Varför förtiger man sanningen om EU-konstitutionen?

Media har sin nyhetsrapportering och dessutom ledare eller andra som "analyserar" det som hänt. I ledare och analyser räknar man med att det sker en subjektiv bedömning efter de politiska och andra värderingar som den som gör analysen har. Nyhetsrapporteringen anses stå över en dylik subjektivitet. Men som fakta i detta mål visar så kan dylik subjektivitet prägla det urval av nyheter som delges medias publik. Särskilt allvarligt blir detta i frågor som rör EU där det samlade mediauppbådet har en mening och en mycket stor del av folket en annan.

Rävspel
I går skrev jag apropå de senaste turerna med den nya "EU-grundlagen" följande.
Inte heller reagerar någon på skumraskmetoderna, för att nu bara nämna de senaste turerna:
*Angela Merkells under hemlig diplomati och diverse ljusskygga manipulationer hopsnickrade kompromiss
*Hur denna kompromiss med kosmetiska åtgärder framställs som något annat än det nedröstade konstitutionsförslaget
*Hur man på ledarnivå enats om att inte ha folkomröstningar inte därför att det inte behövs (även om en del också försöker göra gällande det) utan därför att det föreligger risk att folket röstar emot eller m.a.o. inte tycker att vi skall någon ny konstitution
*Och nog är taskspeleriet i England inför öppen ridå beklämmande.

Som om vi suttit i samma tanklar har gårdagens Sydsvenska 24/8 en krönika av Emily von Sydow med rubriken "Rävspel skall rädda EU:S nya fördrag". Inte raka demokratiska förhandlingar och omröstningar utan rävspel alltså!

Onda aningar
Även Emily von Sydow har "...de ondaste aningar. Det nya fördraget skall vara lika effektivt som det gamla och kommer i stort set överföra lika mycket makt till EU centralt, men det skall inte väcka medborgarnas lust till folkomröstningar. - Det är ett Moment 22 av präktiga mått".

Samma fördrag kosmetiskt ändrat
Ja, vad var det jag sa i går! Hon konstaterar till yttermera visso att "allt fler stiger nu fram och hävdar att det nya fördraget bara är en omsminkad version av det gamla". Däribland nämns arkitekten bakom det förra fördraget Valéry Giscard d'Estaing och andra som deltog i framtagandet av det underkända fördraget. Flera av dessa ingår i en grupp vari bl.a. Margot Wallström ingår. I slutsatser som presenterades på första sidan i The Times i måndags konstaterar gruppen att "det föreslagna fördraget och protokollen tar över nästan alla nyheter som det konstitutionella fördraget innehöll. Enbart symboliska förändringar .. som fördragets titel och unionens symboler ..utelämnas"

Folkomröstning?
Med detta inlägg i debatten kan Gordon Brown knappast smita från Labours löfte att hålla folkomröstning i frågan. Margot Wallströms kabinettchef Christian Leffler har offentligen medgett att alla inblandade hoppas slippa folkomröstningar så långt som möjligt - "... folkomröstniongar är inte ett tyngre demokratiskt instrument än godkännande av parlamentet..". Kanske tjänar folkomröstningar inte alltid det syfte som ansvariga politiker önskar men borde det vara politiskt självmord att gå emot kravet på folkomröstning - en lärdom som man borde ta åt sig både till vänster och höger i Sverige.

Svårt att komma förbi
Emily von Sydow konstaterar att det blir svårt attt komma förbi folkomröstningskravet. Margot Wallström arbetar ju enligt principen att det är viktigare att lyssna till medborgarna än att handla över huvudet på dem, varvid folkomröstning blir omöjlig att avstå ifrån. I Holland väntar man på lagrådets besked om fördraget innebär så stor maktöverföring att folomröstning krävs. Den självgode franske presidenten Nicolas Sarkozy med samma politiska färg som Reinfeldt har förklarat att franska folket har godkänt EU-konstitutionen i och med att de röstat på honom; att fransmännen i folkomröstning uttryckligen underkänt denna är tydligen helt oväsentligt. Och i Storbritannien pågår tjyv- och rackarspelet för fullt. Som jag sa i går så tyder väljarundersökningar på att över 80 % av engelsmännen önskar folkomröstning och om Brown trots det låter parlamentet rösta igenom fördraget så hotar en stor del av hans egna väljare att vända honom ryggen till förmån för den nyvalde konservativa partiledaren David Cameron som anar morgonluft.

Den övergripande frågan om ett nytt EU-fördrag hamnar alltså som vanligt när det gäller europafrågor i bakgrunden. Enligt Emily von Sydow så överskuggas allt "av en allmän EU-leda och känsla av att alla i Bryssel försöker lura skjortan av mig". Det odemokratiska rävspelet är i full gång.

Undanhållen nyhet i Sverige
I stora drag bekräftas alltså av folk på plats i Bryssel det som jag skrev i går under rubriken "...så länge rumpan är på land!". Det mest sensationella med von Sydows artikel är omnämnandet slutsatserna på The Times första sida från gruppen kring Margot Wallström och fördragsfäderna. Detta var så sensationellt, att jag kontrollerat det på Times hemsida.

Har medierna något ansvar?
Men det i särklass mest märkliga är att detta sensationella uttalande inte uppmärksammats i någon svensk tidning eller ens i TV eller radio. Helt uppenbart måste denna nyhet ha nått svenska media. Man frågar sig varför finns den inte på förstasidorna i Sverige och slagits upp i Rapport och Aktuellt? Var och en får dra sina egna slutsatser. Men kanske det inte bedömdes som viktigt för svenska läsare och åhörare eftersom uttalandet kunde sätta griller i huvudet på folk. Är det rent av så att politiker både på vänster- och högerkant ljuger för oss när man försöker påstå att förslaget inte innefattar något väsentligt maktöverlämnande ytterligare till Bryssel. Deltar media i försöken att slå blå dunster i ögonen på oss med ett kvalificerat rävspel? Kör man på i samma uppkörda spår som användes under EMU-kalabaliken?