Genom sin verksamhet förmedlar Pirate Bay bl.a. förundersökningen med bilder från brottsplatsen och obduktionen av de två i Arboga mördade barnen. När Piraten själv ombads ta bort bilderna av barnens pappa fick han svaret "det var ett djävla tjat. Nej, nej och åter nej. Efter mediakritik har chefspiraten inför perspektivet att det blir censurlagstiftning mumlat en ursäkt men inte tagit bort bilderna.
Saken har försvarats av bl.a. s-bloggaren och tidningskände politikern Thomas Hartman som skriver In The Pendent, som tydligen syftar på hans idé med sitt skrivande på "denna blogg att vara oberoende socialdemokratisk och beskriva samhällslivets pendelrörelser" med förtydligandet att han är "varm anhängare av stärkt integritetspolitik från ett vänsterperspektiv". Man konstaterar genast att den stärkta integriteten inte tycks omfatta brottsoffer.
Det är just på denna punkt som jag från ett vänsterperspektiv har en annan uppfattning. Yttrandefriheten har HELT BERÄTTIGAT sina begränsningar och en är barnporrbilder och en annan lagstiftningen om hets mot olika grupper och en tredje bestämmelserna om förtal. Det är alltså inget märkvärdigt att vi medborgare genom samhället vill freda oss från diverse avarter av denna frihet. Yttrandefriheten tillkom när knappt ens fanns pappersmedia och senare har tillkommit bestämmelser för radio och TV. Huvudsakligen fungerar den alldagliga begränsningen av yttrandefrihet genom att olika etiska regler tillämpas av medias handhavare.
Den inställning som Pirate Bay dokumenterat enligt inledningen ger bilden av en rått utnyttjande av sitt medium och att vi vanliga skall tolerera dylika övergrepp (i ansträngt läge kan man kosta på sig en ursäkt men inte ändring i sak). Och detta tycks Thomas Hartman vilja försvara. Utifrån perspektivet om stärkt integritet? För vem annan än Piraten själv?
Thomas Hartman förfasar sig över angreppet på yttrandefriheten och tankar på begränsningar med följande argument:
1. Kritiken i media att nämndemän låtit sig intervjuas om sin medverkan i målet. Han menar att det är bra för rättssäkerheten att man får offentlig belysning av domarnas förutfattade meningar.
2. Det är föredömligt att förundersökningar med groteska detaljer läggs ut på nätet eftersom rättsväsendet är alldeles för slutet och att allmänheten får alldeles för begränsad information från rättsväsendets institutioner.
3. Kritiken av sådana nätoperatörer som Pirate Bay har sin grund i okunnighet. Det är nämligen inte Piraten själv som lagt ut de angripna bilderna. Det ifrågasatta materialet ligger helt eller i delar runt om på Svenssons datorer världen över. Däremot förmedlas information om hur du hittar grejjorna via Piratens tjänster.
När det gäller 1 och 2 är att märka att Arbogamålet inte är avslutat utan rättsprocessen pågår. Visst är det viktigt att domstolar och andra rättsinstitutioner diskuteras men det lär mindre infekterat kunna ske på annan grund än att domare går ut offentligt med vad som förekommit under överläggningen till dom. Och att denna överläggning hålls hemlig beror just på att allt, inklusive inverkan av eventuella fördomar eller förutfattade meningar skall kunna lyftas fram och öppet vid överläggning till dom granskas. Jag menar att om "glappningen" tillåts så verkar det hämmande på den fria diskussionen vid överläggningen och medför dessutom oklarheter hos allmänheten om hur domen skall uppfattas. Alltså raka motsatsen av det Thomas Hartman vill uppnå.
Thomas Hartmans frågor: "Hur mycket påverkar hatstämningen mot en misstänkt barnamördare? Går det att förhålla sig objektiv? Kan man fria när bevisen är oklara trots att lynchmobben kräver blod och att någon omedelbart fälls?" är viktiga att diskutera men knappast utifrån glappande nämndemän. Ifrågasättande av rättsskipningen är naturligtvis viktig och sakligt sådant kan bara ske om öppenheten, offentlighetsprincipen, fungerar. Ytterst är detta i en demokrati förutsättning för förtroendet för domstolar och polis. Men enligt min mening är i denna fråga det bara kontraproduktivt om nämndemän glappar och material som kränker brottsoffer sprids i olika media.
När det gäller groteska detaljer som bilder av mördade barn så är det uppenbart att dessa saknar allt allmänintresse utan publicering är endast ägnat att göda schakalinstinkten. Sådant syfte är bara groteskt att försvara med hänsyn till yttrandefrihet. Kanske är det dags också att påminna om vikten av integritet för både döda och levande.
När det gäller punkt 3 så tycker jag den är ganska märklig i Thomas Hartmans tappning: Piraten själv skulle sakna ansvar för publiceringen på nätet eftersom man bara hänvisar till den dator (eller server där den privata sajten ligger). Den fråga som man måste ställa sig är naturligtvis hur många som skulle ha hittat bilderna om de legat på XXSvenssons dator. Ja, inte skulle det ha varit det antal som nu laddat ner schakalbilderna. Haltar inte jämförelsen med Googles också eftersom det är ett allmänt sökverktyg medan man på Piraten själv kopplar hänsvisningen till sin dator just i syfte att man vill visa något? Piraten har - enligt egen uppgift - den sunda politiken att man censurerar sajter med barnpornografisk material. Om det funnes någon anständighet i Piratledningen så borde samma sak ha skett när man uppmärksammades på de ifrågavarande bilderna av mördade barn. När nu denna självklara etiska grundval saknas hos nätoperatörerna måste vi i samhället självklart duiskutera vilka gränser som skall gälla och hur uppenbara övergrepp på enskilda skall stävjas.
När det gäller offentlighetsprincipen, som är viktig för att kontrollera bl.a. domstolar, så medför den i sig förhållandevis små publiceringsskador. Det är först när det känsliga materialet publiceras i ett medium som har stor spridning eller uppgifterna tas in i register så att sökningen blir lättare som större skador orsakas. Det är därför just publicering men även register med sökmöjlighet är omgivna av olika restriktioner.
Slutligen försöker Thomas Hartman tydligen lägga skulden för publiceringsskadan på media som dragit upp debatten kring att bilderna lagts ut på nätet. Rent räknemässigt är det naturligtvis så att merparten av schakalflocken tillstött genom ifrågasättandet. Men vart skulle det leda till i samhället om missbruk inte kunde påtalas och ifrågasättas därför att man därigenom skulle ge sökvägar även för de sjuka individer som vill skåda eländet på bilderna.
Inte på enda punkt håller jag alltså med Thomas Hartman när det gäller mordbilderna, allt utifrån ett vänstrigt integritetsperspektiv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar