BILDPUBLICERINGEN AV DE MÖRDADE BARNEN ÄR INTE TINGSRÄTTENS ANSVAR, THOMAS HARTMAN!

Thomas Hartman har förmodat att jag missförstått honom och det är möjligt men hans svar får mig att tro att vi egentligen har olika åsikter i dessa frågor. Inte om integritet i meningen okränkbarhet, vilket även gäller enskilda, inte minst brottsoffer.
Thomas svar http://www.hartman.nu/2008/09/07/arbogamorden-piratebay-och-glappande-namndeman-etthalsotecken/

Han anför tre skäl:
1) SKJUT INTE BUDBÄRAREN. MYNDIGHETERNA BÄR ANSVARET FÖR BILDERNA INGEN ANNAN.
2) DEN SLUTNA JURIDISKA VÄRLDEN KOMMER MOTVILLIGT ATT ÖPPNAS MED INTERNETS HJÄLP.
3) GAMMELMEDIA VILL HA MONOPOL.

Jag tar det bakifrån, alltså nr 3. Här vet nog Thomas mer än jag och jag delar hans kritik av drev och att den mer djuplodande granskning av myndigheter därmed lämnas åt sidan. Jag har själv varit mycket kritisk mot den att den borgerliga synen har klart övertag med sina över 100 dagstidningar med 3.000.000 dagsex mot 16 med vänstertidningar med ca 600.000 dagsex. Detta har också tydligt i dagarna visat sig genom tidningarnas kommentarer till de socialdemokratiska rådslagen som framställts som en slags innefattande en halvt borgerlig politik. Däremot förstår jag inte hur detta talar till försvar för publiceringen av bilder på mördade barn i ett pågående brottmål.

När det gäller nr 2 så är i princip allt material offentligt i den meningen att det går att ta del av vid den domstol som har målet där kan både parter, journalister och andra ta del av handlingarna. Akten innehåller alla handlingar och handlingarna är antecknade i inkomstordning på ett dagboksblad, som numera väl förs digitalt, så någon "maktens byrålåda" finns inte på domstolar. Enda undantagen brukar vara personalia och när det förekommer skyddad identitet. På hovrätternas och Högsta domstolens hemsidor finns också domar i de mål som varit aktuella och intresserat en större allmänhet. Dessa domar brukar dock sakna personnamn just för att man inte skall hänga ut vare sig brottslingar eller målsägande. Jag menar att snaskiga bilder från akterna eller namnuppgifter inte alls behöver publiceras i dessa sammahang. Thomas påstående att ett mer "transparent system" (vad det nu innebär?) skulle avslöja mer om "partiska nämndemän, sexistiska domare eller usla advokater" är naiv: Vill man föra den diskussionen, vilket är motiverat, så lär inte materialet finnas i akterna utan får man nog göra exempelvis studier av domstolsförhandlingar där sådana yttringar kan avslöjas. Jag vet att den kände civilrättsprofessorn Ekelöf från Lunds Universitet gjorde enkäter om domares social bakgrund, vilket gav upphov till intressanta diskussioner om domares förmåga att frigöra sig från ovidkommande hänsyn när det gällde de tilltalades sociala ställning. Inte heller detta resonemang försvarar den oetiska publiceringen.

När det gäller nr 1 så tror jag som jurist också att det varit möjligt att sekretessbelägga de ifrågavarande bilderna. Och det är möjligt att man kan hävda att tingsrätten begick ett misstag när så inte skedde och för detta bär tingsrätten naturligtvis ansvaret. Det är knappast så att "myndigheterna låtsas som om internet inte finns" Men å andra sidan så tror jag inte att Thomas är klar över - hans resonemang om "lite offentlig" - att offentlighetsprincipen ger tillgång till mer material än vad som i yttrandefrihetens namn kan försvaras bli sagt eller återgivet i media. Var och en får alltså i vårt samhälle ta ansvar för sina åtgärder.

Då återstår att resonera om den fråga där Thomas och jag är gruvligt oense, nämligen det ansvar som åvilar den som lagt ut bilderna på sin internetplats och den som har vidarebordrat länken till den internetplatsen till - med en grov gissning - cirka 40.000 schakaler. Detta är ju lika självklart som att en våldtäktsman inte kan försvara sig med att kvinnooffret hade så kort kjol att han inte kunde behärska sig - nej kanske var inte väl övertänkt av tjejen att i det sammanhanget ha kort kjol men att det ens skulle nagga våldsmannens ansvar i kanten är för mig en gåta. Lika självklart är det för mig att ansvar bör utkrävas av den som orsakat den stora publicitetsskadan och som dessutom är så korkad att han försvarar sin rätt öka spridningen av dessa bilder på mördade barn, se Pirate Bays svar på min förra blogg.

När det gäller förundersökningen är jag mer tveksam eftersom jag inte kan veta vad den innehåller. Men bilderna tycker jag säger sig självt. Tingsrätten kan heller inte ta något mediarättsligt ansvar för publiceringen eller vidarebefordningen av materialet. Utan detta ansvar åvilar naturligtvis den som publicerar och vidarebefordrar länken till materialet. Det är ju inte heller så att nätoperatörer tror sig ha full eterfrihet. Förekommer barnporr så är man nog snabb i vart fall efter påstötning att ta bort länken. Till saken hör att bilderna möjligern p.g.a. sitt bildmässiga innehåll kan tangera den nämnda gränsen.

Pirate Bays ställningstagande är mycket anmärkningsvärt. Det förvånar mig också att Thomas Hartman med målsättningen om integritet ur ett vänsterperspektiv så helt glömmer bort enskildas rätt inom det fältet och med diverse krumelurer försvarar tilltaget.