sa Mario Sepulveda, 40, var en av de första som räddades på onsdagsmorgonen. Han har blivit något av en talesperson för de 33 gruvarbetarna som varit fast 700 meter under marken i 69 dagar. Jag kan inte slita mig från direktsändningen på datorn. Jag har aldrig varit med om något så gripande. Budget, sjukförsäkring och arbetslöshet, allt kryddat med en arrogant högerregering ... det får vänta jag kan bara inte hålla några tankar i styr. Allt blir en .. från
700 m meter ner i jorden, som halvägs till Handlar’n inne i Löderups samhälle, efter att ha levt på hoppet, så en långsam pånyttfödelse genom färd under drygt 20 minuter i en 50 cm diameter kapsel i ett nästan kilometerlångt hål... Den glädje man känner gör att det blir för trångt... tårarna rinner.,. lyckan är obeskrivlig .. ännu en gruvarbetare räddad.... också igen .. och igen 33 gånger...
Redan den nyräddade Mario Sepulveda tog upp frågan om bättre arbetsförhållandena i gruvorna i Chile: ”Det kan inte fortsätta som det varit. Saker och ting måste förändras”
Med andra ord det finns någon som har profiterat på att säkerheten i gruvverksamheten eftersatts. Vinsten i pengar var viktigare än arbetarnas liv där nere under jord. Och så är ekvationen när arbetare dör och löntagare får sämre hälsa av dåliga arbetsförhållanden: det är någon som tjänar på det. Jag blir arg vid tanken. Blir du? Profitörerna fick denna gång inte ytterligare liv på sitt samvete men det är dags att börja tänka... och kanske i vidare cirklar än gruvor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar