tisdag 8 juli 2008

Klipparmoral

Vad kan tänkas vara idealet för en borgerlig väljare? Är det inte så att det är bra att samla en förmögenhet, köpa och spara i aktier, köpa fast egendom eller bostadsrätt och att se till att man har en fet lön så att man kan skapa sig större frihet än andra.

Men för att detta skall lyckas så fordras det naturligtvis att andra får avstå från en andel uträknad så att att alla får en rättvis del av den gemensamma kakan. Om direkörer skall öka sina löner med 21 procent, vilket skett under 2007, så måste andra avstå från löneförhöjningar av den storleksordningen och nöja sig med bråkdelar.

Det finns dessutom exempel på att pensionärer, arbetslösa och sjuka t.o.m. får kraftigt sänkt inkomst att leva på, bl.a. genom avigsidan av "jobbavdraget" och sänkta ersättningar. Dessa inkomstminskningar sker samtidigt som de borgerliga idealväljarna får kraftigt ökade inkomster genom att förmögenhetsskatt tas bort och maximering av fastighetsskatten/avgiften sker till 6000 kr; betr det sistnämnda så var det inte nödvändigt att skattebefria lyxvillor för att råda bot på småfolks hustaxering i populära bosättningsområden.

Detta är bakgrunden. Ty samtidigt som regeringen har en omvänd-robin-hood som ideologisk grund när det gäller enskilda så bedriver man en utarmning av det allmänna i den ökände Milton Friedmans anda.
1) avskaffa alla regler och regleringar som begränsar kapitalackumulation,
2) staten sälja ut alla allmänna tillgångar och privatisera statliga företag
3) stora nedskärningar i välfärdsstaten
4) sänka och avskaffa skatter och beskatta rika och fattiga lika
5) sjukvård, postväsende, skolor, pensionsystem mm, allt skulle privatiseras
6) all arbetsrätt och andra restriktioner för det fria företagandet skulle avskaffas
Allt enligt Friedmans borgerliga bibel Kapitalism och frihet . Den politisk intresserade kan återfinna åtskilligt i högeralliansens politik.

För en regering är det alltså inte bra enligt den borgerliga världsbilden att bygga upp starka statliga företag som garanterar arbete åt många, att verksamheten stannar i Sverige och som ger goda inkomster till statskassan för att betala de offentliga utgifterna. Vem har inte hört överstemäklaren "Milton" Odell prata om att staten inte skall bedriva företag och samtidigt som han i sann privatkapitalistisk anda är beredd att realisera ut det mesta som staten - dvs vi - äger. Inte heller skall man på annat sätt skapa en buffert för det allmänna genom att äga fastigheter. Inte heller skall man äga aktier och värdepapper. Nej det allmänna skall helst inte på något sätt värdesäkra sin förmögenhet. Dessutom så lär högerregeringen använda en del av dessa medel till att försöka smörja väljarna inför nästa val - en ganska rimlig spekulation om vad som rör sig i högersinnena: man har ju inte lyckats föra en politik som tilltalar flertalet, kanske man kan enligt "marknadens" principer köpa sig en framtid.

När det gäller det allmännas bostadsinnehav så var det ju tänkt som en slags garant för tillgång till lägenheter till ett en rimlig hyra. Men i de borgerliga kommunerna är säljruschen lika stor som hos "Milton" Odell - man måste ju hinna försvaga de allmänna tillräckligt mycket så att de röda inte kan genomföra något återgång till den välfärdspolitik som fördes tidigare. När det gäller utförsäljningarna av statliga bolag är det inte lika tydligt att vinsterna genom utförsäljningarna överförs på privata händer. Men exempelvis i Ribbersborg i Malmöregionen så har ett flertal pensionsförvaltaren Alectas hus sålts till bostadsrättsföreningar med en rad tomma lägenheter. Försäljningar till bostadsrättsföreningarna har regelmässigt skett till låga priser. När lägenheterna sedan sålts på öppna marknaden något år senare har en trea på 98 kvm gett en vinst på drygt 800.000 kr, en annan på 71 kvm på drygt 700.000kr och en femma på 188 kvm 3,2 miljoner, allt enligt uppgifter i Sydsvenskan 6/7. Vad jag förstår så innebär detta att man delar ut medborgarnas - i detta fall pensionsinnehavarnas - pengar som ett slags bonusar till enskilda personer som i vart fall är så välmående att det haft medel till insatsen eller så pass gott namn att banken lånade ut dessa. Detta gällde nu Malmö, men samma sak pågår i hela Sverige, särskilt där alliansen har bestämmanderätt.

När det gäller utförsäljningen av kommunala och statliga bolag handlar det om att kommunen eller staten tappar kontrollen över verksamheten. Ett exempel är SBAB som är en nagel i ögat på banker därför att man haft en hämsko för kunden dåliga marknadsvillkor på in- och utlånging, särskilt har det gällt utlåning till mindre bemedlade och socialt riktiga bostadsprojekt. Det är naturligtvis häftigt för bankerna att sluka denna udda företeelse. Ett annat exempel är Svenska Spel, som utsatts för en hätsk kampanj i borgerliga tidningar, men som garanterat att spel erbjuds svenska folket i rimlig omfattning samtidigt som de värsta avarterna begränsas och vinsterna återfördes till svenska folket, särskilt genom stöd till ungdomsidrotten och arbete mot spelberoende. Slukas detta av de råa internationella spelbolag tappar vi alltså detta. Dessutom faller arbetsmarknadsmässiga fördelar och vinster bort. Men återvänd gärna till Friedman och kolla källan för alliansideologin.

För mig finns det bara en adekvat beskrivning av detta och det är förskingring. Hade det rört sig om förvaltning av annans egendom hade förskingraren själv dessutom gjort sig skyldig till trolöshet mot huvudman i det att förskingraren inte i varje särskilt fall tillfrågat ägaren om försäljning fick ske. Det är nämligen helt uppenbart att politikerna som genomför dessa utförsäljningar inte har svenska folkets uttryckliga mandat för utförsäljningen av offentlig egendom. I inget annat sammanhang är det nämligen tillåtet att rea ut någons förmögenhet efter bara allmänt tal om detta.

För att knyta an till inledningen så är för alliansen allt det som är idealet för en god borgerlig väljare något dåligt hos det offentliga. Kanske är det senare en naturlig följd av det tidigare enskilda perspektivet. På något sätt står ju klipparegoismen i motsatsställning till solidaritet. Omvänd-robin-hood... ja, och vill ni veta den ideologiska grunden så är det råkapitalisten Milton Friedman som spökar.

Inga kommentarer: