Myten om den maktlösa familjen öppnar för fjäsket, konstaterar journalisten Anna Larsdotter 17/3 i Sydsvenskan under rubriken Blott en liten Bernadotte (http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article638715/Blott-en-liten-Bernadotte.html): "Nu har vi folkstyre i Sverige och monarkin är tömd på makt. Sägs det – ett resonemang som legitimerar mediernas okritiska hållning och den moderne svenskens kungakärlek. Men om man inte tar detta förhållande för givet? Då
kan man kliva ur det cirkelresonemang som innebär att en påstådd maktlöshet berättigar till privilegier som i sin tur ger rätt till ett liv i en okränkbar bubbla."
Målarfjäsk i Kårsta
Jag minns när jag bodde i Kårsta i Roslagen. Det var ändhållplats för Kårstabanan från Östra station. Det var för många år sedan och kungen skulle under stor pompa åka tåg till Kårsta, kanske som ett led i någon "eriksgata". För dessa 20 minuters uppehåll på Kårsta station ommålades den klargula stationsbyggnaden, som var ganska anfrätt sedan senaste ommålningen och dåmera inrymde ett föräldradagis. Det var en bra sak med kungabesöket - utan knot målade SJ om den gamla stationsbyggnaden, vilket varit begärt sedan flera år tillbaka.
Måla baksidan - kanske ville kungen pinka!
Ungefär 25 meter längre bort stod vid ett sidospår ett gammalt godsmagasin som användes på den tiden då järnvägen var en riktig järnväg med både folk och gods. Godsmagasinet var lika dåligt underhållet som stationen och användes väl numera bara av nödiga tågpassagerare att pinka bakom. Det blev nu stort hallå t.o.m. med tidningsanka i DN att SJ bara bekostade målningen på de två sidor som vette mot den kungliga vagnen! Efter DN-blänkaren tog det bara en dag så kom nya målare till Kårsta station för att måla jämväl godsmagasinets baksida. Ja inte var det för att man behövde förutse att kungen blev pinknödig och skulle se den anskrämliga baksidan inte... Och detta fjäsk för att en man skulle komma dit som du och jag betalt uniformen för och som inte gjort sig förtjänt av allt medaljbjäfs han hade på bröstet.
Anna Larsdotter summerar
Monarkins existensberättigande – och därmed dess makt – ligger i dess kraft att representera oss alla. Kungahuset ska vara en enande symbol för nationell gemenskap. Men vad är det egentligen vi ska enas kring? Typiskt svenska ideal som att kompetens alltid ska gå före börd? En fördomsfri syn på familjebildning? Religionsfrihet? Exempel som i alla andra sammanhang hyllas som okränkbara, som på något sätt är Sverige. Det är förstås en självbild som inte går ihop.
Massor av avelspremier
Det säga att kungen har betydelse såsom representant för Sverige när exportföretagen söker partners utomlands. Jaha varför då? En maktlös figur som går omkring och ler och säger dumheter. Skall vi alltså inte sälja på våra produkters kvalitet utan på att andra länder i avsaknad av kungligheter också är fjäskbenägna? Kungen har ju egentligen bara en funktion och det är att tillse att det blir flera små bernadottar och för det har han en rundligt tillmätt avelspremie som kallas apanage för att det skall låta finare. Och det må väl vara hänt då om man inte är för nogräknad. Men sedan skall alla de små bernadottarna också underhållas. Det sägs att de är så vanliga och det är de nog men vi vanligavanliga gör till dem så att de blir något annat genom alla säregna förmåner och allt fjäsk. För dessa friska ungdomar gäller alltså inte högerregeringens arbetslinje. Nej det är t.o.m. så att deras partners skall underhållas och bröllopen bekostas av dig och mig. Det skall dessutom upprustas slottsliknande hem för var och en av de små och vem skulle inte hänga på om man fick allt gratis? Och sedan skall vi naturligtvis betala ut avelspremier till var och en för att det skall bli fler små bernadottar!
Jättesåpa kostar milliarder
Samtidigt som vi har lågkonjunktur så kräver precis som i Kårsta kungafjäsket att allting putsas, målas om och renoveras. Bara för att Vickan o hennes darling, som jag ingalund missunnar lyckan, skall säga ja i Storkyrkan så skall den genomgripande renoveras. Och för att riktigt passa till den kungliga aveln så skall Daniel
Westling bli prins Daniel - nä, se de passar ju inte att bara en Daniel kommer till... Jag visste inte ens att det var möjligt i demokratins Sverige att göra prinsar av vanligt folk. Så alla kostnader för mottagningar av andra blåblodiga, utfordringen av alla kungagamarna och svansen, alla högtidsspektakel för att roa de höga gästerna, alla bevakning mot sådana som har lust att spränga skiten i luften eller bara spotta på överklassen, för att nu inte tala om media som redan börjat upptrappningen. Är det någon som vet hur många milliarder det kostar för att få en hingst in i det kungliga stallet? Eller det kanske ingen bryr sig om att pengarna rinner iväg. Men det är faktiskt din och mina pengar - haru tänkt på det? Manna regnar nämligen inte från himlen ens på "blåblodiga".
Men det som fascinerar mig är att - om man nu får tro SIFO eller motsvarande - så många svenskar tycks säga ja till dyngsåpan som kostar så helvetes med pengar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar