Borgerliga skribenters främsta uppgift: att förneka sanningen.
Skrivet: 15 april kl. 11:31
"Det går bra för socialdemokraterna därför att de inte gör något", var borgerliga Barbro Hedvalls kommentar till att socialdemokraterna ensamma enligt SIFO har större del av valmanskåren än högeralliansen till sammans. Under den fortsatta resan hann hon också med en fnysning ut i etern förneka att alliansregeringen gjort ett systemskifte. Lika borgerliga men mer försiktiga Heidi Avellan uttryckte något om att människor alltid gör motstånd mot förändringar och vissa förändringar har ju trots allt skett. Hon talade också om en Monaeffekt, i vart fall som en reaktion mot Göran Persson. Barbro Hedvall är ledarskribent i Dagens Nyheter och Heidi Avellan chefredaktör i Sydsvenskan båda så kraftfullt alliansvänliga tidningar att varubeteckningen "oberoende liberal" framstår som mindre förenlig med sanningen än "husbondens röst". Dessa båda kraftfulla borgerliga tyckare matchades i suveräna Godmorgon, världen! i P1 i söndagens debattpanel av chefredaktören i Dalademokraten Göran Greider. Det kändes litet befriande i det oberoende liberala liret när rösten från vänster pekade på att valmanskåren inte är så korkad: Det enda rimliga är att valmanskåren reagerat kraftigt på högerförsöken att genomföra ett systemskifte och rikta angreppen mot viktiga delar av den svenska modellen, nämligen bl.a. försämrad A-kassa, utförsäljning av statlig egendom, upptäckt av de vansinniga fördelningseffekterna av fastighets- och förmögenhetsskatt.
Tänk att det skall vara så svårt för en borgerlig skribent att se till verkligheten. Det är ju så enkelt: högerregeringen har utsatt svenska folket för ett generalangrepp mot välfärdssystemet med starka klasseffekter. Så negativa för den verkliga arbetardelen av Sverige att man blivit förbannad över det hycklande med det "nya" arbetarpartiet och undanröjande av utanförskapet när det egentligen handlar om att berika de redan rika på de smås bekostnad.
Denna brist på borgerlig klarsyn är egentligen lika chockerande, som när tidningarna (inte minst DN och Sydsvenskan) vansinnigförklarade majoriteten av svenska folket efter EMU-omröstningen. Röstresultatet framstår ju egentligen som ganska klokt sett ur den svenska ekonomins facit och var klokt nog en klar signal att man inte ville att att mer makt skulle överföras till okänd ort i Europa.
Ytterligare en replik från panelen är värd att räddas ur glömskan såsom signifikativ för den "oberoende liberala" världsuppfattningen. Det var Barbro Hedvall som oskuldsfullt sa: "Ingen har i alla fall privat upplevt någon försämring på grund av regeringens reformer!" Nej, från DNs ledarredaktion så ser man naturligtvis inte annat än hur de förmögna berikas och vet inte heller om annat än hur bostadsrättshavare vid Strandvägen/Stureplan och fastighetsägare i Täby och Saltsjöbaden gjort jackpott. Men hur är med fastighetsägaren i Åsele utan minskning av fastighetsavgift/skatt men ökning av reavinstskatt? Hur är med de hundratusentals pensionärer som lever på grundpension och nu får den straffbeskattad enligt en särskild straffskatteskala (se Skatteverkets hemsida)? Och hur är det med de arbetslösa som inte kunnat beredas arbete i den takt högerregeringen föreskrivit? För att nu inte nämna förtidspensionärer och långtidssjukskrivna bara för att nämna några ytterligare exempel bland flera. Men detta är en ypperlig illustration hur borgerliga tänkare helt avskrivit tanken på solidaritet med de mindre bemedlade såsom en patetisk vänsteridé och lämnat dem för att segla vidare i högervinden. Snacka om att undanröja utanförskap när man lämnar stor del av Sveriges sjuka, arbetslösa och pensionär i ett gigantiskt utanförskap där man till och med tillämpar en särskilt högre straffskatteskala för att ytterligare klämma åt de fattiga och finansiera skattesänkningarna för de rika. Som sagt i rubriken borgerliga skribenters främsta uppgift är att skriva om de fattigas sanning så att den inte stör högerbilden av välmående rika som blir allt rikare. Man kan förstå dem, ty frågan "är du lönsam, lilla vän" är återigen den obekväma frågan i bilden av ett mer och mer rått vinstklipparsamhälle. Och den bilden får inte visas upp i den "oberoende liberala" tidningen.