Tanken att vård kan betraktas som en vara på marknaden vilken som helst, och vinstdrivna vårdproducenter som potentiellt lukrativa investeringsobjekt vilka som helst, och vården som vår nästa exportindustri efter bilarna har varit en återkommande sterotyp på DNs ledarsida med hela skribentgänget såsom tungomålstalande frälsta. Det andra regeringsorganet Svenska Dagbladet har t.o.m. lanserat en strategi för "Nu ska Sverige exportera vård" (http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_3266663.svd) efter bilar, teletjänster och miljöteknik, vilket i sin tur förutsätter fler vinstdrivna vårdföretag etablerar sig inom det svenska vårdsystemet. Med vinsten som drivkraft ska vårdköerna avskaffas, vårdkostnaderna sänkas och vårdkvaliteten förbättras. Samma tankar anför bogrerliga om skola och äldreomsorg. De vinstdrivande skol- och omsorgsföretagen sägs på samma sätt öka kvaliteten, minska kostnaderna och öka valfriheten. Det är naturligtvis de båda regeringstidningarna Svenskans och DNslinje. Som en slags
borgerlighetens gisslan tillåts Göran Rosenberg 19/8 på "ledarplats signerat" granska och beskriva vådan av att låta vården drivas av vinst Under rubriken "Vinsten med vården" (http://www.dn.se/opinion/kolumner/vinsten-med-varden-1.933411).
Självklara sanningar
Fritt efter Göran Rosenberg som egentligen bara för fram självklara sanningar:
Nä köerna blir inte kortare
Köerna blir inte kortare då i ett offentligt och solidariskt finansierat vårdsystem det är behovet bestämt av medicinska bedömningar som anger ramarna. I det vinastdrivande sytemet är det efterfrågan som bestämmer utbudet och ytterst av vad kunden/patienten vill och kan betala för - detta leder till att den som är rik kan efterfråga mer vård än den som är fattig. Den sociala vårdtrappan är redan utbyggd inom tandvården där många i dag måste avstå från adekvat tandvård. Ja, det gäller t.o.m. när det gäller mediciner där många inte har råd med de mediciner läkaren förskriver. Frågan är vill vi att den offentliga och solidariska finansieringen i högre grad ska ersättas av enskilda plånböcker och försäkringar?
Nä, kostnaderna blir inte mindre
Inte heller kommer vårdkostnaderna att sänkas när vinsten driver vården, snarare tvärtom. Detta bekräftas av de flesta jämförelser mellan vinstdriven och icke-vinstdriven vård. Vidare är det självklart att en vård som drivs i syfte att generera vinst har ett egenintresse av att efterfrågan på vård ökar och att en allt större andel av våra resurser spenderas på konsumtion av vård. M.a.o. uppstår ett vårdindustriellt egenintresse av att identifiera ständigt nya vårdbehov och introducera ständigt nya mediciner och lansera ständigt nya behandlingsmetoder – också när förbättringarna i vårdresultatet är marginella i förhållande till kostnaderna. Kort sagt uppstår en konflikt mellan samhällets intresse av att förebygga och begränsa konsumtionen av vård (ökande vårdkonsumtion som tecken på ohälsa) och vinstdrivna sjukvårdsinvesterares intresse av att öka den (ökande vårdkonsumtion som affärsnödvändighet).
Nä, kvaliteten blir inte bättre
Inte heller är det sagt att kvaliteten förbättras. Eftersom vinsten skall tas ut så ökat kostnaden för vården automatiskt om andra kostnader för vården inte pressas. De möjligheter som då står till buds är att öka tidspresssen på personalen för att utföra mer arbete, sänka lönerna för anställda, anställa billigare mer okvalificerad personal osv. Vinsterna måste alltså påverka kostnaderna. Därvid ligger det nära till hands att vinstintresset faktiskt sänker kvaliteten.
Andra olägenheter
Rosenberg berör överhuvudtaget inte olägenheter på arbetsmarknaden med avtal och inflytande. Inte heller det problematiska att överlåta offentlig verksamhet med krav på sekretes och objektivitet vid myndighetsutövning. Inte heller berörs att valfrihet delvis är en kostnadsfråga där ökad antal alternativ kostar mer och rikerar att utarma den grundverksamhet som samhället enligt sociallagstiftningen skall tillhandahålla.
Är vård, omsorg, skola verkligen varor?
Man talar ofta från borgerligt håll om att att vinstdrivna entreprenader fungerar väl i andra offentliga verksamheter. Varför ska privata entreprenörer tillåtas att göra vinst på att bygga sjukhus eller städa dem eller förse dem med mat, men inte på att äga och driva dem? Men kan vård verkligen betraktas som en vara eller tjänst på marknaden och att produktion av vård därför inte principiellt skiljer sig från produktionen av exempelvis byggnader och städtjänster?
Har vård, omsorg och skola en speciell karaktär?
Kan verkligen vinstmaximering som drivkraft i den ena typen av verksamhet fungera lika bra i den andra? Men är detta inte, frågar sig Göran Rosenberg, att helt förbise vårdens speciella karaktär av mellanmänsklig relation och förpliktelse. Man bortser absurt nog från de sociala konsekvenserna av att låta vården drivas av vinst. Politiken att överlämna mer och mer till vinstdrivande vårdföretag bygger på en skickligt propagerad vanföreställning om vad vård är och vad som driver oss att vårda våra sjuka. För saken är ju den att vi i sista hand vårdar också dem som det inte går att tjäna några pengar på, också dem vars vård aldrig går att paketera, prissätta och konkurrensutsätta, också dem som inte skulle ha en chans att hävda sig på en efterfrågestyrd marknad av vinstdrivna sjukvårdsproducenter. Eller kanske är det dags att sluta med detta lönsamheten i alla ära?
Vi vårdar inte våra sjuka och svaga därför att vi kan tjäna pengar på att göra det. Vi vårdar våra sjuka och svaga därför att vi - vill det av en inneboende känsla och - som samhälle mår bättre av det. Det är den verkliga vinsten i vården.
Gäller sjukvård men också omsorg, uppfostran och undervisning
Göran Rosenberg behandlar bara sjukvården. Men är det inte dags att föra precis samma resonemang om äldreomsorgen och skolverksamhet? Kan man tänka sig att man rationaliserar omsorgs"produktion" på samma sätt som man rationaliserar bilttillverkning eller lägger upp produktion av mobiltelefoner? När det gäller skolan så är det likaledes svårt att se skol"produktion" som en slags idustriell verksamhet. Förutsätter inte omsorg, uppfostran och skolundervisning i grunden något vi inte kan just paketera, prissätta och konkurrensutsätta. Konstnären Peter Tillberg gjorde redan på 70-talet sin berömda målning "Blir du lönsam, lilla vän?" Dags att damma av den!
Dagens andebesvärjare
Vad Göran Rosenberg pekat på är att man söker slå blå dunster i ögonenen på oss. Utrycket syftar på att gamla tiders andebesvärjare åstadkom rökdunster för att dölja verkligheten för åskådaren. Är det kanske dags att sätta de borgerliga vinstfundametalisterna på plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar