Skamgrepp i EU-debatten: mobbningstendenser och bristande demokratiskt synsätt

I den debatt som förts om EU så anser sig de som är för allt som har med EU att göra sig ha rätt att utmåla var deltagare som i debatten visar minsta kritisk synpunkt såsom NEJ-sägare med "negativa" synpunkter. Det skulle alltså vara "negativt" att använda sin intellektuella förmåga till kritisk granskande av EU-verkligheten och positivt att fungera som en dörrmatta som andra kan torka av skorna på.

skamgrepp
Jag tycker det är ett skamgrepp att i en debatt avfärda deltagare på detta sätt som "negativa". Att kritiskt granska och komma med kritiska synpunkter är ju ytterst enda vägen till att "positivt" förändra något som kan vara tveksamt, ja kanske rent inte så bra men på så sätt kan bli bättre. Däremot så måste väl då sägas att alla för problem blinda "ja-sägare" är en tung belastning för en verksamhet eftersom de inte på något sätt bidrar till förbättringar.

marginalisering
Redan detta att karaktärisera någon som negativ eller Nej-sägare är ett försök att marginalisera utan att ens dissikera de skäl denna någon framför. Det innebär ju i praktiken att man inte lyssnar på vederbörande utan bara sätter en stämpel på personen som framför åsikterna. Detta har t.o.m förekommit i vår egen EU-parlamentsgrupp där de flesta är ståndaktiga tennsoldater när det gäller överstatlighet. Vid närmare eftertanke så leder detta synsätt till tankar om mobbning eftersom just detta förfaringssätt är förstadiet till sådant förtryck.

Representativ demokrati?
En annan sak som jag också tycker är konstig är talet om representativ demokrati när det gäller ratificeringen av Lissabonfördraget. Representativ demokrati är ju jättebra för att demokrati skall fungera med beslut snabbare än om de skulle tas genom folkomröstning. Alltså en rationell beslutsform. Men när man i valet mellan riksdagsbeslut och folkomröstning väljer att föra en fråga till riksdagen (där partipiskan viner och får alla tveksamma att sluta tänka själva) med motiveringen att väljarna kan rösta fel så är något på tok. Frågan som omedelbart väcks är vad riksdagen i sådant fall egentligen är representativ för. Vad är det för intressen som då styr? Väljarna kan det ju inte vara eftersom de skulle kunna rösta fel.

Är vi för korkade?
Eller är det något krux, som man inte vill svara på? Kan det vara så att de som vanligen bestämmer tycker att du och jag är för korkade för att kunna avgöra vad som är rätt och fel i denna fråga? Men det kan man ju inte säga högt, eller hur? Men vi väljare minns hur det var efter EMU-omröstningen där de som röstat NEJ blev frånkända alla intellektuell förmåga och dessutom tillskrevs en massa låga motiv för röstandet. Dessutom hade vi ju försatt Sverige i ekonomisk olycka, vilket parentetiskt inte inträffat ännu. Det mest chikanerande för de som har dessa dolda tankar är att man på något sätt sätter mer tilltro till de inpiskade riksdagsledamöternas förmågan att sätta sig in i frågor och skulle vara försedda med bättre intellektuell utrustning än jag eller du.

Demokratiskt underskott
Om man alltså ratificerar fördraget i riksdagen istället för i folkomröstning med motivet just att vi väljare inte begriper eller röstar åt fanders så blir det knepigt. Tyvärr blir nämligen följden att hela EU-projektet i folks ögon blir en överhetsangelägenhet som vi indirekt uppmanats att inte bry oss om. Detta innebär inte att jag arbetar för folkomröstning men beklagar att man gått en odemokratisk genväg eftersom det belastar EU i folks ögon.