Gumman på skäret och rationaliseringsidén att utvisa cancerpatienter!

Behöver man säga nånting om nånting för att bli parlamentsledamot?
Ja, så är då EU-valet över och det känns litet konstigt att den mest kryssade EU-kandidaten är Marit Paulsen med över 160.000 kryssningar trots att hon egentligen inte säger nånting om nånting och bara förmedlar en "gammelmön på skäret". Att borgerligheten i övrigt toppas av 65994 kryss för surgubben Gunnar Hökmark och 61522 kryss för ärkereaktionären Anna Mari Corazza Bildt , vars enda insatser i svensk politik är att hon servar vår moderate utrikesminister och varit en av inititivtagarna till uppropet Bevara äktenskapet för man och kvinna. Detta säger naturligtvis en del både om personvalsmetoden och EU-parlamentsvalen. En viss tröst är att sådan som Marita Ulvskog 130467, Carl schlyter 64772, Olle Ludvigsson 38883, Isabella Lövin 33378 och Åsa Westlund 30816 också lyckats få åtskilliga kryss.

Fritt vårdval en plånboksfråga
Livet går vidare här hemma i Sverige men numera hänger ju allt samman med EU, så också sjukvården. Gunnar Hökmark & Co skröt i valrörelsen med fritt vårdval inom EU som kommer att medföra att valet att söka vård utomlands blir en ren plånboksfråga istället för att fördelas efter behov. Vad borgarna inte har berättat är att valfriheten också inom Sverige kostar mer eftersom verksamheter nu dubbleras i den heliga konkurrensens namn och dessutom skall ge vinst till sina ägare. Skall man nu dessutom betala för de rikas vård utomlands så beskärs resurserna än mer.

Borgerlighetens kärntrupper drabbas inte
Detta skall också ses mot bakgrund av att överallt inom sjukvården så finns ett antal besparingsbeting vilket bl.a. i Skåne dragit ner på cancersjukvården, stängt vårdavdelningar och avskedat personal. Det är känt att man skurit ned så pass myckdet på kapaciteten inom sjukvården att patienter regelmässigt måste vårdas i korridorer och andra provisoriska lokaler. Redan är väntetiderna på många ställen i Sverige sådana att man inte kan upprätthålla målsättningarna för vårdgarantin. Att då ge rika möjlighet att söka vård utomlands med betalning från försäkringskassan är naturligtvis ett sätt att se till att egna kärntrupper inte drabbas. Men också minska medlen inom sjukvården där de bäst behövs enligt behovsprincipen.

Är du lönsam sjukling - prata snabbt!
Med privatiseringarna och de stränga rationaliseringarna drabbas hela fältet av ett obehagligt lönsamhets- och tidsberäkningstänkande. Jag minns hur illa jag tyckte om den läkare jag besökte för några år sedan just när den aktuella vårdcentralen privatiserats, dvs i det fallet övertagits av läkarna. Läkaren sa apropå en sköterska som kom in med en handling till mig: den där människan går för långsamt för att vara kvar när vi tar över. Det där var för några år sedan. Nu läser vi i tidningarna hur sköterskor och läkare får bonus när de snabbar på behandlingen och hanterar fler patienter på samma tid som man avsatt för ett fåtal. Det finns fortfarande en del läkare som menar att samtalet med patienten är det mest värdefulla i sökandet efter diagnos. Vad är det för sjukvård vi skall ha i Sverige?

Rationaliseringsidé: Skicka ut sjuka?
Dessutom så hörde jag på Nyheterna att en cancersjuk patient avvisats till någon avlägsen öststat trots att vårdansvarig läkare intygat att patienten för överlevnad var i behov av pågående vård i Sverige. Någon byråkrat hade alltså jävat intyget och sagt att han ändå kunde utvisas. Nej, detta är inte det samhälle som jag varit med bygga upp. Och jag kommer när det är dags för räkenskap inför Sankte Per säga att en dylik byråkrati skulle jag aldrig kunna vara del så jurist jag är. Det är klart cancerpatienter kostar sjukvården och samhället pengar. Och då är ju avvisning alltid en lösning om man är omäskligt cynisk.