Får man kränka andra såsom en akt av religionsfrihet?
Björn Andersson hävdar att så inte är fallet och skrev Präster som inte viger homosexuella borde få sparken! (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1749&blogg=36694×tamp=18:33:55) Jag tror i och för sig att det rent praktiskt är bra att kyrkan får tid att ställa om sig. En intressant följdfråga som Björn ställer är om dessa homoaviga tänker vägra jordfästa homosexuella eller döpa deras barn. Men man borde alltså diskutera principfrågan skall man få diskriminera under åberopande av religionsfrihet?
Högsta domstolen: hets mot homosexuella kan ske i religionsfrihetens namn!
Högsta domstolen friade för några år sedan pingstpastorn Åke Green när han enligt svensk lagstiftning hetsat mot homosexuella men åtnjöt straffrihet för detta därför att han gjort det från prediksstolen och inte kunde dömas p.g.a. den religionsfrihet som är föreskriven såsom mänsklig rättighet i Europakonventionen. Är detta verkligen sant eller bara ett fyrkantigt sätt att resonera av jurister som försökt klyva ett hårstrå?
Är religionsfrihet förmer än andra mänskliga rättigheter?
Kan i ett demokratiskt samhälle religionsfrihet åberopas för att freda en förtryckare? Skall verkligen präster och imamer få vägra viga homosexuella par? Eller skall kvinnor vid gudstjänster eller religiösa sammankomster i Sverige hänvisas till särskilda avdelningar i kyrkan, synagogan eller moskén. Helt enkelt är det rimligt att religionsfrihet kan åberopas som stöd för förtryck av hälften av samhällets medlemmar under sentensen att kvinnan tige i församlingen. Eller är det rimligt att förnedra homosexuella och förneka alla samma rättigheter?
Skulle inte religiösa lagar underordnas de demokratiska?
Vi har demokrati och vi har sagt att våra demokratiska grundprinciper aldrig kan underordnas religiösa lagar eller tankar. Utan i vårt samhälle gäller grundlagarna fullt ut och kan inte inskränkas av religiösa påbud. Och så långt är det väl klart att sharialagar o likn. inte kan ges företräde framför svensk lag. Är det då inte inkonsekvent att vi tillåter förtryckare till stöd för sin verksamhet åberopa releigionsfrihet? Svarar man ja på den frågan så rangordnar man felaktigt mänskliga rättigheter och ger religionsfrihet något slags företräde.
Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna
Förklaringen innehåller redan i ingressen grundbestämmelsen om av allas lika värde och obestridliga rättigheter, vilket är grunden för frihet, rättvisa och fred i världen. Vidare talas om ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna... Man vill skapa en värld med yttrandefrihet, trosfrihet och frihet från fruktan och nöd. Det sägs också att rättigheterna inte får utövas på ett sätt som är oförenligt med FNs ändamål och grundsatser. Detta förtydligas i artikel 30 där man säger att ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för någon att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.
Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
Även i Europakonvdentionen föreskrivs i artikel 17 förbud mot missbruk av rättigheterna. Ingenting i konventionen får tolkas så att det medför rätt för någon att bedriva verksamhet eller utföra handling som syftar till att utplåna eller inskränka mänskliga fri- och rättigheter. Enligt ordalydelsen finns det alltså goda grunder att kvälja Högsta domstolens ovannämnda dom i Greenfallet. Detta såvida Europadomstolen, till vilken man hänvisade, inte har några oskrivna specialregler för hets just mot homosexuella. Men några sådana pekar HD inte på.
Ingen anledning att ge religionsfrihet särställning
Enligt de båda konventionerna är religionsfriheten en mänsklig rättighet bland andra. Den kan exempelvis inte åberopas till att utsätta andra exempelvis för förnedrande behandling. Eftersom alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd har var och en rätt till verksam hjälp från sitt lands nationella domstolar mot handlingar som kränker hans eller hennes rättigheter. Högsta domstolen har i detta inte fullgjort sitt värv i enlighet med konventionen.
Övergrepp kan inte försvaras med religionsfrihet
Detta resonemang gäller ju inte bara domstolar utan naturligtvis i allmänhet. Visst skall religionsfrihet vara var och en garanterad. Men religionsfriheten kan inte användas som försvar för att andra mänskliga rättigheter sätts åt sidan. Egentligen säger detta sig självt. Att öppna för att religionsfrihet tar över den samhälleliga lagstiftningen på olika punkter skulle leda till ett rättsligt kaos. Naturligtvis kan religionsfrihet inte fria från hetsande, lika litet som det kan användas att inskränka demokratiska rättigheter för kvinnor eller homo- eller heterosexuella ungdomar. Björn har alltså en poäng i kravet att avskeda präster som inte vill viga homosexuella.
måndag 26 oktober 2009
Svenska råkapitalister och vräker boende i Balticum och tar gården från bönder i Makedonien - regeringens ansvar
I Balticum har svenska banker lämnat höga lån utan analys av betalningsförmåga, varför bostadsköpare nu får gå från sina hus. Reinfeldt och Borg pressar de baltiska staterna hårt till ytterligare besparingar och skattehöjningar så medborgarna lider nöd när all välfärd och sjukvård skärs bort. Kapitalisternas knähundar morrar och skäller, ja rent av hotar att bitas. Och nu går biståndsprojektet Swedmilk i Makedonien i konkurs varvid bönder som inte fått betalt får gå från sin gårdar.
Kapitalets blodhundar
Reinfeldts och Borgs insatser såsonm kapitalets blodhundar har utförligt beskrivits på min blogg i Reinfeldt och Borg - kapitalisternas och bankernas morrande knähundar (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36325) och
Reinfeldt och Borg försöker tvinga i Lettland (och Balticum) fel medicin (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36369)
Statligt riskkapitalbolag - SWEDFUND
En stor del av Sidas biståndsverksamhet har överförts till ett staligt råkapitalistbolag Swedfund, underställt biståndsminister Gunilla Carlsson. Det har en ganska glättad hemsida - http://www.swedfund.se/. Tanken är att man istället för bistånd till infrastrukturella lösningar skall starta företag och därvid satsa pengar på företagsbildningar som ger risker som ingen annan är beredd att ta. Alltså helt i linje med högerregeringens förkärlek för kapitalistiska lösningar. Bland de statliga riktlinjerna kan man citera: ...bidra till näringslivsutveckling i utvecklings- respektive länder i Östeuropa genom att delta i finansieringen av samhällsekonomiskt sunda investeringar, som bidrar till tillväxt och utveckling samt god miljö, god företagskultur och goda arbetsvillkor...
Swedfund + Tetrapack = SWEDMILK
Med hjälp av Tetrapaks produktionslösning och Swedfunds - dvs svenska skattebetalarnas - pengar startade Swedmilk i Makedonien. Det var den största investeringen någonsin i Makedonien Bönderna trodde på den svenska VD:n och de
litade på Sverige. De levererade mjölken men fick inget betalt.Men något gick fel. Biståndsprojektet blev ett fiasko. De svenska skattemiljonerna är borta och två tusen makedonska mjölkbönder är drabbade, många av dem står idag utblottade och får kämpa för att överleva. Det kan tilläggas att Swedfunds chef för Investment Operations Karin Isaksson när det började osa katt sålde bolaget med alla sina skulder för en euro till en person som försvunnit spårlöst. Men det var ju skönt att kunna sälja av ett sådant lik i lasten.
Bolaget sålt för en euro till okänd person
Swedmilk har nu gått i konkurs. (http://www.swedfund.se/sv/pressrum/nyheter/dagens-inslag-i-p1-om-swedmilk). Hela den sorgliga historien skildrades i Dagens P1 Kaliber som på sin hemsida redogör för den beklämmande historien
(http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=3180370=) Det kan väl bara konstateras att de borgerliga media som vanligt tigit som muren med den skandal som regeringen bär ansvaret för. Behöver det tilläggas att Sveriges goda namn och rykte inte går att återfinna i denna del av världen.
SvD timar väl med sitt budskap att kapitalismen skapar fred och välstånd.
Kapitalism skapar fred (http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=16275. )Vill man ha fred ska man skapa ekonomisk frihet. Det konstaterar Indra de Soysa, professor i statsvetenskap vid universitetet i Trondheim. økonomisk frihet teller mer enn faktorer som demokrati og godt styresett når det gjelder å forebygge konflikt. Frågan som SvD naturligtvis inte ställer är för vem som kapitalismen är så bra. Och framförallt måste det vara en ovanligt naiv professor som kläcker ur sig detta när vi just nu drabbats av konsekvenserna av finansbubblor och annat kapitalistiskt otyg.
Kapitalets blodhundar
Reinfeldts och Borgs insatser såsonm kapitalets blodhundar har utförligt beskrivits på min blogg i Reinfeldt och Borg - kapitalisternas och bankernas morrande knähundar (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36325) och
Reinfeldt och Borg försöker tvinga i Lettland (och Balticum) fel medicin (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36369)
Statligt riskkapitalbolag - SWEDFUND
En stor del av Sidas biståndsverksamhet har överförts till ett staligt råkapitalistbolag Swedfund, underställt biståndsminister Gunilla Carlsson. Det har en ganska glättad hemsida - http://www.swedfund.se/. Tanken är att man istället för bistånd till infrastrukturella lösningar skall starta företag och därvid satsa pengar på företagsbildningar som ger risker som ingen annan är beredd att ta. Alltså helt i linje med högerregeringens förkärlek för kapitalistiska lösningar. Bland de statliga riktlinjerna kan man citera: ...bidra till näringslivsutveckling i utvecklings- respektive länder i Östeuropa genom att delta i finansieringen av samhällsekonomiskt sunda investeringar, som bidrar till tillväxt och utveckling samt god miljö, god företagskultur och goda arbetsvillkor...
Swedfund + Tetrapack = SWEDMILK
Med hjälp av Tetrapaks produktionslösning och Swedfunds - dvs svenska skattebetalarnas - pengar startade Swedmilk i Makedonien. Det var den största investeringen någonsin i Makedonien Bönderna trodde på den svenska VD:n och de
litade på Sverige. De levererade mjölken men fick inget betalt.Men något gick fel. Biståndsprojektet blev ett fiasko. De svenska skattemiljonerna är borta och två tusen makedonska mjölkbönder är drabbade, många av dem står idag utblottade och får kämpa för att överleva. Det kan tilläggas att Swedfunds chef för Investment Operations Karin Isaksson när det började osa katt sålde bolaget med alla sina skulder för en euro till en person som försvunnit spårlöst. Men det var ju skönt att kunna sälja av ett sådant lik i lasten.
Bolaget sålt för en euro till okänd person
Swedmilk har nu gått i konkurs. (http://www.swedfund.se/sv/pressrum/nyheter/dagens-inslag-i-p1-om-swedmilk). Hela den sorgliga historien skildrades i Dagens P1 Kaliber som på sin hemsida redogör för den beklämmande historien
(http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=3180370=) Det kan väl bara konstateras att de borgerliga media som vanligt tigit som muren med den skandal som regeringen bär ansvaret för. Behöver det tilläggas att Sveriges goda namn och rykte inte går att återfinna i denna del av världen.
SvD timar väl med sitt budskap att kapitalismen skapar fred och välstånd.
Kapitalism skapar fred (http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=16275. )Vill man ha fred ska man skapa ekonomisk frihet. Det konstaterar Indra de Soysa, professor i statsvetenskap vid universitetet i Trondheim. økonomisk frihet teller mer enn faktorer som demokrati og godt styresett når det gjelder å forebygge konflikt. Frågan som SvD naturligtvis inte ställer är för vem som kapitalismen är så bra. Och framförallt måste det vara en ovanligt naiv professor som kläcker ur sig detta när vi just nu drabbats av konsekvenserna av finansbubblor och annat kapitalistiskt otyg.
torsdag 22 oktober 2009
Svenska kyrkan har hunnit ifatt Gud!
Kraftfullt ja - man blir rörd!
Ja, kyrkomötet har alltså i lugna former och med kraftfull majoritet beslutat att öppna också kyrklig vigsel för homosexuella par. Många säger att det var väl bara precis så som det skulle vara eller kanske med tillägget äntligen! Men efter att ha kämpat ett helt 70-årigt liv för att uppnå ett jämställt betraktelsesätt, så droppar tårarna på tangenterna när jag skriver detta.
Guds allomfattande kärlek
Motståndarna har använt alla möjliga skäl, ja vänt på varenda sten för att hitta uns av sanning till stöd för sin åsikt. Man har inte ens dragit sig för använda Mänskliga rättigheter som slagträ mot homosexuella. Detta är ju lika absurt som att påstå att Guds allomfattande kärlek bara tolererar heterosexuell kärlek. Jag påstår att denna mänskliga förminskning av Gud är hädelse. Men så förblindade blir alltså dessa fundamentalister. Allomfattande kärlek omfattar naturligtvis också homosexuell kärlek. Gud har inte fördomar - det är minniskor som har sådana. Man skulle också kunna säga att svenska kyrkan genom sitt beslut hunnit i fatt Gud på denna punkt.
Könsneutralt äktenskap
Riksdagen fattade ju i våras ett så gott som enhälligt beslut över alla partigränser om könsneutrala äktenskap. Detta med det säregna undantaget för Kristen Demokratisk Samling, som därigenom fjärmade sig från varje led av sitt namn. Lagstiftningen har en inverkan på människors normer och livsval. Därför var det viktigt att äktenskapet fick en könsneutral omfattning och alltså kom att omfatta alla familjer i Sverige. Detta så att familjerätten kan fylla den stabiliserande verkan som är avsedd i samhällsbygget, där alla familjer utgör byggstenar. Ett demokratiskt samhälle kan inte bygga på fördomar, hur gamla och rotade de än är.
Enhetlig religiös familjetanke
Det är verkligen gott att kyrkan ställer upp på denna tanke att äktenskapet också omfattar homosexuella par så att begreppet alltså kommer att omfatta alla familjer i Sverige. Det motverkar fördomar och därmed får familjetanken den stabiliserande verkan som är avsedd i samhällsbygget, där alla familjer utgör byggstenar. En ärligt religiös tro kan inte bygga på fördomar hur gamla och rotade de än är. Det är tänkvärt vad vår biskop i Lund sa, att teologin saknar en dimension om man inte tar med rättviseaspekten.
Klokt beslut - och befriande
Vid en sammanvägning av det intresse som en minoritetsgrupp i Svenska kyrkan hävdade mot homoäktenskap stod den religiösa majoritetens beslut såsom det gemensammas bästa att låta äktenskapet bli en gemensam familjeform för homo-och heterosexuella par, allt i linje med en modern syn på familjebegreppet, barnens intresse och en demokratisk rättvisesyn. Men framförallt så känns det befriande, ja upplyftande för många kristna homosexuella att äntligen är vägen till altaret öppen. Även om det finns enstaka teologer som tuggar fradga så är jag övertygad att Gud nickar och med ett leende konstaterar att äntligen är det några av dessa mina avbilder som fattar hur stor jag egentligen är.
Ja, kyrkomötet har alltså i lugna former och med kraftfull majoritet beslutat att öppna också kyrklig vigsel för homosexuella par. Många säger att det var väl bara precis så som det skulle vara eller kanske med tillägget äntligen! Men efter att ha kämpat ett helt 70-årigt liv för att uppnå ett jämställt betraktelsesätt, så droppar tårarna på tangenterna när jag skriver detta.
Guds allomfattande kärlek
Motståndarna har använt alla möjliga skäl, ja vänt på varenda sten för att hitta uns av sanning till stöd för sin åsikt. Man har inte ens dragit sig för använda Mänskliga rättigheter som slagträ mot homosexuella. Detta är ju lika absurt som att påstå att Guds allomfattande kärlek bara tolererar heterosexuell kärlek. Jag påstår att denna mänskliga förminskning av Gud är hädelse. Men så förblindade blir alltså dessa fundamentalister. Allomfattande kärlek omfattar naturligtvis också homosexuell kärlek. Gud har inte fördomar - det är minniskor som har sådana. Man skulle också kunna säga att svenska kyrkan genom sitt beslut hunnit i fatt Gud på denna punkt.
Könsneutralt äktenskap
Riksdagen fattade ju i våras ett så gott som enhälligt beslut över alla partigränser om könsneutrala äktenskap. Detta med det säregna undantaget för Kristen Demokratisk Samling, som därigenom fjärmade sig från varje led av sitt namn. Lagstiftningen har en inverkan på människors normer och livsval. Därför var det viktigt att äktenskapet fick en könsneutral omfattning och alltså kom att omfatta alla familjer i Sverige. Detta så att familjerätten kan fylla den stabiliserande verkan som är avsedd i samhällsbygget, där alla familjer utgör byggstenar. Ett demokratiskt samhälle kan inte bygga på fördomar, hur gamla och rotade de än är.
Enhetlig religiös familjetanke
Det är verkligen gott att kyrkan ställer upp på denna tanke att äktenskapet också omfattar homosexuella par så att begreppet alltså kommer att omfatta alla familjer i Sverige. Det motverkar fördomar och därmed får familjetanken den stabiliserande verkan som är avsedd i samhällsbygget, där alla familjer utgör byggstenar. En ärligt religiös tro kan inte bygga på fördomar hur gamla och rotade de än är. Det är tänkvärt vad vår biskop i Lund sa, att teologin saknar en dimension om man inte tar med rättviseaspekten.
Klokt beslut - och befriande
Vid en sammanvägning av det intresse som en minoritetsgrupp i Svenska kyrkan hävdade mot homoäktenskap stod den religiösa majoritetens beslut såsom det gemensammas bästa att låta äktenskapet bli en gemensam familjeform för homo-och heterosexuella par, allt i linje med en modern syn på familjebegreppet, barnens intresse och en demokratisk rättvisesyn. Men framförallt så känns det befriande, ja upplyftande för många kristna homosexuella att äntligen är vägen till altaret öppen. Även om det finns enstaka teologer som tuggar fradga så är jag övertygad att Gud nickar och med ett leende konstaterar att äntligen är det några av dessa mina avbilder som fattar hur stor jag egentligen är.
onsdag 21 oktober 2009
FRI ABORT - kvinnan skall ha exklusiv rätt att bestämma om graviditet skall fullföljas eller avbrytas
Höger och vänster i abortfrågan.
På bloggen Kristen Vänster har Anna Ardin skrivit om Ja till livet - om abortmotstånd från vänster (http://kristenvanster.wordpress.com/2009/10/20/ja-till-livet-om-abortmotstand-fran-vanster/). Ganska tänkvärt. Men inte därför att dessa tankar löser frågeställningen om abort men för att klargöra att visst finns det en skillnad på vänster resp högersynsätt i abortfrågan. För den som är intresserad av Annas resonemang får jag hänvisa till länken.
Ja till ett bra liv för barn
Själv tycker jag det är viktigare: Ja till ett bra liv för barn. Det är att märka att Anna också skrivit en variant på sin egen blogg som inleds litet mer drastiskt: "Jag anser att slakt bör förbjudas. Att liv är heligt är en viktig princip. Därför är jag också emot abort." M.a.o. är Anna tydligen förutom feminist, socialist, abortmotståndare också vegetarian.
I själva sakfrågan vill jag alltså säga följande:
När blir liv och i så fall heligt?
Anna talar om att liv är heligt. Och det låter fint och riktigt. Men vilket liv är heligt? Är spermien i min sädesblåsa, som ju är levande i den meningen att den rör på sig, och ägget i äggledaren heligt? Är själva samlaget heligt - ja i så fall är det många som är riktigt religiösa. Uppstår heligheten vid spermiens inträngande i ägget? Är det då livet uppstår? Eller först senare i fosterutvecklingen? Eller är heligheten inte förknippad med bästa garantier för ett bra liv för barn?
Förbud och sanktion
Anna talar om att förbjuda abort i vissa lägen. Men så fort man talar om förbud så måste man bestraffa de som överträder förbudet. Är det det vill ha tillbaka? Eller menar Anna att straffet skall utdömas först på yttersta dagen? Om det sista gäller så behöver vi kanske i människosamhället överhuvudtaget inte bry oss med något förbud? Eller har jag fel?
Utopia - men är det inte litet väl långt borta ..?
Men Anna talar om vackert utopia: ... i det fullständigt jämställda samhället. Där de människor som inte bara haft reella möjligheter att undvika graviditet utan även får fullständig ekonomisk, social och annan kompensation från samhället för smärta, insatt tid och andra möjliga problem i samband med graviditet och förlossning, och som i de fall där barnet inte adopteras bort har en fullständigt jämlik ansvarsbörda med den andra föräldern, inte riskerar karriär, status eller en trygg ålderdom mer än han oavsett om förhållandet fortsätter eller ej – där vore det rimligt att säga att allt liv är heligt, där skulle de oföddas rätt kunna värnas – utan att det leder till sociala katastrofer.
Och vad gör vi intill paradiset Utopia har blivit verklighet?
Man kan sucka av grämelse över att vi inte har nått längre på den stig Anna pekar ut mot Utopia. Och som med önskvärd tydlighet framgick så är långt kvar till utopia om det överhuvudtaget är möjligt på jorden bland oss människor. Såsom politiker kan vi därför inte rimligen stanna upp där utan måste fråga oss hur vi praktiskt politiskt skall förhålla oss i dessa frågor under "väntetiden". Ja man kan t.o.m. räkna med att även om utopia uppnås så blir vi människor knappast så gudalikt perfekta att vi inte gör "snedsteg" med bl.a. graviditet som följd. Nej, praktiskt politiskt kommer vi aldrig ifrån denna svåra fråga. Sedan må vi drömma om och försöka förverkliga bättre förhållanden - självklart.
Fri abort - Ja till ett bra liv för alla barn
I detta läge så tycker jag att kvinnan skall ha en exklusiv rätt att bestämma om hon vill fullfölja graviditeten eller avbryta den. Det är också faktisk att ta vara på det ofödda barnets rätt att ha en mamma (och kanske en partner till henne) som välkomnar barnet. Det blir bara fruktansvärt dåligt för barnet om människor påtvingas föräldraskap.
Jag säger klart NEJ till Kristen Vänsters framställning Därför säger jag klart Nej till Anna Ardins framställning. Även om Anna Ardins motiv är gott så leder hennes resonemang fram till en religiös fundamentalism där man i "god anda" påtvingar människor förhållningssätt som inte är rimliga. Detta är inte rimligt ur vare sig ett höger- eller vänsterperspektiv. Och jag kan tänka mig att Gud nickar instämmande. Jag tror han/hon bättre förstår sig på detta med barns bästa än alla utopiadrömmare
På bloggen Kristen Vänster har Anna Ardin skrivit om Ja till livet - om abortmotstånd från vänster (http://kristenvanster.wordpress.com/2009/10/20/ja-till-livet-om-abortmotstand-fran-vanster/). Ganska tänkvärt. Men inte därför att dessa tankar löser frågeställningen om abort men för att klargöra att visst finns det en skillnad på vänster resp högersynsätt i abortfrågan. För den som är intresserad av Annas resonemang får jag hänvisa till länken.
Ja till ett bra liv för barn
Själv tycker jag det är viktigare: Ja till ett bra liv för barn. Det är att märka att Anna också skrivit en variant på sin egen blogg som inleds litet mer drastiskt: "Jag anser att slakt bör förbjudas. Att liv är heligt är en viktig princip. Därför är jag också emot abort." M.a.o. är Anna tydligen förutom feminist, socialist, abortmotståndare också vegetarian.
I själva sakfrågan vill jag alltså säga följande:
När blir liv och i så fall heligt?
Anna talar om att liv är heligt. Och det låter fint och riktigt. Men vilket liv är heligt? Är spermien i min sädesblåsa, som ju är levande i den meningen att den rör på sig, och ägget i äggledaren heligt? Är själva samlaget heligt - ja i så fall är det många som är riktigt religiösa. Uppstår heligheten vid spermiens inträngande i ägget? Är det då livet uppstår? Eller först senare i fosterutvecklingen? Eller är heligheten inte förknippad med bästa garantier för ett bra liv för barn?
Förbud och sanktion
Anna talar om att förbjuda abort i vissa lägen. Men så fort man talar om förbud så måste man bestraffa de som överträder förbudet. Är det det vill ha tillbaka? Eller menar Anna att straffet skall utdömas först på yttersta dagen? Om det sista gäller så behöver vi kanske i människosamhället överhuvudtaget inte bry oss med något förbud? Eller har jag fel?
Utopia - men är det inte litet väl långt borta ..?
Men Anna talar om vackert utopia: ... i det fullständigt jämställda samhället. Där de människor som inte bara haft reella möjligheter att undvika graviditet utan även får fullständig ekonomisk, social och annan kompensation från samhället för smärta, insatt tid och andra möjliga problem i samband med graviditet och förlossning, och som i de fall där barnet inte adopteras bort har en fullständigt jämlik ansvarsbörda med den andra föräldern, inte riskerar karriär, status eller en trygg ålderdom mer än han oavsett om förhållandet fortsätter eller ej – där vore det rimligt att säga att allt liv är heligt, där skulle de oföddas rätt kunna värnas – utan att det leder till sociala katastrofer.
Och vad gör vi intill paradiset Utopia har blivit verklighet?
Man kan sucka av grämelse över att vi inte har nått längre på den stig Anna pekar ut mot Utopia. Och som med önskvärd tydlighet framgick så är långt kvar till utopia om det överhuvudtaget är möjligt på jorden bland oss människor. Såsom politiker kan vi därför inte rimligen stanna upp där utan måste fråga oss hur vi praktiskt politiskt skall förhålla oss i dessa frågor under "väntetiden". Ja man kan t.o.m. räkna med att även om utopia uppnås så blir vi människor knappast så gudalikt perfekta att vi inte gör "snedsteg" med bl.a. graviditet som följd. Nej, praktiskt politiskt kommer vi aldrig ifrån denna svåra fråga. Sedan må vi drömma om och försöka förverkliga bättre förhållanden - självklart.
Fri abort - Ja till ett bra liv för alla barn
I detta läge så tycker jag att kvinnan skall ha en exklusiv rätt att bestämma om hon vill fullfölja graviditeten eller avbryta den. Det är också faktisk att ta vara på det ofödda barnets rätt att ha en mamma (och kanske en partner till henne) som välkomnar barnet. Det blir bara fruktansvärt dåligt för barnet om människor påtvingas föräldraskap.
Jag säger klart NEJ till Kristen Vänsters framställning Därför säger jag klart Nej till Anna Ardins framställning. Även om Anna Ardins motiv är gott så leder hennes resonemang fram till en religiös fundamentalism där man i "god anda" påtvingar människor förhållningssätt som inte är rimliga. Detta är inte rimligt ur vare sig ett höger- eller vänsterperspektiv. Och jag kan tänka mig att Gud nickar instämmande. Jag tror han/hon bättre förstår sig på detta med barns bästa än alla utopiadrömmare
torsdag 15 oktober 2009
ÖVER 1 MILJARD - 1.000.000.000 - HAR REGERINGEN KASTAT I SJÖN
Oseriös coaching istället för reella arbetsmarknadsåtgärder
Istället för en utbyggd arbetsförmedling i kombination med utbildning och upprustning av bostäder och vägar har pengarna satsats på en rad oseriösa företag som skall vara som regeringen säger coacher för arbetslösa. Det är den största skandalen sedan högerregeringen tillträdde. Detta har uppmärksammats av Rapport i SvT (http://svt.se/2.34007/1.1726592/coachade_80_arbetslosa_-_fick_1_6_milj). Man har av ideologiska skäl inte velat satsa på det som ger resultat utan på något borgerligt alternativ och så uppstod arbetscoachingen. Någon har under resan mumlat att coacing knappast hjälper om det saknas jobb, varför man istället borde satsa på utbildning och igångsätta olika offentliga arbeten. Nej, det skulle lukta för mycket socialdemokrati.
Sanslöst mycket pengar utan resultat.
Sen lågkonjunkturen slog till har antalet företag som antingen startats eller bytt inriktning mot omställning exploderat. 20 000 kronor per arbetslös får företagen för att coacha arbetslösa kollektivanställda och förkorta arbetslösheten. Över en miljard kronor betalades ut under årets första sex månader i omställningsstöd från Trygghetsfonden, den organisation som står bakom stödet. "Många tror att det finns lättförtjänta pengar och det gör det också. Att syssla med omställningsstöd har blivit en guldgruva. Vi måste vara kritiska mot oss själva, vi skulle ställt större krav på företagen och på Trygghetsfonden", säger Per Källvik, ombudsman på IF Metall i Trollhättan.
Inga kompetens krav ställs
De ska coacha arbetslösa kollektivanställda till nya anställningar. Men det är lite jobb för dyra pengar som utförs. Rapports granskning visar nu att TSL, organisationen bakom stödet, inte ställer särskilt höga krav på företagen på deras lista som levererar omställningsstöd. Det räcker med att man inte har kriminell verksamhet! En del åberopar erfarenheten som arbetslös som enda merit.
Bara två procent har fått jobb
SvTs granskning av omställningsstödet visar också att få av de som fått hjälp av coachen har varit nöjd med coachingen. "Jag behöver ingen terapeut, det hade varit bättre att pengarna öronmärkts för en utbildning." "Det är sanslöst mycket pengar för att få lära sig hur en arbetsintervju går till." "Oseriöst så det skriker om det." är några av omdömena i vår enkät som har haft en hög svarsfrekvens. Den har skickats till 500 arbetslösa kollektivanställda i Västsverige och besvarats av 345. Snittbetyget på en skala från 1 till 10 hamnar på 4,1 över hur nöjd man varit med omställningsstödet och bara hälften har fått träffa sin coach ensam och mer än en gång. Trots att man på hemsidan för Trygghetsfonden utlovar ett individuellt omställningsprogram. Och endast fem av 345, inte ens två procent av de som besvarat vår enkät har lyckats få ett nytt jobb tack vare hjälpen man fått av sin arbetscoach från konsultföretagen.
Litar mer på siffrorna från coacherna än från de arbetslösa själva
På Trygghetsfonden säger man att man litar på sina egna siffror. Men dessa siffror är de som coacherna själva rapporterar in. Man har inte frågat dem som utnyttjat stödet vad de säger. "Omställningsstödet fungerar väldigt väl i de flesta fall", säger Tomas Petti på Trygghetsfonden, som inte alls tror att det "finns företagare som försökt sko sig på lågkonjunkturen eller lätt har tjänat mycket pengar". Guldgruva eller ej. Det är många av omställningsföretagen som omsatt miljonbelopp sen lågkonjunkturen slog till. Enmansföretagaren Joakim Aldsten driver omställningsfirman i Skaraborg och han har coachat 80 stycken under ett år. För det har han fått 1,6 miljoner kronor. "Jag gör inte det här för pengarna, mer för min personliga utveckling och för att jag vill hjälpa", säger han som själv fått arbete som coach utan andra särskilda kunskaper.
Misshushållning med offentliga medel
Pengarna skulle naturligtvis ha öronmärkts för utbildning, provanställningar, igångssättande av offentliga arbeten o likn. Det finns alltid en rad driftiga entreprenörer som kan utnyttja situationen om det finns en regering som är beredd att spendera. Men detta är liksom upplåning till skattesänkningar för de välbemedlade ytterligare en skandalös användning av offentliga makt att föranstalta om oseriösa och hutlöst dyra arbetsmarknadsåtgärder
Istället för en utbyggd arbetsförmedling i kombination med utbildning och upprustning av bostäder och vägar har pengarna satsats på en rad oseriösa företag som skall vara som regeringen säger coacher för arbetslösa. Det är den största skandalen sedan högerregeringen tillträdde. Detta har uppmärksammats av Rapport i SvT (http://svt.se/2.34007/1.1726592/coachade_80_arbetslosa_-_fick_1_6_milj). Man har av ideologiska skäl inte velat satsa på det som ger resultat utan på något borgerligt alternativ och så uppstod arbetscoachingen. Någon har under resan mumlat att coacing knappast hjälper om det saknas jobb, varför man istället borde satsa på utbildning och igångsätta olika offentliga arbeten. Nej, det skulle lukta för mycket socialdemokrati.
Sanslöst mycket pengar utan resultat.
Sen lågkonjunkturen slog till har antalet företag som antingen startats eller bytt inriktning mot omställning exploderat. 20 000 kronor per arbetslös får företagen för att coacha arbetslösa kollektivanställda och förkorta arbetslösheten. Över en miljard kronor betalades ut under årets första sex månader i omställningsstöd från Trygghetsfonden, den organisation som står bakom stödet. "Många tror att det finns lättförtjänta pengar och det gör det också. Att syssla med omställningsstöd har blivit en guldgruva. Vi måste vara kritiska mot oss själva, vi skulle ställt större krav på företagen och på Trygghetsfonden", säger Per Källvik, ombudsman på IF Metall i Trollhättan.
Inga kompetens krav ställs
De ska coacha arbetslösa kollektivanställda till nya anställningar. Men det är lite jobb för dyra pengar som utförs. Rapports granskning visar nu att TSL, organisationen bakom stödet, inte ställer särskilt höga krav på företagen på deras lista som levererar omställningsstöd. Det räcker med att man inte har kriminell verksamhet! En del åberopar erfarenheten som arbetslös som enda merit.
Bara två procent har fått jobb
SvTs granskning av omställningsstödet visar också att få av de som fått hjälp av coachen har varit nöjd med coachingen. "Jag behöver ingen terapeut, det hade varit bättre att pengarna öronmärkts för en utbildning." "Det är sanslöst mycket pengar för att få lära sig hur en arbetsintervju går till." "Oseriöst så det skriker om det." är några av omdömena i vår enkät som har haft en hög svarsfrekvens. Den har skickats till 500 arbetslösa kollektivanställda i Västsverige och besvarats av 345. Snittbetyget på en skala från 1 till 10 hamnar på 4,1 över hur nöjd man varit med omställningsstödet och bara hälften har fått träffa sin coach ensam och mer än en gång. Trots att man på hemsidan för Trygghetsfonden utlovar ett individuellt omställningsprogram. Och endast fem av 345, inte ens två procent av de som besvarat vår enkät har lyckats få ett nytt jobb tack vare hjälpen man fått av sin arbetscoach från konsultföretagen.
Litar mer på siffrorna från coacherna än från de arbetslösa själva
På Trygghetsfonden säger man att man litar på sina egna siffror. Men dessa siffror är de som coacherna själva rapporterar in. Man har inte frågat dem som utnyttjat stödet vad de säger. "Omställningsstödet fungerar väldigt väl i de flesta fall", säger Tomas Petti på Trygghetsfonden, som inte alls tror att det "finns företagare som försökt sko sig på lågkonjunkturen eller lätt har tjänat mycket pengar". Guldgruva eller ej. Det är många av omställningsföretagen som omsatt miljonbelopp sen lågkonjunkturen slog till. Enmansföretagaren Joakim Aldsten driver omställningsfirman i Skaraborg och han har coachat 80 stycken under ett år. För det har han fått 1,6 miljoner kronor. "Jag gör inte det här för pengarna, mer för min personliga utveckling och för att jag vill hjälpa", säger han som själv fått arbete som coach utan andra särskilda kunskaper.
Misshushållning med offentliga medel
Pengarna skulle naturligtvis ha öronmärkts för utbildning, provanställningar, igångssättande av offentliga arbeten o likn. Det finns alltid en rad driftiga entreprenörer som kan utnyttja situationen om det finns en regering som är beredd att spendera. Men detta är liksom upplåning till skattesänkningar för de välbemedlade ytterligare en skandalös användning av offentliga makt att föranstalta om oseriösa och hutlöst dyra arbetsmarknadsåtgärder
Jag försvarar Thomas Bodström mot de ohederliga angreppen!
Päron och plommon - är de lika?
TV 4s Kalla Fakta har grundlöst försökt nagla fast Thomas Bodström som en ohederlig och lat riksdagsman. S-riksdagsledamoten Eva-Lena Jansson har gett sin nyanserade syn på riksdagsuppdraget (http://evalenajansson.blogspot.com/2009/10/min-syn-pa-riksdagsuppdraget.html). Partivännen Magnus Holst har gett Mona Sahlin en släng av sleven för att hon försvarat Thomas "Varför Mona? Varför?" (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1663&blogg=36475×tamp=17:39:21). Jag tycker visst att en partiledare skall kunna även i motvind försvara de sina när det är berättigat. Och det är det här. Statistiken är omöjlig som bevis på arbetsmoral och när det gäller pengarna så jämför man päron och plommon.
Är voteringsstatistik bevis för god arbetsmoral?
Kalla fakta påstår att man granskar arbetsmoralen bland våra politiker. För den ändan har man genomfört en statistik där man mäter procentuell närvaro vid voteringar i riksdagen. Om man drar en gräns vid 20 procent så visar det sig att det bland partierna fördelar sig så att bland M har 29 ledamöter 20 % eller mer frånvaro medan 71 ligger under den gränsen och motsvarande siffror för C är 22 och 10, FP 19 och 10, KD 14 och 16, S 55 och 78, V 6 och 19, och MP 10 och 9. Säger detta att arbetsmoralen är sämre i Folk- och Centerpartiet samt Kristdemokraterna än i Moderaterna? Eller sämre i Miljöpartiet och Socialdemokraterna än i Vänsterpartiet. Naturligtvis inte. Voteringarna tar dessutom max en halvtimme medan debatter, utskottsarbete och övrigt politiskt arbete är det som upptar riksdagsledamöternas tid. Att använda voteringarna som mätare på arbetsmoralen är alltså rent nys från Kalla faktas sida!
Hur vet man hur mycket riksdagsmännen arbetar?
Kalla Faktas undersökning visar att Thomas Bodström ligger kring 50 % närvaro vid voteringar. Han har själv på sin blogg förklarat hur han ser på den saken under rubriken "Kalla Fakta ger en skev bild av verkligheten"
(http://www.bodstromsamhallet.se/2009/10/kalla-fakta-ger-en-skev-bild-av.html). Det som jag tycker är allvarligast och där Kalla fakta övergår till en osaklig personförföljelse. Är när man påstår att Thomas Bodström är frånvarande för att tjäna grova pengar på annat. Han har s.a.s. "dubbelt betalt". Utgångspunkten för påståendet är han har ett riksdagsarvode, en klumpsumma för att upprätthålla arbetet som riksdagsledamot, som TV 4 knyter till voteringarna. Vad man då mörkar är att Thomas Bodström som utskottsordförande lägger ner bra mycket mer tid än många av hans kolleger och liksom andra utskottsordförande missar ett antal omröstningar. Om han vid olika tillfällen inte är närvarande i riksdagen för en förhandling i domstol så får han ta igen detta flerdubbelt på sin fritid.
"Grova förtjänster"
För att få underlag till detta påstående har man gått till de rättegångsakter där Thomas Bodström agerat som försvarare. Det är bara det att försvaruppdrag betalas för nedlagt arbete mätt i timmar och kvalitet per uppdrag. Närvaron i rätten är oftast en liten del av den nedlagda arbetstiden. Förberedelsearbetet kan förläggas till vad vanliga människor betraktar som fritid. Att Thomas Bodström skulle skaffa sig "dubbelt betalt" genom försvararersättningen och riksdagsarvodet är alltså ett påstående som saknar grund. Man har svårt att förstå annat än att den borgerliga framtoningen i TV 4 spelat en roll i framtagandet av vad man kallar fakta. Man har helt enkelt inte kunnat skilja på plommon och päron.
Kvittningsreglerna
Resonemang om avdrag på riksdagsarvode eller försök att skandalisera Thomas Bodström därför att han skulle ha "dubbla löner" är därför både oriktigt och orättvist. Jag tycker att vi socialdemokrater skulle kunna hålla oss för goda för att delta i detta "Kalla-fakta-drev". Sedan är det en annan sak att vi naturligtvis öppet bör diskutera hur kvittningsreglerna skall tillämpas. Och den diskussionen skall naturligtvis föras. Men det var ju inte det TV 4s Kalla fakta var ute efter utan rödgröna skalper att fästa vid bältet. Osmakligt och ojuste.
TV 4s Kalla Fakta har grundlöst försökt nagla fast Thomas Bodström som en ohederlig och lat riksdagsman. S-riksdagsledamoten Eva-Lena Jansson har gett sin nyanserade syn på riksdagsuppdraget (http://evalenajansson.blogspot.com/2009/10/min-syn-pa-riksdagsuppdraget.html). Partivännen Magnus Holst har gett Mona Sahlin en släng av sleven för att hon försvarat Thomas "Varför Mona? Varför?" (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1663&blogg=36475×tamp=17:39:21). Jag tycker visst att en partiledare skall kunna även i motvind försvara de sina när det är berättigat. Och det är det här. Statistiken är omöjlig som bevis på arbetsmoral och när det gäller pengarna så jämför man päron och plommon.
Är voteringsstatistik bevis för god arbetsmoral?
Kalla fakta påstår att man granskar arbetsmoralen bland våra politiker. För den ändan har man genomfört en statistik där man mäter procentuell närvaro vid voteringar i riksdagen. Om man drar en gräns vid 20 procent så visar det sig att det bland partierna fördelar sig så att bland M har 29 ledamöter 20 % eller mer frånvaro medan 71 ligger under den gränsen och motsvarande siffror för C är 22 och 10, FP 19 och 10, KD 14 och 16, S 55 och 78, V 6 och 19, och MP 10 och 9. Säger detta att arbetsmoralen är sämre i Folk- och Centerpartiet samt Kristdemokraterna än i Moderaterna? Eller sämre i Miljöpartiet och Socialdemokraterna än i Vänsterpartiet. Naturligtvis inte. Voteringarna tar dessutom max en halvtimme medan debatter, utskottsarbete och övrigt politiskt arbete är det som upptar riksdagsledamöternas tid. Att använda voteringarna som mätare på arbetsmoralen är alltså rent nys från Kalla faktas sida!
Hur vet man hur mycket riksdagsmännen arbetar?
Kalla Faktas undersökning visar att Thomas Bodström ligger kring 50 % närvaro vid voteringar. Han har själv på sin blogg förklarat hur han ser på den saken under rubriken "Kalla Fakta ger en skev bild av verkligheten"
(http://www.bodstromsamhallet.se/2009/10/kalla-fakta-ger-en-skev-bild-av.html). Det som jag tycker är allvarligast och där Kalla fakta övergår till en osaklig personförföljelse. Är när man påstår att Thomas Bodström är frånvarande för att tjäna grova pengar på annat. Han har s.a.s. "dubbelt betalt". Utgångspunkten för påståendet är han har ett riksdagsarvode, en klumpsumma för att upprätthålla arbetet som riksdagsledamot, som TV 4 knyter till voteringarna. Vad man då mörkar är att Thomas Bodström som utskottsordförande lägger ner bra mycket mer tid än många av hans kolleger och liksom andra utskottsordförande missar ett antal omröstningar. Om han vid olika tillfällen inte är närvarande i riksdagen för en förhandling i domstol så får han ta igen detta flerdubbelt på sin fritid.
"Grova förtjänster"
För att få underlag till detta påstående har man gått till de rättegångsakter där Thomas Bodström agerat som försvarare. Det är bara det att försvaruppdrag betalas för nedlagt arbete mätt i timmar och kvalitet per uppdrag. Närvaron i rätten är oftast en liten del av den nedlagda arbetstiden. Förberedelsearbetet kan förläggas till vad vanliga människor betraktar som fritid. Att Thomas Bodström skulle skaffa sig "dubbelt betalt" genom försvararersättningen och riksdagsarvodet är alltså ett påstående som saknar grund. Man har svårt att förstå annat än att den borgerliga framtoningen i TV 4 spelat en roll i framtagandet av vad man kallar fakta. Man har helt enkelt inte kunnat skilja på plommon och päron.
Kvittningsreglerna
Resonemang om avdrag på riksdagsarvode eller försök att skandalisera Thomas Bodström därför att han skulle ha "dubbla löner" är därför både oriktigt och orättvist. Jag tycker att vi socialdemokrater skulle kunna hålla oss för goda för att delta i detta "Kalla-fakta-drev". Sedan är det en annan sak att vi naturligtvis öppet bör diskutera hur kvittningsreglerna skall tillämpas. Och den diskussionen skall naturligtvis föras. Men det var ju inte det TV 4s Kalla fakta var ute efter utan rödgröna skalper att fästa vid bältet. Osmakligt och ojuste.
tisdag 13 oktober 2009
Bekämpa brottsligheten och begränsa kapitalismen? - frågor för EU
DN skriver i dag 13/10 om "Gränslös rättvisa" (i papperstidningen "Rättssäkrare EU"
http://www.dn.se/opinion/huvudledare/granslos-rattvisa-1.972908) om att brottsbekämpning i EU måste bli mer effektiv men också mer rättssäker. Det är klart att brottsbekämpningen bör göras mer effektiv och rättssäkerheten garanteras. Samtidigt står mot detta som skarp kontrast Lissabonfördragets garanti för kapitalets rörlighet även när detta ger rättsosäkerheten för sociala och fackliga rättigheter. M.a.o. man vill gripa fler brottslingar som utnyttjar den fria rörligheten samtidigt som man garanterar kapitalisternas fria utnyttjande av den gemensamma marknaden även när det ger osäkerhet på arbetsmarknaden för arbetare och tjänstemän.
Samarbeta mot gränsöverskridande brott
I DNs pappersupplaga talas det om att den fria rörligheten i EU ska underlätta livet för studenter, arbetare, tjänstemän och företag och göra det möjligt för oss medborgare att resa, arbeta och studera i hela EU. Det är ju bra. En otrevlig följd av den fria rörligheten när gränskontrollerna togs bort var att detta också underlättat livet för de grovt kriminella, vilket fått till följd ett naturligt utökat samarbete i EU om brottsbekämpning. DN menar också att man med enkla medel såsom ett mer förtroendefullt samarbete mellan polismyndigheter kan göra mycket för att komma åt grova, gränsöverskridande brott.
Hur är det med fri rörlighet för kapital?
Kapitalet och dess aktörer har flera gemensamma drag med brottslighet och kriminella. De använder sig av datorer med snabba förflyttningar av kapital och brottsvinster. De utnyttjar också kommunikationernas snabbhet och den fria rörligheten för att snabbt föra bort byte eller vinster och sätta de agerande i säkerhet. Den fria marknaden är större och de på nationalitet grundade polismyndigheterna eller fackföreningarna kan inte hänga med i svängarna. Livet har alltså varit ganska beymmersfritt för internationella kapitalister och kriminella.
Högerregeringen & Co ser inte ens arbetarens perspektiv
Men det finns en väsentlig skillnad mellan gränsöverskridande brottslighet och gränsöverskridande kapitalism. Och det är att brottsligheten vill man bekämpa medan EU, Svenskt Näringsliv, högerregeringen och alla regeringstrogna media inte har ens tanken att annat än just rättsligt garantera en fri rörlighet för kapitalet. Man kan förmoda att redan den i denna blogg gjorda parallellen ses som en provokation. Och det beror på en så enkel sak som att man inte kan se problemet med den fullständigt fria rörligheten för kapitalet utifrån annat perspektiv än kapitalistens. Därmed försummar man avvägningen mot löntagarnas och konsumenternas perspektiv med betoning av sociala och fackliga rättigheter.
EU ett elitprojekt.
EU är, sedan EG-domstolen fastslagit i flera fall med början i det s.k. Laval-domen att den fria rörligheten har rättslig kraft utöver sociala och fackliga rättigheter, ett elitprojekt som måste förändras. Precis som vad gäller brottsbekämpning skulle den gemensamma ansträngningen kunna vara att sätta grimma på kapitalet för att motverka finansmarknadsbubblor, bankers rovdrift och förhindra lönedumpning och diverse skentrasaktioner för att undandra skatt. Det var det vi trodde på vänsterkanten när vi röstade för EU. Det är alltså precis samma resonemang som man har inom G8 resp G 20: kapitalet är internationellt alltså måste eventuella begränsningar och regleringar ske genom internationella överenskommelser. I Europa har man gjort precis tvärtom. Man har nämligen i grundfördraget skrivit en absolut överhöghet för kapitalets fullständiga frihet!
Högerregeringen lagfäster lönedumpningen
Även Sverige lagfäster EUs lönedumpning genom en lagrådsremiss som Sven-Otto Littorin undertecknat. Lagförslaget beskrivs så här på Dagens Arena: På pappret ser arbetsmarknadsministerns nya lag rätt oskyldig ut. Fackets konflikträtt mot utländska avtal gäller fortfarande, men bara om miniminivåerna inte följs. Men facket kan inte ta konflikt om bättre villkor och det är ju själva den fackliga tanken "minimerad". Dessutom gäller konflikträtten inte arbetvillkor i övrigt. (http://www.dagensarena.se/text/2009/10/vem-forsoker-han-lura). Björn Elmbrandt påminner om att Mona Sahlins försök att få "kollektivavtalskramaren" Reinfeldt ta upp frågan i Sveriges ordförandeskap avvisats och att samma högerledare kommenterade laval-domen "brist på konkurrens har skapat ett alltför högt löneläge i Sverige". Elmbrandt menar att Lex Littorin ingår i en de borgerligas plan att åstadkomma underbudskonkurrens mellan olika arbetare i Sverige och arbetare från olika länder.
Brottsbekämpning i alla ära - men det är faktiskt dags för en grundläggande diskussion om vad vi egentligen skall ha EU till.
http://www.dn.se/opinion/huvudledare/granslos-rattvisa-1.972908) om att brottsbekämpning i EU måste bli mer effektiv men också mer rättssäker. Det är klart att brottsbekämpningen bör göras mer effektiv och rättssäkerheten garanteras. Samtidigt står mot detta som skarp kontrast Lissabonfördragets garanti för kapitalets rörlighet även när detta ger rättsosäkerheten för sociala och fackliga rättigheter. M.a.o. man vill gripa fler brottslingar som utnyttjar den fria rörligheten samtidigt som man garanterar kapitalisternas fria utnyttjande av den gemensamma marknaden även när det ger osäkerhet på arbetsmarknaden för arbetare och tjänstemän.
Samarbeta mot gränsöverskridande brott
I DNs pappersupplaga talas det om att den fria rörligheten i EU ska underlätta livet för studenter, arbetare, tjänstemän och företag och göra det möjligt för oss medborgare att resa, arbeta och studera i hela EU. Det är ju bra. En otrevlig följd av den fria rörligheten när gränskontrollerna togs bort var att detta också underlättat livet för de grovt kriminella, vilket fått till följd ett naturligt utökat samarbete i EU om brottsbekämpning. DN menar också att man med enkla medel såsom ett mer förtroendefullt samarbete mellan polismyndigheter kan göra mycket för att komma åt grova, gränsöverskridande brott.
Hur är det med fri rörlighet för kapital?
Kapitalet och dess aktörer har flera gemensamma drag med brottslighet och kriminella. De använder sig av datorer med snabba förflyttningar av kapital och brottsvinster. De utnyttjar också kommunikationernas snabbhet och den fria rörligheten för att snabbt föra bort byte eller vinster och sätta de agerande i säkerhet. Den fria marknaden är större och de på nationalitet grundade polismyndigheterna eller fackföreningarna kan inte hänga med i svängarna. Livet har alltså varit ganska beymmersfritt för internationella kapitalister och kriminella.
Högerregeringen & Co ser inte ens arbetarens perspektiv
Men det finns en väsentlig skillnad mellan gränsöverskridande brottslighet och gränsöverskridande kapitalism. Och det är att brottsligheten vill man bekämpa medan EU, Svenskt Näringsliv, högerregeringen och alla regeringstrogna media inte har ens tanken att annat än just rättsligt garantera en fri rörlighet för kapitalet. Man kan förmoda att redan den i denna blogg gjorda parallellen ses som en provokation. Och det beror på en så enkel sak som att man inte kan se problemet med den fullständigt fria rörligheten för kapitalet utifrån annat perspektiv än kapitalistens. Därmed försummar man avvägningen mot löntagarnas och konsumenternas perspektiv med betoning av sociala och fackliga rättigheter.
EU ett elitprojekt.
EU är, sedan EG-domstolen fastslagit i flera fall med början i det s.k. Laval-domen att den fria rörligheten har rättslig kraft utöver sociala och fackliga rättigheter, ett elitprojekt som måste förändras. Precis som vad gäller brottsbekämpning skulle den gemensamma ansträngningen kunna vara att sätta grimma på kapitalet för att motverka finansmarknadsbubblor, bankers rovdrift och förhindra lönedumpning och diverse skentrasaktioner för att undandra skatt. Det var det vi trodde på vänsterkanten när vi röstade för EU. Det är alltså precis samma resonemang som man har inom G8 resp G 20: kapitalet är internationellt alltså måste eventuella begränsningar och regleringar ske genom internationella överenskommelser. I Europa har man gjort precis tvärtom. Man har nämligen i grundfördraget skrivit en absolut överhöghet för kapitalets fullständiga frihet!
Högerregeringen lagfäster lönedumpningen
Även Sverige lagfäster EUs lönedumpning genom en lagrådsremiss som Sven-Otto Littorin undertecknat. Lagförslaget beskrivs så här på Dagens Arena: På pappret ser arbetsmarknadsministerns nya lag rätt oskyldig ut. Fackets konflikträtt mot utländska avtal gäller fortfarande, men bara om miniminivåerna inte följs. Men facket kan inte ta konflikt om bättre villkor och det är ju själva den fackliga tanken "minimerad". Dessutom gäller konflikträtten inte arbetvillkor i övrigt. (http://www.dagensarena.se/text/2009/10/vem-forsoker-han-lura). Björn Elmbrandt påminner om att Mona Sahlins försök att få "kollektivavtalskramaren" Reinfeldt ta upp frågan i Sveriges ordförandeskap avvisats och att samma högerledare kommenterade laval-domen "brist på konkurrens har skapat ett alltför högt löneläge i Sverige". Elmbrandt menar att Lex Littorin ingår i en de borgerligas plan att åstadkomma underbudskonkurrens mellan olika arbetare i Sverige och arbetare från olika länder.
Brottsbekämpning i alla ära - men det är faktiskt dags för en grundläggande diskussion om vad vi egentligen skall ha EU till.
måndag 12 oktober 2009
Sänkta löner och skär ned sjukvården - Reinfeldts och Borgs medicin
Cyniskt hänsynslöshet inför människors lidande
Jag har tidigare på bloggen skrivit om hur Reinfeldt och Borg kraftfullt agerat för att försvara de svenska bankernas rovdrift i de baltiska länderna och som nu gett de tragiska konsekvenser att ekonomin där står inför hotet av fullständig kollaps: Reinfeldt och Borg - kapitalisternas och bankernas morrande knähundar (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36325). Ja, Reinfeldt och Borg har t.o.m. hotat med att nödlån inte skall betalas ut om man inte tar stora nedskärningar statsutgifterna och på så sätt avskedar sjukvårds- och omsorgspersonal, ja överhuvudtaget inskränker den offentliag verksamheten till ett absolut minimum: Reinfeldt och Borg försöker tvinga i Lettland (och Balticum) fel medicin (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36369). Samtidigt som storkapitalisten George Soros säger att detta kommer "tvinga fram en devalvering och sprida problemen till grannländerna" och istället rekommenderar generösa lån för att hjälpa "landet att få fart på näringslivet och sänka räntorna". På goda grunder kan därför ifrågasättas om Reinfeldt, Borg och övriga finanslobbyn gör rätt rent ekonomiskt, förutom att det visar en cyniskt hänsynslöshet för människors lidande.
Skattebetalarna kan få betala bankernas köpfest.
Redan för ett par dagar sedan skrev DN Ekonomi att följden av att bankerna, särskilt Swedbank och SEB, på lösa grunder lånat miljardbelopp utan att egentligen ha några säkerheter, kan bli att skattebetalarna får betala för rovdriften (http://www.dn.se/ekonomi/staten-riskerar-mer-an-bankerna-1.970628). Bankerna har nämligen, trots bonusar, höga direktörsförmåner och aktieutdelningar, fått del i en statlig garanti för förluster. Det är visserligen rimligt att banker hindras att gå omkull eftersom det får vådliga följder för hela det ekonomiska systemet, vilket ytterst drabbar alla enskilda som sparat eller lånat i bankerna. Men högerregeringen med Mats Odell och Maud Olofsson i spetsen har visserligen hörts ordbubbla om att bankerna måste vara restriktiva men visat sig helt oförmögna att i handling ge lämpliga restriktioner för finansverksamheten. Och det kanske är naturligt att man inte vill sätta stängsel för sina finansvänners fria vinstmaximering. Man anvisar istället vägen att skattebetalarna skall betala notan!
De svenska bankernas rovdrift betalas med nedskuren sjukvård och sänkta löner
I dagens DN Ekonomi 12/10 skriver man om följderna: Sänkta löner ska rädda Lettland från devalvering. Detta finns i papperstidningen men inte på nätet - varför kan man fråga? Staten har redan sänkt de offentliganställdas löner med upp till 40 %! Sjuksköterskor och kommunalanställda har alltså 3/5 av sina tisdigare löner att leva på! Det är detta som Reinfeldt och Borg genom sin aktivitet orsakat. Ja, inte direkt men nog är de inte dummare än att de kan förutse vad som blir följdverkningarna av begärda nedskärningar i den offentliga verksamheten. Men inte nog med detta man räknar med att nedskärningarna av de offentliganställdas löner kommer att medföra att lönerna måste skäras ned med ca 30 procent på den privata marknaden samtidigt som arbetslösheten troligen stiger upp mot 20 procent. Reinfeldts och Borgs lobbyarbete för bankerna och finanshajarna utmynar alltså i allvarlig misär på andra sidan Östersjön.
Det är dags för svenska väljare att se verkligheten, nämligen vad det är för företrädare vi har. Samtidigt är det hälsosamt för framtiden att se vad Reinfelt, Borg och högerregeringen har för medicin i kriser. Helt enkelt vilka de gynnar och vilka dom helt enkelt skiter i.
Jag har tidigare på bloggen skrivit om hur Reinfeldt och Borg kraftfullt agerat för att försvara de svenska bankernas rovdrift i de baltiska länderna och som nu gett de tragiska konsekvenser att ekonomin där står inför hotet av fullständig kollaps: Reinfeldt och Borg - kapitalisternas och bankernas morrande knähundar (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36325). Ja, Reinfeldt och Borg har t.o.m. hotat med att nödlån inte skall betalas ut om man inte tar stora nedskärningar statsutgifterna och på så sätt avskedar sjukvårds- och omsorgspersonal, ja överhuvudtaget inskränker den offentliag verksamheten till ett absolut minimum: Reinfeldt och Borg försöker tvinga i Lettland (och Balticum) fel medicin (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36369). Samtidigt som storkapitalisten George Soros säger att detta kommer "tvinga fram en devalvering och sprida problemen till grannländerna" och istället rekommenderar generösa lån för att hjälpa "landet att få fart på näringslivet och sänka räntorna". På goda grunder kan därför ifrågasättas om Reinfeldt, Borg och övriga finanslobbyn gör rätt rent ekonomiskt, förutom att det visar en cyniskt hänsynslöshet för människors lidande.
Skattebetalarna kan få betala bankernas köpfest.
Redan för ett par dagar sedan skrev DN Ekonomi att följden av att bankerna, särskilt Swedbank och SEB, på lösa grunder lånat miljardbelopp utan att egentligen ha några säkerheter, kan bli att skattebetalarna får betala för rovdriften (http://www.dn.se/ekonomi/staten-riskerar-mer-an-bankerna-1.970628). Bankerna har nämligen, trots bonusar, höga direktörsförmåner och aktieutdelningar, fått del i en statlig garanti för förluster. Det är visserligen rimligt att banker hindras att gå omkull eftersom det får vådliga följder för hela det ekonomiska systemet, vilket ytterst drabbar alla enskilda som sparat eller lånat i bankerna. Men högerregeringen med Mats Odell och Maud Olofsson i spetsen har visserligen hörts ordbubbla om att bankerna måste vara restriktiva men visat sig helt oförmögna att i handling ge lämpliga restriktioner för finansverksamheten. Och det kanske är naturligt att man inte vill sätta stängsel för sina finansvänners fria vinstmaximering. Man anvisar istället vägen att skattebetalarna skall betala notan!
De svenska bankernas rovdrift betalas med nedskuren sjukvård och sänkta löner
I dagens DN Ekonomi 12/10 skriver man om följderna: Sänkta löner ska rädda Lettland från devalvering. Detta finns i papperstidningen men inte på nätet - varför kan man fråga? Staten har redan sänkt de offentliganställdas löner med upp till 40 %! Sjuksköterskor och kommunalanställda har alltså 3/5 av sina tisdigare löner att leva på! Det är detta som Reinfeldt och Borg genom sin aktivitet orsakat. Ja, inte direkt men nog är de inte dummare än att de kan förutse vad som blir följdverkningarna av begärda nedskärningar i den offentliga verksamheten. Men inte nog med detta man räknar med att nedskärningarna av de offentliganställdas löner kommer att medföra att lönerna måste skäras ned med ca 30 procent på den privata marknaden samtidigt som arbetslösheten troligen stiger upp mot 20 procent. Reinfeldts och Borgs lobbyarbete för bankerna och finanshajarna utmynar alltså i allvarlig misär på andra sidan Östersjön.
Det är dags för svenska väljare att se verkligheten, nämligen vad det är för företrädare vi har. Samtidigt är det hälsosamt för framtiden att se vad Reinfelt, Borg och högerregeringen har för medicin i kriser. Helt enkelt vilka de gynnar och vilka dom helt enkelt skiter i.
lördag 10 oktober 2009
Reinfeldt och Borg försöker tvinga i Lettland fel medicin
Reinfeldt och Borg med uppdrag att skälla och bitas
I går skrev jag "Reinfeldt och Borg - kapitalisternas och bankernas morrande knähundar" (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36325) med kritik av det urskiljningslösa skället och bråkandet med Lettland och övriga baltiska länder för att de inte betalade notan för svenska bankers rovdrift på ekonomin i dessa länder. Det är inte svårt att dra slutsatsen att detta sker på uppdrag av banker och andra kapitalister i EU, som kan komma att förlora pengar på finanskrisen där.
Detta driver fram en lettisk devalvering, säger världens rikaste
Det var inte minst av den anledningen befriande att höra en av världens rikaste kapitalister i Ekots lördagsintervju 10/10 ledd av Tomas Ramberg uttala sig just i dessa frågor. Finansmannen George Soros är kritisk till EU:s Lettlandshållning, vars främsta förespråkare är Reinfeldt och Borg. "Det är fel av EU och Sverige att pressa Lettland till ytterligare besparingar och skattehöjningar. Att tvinga fram fler besparingar är en felaktig politik och riskerar att driva fram en lettisk devalvering med konsekvenser för grannländerna", anser George Soros.
Generösa lån istället för att tvingas spara mer
Georges Soros, som har verkat som investerare och rådgivare i Östeuropa sedan 1980-talet och har goda förbindelser i Lettland anser att "letterna redan har lidit tillräckligt i sin strävan att undvika en devalvering av landets valuta. I stället för att pressa Lettland att spara mera borde EU, enligt Soros, med generösa lån hjälpa landet att få fart på näringslivet och sänka räntorna". Den nuvarande politiken riskerar enligt George Soros "istället att tvinga fram en devalvering och sprida problemen till grannländerna".
Risk för spridningb till hela EU
I sin nit att tjäna kapitalisternas och bankernas sak har Reinfeldt och Borg inte bara gett felaktig medicin. Förmodligen har man förvärrat krisen de baltiska länderna. Detta leder i sin tur att problemen riskerar att spridas ut över hela Europa. Så så farligt kan det vara att ha bankers och finansvärldens uppdragstagare i ordförandeskapet för EU!
I går skrev jag "Reinfeldt och Borg - kapitalisternas och bankernas morrande knähundar" (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36325) med kritik av det urskiljningslösa skället och bråkandet med Lettland och övriga baltiska länder för att de inte betalade notan för svenska bankers rovdrift på ekonomin i dessa länder. Det är inte svårt att dra slutsatsen att detta sker på uppdrag av banker och andra kapitalister i EU, som kan komma att förlora pengar på finanskrisen där.
Detta driver fram en lettisk devalvering, säger världens rikaste
Det var inte minst av den anledningen befriande att höra en av världens rikaste kapitalister i Ekots lördagsintervju 10/10 ledd av Tomas Ramberg uttala sig just i dessa frågor. Finansmannen George Soros är kritisk till EU:s Lettlandshållning, vars främsta förespråkare är Reinfeldt och Borg. "Det är fel av EU och Sverige att pressa Lettland till ytterligare besparingar och skattehöjningar. Att tvinga fram fler besparingar är en felaktig politik och riskerar att driva fram en lettisk devalvering med konsekvenser för grannländerna", anser George Soros.
Generösa lån istället för att tvingas spara mer
Georges Soros, som har verkat som investerare och rådgivare i Östeuropa sedan 1980-talet och har goda förbindelser i Lettland anser att "letterna redan har lidit tillräckligt i sin strävan att undvika en devalvering av landets valuta. I stället för att pressa Lettland att spara mera borde EU, enligt Soros, med generösa lån hjälpa landet att få fart på näringslivet och sänka räntorna". Den nuvarande politiken riskerar enligt George Soros "istället att tvinga fram en devalvering och sprida problemen till grannländerna".
Risk för spridningb till hela EU
I sin nit att tjäna kapitalisternas och bankernas sak har Reinfeldt och Borg inte bara gett felaktig medicin. Förmodligen har man förvärrat krisen de baltiska länderna. Detta leder i sin tur att problemen riskerar att spridas ut över hela Europa. Så så farligt kan det vara att ha bankers och finansvärldens uppdragstagare i ordförandeskapet för EU!
fredag 9 oktober 2009
Reinfeldt och Borg - kapitalisternas och bankernas morrande knähundar
Banker öste ut pengar, Reinfeldt glittrade och Borg skrattade
Bankerna, särskilt Swedbank och SEB, och riskkapitalister har gjort stora affärer i de baltiska länderna. Man öste pengar över privata för bostadsbyggande och konsumtion. Man var listig - trodde man - genom att lånen inte skrevs i den nationella valutan, som kunde sänkas i värde, utan i Euro. Man tjänade grova vinster på verksamheten och än mer pengar vräktes ut på den baltiska marknaden. Bankdirektörerna brydde sig inte om normal aktsamhet utan såg mellan fingrarna med säkerheten, därtill sporrade av skyhöga bonusar. Några svaga röster i köpfesten varnade för en finansbubbla. Reinfeldt glittrade med ögonen och talade om vår solidaritet kring Östersjön - Borg kastade med hästsvansen, slängde ur sig en randanmärkning om bonusar och ökade skrattande på skattebetalarnas garanti till bankerna. Det gick ju riktigt bra för de svenska kapitalisterna.
Finanskrisen la sin våta filt över Europa
Överallt fick finanskrisen, som ytterst berodde på kapitalisternas egen oansvariga verksamhet, stora verkningar i form av neddragningar och arbetslöshet. T.o.m. Reinfeldt och Borg började tala om att begränsa finansvalparnas hutlösa affärer, att sätta gränser för kapitalisternas risktagande, ja att reglera finansmarknaden. Även i Sverige har nedgången fått svåra följder, framförallt för löntagare som avskedats från tidigare expanderande verksamheter. Ja, inte för bankerna och stora företag som fortfarande trots krisen gödslar med bonusar och ekonomiska förmåner för sina toppar. Men än värre har det blivit i de baltiska länderna med sin nya ekonomi, som ännu inte hunnit göra skyddsnät för enskilda mot de risker som friheten också innebär. Dessutom har man i frihetens hägn blivit utsatta för den mest skamlösa rovdrift av utländska intressen, inte minst de svenska bankerna.
Balticum i kris
När Lettland nu hotar med devalvering, så konstaterar man att det leder till förluster med 85 miljarder för de svenska bankerna. Nu filar Lettland på ett lagförslag, som innebär att bolånekunder inte blir skyldiga summan av sina lån i euro till banken utan bara värdet på fastigheten i inhemsk valuta, vilket skulle innebära ytterligare mångmiljardförluster för de svenska bankerna. Man skulle helt enkelt behöva avskriva en tredjedel av sina utestående lån. Visserligen innebär detta en mörk bild för de spekulerande bankerna, som trots detta fortsätter med sin generositet mot aktieägare och topptjänstemän. Men DN konstaterar i dag 9/10 att "Skattebetalarna kan förlora än mer" (http://www.dn.se/ekonomi/staten-riskerar-mer-an-bankerna-1.970628). Situationen i de baltiska länderna är redan katastrofal, då man tvingats skära ned de offentliga utgifterna även för sjukvård och annan omsorg så att man i vissa delar börjar räkna med folkresning.
Kapitalisternas knähundar morrar och skäller, ja rent av hotar att bitas.
Samtidigt pressar EU, med ordföranden Reinfeldt och finansministern Borg på, devalverar ni så kommer ni inte in i valtuasamarbetet och skär ni inte ner radikalt utgifterna i era budgetar så betalas inga nödlån ut. Och Reinfeldt har helt tappat snällhetsmasken och visar sig extra grinig mot Lettlands premiärminister Valdis Dombrowskis, som vägrat avskeda fler läkare, sjuksköterskor och socialarbetare och höja fler skatter därför att medborgarna lider nöd. Borg har också tappat skrattmasken och skäller letterna för att inte hålla avtal och hotar med indragning av nödhjälpen om man inte skär ned ännu mera. Bankernas och kapitalisternas knähundar morrar och skäller, ja rent av hotar att bitas.
Högerregeringen driver naturligtvis en högerpolitik
De svenska väljarna borde se denna bild att man frambringat krisen som vi vanliga får ta följderna av. Och att samtidigt högerregeringen visar sitt rätta ansikte. Man helt enkelt genomför utsugningen med drastisk utpressning mot redan hårt drabbat folk i de tre baltiska länderna. Och skiter det sig så får vi svenska skattebetalare punga ut med förluststålarna. Detta samtidigt som Borg nöjer sig med några förflugna ord när direktörer och aktieägare skor sig. Och högerregeringen lånar upp pengar för att sänka skatterna ytterligare för de välbeställda. I sanning en högerpolitik som heter duga.
Bankerna, särskilt Swedbank och SEB, och riskkapitalister har gjort stora affärer i de baltiska länderna. Man öste pengar över privata för bostadsbyggande och konsumtion. Man var listig - trodde man - genom att lånen inte skrevs i den nationella valutan, som kunde sänkas i värde, utan i Euro. Man tjänade grova vinster på verksamheten och än mer pengar vräktes ut på den baltiska marknaden. Bankdirektörerna brydde sig inte om normal aktsamhet utan såg mellan fingrarna med säkerheten, därtill sporrade av skyhöga bonusar. Några svaga röster i köpfesten varnade för en finansbubbla. Reinfeldt glittrade med ögonen och talade om vår solidaritet kring Östersjön - Borg kastade med hästsvansen, slängde ur sig en randanmärkning om bonusar och ökade skrattande på skattebetalarnas garanti till bankerna. Det gick ju riktigt bra för de svenska kapitalisterna.
Finanskrisen la sin våta filt över Europa
Överallt fick finanskrisen, som ytterst berodde på kapitalisternas egen oansvariga verksamhet, stora verkningar i form av neddragningar och arbetslöshet. T.o.m. Reinfeldt och Borg började tala om att begränsa finansvalparnas hutlösa affärer, att sätta gränser för kapitalisternas risktagande, ja att reglera finansmarknaden. Även i Sverige har nedgången fått svåra följder, framförallt för löntagare som avskedats från tidigare expanderande verksamheter. Ja, inte för bankerna och stora företag som fortfarande trots krisen gödslar med bonusar och ekonomiska förmåner för sina toppar. Men än värre har det blivit i de baltiska länderna med sin nya ekonomi, som ännu inte hunnit göra skyddsnät för enskilda mot de risker som friheten också innebär. Dessutom har man i frihetens hägn blivit utsatta för den mest skamlösa rovdrift av utländska intressen, inte minst de svenska bankerna.
Balticum i kris
När Lettland nu hotar med devalvering, så konstaterar man att det leder till förluster med 85 miljarder för de svenska bankerna. Nu filar Lettland på ett lagförslag, som innebär att bolånekunder inte blir skyldiga summan av sina lån i euro till banken utan bara värdet på fastigheten i inhemsk valuta, vilket skulle innebära ytterligare mångmiljardförluster för de svenska bankerna. Man skulle helt enkelt behöva avskriva en tredjedel av sina utestående lån. Visserligen innebär detta en mörk bild för de spekulerande bankerna, som trots detta fortsätter med sin generositet mot aktieägare och topptjänstemän. Men DN konstaterar i dag 9/10 att "Skattebetalarna kan förlora än mer" (http://www.dn.se/ekonomi/staten-riskerar-mer-an-bankerna-1.970628). Situationen i de baltiska länderna är redan katastrofal, då man tvingats skära ned de offentliga utgifterna även för sjukvård och annan omsorg så att man i vissa delar börjar räkna med folkresning.
Kapitalisternas knähundar morrar och skäller, ja rent av hotar att bitas.
Samtidigt pressar EU, med ordföranden Reinfeldt och finansministern Borg på, devalverar ni så kommer ni inte in i valtuasamarbetet och skär ni inte ner radikalt utgifterna i era budgetar så betalas inga nödlån ut. Och Reinfeldt har helt tappat snällhetsmasken och visar sig extra grinig mot Lettlands premiärminister Valdis Dombrowskis, som vägrat avskeda fler läkare, sjuksköterskor och socialarbetare och höja fler skatter därför att medborgarna lider nöd. Borg har också tappat skrattmasken och skäller letterna för att inte hålla avtal och hotar med indragning av nödhjälpen om man inte skär ned ännu mera. Bankernas och kapitalisternas knähundar morrar och skäller, ja rent av hotar att bitas.
Högerregeringen driver naturligtvis en högerpolitik
De svenska väljarna borde se denna bild att man frambringat krisen som vi vanliga får ta följderna av. Och att samtidigt högerregeringen visar sitt rätta ansikte. Man helt enkelt genomför utsugningen med drastisk utpressning mot redan hårt drabbat folk i de tre baltiska länderna. Och skiter det sig så får vi svenska skattebetalare punga ut med förluststålarna. Detta samtidigt som Borg nöjer sig med några förflugna ord när direktörer och aktieägare skor sig. Och högerregeringen lånar upp pengar för att sänka skatterna ytterligare för de välbeställda. I sanning en högerpolitik som heter duga.
tisdag 6 oktober 2009
Den Nya Välfärden - en uppfräschad Friedman eller Thatcher
Nattväktarstatens skelett trillar ut ur garderoben
I dagarna har med de stora borgerliga tidningarna distribuerats en 28- sidig annonsbilaga från en stiftelse som kallar sig Den Nya Välfärden. Den har sin rötter i 4-oktober-rörelsen, som genomförde en rad demonstrationer för att motverka löntagarfonderna med motivet att ägaren skulle ha ograverat bestämmande över företaget. Man påstår sig vara partipolitiskt obunden men hela annonsbilagan andas en konservativt borgerlig grundsyn. Det är helt enkelt en snitsigt stylat program i Friedmans, Thatchers och den hederliga gamla högerns anda. Dvs ett PR-försök för att förmå Reinfeldt, Borg & Co att gå vidare på den redan inslagna vägen att öka näringslivets och kapitalägarnas inflytande på bekostnad av arbetarrörelsens olika grenar. Redan första sidans rubrik "Kommuner skurkar i laglöst land", anger tonen där all offentlig verksamhet är av ondo.
Den Nya Välfärden är renons på konstruktiva förslag
I broschyren finns en enda försonande artikel, nämligen Stig-Björn Ljunggren "Den trädkramande entreprenören". Och innan jag fortsätter så vill jag naturligtvis generellt instämma i företagaren/entreprenörens lov, som idogt hela tiden söker nya vägar att ta sig fram och att skapa lönsam verksamhet. Men som Stig-Björn Ljunggren uttrycker det, "att vara entreprenör kan också vara att hitta sätt att mjölka staten på pengar för vaccin. Eller att utnyttja de höga svenska alkoholskatterna till att bygga egna distributionskedjor. Eller att lära sig kopiera andras musik och sälja med egen vinst..." därför borde vi "inte bara diskutera hur vi skall få fler... entreprenörer... utan också fundera över vilket fokus vi tycker att de borde ha". Och där är Den Nya Välfärden renons på konstruktiva förslag.
Den Nya Välfärden bygger sitt arbete på åtta principer
(enl hemsidan), som i kursiv stil jämförs med Milton Friedmans recept som användes av bl.a. Pinochet och Thatcher i sina strävanden att till förmån för kapitalisterna kväva arbetarrörelsen:
”En positiv människosyn. Det innebär ett erkännande av att enskilda medborgare både kan och vill ta ansvar för sina liv”.
• Redan Milton Friedman talade om Nedskärningar i välfärdsstaten. Hos Den Nya Välfärden kallas detta "personlig frihet och personligt ansvar" och ytterst ett icke närmare preciserat socialt ansvar för dem som "inte själva kan göra något". Det är nämligen så att man kan bortse från individers behov och de skall istället hänvisas till "personligt ansvarstagande" för sin situation. I detta ingår också en nedskärning av välfärden eftersom individen kan sörja för sin egen nya välfärd genom försäkringar o. likn. Sänkt A-kassa, sänkt sjuklön,ytterligare karensdag sänkta arbetsgivaravgifter mm står på Den Nya Välfärdens agenda.
”Fördjupad demokrati. Minskade klyftor mellan väljare och folkvalda genom ökat inslag av personval, folkomröstningar och en författningsdomstol som granskar den politiska makten”.
• Detta är ett Välfärden eget påfund att vidta den konstitutionella ändringen med vad man kallar ”Fördjupad demokrati” som innebär att de politiska partierna skall bort, folket tillfrågas i mindre frågor men inte exempelvis beträffande EU och den politiska makten skall underställas jurister i en domstol, som inte valts av folket. Det handlar alltså varken om fördjupning eller demokrati.
”Stabila samhällsförhållanden genom rimligt fasta spelregler för både företagare och enskilda människor”.
• Milton Friedman villeockså genomföra förändringar i arbetsrätten så att fackföreningar fråntogs makten och all reglering av arbetarnas löner och förhållanden på arbetsplatser skulle upphävas och regleras genom fri prissättning på marknaden. Här är passar väl högerregeringens redan genomförda förändringar av A-kassan och bristande agerande inom EU mot lönedumpning och för försvaret av kollektivavtalen. Den Nya Välfärden talar om ”Stabila samhällsförhållanden genom rimligt fasta spelregler” och att ”regler som hindrar och bromsar entreprenörskap och därmed en dynamisk utveckling avvecklas”
”Entreprenörskap och dynamisk utveckling. Regler som hindrar och bromsar entreprenörskap och därmed en dynamisk utveckling avvecklas”.
• Redan Milton Friedman talade om Avreglering. Alla regler och regleringar som stod i vägen för kapitalackumulation skulle avskaffas, dvs det som i Välfärdsspråket kallas "entreprenörsskap och dynamisk utveckling". Här hittar vi Las, bestämmelse om sjuklön, karensdag, arbetsgivaravgifter, bestämmelser mot skattefusk, diverse miljöbestämmelser mm.
”Personlig frihet och personligt ansvar. Spärrar skapas mot vad den politiska makten får besluta om och de enskilda medborgarna får behålla resurser för att kunna ta eget ansvar”.
• Redan Milton Friedman ifrågasatte att skatter överhuvudtaget var nödvändiga och om så skulle de vara låga, fattiga och rika beskattas lika dvs s.k. platt skatt. På välfärdsspråket kallas detta ” Personlig frihet och personligt ansvar” där Välfärden vill skapa spärrar mot vad riksdagen och andra politiska församlingar ”får besluta om när det gäller vad de enskilda medborgarna får behålla av sina inkomster”. Personlig frihet på något sätt är kopplat till ansvar för den enskilde i form av något slags solidariskt ansvar med andra är något som inte ingår i den Nya Välfärden. När det gäller personligt ansvar frågar man sig varför EKO-brottsmyndigheten gör ett och annat napp, hur man skall komma till rätta med insideraffärer eller mjölkande av det offentliga, där skattepengar går till vinster i privat vård och omsorgsföretag eller bankbonusar för att nu nämna några exempel.
”Fri konkurrens. Alla former av monopol avskaffas. All offentlig service, både statlig och kommunal, bör konkurrensutsättas”.
• Redan Milton Friedman talade om Privatisering. Staten skulle göra sig av med alla egna tillgångar och de statliga företagen säljas ut och göras vinstdrivande. Sjukvård, postväsende, skolväsende, pensionssystem och nationalparker skulle drivas i privat regi och ge vinst till kapitalägare. Bara rättsväsende och försvar skulle denna nattväktarstat ansvara för. På välfärdsspråket kallas det ”fri konkurrens” och att ”all offentlig service, både statlig och kommunal, bör konkurrensutsättas” det framgår också av broschyren att privata alternativ är att föredra. I princip bör enligt denna punkt all offentlig verksamhet läggas ner eftersom om den inte konkurrensutsätts. Andra kallar detta för verksamheten bedrivs enligt vinstmaximeringsprincipen. Vi skall alla bli lönsamma från vagga till graven. Inte lönsamma för oss själva i det gemensamma utan för någon företagare som skall leva gott på att begränsa kvalitén för oss och därmed öka vinsten.
Milton Friedman ville radikalt avskaffa all konsumenträtt och alla varor prissättas och kvalitetsvärderas genom fri konkurrens på marknaden. Även här används i dag EU-reglerna för att öka konkurrensen genom att benämna konsumenträttsliga ingrepp eller fackföreningarnas krav på svenska kollektivavtal i Sverige för handelshinder. En annan sida av detta är en fundamentalistisk tillämpning av upphandlingsregler som gynnar storföretagande på bekostnad av lokala kommunala inittiativ. Även Den Nya Välfärden propagerar hårt för fri kokurrens utan lagliga ingrep och har t.o.m. tillsatt en egen ”ombudsman” att vaka över tillämpningen av upphandlingsreglerna.
"Lika möjligheter för alla. Det är just möjligheterna till utveckling, utbildning och omsorg som skall vara lika för alla. Utfallet blir sedan beroende av hur väl var och en tar vara på sina möjligheter. Här visar sig vars och ens eget primära ansvar för sitt liv."
• Att hemförhållanden och gener är grymt olika är en okänd faktor för Den Nya Välfärden . Framförallt får samhället inte genom en demokratisk förskola och skola, solidariskt betald sjukvård, en solidariskt finansierad a-kassa mm söka korrigera grundläggande orättvisor i samhället. I förlängningen kommer här ett "mer rättvist skattesystem" exempelvis det som högerregeringen håller på att genomföra, där pensionärer, sjuka och arbetslösa inte gynnas på löntagares bekostnad.
"Socialt ansvar. Vi bör alla genom stat eller kommun ta ett gemensamt ansvar för dem som hamnat i en situation som de inte själva kan göra något åt av egen kraft."
• Milton Friedman höll på frihandel och fri rörlighet för kapital så att all verksamhet reglerades genom marknadens prissättning. Även här utnyttjas i dag EU-regeler för att med en fundamentalistisk tillämpning ge företräde åt kapitalet och handeln även när det går ut över exempelvis sociala och fackliga rättigheter. Den Nya Välfärden talar om socialt ansvar för dem som ”inte själva kan göra något åt” sin situation, så i detNya Välfärdssamhället skall man vara neddrogad eller medvetslös för att få hjälp eftersom ”enskilda medborgare både kan och vill ta ansvar för sina liv”. Det är det som kallas ”En positiv människosyn” . Man kan ju ta ansvar för att man blir sjuk, arbetslös eller gammal och haft ett mindre välbetalt arbete.
Precis som det nya arbetarpartiet egentligen är de välbärgades parti så gäller Den Nya Välfärden bara livets entreprenörer och egentligen den nya ofärden för alla de fattiga och vanliga knegare i detta land. Man på något sätt bara lattjar med orden. Men är det verkligen meningen att vi skall gå på det?
I dagarna har med de stora borgerliga tidningarna distribuerats en 28- sidig annonsbilaga från en stiftelse som kallar sig Den Nya Välfärden. Den har sin rötter i 4-oktober-rörelsen, som genomförde en rad demonstrationer för att motverka löntagarfonderna med motivet att ägaren skulle ha ograverat bestämmande över företaget. Man påstår sig vara partipolitiskt obunden men hela annonsbilagan andas en konservativt borgerlig grundsyn. Det är helt enkelt en snitsigt stylat program i Friedmans, Thatchers och den hederliga gamla högerns anda. Dvs ett PR-försök för att förmå Reinfeldt, Borg & Co att gå vidare på den redan inslagna vägen att öka näringslivets och kapitalägarnas inflytande på bekostnad av arbetarrörelsens olika grenar. Redan första sidans rubrik "Kommuner skurkar i laglöst land", anger tonen där all offentlig verksamhet är av ondo.
Den Nya Välfärden är renons på konstruktiva förslag
I broschyren finns en enda försonande artikel, nämligen Stig-Björn Ljunggren "Den trädkramande entreprenören". Och innan jag fortsätter så vill jag naturligtvis generellt instämma i företagaren/entreprenörens lov, som idogt hela tiden söker nya vägar att ta sig fram och att skapa lönsam verksamhet. Men som Stig-Björn Ljunggren uttrycker det, "att vara entreprenör kan också vara att hitta sätt att mjölka staten på pengar för vaccin. Eller att utnyttja de höga svenska alkoholskatterna till att bygga egna distributionskedjor. Eller att lära sig kopiera andras musik och sälja med egen vinst..." därför borde vi "inte bara diskutera hur vi skall få fler... entreprenörer... utan också fundera över vilket fokus vi tycker att de borde ha". Och där är Den Nya Välfärden renons på konstruktiva förslag.
Den Nya Välfärden bygger sitt arbete på åtta principer
(enl hemsidan), som i kursiv stil jämförs med Milton Friedmans recept som användes av bl.a. Pinochet och Thatcher i sina strävanden att till förmån för kapitalisterna kväva arbetarrörelsen:
”En positiv människosyn. Det innebär ett erkännande av att enskilda medborgare både kan och vill ta ansvar för sina liv”.
• Redan Milton Friedman talade om Nedskärningar i välfärdsstaten. Hos Den Nya Välfärden kallas detta "personlig frihet och personligt ansvar" och ytterst ett icke närmare preciserat socialt ansvar för dem som "inte själva kan göra något". Det är nämligen så att man kan bortse från individers behov och de skall istället hänvisas till "personligt ansvarstagande" för sin situation. I detta ingår också en nedskärning av välfärden eftersom individen kan sörja för sin egen nya välfärd genom försäkringar o. likn. Sänkt A-kassa, sänkt sjuklön,ytterligare karensdag sänkta arbetsgivaravgifter mm står på Den Nya Välfärdens agenda.
”Fördjupad demokrati. Minskade klyftor mellan väljare och folkvalda genom ökat inslag av personval, folkomröstningar och en författningsdomstol som granskar den politiska makten”.
• Detta är ett Välfärden eget påfund att vidta den konstitutionella ändringen med vad man kallar ”Fördjupad demokrati” som innebär att de politiska partierna skall bort, folket tillfrågas i mindre frågor men inte exempelvis beträffande EU och den politiska makten skall underställas jurister i en domstol, som inte valts av folket. Det handlar alltså varken om fördjupning eller demokrati.
”Stabila samhällsförhållanden genom rimligt fasta spelregler för både företagare och enskilda människor”.
• Milton Friedman villeockså genomföra förändringar i arbetsrätten så att fackföreningar fråntogs makten och all reglering av arbetarnas löner och förhållanden på arbetsplatser skulle upphävas och regleras genom fri prissättning på marknaden. Här är passar väl högerregeringens redan genomförda förändringar av A-kassan och bristande agerande inom EU mot lönedumpning och för försvaret av kollektivavtalen. Den Nya Välfärden talar om ”Stabila samhällsförhållanden genom rimligt fasta spelregler” och att ”regler som hindrar och bromsar entreprenörskap och därmed en dynamisk utveckling avvecklas”
”Entreprenörskap och dynamisk utveckling. Regler som hindrar och bromsar entreprenörskap och därmed en dynamisk utveckling avvecklas”.
• Redan Milton Friedman talade om Avreglering. Alla regler och regleringar som stod i vägen för kapitalackumulation skulle avskaffas, dvs det som i Välfärdsspråket kallas "entreprenörsskap och dynamisk utveckling". Här hittar vi Las, bestämmelse om sjuklön, karensdag, arbetsgivaravgifter, bestämmelser mot skattefusk, diverse miljöbestämmelser mm.
”Personlig frihet och personligt ansvar. Spärrar skapas mot vad den politiska makten får besluta om och de enskilda medborgarna får behålla resurser för att kunna ta eget ansvar”.
• Redan Milton Friedman ifrågasatte att skatter överhuvudtaget var nödvändiga och om så skulle de vara låga, fattiga och rika beskattas lika dvs s.k. platt skatt. På välfärdsspråket kallas detta ” Personlig frihet och personligt ansvar” där Välfärden vill skapa spärrar mot vad riksdagen och andra politiska församlingar ”får besluta om när det gäller vad de enskilda medborgarna får behålla av sina inkomster”. Personlig frihet på något sätt är kopplat till ansvar för den enskilde i form av något slags solidariskt ansvar med andra är något som inte ingår i den Nya Välfärden. När det gäller personligt ansvar frågar man sig varför EKO-brottsmyndigheten gör ett och annat napp, hur man skall komma till rätta med insideraffärer eller mjölkande av det offentliga, där skattepengar går till vinster i privat vård och omsorgsföretag eller bankbonusar för att nu nämna några exempel.
”Fri konkurrens. Alla former av monopol avskaffas. All offentlig service, både statlig och kommunal, bör konkurrensutsättas”.
• Redan Milton Friedman talade om Privatisering. Staten skulle göra sig av med alla egna tillgångar och de statliga företagen säljas ut och göras vinstdrivande. Sjukvård, postväsende, skolväsende, pensionssystem och nationalparker skulle drivas i privat regi och ge vinst till kapitalägare. Bara rättsväsende och försvar skulle denna nattväktarstat ansvara för. På välfärdsspråket kallas det ”fri konkurrens” och att ”all offentlig service, både statlig och kommunal, bör konkurrensutsättas” det framgår också av broschyren att privata alternativ är att föredra. I princip bör enligt denna punkt all offentlig verksamhet läggas ner eftersom om den inte konkurrensutsätts. Andra kallar detta för verksamheten bedrivs enligt vinstmaximeringsprincipen. Vi skall alla bli lönsamma från vagga till graven. Inte lönsamma för oss själva i det gemensamma utan för någon företagare som skall leva gott på att begränsa kvalitén för oss och därmed öka vinsten.
Milton Friedman ville radikalt avskaffa all konsumenträtt och alla varor prissättas och kvalitetsvärderas genom fri konkurrens på marknaden. Även här används i dag EU-reglerna för att öka konkurrensen genom att benämna konsumenträttsliga ingrepp eller fackföreningarnas krav på svenska kollektivavtal i Sverige för handelshinder. En annan sida av detta är en fundamentalistisk tillämpning av upphandlingsregler som gynnar storföretagande på bekostnad av lokala kommunala inittiativ. Även Den Nya Välfärden propagerar hårt för fri kokurrens utan lagliga ingrep och har t.o.m. tillsatt en egen ”ombudsman” att vaka över tillämpningen av upphandlingsreglerna.
"Lika möjligheter för alla. Det är just möjligheterna till utveckling, utbildning och omsorg som skall vara lika för alla. Utfallet blir sedan beroende av hur väl var och en tar vara på sina möjligheter. Här visar sig vars och ens eget primära ansvar för sitt liv."
• Att hemförhållanden och gener är grymt olika är en okänd faktor för Den Nya Välfärden . Framförallt får samhället inte genom en demokratisk förskola och skola, solidariskt betald sjukvård, en solidariskt finansierad a-kassa mm söka korrigera grundläggande orättvisor i samhället. I förlängningen kommer här ett "mer rättvist skattesystem" exempelvis det som högerregeringen håller på att genomföra, där pensionärer, sjuka och arbetslösa inte gynnas på löntagares bekostnad.
"Socialt ansvar. Vi bör alla genom stat eller kommun ta ett gemensamt ansvar för dem som hamnat i en situation som de inte själva kan göra något åt av egen kraft."
• Milton Friedman höll på frihandel och fri rörlighet för kapital så att all verksamhet reglerades genom marknadens prissättning. Även här utnyttjas i dag EU-regeler för att med en fundamentalistisk tillämpning ge företräde åt kapitalet och handeln även när det går ut över exempelvis sociala och fackliga rättigheter. Den Nya Välfärden talar om socialt ansvar för dem som ”inte själva kan göra något åt” sin situation, så i detNya Välfärdssamhället skall man vara neddrogad eller medvetslös för att få hjälp eftersom ”enskilda medborgare både kan och vill ta ansvar för sina liv”. Det är det som kallas ”En positiv människosyn” . Man kan ju ta ansvar för att man blir sjuk, arbetslös eller gammal och haft ett mindre välbetalt arbete.
Precis som det nya arbetarpartiet egentligen är de välbärgades parti så gäller Den Nya Välfärden bara livets entreprenörer och egentligen den nya ofärden för alla de fattiga och vanliga knegare i detta land. Man på något sätt bara lattjar med orden. Men är det verkligen meningen att vi skall gå på det?
söndag 4 oktober 2009
Sämre än djur - men dessa djur gråter!
"För mig är hon inte en människa, hon är värre än ett djur. Hon är inte en människa och hon är inte ett djur, hon är sämre", säger pappan till Cherin i Oscar Hedins/Laika Films dokumentär "Sämre än djur - i familjens våld", som sändes i dag 4/10 på SvT2.
Hederkulturens offer syns inte i Sverige
Sverige är världens mest liberala land för personer med HBT-läggning. Bögar adopterar, lesbiska gifter sig och Prideparaden är en av landets största demonstrationer. Men det finns en grupp som lever under helt andra förutsättningar - homosexuella i hederskulturer och det var detta den gripande dokumentären
handlade om.
Homosexuella får fly dödshot från sin egen familj
Den lesbiska tjejen Cherin klarade sig genom kvinnojouren och kunde i 27 års ålder någorlunda ordna sitt liv dock utan föräldrakontakt och med hela tiden tanken på "heders"-hämd. Mohammad försökte först leva utan familjen men återvände hem och berättade, vilket fick till följd att han fick hals överhuvud fly och fick ordnat skyddad identitet. Detta ger ett formellt skydd men också han vet att manliga släktingar kan göra honom illa eftersom släktens heder är kränkt. Visst har jag också haft familjekontroverser och på jobbet fått utstå diverse saker därför att jag är en av dessa "sämre än djur" men aldrig har jag känt mig hotad till livet för min sexuella läggning och sedan länge är jag gift med en underbar man. Är det inte en skam att Sverige inte bättre lyckats garantera dessa utsattas medborgerliga rättigheter och freda dem för den egna släktens mordiska "försvar" av vad man
kallar heder?
Är föräldrar sämre än djur
Är det inte hemskt att man ens kan anta att en mamma, en pappa, själv eller genom en släkting skulle bära hand på sitt eget barn? Så gör inte ens djur. Det betendet är verkligen sämre än vad djur gör. Och detta för någon diffus princip om heder, som enligt Cherins styvpappa upprätthölls genom att andra drog sig undan hans bekantskap, alltså någon slags utfrysning. Sådan utfrysning skulle alltså utgöra rimligt motiv att döda sitt eget barn! I detta sämre än djur låg också enligt styvpappan att det var bättre att hon dödades - på något sätt sätt så ägde han alltså rätten över hennes liv som vilken hans hund eller katt. Och han har bott och arbetat i Sverige i 25 år.
Ur garderoben men försvinna bort är det en rimlig lösning?
Huvudpersonerna i filmen hade inga preciseringar i frågan om vad det svenska samhället kunde göra för att skydda ungdomarna från hämdåtgärder från deras egna familjer. Och det finns en hel del resurser avsatta och myndigheterna i vart fall i större städer är medvetna om problematiken. Men den lösning som i vart fall Mohammad såg som möjlig var att han försvann i samhällets myller i en skyddad identitet s.a.s. jagad som ett djur!
Man borde kunna ställa krav på ledare i invanrarsammanslutningar!
Är detta en rimligt slut på förföljelse i Sverige att den förföljde tvingas gå upp i rök, byta namn, adress, arbete och på alla sätt utplåna sin tidigare identitet. Jag tycker inte det. Precis man i arbetslivet kräver en mer demokratisk inställning till kvinnor genom att beivra könsdiskriminering så borde man kunna kräva ledare i religiösa och andra sammanslutningar bland invandrare från länder med patriarkal kultur tar upp dessa frågor med sina medlemmar. Man borde på något sätt kunna vara tydligare vid själva mottagandet av invandrare i dessa frågor; kanske man skulle förbinda sig att iaktta svensk lag oavsett vilken religion eller politisk riktning man tillhör.
Mohammad och Cherin två hjältar - måtte ni finna den ni älskar!
De två huvudpersonerna Mohammad och Cherin var två ovanligt modiga personer och det är rimligt att anta att de har 1000-tals ungdomar bakom sig. Det var också mycket gripande att lyssna till deras mogna resonemang om familjen som förskjutit dem. Väl värt är att summera med Oscar Hedin: Man har inte tagit alla dessa unga på allvar - det gäller ju deras mänskliga rättigheter. Särskilt tack till Oscar Hedin och Dokumentär Innifrån som sände filmen. Och beröm till Mohammad och Cherin: Ni har genom era insatser påbörjat en förändring av det svenska samhället där rättigheten att älska den jag älskar är fredad. Ni har gjort skillnad och jag vill bara bekräfta er betydelse.
Hederkulturens offer syns inte i Sverige
Sverige är världens mest liberala land för personer med HBT-läggning. Bögar adopterar, lesbiska gifter sig och Prideparaden är en av landets största demonstrationer. Men det finns en grupp som lever under helt andra förutsättningar - homosexuella i hederskulturer och det var detta den gripande dokumentären
handlade om.
Homosexuella får fly dödshot från sin egen familj
Den lesbiska tjejen Cherin klarade sig genom kvinnojouren och kunde i 27 års ålder någorlunda ordna sitt liv dock utan föräldrakontakt och med hela tiden tanken på "heders"-hämd. Mohammad försökte först leva utan familjen men återvände hem och berättade, vilket fick till följd att han fick hals överhuvud fly och fick ordnat skyddad identitet. Detta ger ett formellt skydd men också han vet att manliga släktingar kan göra honom illa eftersom släktens heder är kränkt. Visst har jag också haft familjekontroverser och på jobbet fått utstå diverse saker därför att jag är en av dessa "sämre än djur" men aldrig har jag känt mig hotad till livet för min sexuella läggning och sedan länge är jag gift med en underbar man. Är det inte en skam att Sverige inte bättre lyckats garantera dessa utsattas medborgerliga rättigheter och freda dem för den egna släktens mordiska "försvar" av vad man
kallar heder?
Är föräldrar sämre än djur
Är det inte hemskt att man ens kan anta att en mamma, en pappa, själv eller genom en släkting skulle bära hand på sitt eget barn? Så gör inte ens djur. Det betendet är verkligen sämre än vad djur gör. Och detta för någon diffus princip om heder, som enligt Cherins styvpappa upprätthölls genom att andra drog sig undan hans bekantskap, alltså någon slags utfrysning. Sådan utfrysning skulle alltså utgöra rimligt motiv att döda sitt eget barn! I detta sämre än djur låg också enligt styvpappan att det var bättre att hon dödades - på något sätt sätt så ägde han alltså rätten över hennes liv som vilken hans hund eller katt. Och han har bott och arbetat i Sverige i 25 år.
Ur garderoben men försvinna bort är det en rimlig lösning?
Huvudpersonerna i filmen hade inga preciseringar i frågan om vad det svenska samhället kunde göra för att skydda ungdomarna från hämdåtgärder från deras egna familjer. Och det finns en hel del resurser avsatta och myndigheterna i vart fall i större städer är medvetna om problematiken. Men den lösning som i vart fall Mohammad såg som möjlig var att han försvann i samhällets myller i en skyddad identitet s.a.s. jagad som ett djur!
Man borde kunna ställa krav på ledare i invanrarsammanslutningar!
Är detta en rimligt slut på förföljelse i Sverige att den förföljde tvingas gå upp i rök, byta namn, adress, arbete och på alla sätt utplåna sin tidigare identitet. Jag tycker inte det. Precis man i arbetslivet kräver en mer demokratisk inställning till kvinnor genom att beivra könsdiskriminering så borde man kunna kräva ledare i religiösa och andra sammanslutningar bland invandrare från länder med patriarkal kultur tar upp dessa frågor med sina medlemmar. Man borde på något sätt kunna vara tydligare vid själva mottagandet av invandrare i dessa frågor; kanske man skulle förbinda sig att iaktta svensk lag oavsett vilken religion eller politisk riktning man tillhör.
Mohammad och Cherin två hjältar - måtte ni finna den ni älskar!
De två huvudpersonerna Mohammad och Cherin var två ovanligt modiga personer och det är rimligt att anta att de har 1000-tals ungdomar bakom sig. Det var också mycket gripande att lyssna till deras mogna resonemang om familjen som förskjutit dem. Väl värt är att summera med Oscar Hedin: Man har inte tagit alla dessa unga på allvar - det gäller ju deras mänskliga rättigheter. Särskilt tack till Oscar Hedin och Dokumentär Innifrån som sände filmen. Och beröm till Mohammad och Cherin: Ni har genom era insatser påbörjat en förändring av det svenska samhället där rättigheten att älska den jag älskar är fredad. Ni har gjort skillnad och jag vill bara bekräfta er betydelse.
fredag 2 oktober 2009
Apatiska flyktingbarn är inte lämpligt slagträ utan måste diskuteras sansat
På Kulturbloggen skriver Rosemarie Södergren "Apatiska barnen – är det verkligen så enkelt som Zaremba menar" (http://kulturbloggen.com/?p=13417) som vanligt tänkvärt och nyanserat
Kjöller, Tamas och Zaremba - en skön samling
Jag har också läst de båda artiklarna i DN. Hanne Kjöller, som brukar vara borgerligt gnällig, har för en gång skull skrivit en bra artikel "Apatiska barn: Mer karaktärsmord och dramatisering än seriös granskning" (http://www.dn.se/opinion/signerat/apatiska-barn-mer-karaktarsmord-och-dramatisering-an-serios-granskning-1.964641) om Tamas tendensiösa sätt att beskriva olika aktörer i historien om apatiska flyktingbarn. Zaremba (http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/gellert-tamas-de-apatiska-om-makt-myter-och-manipulation-1.964506) har som vanligt skrivit en egen historia för att riktigt komma åt socialdemokratiska makthavare, på vilka han överfört sitt hat på de röda från sitt tidigare hemland.
Skall debatten om dessa barn överlämnas till mentala sluggers
Jag blir riktigt förbannad att det bara är personer med färdiga script som tar sig an denna historia, som är väl värd att berättas, funderas över och dra slutsatser av för framtiden. Denna fråga är alldeles för allvarlig och känslig för att behandlas av notoriska mentala sluggers. Varför kan ingen sansad person forska om detta både faktisk vad som förekommit, hur de barn som återförts till sina hemländer i dag mår, hur man kan psykiatriskt förklara de rent fysiska symtomen och påbörja en sansad debatt om hur man skall förhålla sig i framtiden.
Man måste utgå från att patienter även barn talar sanning
Utan att veta något så tycker jag det verkar säreget som utgångspunkt att inte utgå från att de symtom man kan observera är "riktiga" i den meningen att det inte rör sig om teater, vilket barnen knappast hade kunnat spela, eller att symtomen framkallats genom föräldrarnas agerande, exempelvis någon slags förgiftning. I vart fall skall man om man påstår något sådant ha klara bevis för detta. Även om nu vi inte i flyktingarnas hemländer kan hitta belägg för en "befogad" fruktan för förföljelse så måste bektas att barnen har denna upplevelse av så starkt livshot att den medför apati, dvs att upplevd verklighet blir omöjlig att uthärda. Detta är vi som land där barnen vistas skyldiga enligt barnkonventionen att beakta.
De bör få uppehållstillstånd
Om dessa symtom alltså finns - oavsett om de bara finns hos flyktingar i Sverige - så får man väl medicinskt värdera dessa och ta ställning i varje enskilt fall till om det är förenligt med barnkonventionen att skicka hem barn i detta tillstånd. Jag har svårt att föreställa mig att så är fallet. Därför blir slutsatsen för mig - i vart fall preliminärt utan att ha alla fakta - att det är rimligt och mest förenligt med en humanitär grundsyn att tillämpa barnkonventionen och invandringsbestämmelserna så att dessa barnfamiljer skall få uppehållstillstånd i Sverige.
Kjöller, Tamas och Zaremba - en skön samling
Jag har också läst de båda artiklarna i DN. Hanne Kjöller, som brukar vara borgerligt gnällig, har för en gång skull skrivit en bra artikel "Apatiska barn: Mer karaktärsmord och dramatisering än seriös granskning" (http://www.dn.se/opinion/signerat/apatiska-barn-mer-karaktarsmord-och-dramatisering-an-serios-granskning-1.964641) om Tamas tendensiösa sätt att beskriva olika aktörer i historien om apatiska flyktingbarn. Zaremba (http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/gellert-tamas-de-apatiska-om-makt-myter-och-manipulation-1.964506) har som vanligt skrivit en egen historia för att riktigt komma åt socialdemokratiska makthavare, på vilka han överfört sitt hat på de röda från sitt tidigare hemland.
Skall debatten om dessa barn överlämnas till mentala sluggers
Jag blir riktigt förbannad att det bara är personer med färdiga script som tar sig an denna historia, som är väl värd att berättas, funderas över och dra slutsatser av för framtiden. Denna fråga är alldeles för allvarlig och känslig för att behandlas av notoriska mentala sluggers. Varför kan ingen sansad person forska om detta både faktisk vad som förekommit, hur de barn som återförts till sina hemländer i dag mår, hur man kan psykiatriskt förklara de rent fysiska symtomen och påbörja en sansad debatt om hur man skall förhålla sig i framtiden.
Man måste utgå från att patienter även barn talar sanning
Utan att veta något så tycker jag det verkar säreget som utgångspunkt att inte utgå från att de symtom man kan observera är "riktiga" i den meningen att det inte rör sig om teater, vilket barnen knappast hade kunnat spela, eller att symtomen framkallats genom föräldrarnas agerande, exempelvis någon slags förgiftning. I vart fall skall man om man påstår något sådant ha klara bevis för detta. Även om nu vi inte i flyktingarnas hemländer kan hitta belägg för en "befogad" fruktan för förföljelse så måste bektas att barnen har denna upplevelse av så starkt livshot att den medför apati, dvs att upplevd verklighet blir omöjlig att uthärda. Detta är vi som land där barnen vistas skyldiga enligt barnkonventionen att beakta.
De bör få uppehållstillstånd
Om dessa symtom alltså finns - oavsett om de bara finns hos flyktingar i Sverige - så får man väl medicinskt värdera dessa och ta ställning i varje enskilt fall till om det är förenligt med barnkonventionen att skicka hem barn i detta tillstånd. Jag har svårt att föreställa mig att så är fallet. Därför blir slutsatsen för mig - i vart fall preliminärt utan att ha alla fakta - att det är rimligt och mest förenligt med en humanitär grundsyn att tillämpa barnkonventionen och invandringsbestämmelserna så att dessa barnfamiljer skall få uppehållstillstånd i Sverige.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
