Var finns insikten om att högerregeringen bygger sin politik på girighet?

Girighet är kapitalismens grundelement
Det finns företagsdirektörer som samtidigt beslutar om löneförhöjningar till sig själva avskedar arbetare. Det finns bolag som betalar ut stor utdelning till aktieägarna samtidigt som man kräver att arbetare och tjänstemän skall sänka sina löner. Det finns universitet som inte är bildnings- och forskningsinstitutioner utan bara "säljer" akademiska examensbevis med tjusiga titlar. Det finns pensionsdirektörer som beslutar om återtagande av pensionsutbetalningar men dessförinnan ser till att flytta sitt eget pensionssparande. Det finns bankdirektörer och finansvalpar som höjer sin bonusar och andra ersättningar samtidigt som man begär att staten skall rädda banken eller finansinstitutionen från att gå i konkurs. Det finns privata fastighetsägare som tagit ut så höga vinster att det inte finns pengar att renovera bostäderna för utan hyresgästerna skall bo bland kackerlackor, sönderrostade rör och flagnande väggar. Den gemensamma nämnaren är ett vinstintresse i den heliga kapitalismens namn, det som vi vanliga kallar girighet.

Ta från de fattiga och ge till de rika
Det finns en högerregering i Sverige som sänkt skatterna för de välbeställda. Detta samtidigt som man försämrat den sociala tryggheten i de allmänna försäkringssystemen och dessutom behållit ett högre skatteuttag för ersättningar från arbetslöshets- och sjukkassa samt för pensioner. Samtidigt säljer man ut vår gemensamma egendom för att vinsten från de statliga företagen inte längre skall bidra till att täcka offentliga utgifter utan hamna i privata fickor. Privatiseringen av sjukvård, omsorg och apotek kommer dessutom att leda till fördyringar för den enskilde eftersom verksamheten då också skall ge ägaren en vinst.

Kundval låser kommunen i höga kostnader
När det gäller "kundval" så ger detta naturligtvis en ökad frihet. Men till vilket pris. Överallt måste man kalkylera med vinsten, vilket höjer kostnaderna eller sänker kvaliteten. Båda till nackdel för den man numera kallar "kunden". Dessutom rör detta verksamhet som regleras i lagstiftning och som efter upphandling bestäms i avtal. Dessa avtal löper vanligen på flera år varför kostnaderna inte anpassa efter det ekonomiska läget. Resultatet blir en stelhet där andra kommunala verksammhetsgrenar helt måste strypas för att vidmakthålla den avtaslbundna privata verksamheten. Man har fått en gökunge i det kommunala boet.

Hycklande ursäkter
Överallt förekommer dessa ursäkter. Bankdirektörerna "menade" så väl att genom bonushöjningar stimulera kreativiteten hos dem själva och gör numera ett tillfälligt avsteg. Wallenberg låtsas som att en tänkt höjning egentligen var en sund sanering medan han själv tar för sig ur de gamla stiftelserna. Eller andra som avstår sina höjningar av miljonlöner därför att "det inte är riktigt läge nu" att höja för oss i ledningen. Men var finns insikten i ursäkterna att det kapitalistiska systemet bygger på girighet? Att "valfriheten" ökar vinster hos riskkapitalbolag i sjukvårds- och omsorgssvängen? Att det är omoraliskt att stampa ut ytterligare skattekronor av de fattigaste när man minskar skatterna för de rika även om dessa skattehöjningar också kommer en sjuksköterska eller svarvare eller snickare till del.

Regeringens skenhelighet
Även om Svenskt Näringslivs terrier Maud Olofsson försvarat bonussystemen och skällt på arbetsrätten så har ju både Borg och Reinfeldt dels försvarat arbetsrätten och förklarat sig älska kollektivavtalen samt gett direktörermna en avhyvling för alla bonusar och höjda ersättningar. Skenet säger alltså att det "nya arbetarpartiet" skulle vara ett arbetareparti på samma sätt som socialdemokraterna.

Men hur är det egentligen?
Är det någon som minns hur man som första regeringsåtgärd försämrade de sociala försäkringssystemen så att nu en stor del av Sverighes löntagare står utan arbetslöshetsskydd? Är det någon som minns hur högerregeringen tagit bort skatter på förmögenhet och drastiskt minskat fastighetsskatten för lyxvillor och slottsliknande bostäder? Är det någon som minns att Reinfeldt, Bildt och Littorin varit passiva när det gällt att motverka lönedumpning både i Sverige och i EU; ja t.o.m. så att Littorin medverkat till att Rådet sagt nej till förändringar i utstationeringsdirektivet för att förbjuda lönedumpning? Nej, slusatsen av verkligehetn blir att regeringen Reinfeldt för ingen politik för arbetare och löntagare utan en arbetarpolitik som gynnar de redan välbeställda i samhället.