EU-hönan som ville vara bara en fjäder

Den kända EU-lobbyisten Marianne Ekdahl, som skriver små pamfletter i samtliga skånetidningar om personer som har kritiska synpunkter på EU, har senast 1/7 skrivit i Ystads Allehanda om EU och bloggarna under rubriken "Fjädern som blev en höna".

Det handlar om att olika skribenter skrivit elaka saker om EU i samband med FRA-debatten:"EU vill registrera alla bloggare!" "EU hotar yttrandefriheten!" Så har det låtit i delar av svensk media och i den svenska bloggvärlden den senaste veckan. Uppeldade av den hätska FRA-debatten har opinionsbildare och integritetsdebattörer siktat in sig på en ny fråga: att EU vill strypa den fria opinionsbildning som sker i bloggvärlden. Men självklart vill inte EU det. Det här är en klassisk anka.

Sedan pratar hon om ett udda förslag av en enskild ledamot i EU-parlamentet om registrering av alla bloggare som aldrig skulle ha fått någon anklang utan enbart avfärdats som tokerier i EU-sammanhang. Hon gör på fullt allvar gällande att det är detta som medfört de EU-kritiska synpunkter i media.

Och hon brer på ordentligt:Det är underligt att se hur en struntsak så lätt blåstes upp till en mediastorm. Men det fanns ett par faktorer som bidrog till det.Det råkade vara en struntsak som passade alltför väl in i en medielogik där EU ofta påstås lägga näsan i blöt, ägna sig åt löjeväckande detaljstyrning eller hota att ta ifrån oss svenskar våra allra svenskaste traditioner. Det råkade också vara en struntsak som passade som hand i handske i den debatt om övervakning och Store-brorsmentalitet som följt med den kontroversiella FRA-lagen. Först vill regeringen övervaka alla medborgare, och sedan vill EU registrera och kvalitetsmärka alla bloggare! Stormen i vattenglaset säger något om hur många svenskar ser på EU. Men det säger också en del om vilka kunskaper svenska journalister har om EU, och särskilt om Europaparlamentet...Så nästa gång du läser i en tidning eller på en blogg att "EU vill införa ditten" eller att "EU vill förbjuda datten" – tro inte allt du läser!

Av denna fjäder blev det en höna i den svenska debatten, avrundar Marianne Ekdahl.

Men den uppmärksamme läsaren vet varför detta med EU är känsligt. Jag citerar ur Sydsvenskans ledare 29/6 "Lyssna eller avlyssna", där man först avfärdar argumenten att det är bra att FRA-verksamheten lagregleras och att det handlar om att värna svenska soldaters liv utomlands. Och sedan fortsätter tidningen:Snarare handlar det om informationsutbyte med andra länders säkerhetstjänst. Via EU kan Sverige snart komma att sluta ett avtal om utbyte av persondata med USA. Att en sådan ”pakt” är nära förestående bekräftades igår av New York Times. Med tanke på brådskan med FRA-lagen känns nyheten oroväckande. Frågan är i så fall var gränsen mellan svenska lagar och förpliktelser mot ett sådant avtal kommer att gå. Kan Sverige ignorera EU-direktiv och neka USA tillgång till personliga data om svenskar? .

Vi vet ju hur det hemliga samarbetet med USA utmynnade i egyptiernas CIA-kidnappning och de två somaliernas tillgångar som frystes och inte kunde bli föremål för svensk domstolsprövning.

Ja, t.o.m. i samma tidning, alltså Ystad Allehanda stod den 20 juni att läsa i ledaren "FRA är bara början" apropå om det s.k. ACTA-avtalet: Det är EU-kommissionen som driver processen för EU-ländernas del. Förarbetet gjordes i en sluten kommitté för handelsfrågor. Beslutet att ge EU-kommissionen mandat att förhandla med USA och övriga länder smögs igenom i ett möte för jordbruks- och fiskeministrarna. Det låter som ett dåligt skämt, men faktiskt har processen varit just så odemokratisk. När det handlar om integritet, informationsfrihet och säkerhet på nätet blir bristen på öppenhet i EU smärtsamt påtaglig. Inte sällan får medborgarna information om ett beslut först när ett beslut har fattats och är bindande.

Det handlar alltså ingalunda om en fjäder som Marianne Ekdahl försöker slå i oss med sin pamflett utan om regelrätta förhandlingar via EU om förbindelsevägar som medför att den information som FRA genom spaning får fram även om svenska medborgare skall kunna enkelt förmedlas till USA. Marianne Ekdahl har alltså förgäves försökt göra en riktig EU-höna till en fjäder. Att Ystad Allehanda gått på niten är kanske inte så märkvärdigt då man prioriterar EU-vänligt material som de flesta andra media.