Brokeback Mountain - Love is a force of nature

Underbar film
Så är titeln på en underbar film från 2005 som i kväll visades på SVT1. Filmen fick 3 OSCAR bl.a. Bästa Regi och tilldelades 4 Golden Globe. Filmen är välspelad i alla detaljer och utspelas med Wyoming och Texas mäktiga landskap som bakgrund. Bakom hårda, fåordiga machoattityder döljer sig tillbakahållen passion. Det som börjar som ett fyllehångel, komplett med en spottloska som glidmedel, utvecklar sig till en livslång kärlek mellan Ennis (Heath Ledger) och Jack (Jake Gyllenhaal). Sparsmakat bygger Ang Lee sitt kärleksdrama, det är inte förrän filmens slut börjar närma sig som han visar den första scenen där paret verkligen ömsint förmår visa sin kärlek, men då följer slag i slag början till det sorgliga slutet. Man kan förstås avfärda filmens hinder för bögars kärlek med att den utspelas på 60- och 70-talet, men känslan går djupare än så. Dagens verklighet är också betydligt kärvare än att filmen kan avfärdas på det sättet.

Stör machobilden
Enkelt uttryckt är det en berättelse om två homosexuella cowboys som blir kära i varandra. Redan själva temat med homosexuella cowboys stör den amerikanska machosjälvbilden. Men hur skulle det vara med två homosexuella rallare vid Inlandsbanans byggande, två bönder i Sjöbotrakten eller två skogshuggare i Västerbottensskogarna. För att nu inte tala om två manliga byggjobbare som bildar familj eller två gympalärare som polar med varandra. Själv påstods jag för 10 år sedan vara provocerande demonstrativ när jag tog med min man på juristföreningens vårfest - medan alla heterosexuella par kunde utan motsvarande kommentar ta med sina äkta hälfter.

Bögar provocerar - lesbiska tas inte på allvar
Det är den manliga homosexualiteten som är mest provocerande för det patriarkala samhället. Lesbisk kärlek anses på något skumt sätt bara vara en fråga om att kvinnorna i fråga inte hittat någon tillräckligt välutrustad karl som kunnat med sin trollstav väcka de rätta lustarna. Ja det är t.o.m. så att lesbiska sexfilmer får många mansvin att bli störtkåta.

Heteronormen
Brokeback Mountain handlar om när kärleken går oss förbi. Och vi inte inser det förrän det är för sent. Och sådana historier kan vi nog alla berätta, i alla tider. Det speciella med denna är att "hindret" för kärleken i detta fall byggs upp under uppfostran genom att heteronormen inpräntas och skamstraff kompletteras med ytterligheterna "knacka bög" eller våldta flator". Och nu tänker jag inte enbart på Sverige med nazister och predikanter som får fritt hetsa mot homosexuella från prediksstolen utan även på flera länder i EU och naturligtvis vidare ut i världen till kvinnoförtrycksländerna där homosexuella är fredlösa.

Brokeback Mountain bild av samhället
Broke betyder krossad, sönderslagen, och back rygg. Brokeback Mountain är alltså en ytligt underbar miljö men med kärvt klimat där en del invånare bryts ned eller rent av krossas. Det finns män som slår ihjäl bögar därför att de bryter mot machonormen - det var det som Jack utsattes för. Det finns de män som hetsar andra att förtrycka bögar därför att samhället också i fortsättningen skall vila på ett heteronormativt patriarkat. Där är den bild av samhället som vi är på väg att reformera under starkt motstånd.

Love is a force of nature
Ang Lee väcker med sin film verkligen frågan om kärlekens värde. Här kommer man över i andra ledet av filmtiteln Love is a force of nature, vilket låter betydligt plattare i svensk översättning: Kärleken som naturkraft. Handlingen i filmen ger uttryck för kärlekens styrka och uthållighet. Tänk vilken kraft har inte homosexuell kärlek som kan spira trots samhällets attityder - det liknar maskrosen som tränger genom asfalten. Jag har själv upplevt detta och det har så småningom blivit min lycka. Därför är jag övertygad om att den som påstår att homosexuell kärlek på något sätt skulle vara sekunda i förhållande till hetersexuell yppar sin egna fördomar och faktiskt hädar då han/hon förnekar Guds allomfattande kärlek.

En stor klump av rädsla och gråt... och skamm
Brokeback Mountain slutar i sorg. Den bittra fadern som till och med vägrar att villfara den mördade Jacks önskan att hans aska skall spridas över den trakt där hans innersta kärlek väcktes och spirade - nej, den skulle jordfästas i familjegraven. Efterlevande Ennis står där sörjande med den egna blodiga skjortan inflätad i Jacks från Mountain-tiden. Jag tror att nästan varje lesbisk eller bög någonstans i sitt inre har denna stora sorgeklump att inte ha stått upp för sig själv av rädsla för förakt, för stryk, för utstötning ur gemenskap... en stor klump av rädsla och gråt... och skamm. Just det som varje fysiskt eller mentalt våldtaget offer så finns skammen över det man blivit utsatt för kvar under huden. Därför handlar denna film inte alls bara om kopojkar från vilda västern. Den handlar om mig och dig: Vilket samhälle ville vi ha? Skall människor behöva förtränga... ja, rent av dö för sin kärlek?