Pride också en angelägenhet för alla socialdemokrater (och alla andra)

Pride - Stolthet - Rättvisa

Årets Malmö Pride hade olika arrangemang under den gångna veckan. På lördagen ägde den årliga paraden rum när vi homosexuella - dvs bara de av oss som vågar - och våra vänner tågade genom staden. Vi var över



1000 personer som visade att vi hade rätt att vara stolta över oss så som vi är och krävde rättvisa. Paradtåget slingrade sig under drygt två timmar genom staden från Stortorget till Folkets Park.



När bögar och lesbiska har Pride blir det gärna också lite karneval.



I år var det extra uppskattat att IF Metall mellersta Skåne deltog i paraden med ett drygt 30-tal medlemmar väl synliga i gula arbetshjälmar och jackor. I spetsen fanns avdelningens fana samt banderoll med parollen: Vi kräver bara rättvisa.



Under paradvägen delade man ut ett flygblad med texten:

Öppenhet och respekt är en facklig fråga
Allas lika värde är grunden för IF METALL. Vårt förbund bekämpar alla former av diskriminering och orättvisaor. Därför är det en facklig uppgift att göra HBT-frågorna synliga.
IF METALL Mellersta Skåne



Som socialdemokrat kändes det extra bra med fackets stöd: Metall har dessutom centralt bildat en arbetsgrupp som arbetar med hbt-frågor. "Förbundet vill göra en insats för att motarbeta fördomar och syftar till att alla medlemmar ska känna sig trygga när de vänder sig till sin fackliga organisation för att få hjälp. Därför är det en facklig uppgift att göra hbt-frågorna synliga på jobbet. Så länge inte homosexuella och bisexuella kan vara sig själva på arbetsplatsen har vi inte en jämlik arbetsplats. Att vara öppen med sin sexuella läggning handlar inte om att manifestera. Det handlar om att slippa dölja vem man är."



I tåget fanns också banderollen HBT-socialdemokrater. Det är ett nybildat nätverk bland homosexuella socialdemokrater. I Skåne finns finns nybildade HBT(S)Öresund som organnisatoriskt är knutet till Malmö arbetarekommun. Om du tar fram förstoringsglaset så ser du att jag bär banderollen till höger och Andreas Larses till vänster.



Har man en gång varit med att arbeta för att sjukförklaringen av oss homosexuella skulle upphävas och varit med om den sega debatten för att få en partnerskapslag så får man tårar i ögonen av ett så helhjärtat och klarsynt stöd. Dessa regbågsfestivaler sammanfattade under Pride - Stolthet avlöste de tidigare demonstrationerna för Frigörelse. Förskjutningen i valet av temaord är nog signifikant för utvecklingen. När jag 1978 (tror jag) gick med i min första frigörelsedemonstration var jag rädd för att synas men tvingade mig att gå eftersom jag ansåg det rätt. Vi var något hundratal personer som demonstrerade genom Stockholms gator i regn. Målet Vasaparken ersattes med regnskydd i Vasa reals aula. Jörn Svensson höll demonstrationstalet och skrädde inte med orden. Han talade om befrielse från förtrycket. Jag minns att efteråt gick jag ut i regnet igen och spänningen av rädslan släppte och tårarna av lättnad blandade sig med regndropparna. Jag var innerligt glad över att jag ställt upp på mig själv. När jag ser dagens manifestationer minns jag min tårade rädsla och hoppas att ingen skall behöva ha det så här i dag och gläds över alla vänner som tillstött och hävdar att detta liksom kvinnoförtrycket är en fråga om demokrati och rättvisa.



Paraden avslutades med stor folkfest i Folkets Park. Solen lyste fint på paraden och paradvägen kantades av åskådare: en del vänner och somliga som ännu inte vågade känna Pride av rädsla för att deras familjer, vänner eller arbetskanrater skulle mobba dem. Det är därför som regbågsfestivalen med PRIDE har ett angeläget ärende.