken med annonser eller prenumerationer har det gått att få rimligt betalt för journalistik på nätet. Många har hoppats att annonser ska kunna betala för journalistiken också på nätet - men det har visat sig att utbudet av annonser blir så stort att priset sjunker. Och det har visat sig omöjligt att ta betalt direkt av besökarna på webben.

"Google är en parasit"
DN:s ledarchef Peter Wolodarski, DN, sa i Medierna att Googles parasiterar på andras skapande. Detta påstående är ungefär lika pubertalt som att påstå att Svensk Uppslagsbok profiterar på alla som nämns där. Men visst är verkligheten att samtidigt som medieföretagen misslyckas med att tjäna pengar på sina webbplatser, drar Google och andra sökföretag in miljarder - bland annat på grund av att vi användare vill hitta till mediernas material. Nu kommer kraven på att medierna ska få del av Googles miljarder. Nicklas Lundblad från Google förklarar att medierna inte kan räkna med att någon annan ska ta kostnaderna för uppfinnandet av en ny affärsmodell för medierna på nätet.

Hur tillgodose upphovsrättshavare?
När det gäller de nymornade journalistiska kravemn så liknar de hög grad de krav som framställs av upphovsrättshavare mot fildelare eller mediaföretag som presenterar musik, ord och bild på nätet. Dilemmat blir desto större när man förstår vilken omfattning fildelning, gratisläsning av både nyheter, litterära alster osv har på internet. Härtill kommer en viktig demokratisk effekt som man kanske inte tänker på så mycket i Sverige men som dagligen speglas av händelser i bl.a. Ryssland, Kina och Iran, nämligen internet som en sista utpost för demokratin. I de nämnda länderna försöker de makthavande med alla tillgänliga medel strypa tillgången till ett fritt internet.

Gordisk knut
Var hittar man mellanvägen som garanterar ett fritt internet men samtidigt inte undandrar upphovsrättshavare ersättning för sin konstnärliga verksamhet, mediaproducenter ersättning för nyhetsförmedling och kunskapsförmedling samt samtidigt stävjar ryktessmidning. Det som gör en konfunderad är att pirater av alla slag förnekar dessa svårigheter och ensidigt kör sitt spår med "inga ingrepp i internet". Det är maturligtvis en enkel hållning men knappast ansvarsfull och hänsynstagande till andra intressen än andras. Det är för mig skrämmande att en dylik enkelspårighet gett utdelning i EU-valet. Det som är än mer skrämmande är att flera andra kandidater till EU-parlamentet börjat sväva på målet av vad man kan förstå rent popuilistiska skäl. Å andra sidan menar jag att saken måste lösas genom ett gemensamt grepp över imaterialrätt, regler för internet med nedladdningsmöjligheter och enskildas ansvar för yttranden på nätet. En gordisk knut - Alexander, tag fram ditt svärd!