I gårdagens blogg skrev jag om DNs ledarskribent Barbro Hedvall, som skrev om skattesmitarna till Liehtchenstein under rubriken "Skattjakt som skaver" 27/2. Nu bränner samma oberoende liberala tidning av en huvudledare "Besvärande skattekrig" 28/2. DN pekar på att statsminister Reinfeldt försäkrar att svenska myndigheter inte arbetar så. Än mer förfärad blir man av att Skatteverkets egen jurist påstår att tillvägagångssättet gränsar till brottsprovokation. Ledaren avrundas: Oklarhet råder alltså. Det är inte bra. Skattemyndigheterna har vidsträckta lagliga möjligheter, dem ska de självfallet använda. Men det förhållandet att deras arbete har stark uppbackning får inte förleda dem till övertramp på fel sida. Inga stiftelsemiljoner i Liechtenstein kan rättfärdiga att svenska myndigheter ger sig i lag med brottslingar eller tänjer reglerna. Skatteparadisen ska sättas under tryck, inte undermineras med skumraskmetoder.
Den första frågan som inställer sig är vad Skatteverkets jurist menar med att jämföra upplägget med brottsprovokation?
Den andra frågan som lämpligen bör ställas till statsministern är: Skulle det vara moraliskt godtagbart att skatteverket sa nej till information om svenska skattesmitare eller penningtvättare?
Den tredje frågan, som lämpligen DNs ledaravdelning bör svara på är: Vad är det för brottslingar man gett sig i lag med eller för regler man tänjt på eller för skumraskmetoder som man tillämpat?
När det först gäller brottsprovokation så omfattar begreppet åtgärder som syftar till att påverka någon att begå brott som denne senare kan lagföras för. Men skattefifflarna har ju redan begått sina brott, eller i vart fall påbörjat dem. Samma sak om det gäller penningtvätt eller vinster av traficking eller droghandel. Och uppgiftslämnaren har ju också redan begått sitt dataintrång och till och med dömts för det.
Liechtenstein använder affärsidén att här kan ni placera tjuvgods i form av pengar utan att någon får veta att ni har en tjuvgömma här. I Sverige torde detta vara straffbart som någon form av häleri, särskilt som banken/hälaren genom penningplaceringen har ekonomiskt utbyte av tjuvgömman. Uppgiftslämnaren är dömd och har sonat sitt brott. Erbjudandet av informationen har inget skumrask över sig utan har skett helt öppet. Vad jag förstår så är det tillåtet att använda sig av tipsare i polisiärt arbete så några regeltänjningar kan jag inte heller se.
Man undrar alltså vad det är som får DN att tveka. Motsvarande tvekan om hetsjakt fanns inte med i bilden när högerregeringen anslog medel till 300 nya inspektörer att motverka försäkringsbedrägeri. Men det gällde ju småfolket. Är det så att avslöjanden kan förväntas blottlägga girighet ganska högt upp på samhällstegen, d.v.s. dit vi vanligen aldrig får insyn. - Skål i champagne, oberoende liberala DN!
fredag 29 februari 2008
torsdag 28 februari 2008
DNs Barbro Hedvall har skavsår av att skattesmitare åker dit
"Ett hundratal svenskar i internationell skattehärva"skriver Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand 26/2 på DN debatt. Det handlar om ett hundratal svenskar som skattefuskar i Liechtenstein. Undangömda pengar i skatteparadis lurar staten på 46 miljarder kronor varje år. Sverige är ett av nio länder som arbetat tillsammans med de tyska skattemyndigheterna för att avslöja skattefuskare i Liechtenstein. Sverige är mycket aktivt när det gäller att utbyta information om skattesmitare inom EU och OECD. Därför får vi mer och mer hjälp från utlandet för att komma till rätta med denna brottslighet. Det handlar inte om människor med resväskor fullproppade med sedlar utan om invecklade transaktioner och komplicerade juridiska upplägg. Mats Sjöstrand avrundar med följande salva: För de svenskar som gömmer pengar undan beskattning vill jag bara ge ett enda råd. Redovisa alla dina inkomster till oss, oavsett var i världen de finns! Då slipper du höga skattetillägg och andra påföljder.
En av ledarskribenterna på DN, Barbro Hedvall skriver om detta under rubriken "Skattejakt som skaver":
Liechtenstein är ett litet furstendöme med stora banker som erbjuder diskretion för dem som inte vill skylta med sina förmögenheter, säger kritiker. Ett land där individens rättigheter respekteras, säger Liechtensteins furste. Nu har det lilla landet råkat ut för en läcka. En före detta bankanställd har sprängt banksekretessen, dömts för detta och sedan startat ett nytt liv med ett kapital från tyska finansministeriet. Mannen hade nämligen sparat en kundlista från sin före detta arbetsgivare, den sålde han för 45 miljoner kronor till den tyska regeringen. De tyska skattemyndigheterna skred genast till verket... I går fick vi också på DN Debatt veta att svenska skatteverket fått del av uppgifter om ett antal svenskar som har pengar på konton i Liechtenstein. Informationsutbytet är tätt mellan ett antal skattemyndigheter i EU och OECD. Och Sverige har inga problem med att använda stulen information, förklarade chefen för Skatteverket. Ändamålet - att jaga fram pengar från skatteparadisen till beskattning - är så angeläget... Ja, det är angeläget att skattebördan bärs så som riksdag och regering beslutat. Svartarbete på hemmaplan ska motarbetas likaväl som gömda konton utomlands. Den som inte följer skattelagarna gör sig skyldig till brott, men betyder det att den som bekämpar dessa brott kan blunda för skumraskhandlingar? Den tyska regeringen tyckte sig kunna köpa tjuvgods, det svenska skatteverket använder uppgifter som det vet inte kommit fram på lagligt sätt. Men av medborgarna kräver de fullständig ärlighet. Här är det något som skaver.
Både statsministern Reinfeldt och Skatteverkets rättschef, som helt obegripligt talar om brottsprovokation, har yppat tveksamhet så Barbro Hedvall har kanske rätt i sitt skavande. Själv resonerar jag på annat sätt enligt det följande.
Det handlar alltså inte om att betala vittnen. Det handlar om olagligt åtkommen information, som man betalar för att få del av. Samtidigt handlar informationen om en banksekretess som inte erkänns av de omkringliggande länderna utan bara av Liechtenstein som använder affärsidén att här kan ni placera tjyvgods i form av pengar utan att någon får veta att ni har en tjyvgömma här. Det handlar om skattefiffel men förmodligen också om utbyte av stöld, traficking, narkotika mm - ingen frågor ju vad det är för pengar och Liechtensteins banker bryr sig inte. Skulle det skava lika mycket för DNs Barbro Hedvall om det handlade just om vinster från traficking eller narkotikahandel? Om det inte är fallet så frågar man sig vad är det som är så förmildrande med skattefiffel? Det går ju ut över övriga medborgare som då får betala förhållandevis mer skatt för att täcka utgifterna. Är det måhända något skevt i Barbro Hedvalls tankegång som orsakar skavet?
Är det å andra sidan så att Barbro Hedvall mot förmodan köper Liechtensteins affärsidé så hamnar hon i ett än värre avvägningsproblem. Bankernas verksamhet i den del där det omfattar insättningar som utgör vinster p.g.a. brott är nämligen straffbart såsom ett häleribrott. Den som avslöjat häleribrottet har visserligen dömts enligt lagen i Liechtenstein och har förmodligen gjort sig skyldig till något databrott enligt svensk lag men kanske kan straffbarheten sonas genom att det grövre ursprungsbrottet avslöjas. Polisen anses ju kunna anlita tipsare även om de tilldelas vederlag.
Istället måste frågan vara om det skulle vara moraliskt godtagbart att skatteverket sa nej till information om svenska skattesmitare eller penningtvättare? Varför skall det överhuvudtaget skava när rika människor som inte borde vara riktigt så rika avslöjas? Var det inte så att försäkringskassan fått en massa extra pengar för att anställa 300 inspektörer som skulle motverka försäkringsbedrägeri? Och då gäller det småskuttare. Skatteverket är nu ute efter blåhajarna! Bravo!
En av ledarskribenterna på DN, Barbro Hedvall skriver om detta under rubriken "Skattejakt som skaver":
Liechtenstein är ett litet furstendöme med stora banker som erbjuder diskretion för dem som inte vill skylta med sina förmögenheter, säger kritiker. Ett land där individens rättigheter respekteras, säger Liechtensteins furste. Nu har det lilla landet råkat ut för en läcka. En före detta bankanställd har sprängt banksekretessen, dömts för detta och sedan startat ett nytt liv med ett kapital från tyska finansministeriet. Mannen hade nämligen sparat en kundlista från sin före detta arbetsgivare, den sålde han för 45 miljoner kronor till den tyska regeringen. De tyska skattemyndigheterna skred genast till verket... I går fick vi också på DN Debatt veta att svenska skatteverket fått del av uppgifter om ett antal svenskar som har pengar på konton i Liechtenstein. Informationsutbytet är tätt mellan ett antal skattemyndigheter i EU och OECD. Och Sverige har inga problem med att använda stulen information, förklarade chefen för Skatteverket. Ändamålet - att jaga fram pengar från skatteparadisen till beskattning - är så angeläget... Ja, det är angeläget att skattebördan bärs så som riksdag och regering beslutat. Svartarbete på hemmaplan ska motarbetas likaväl som gömda konton utomlands. Den som inte följer skattelagarna gör sig skyldig till brott, men betyder det att den som bekämpar dessa brott kan blunda för skumraskhandlingar? Den tyska regeringen tyckte sig kunna köpa tjuvgods, det svenska skatteverket använder uppgifter som det vet inte kommit fram på lagligt sätt. Men av medborgarna kräver de fullständig ärlighet. Här är det något som skaver.
Både statsministern Reinfeldt och Skatteverkets rättschef, som helt obegripligt talar om brottsprovokation, har yppat tveksamhet så Barbro Hedvall har kanske rätt i sitt skavande. Själv resonerar jag på annat sätt enligt det följande.
Det handlar alltså inte om att betala vittnen. Det handlar om olagligt åtkommen information, som man betalar för att få del av. Samtidigt handlar informationen om en banksekretess som inte erkänns av de omkringliggande länderna utan bara av Liechtenstein som använder affärsidén att här kan ni placera tjyvgods i form av pengar utan att någon får veta att ni har en tjyvgömma här. Det handlar om skattefiffel men förmodligen också om utbyte av stöld, traficking, narkotika mm - ingen frågor ju vad det är för pengar och Liechtensteins banker bryr sig inte. Skulle det skava lika mycket för DNs Barbro Hedvall om det handlade just om vinster från traficking eller narkotikahandel? Om det inte är fallet så frågar man sig vad är det som är så förmildrande med skattefiffel? Det går ju ut över övriga medborgare som då får betala förhållandevis mer skatt för att täcka utgifterna. Är det måhända något skevt i Barbro Hedvalls tankegång som orsakar skavet?
Är det å andra sidan så att Barbro Hedvall mot förmodan köper Liechtensteins affärsidé så hamnar hon i ett än värre avvägningsproblem. Bankernas verksamhet i den del där det omfattar insättningar som utgör vinster p.g.a. brott är nämligen straffbart såsom ett häleribrott. Den som avslöjat häleribrottet har visserligen dömts enligt lagen i Liechtenstein och har förmodligen gjort sig skyldig till något databrott enligt svensk lag men kanske kan straffbarheten sonas genom att det grövre ursprungsbrottet avslöjas. Polisen anses ju kunna anlita tipsare även om de tilldelas vederlag.
Istället måste frågan vara om det skulle vara moraliskt godtagbart att skatteverket sa nej till information om svenska skattesmitare eller penningtvättare? Varför skall det överhuvudtaget skava när rika människor som inte borde vara riktigt så rika avslöjas? Var det inte så att försäkringskassan fått en massa extra pengar för att anställa 300 inspektörer som skulle motverka försäkringsbedrägeri? Och då gäller det småskuttare. Skatteverket är nu ute efter blåhajarna! Bravo!
söndag 24 februari 2008
Patetiska, borgerliga ledarskriverier ...
Tuggar vidare på gammal skåpmat på en hel helsida gör Per T. Ohlsson i dagens 24/2 Sydsvenska under rubriken "Förnyelse med förhinder". Litet patetiskt beskrivs den borgerliga ledarskribentens vardag med ständigt ökande opinionssiffror för oppositionen: Nyligen tändes hoppets låga för den borgerliga alliansregeringen. Under de två första veckorna i februari visade tre opinionsmätningar - från Sentio Research, Demoskop och Skop - att gapet mellan blocken hade minskat. Men lågan slocknade lika plötsligt som den tänts. För en vecka sedan publicerades Sifos senaste väljarbarometer. Gapet mellan de fyra regeringspartierna och den rödgröna oppositionen är rekordstort: 19,4 procentenheter. Hur rökt är Fredrik Reinfeldts moderatledda regering nu när en tredjedel av mandatperioden har avverkats? Rökt. Uttrycket är hämtat från den annars försiktige statsvetarprofessorn Sören Holmberg i Göteborg. "Mitt stalltips är att regeringen Reinfeldt är rökt", sade han vid Statistiska centralbyråns demokratidag i höstas. Då, ett år efter den borgerliga valsegern, var avståndet mellan blocken 11,4 procentenheter, enligt Sifo. Idag är det nästan dubbelt så stort.Historiska mönster talar för att Holmberg gör en korrekt bedömning. I de flesta riksdagsval sedan andra världskriget har sittande regeringar tappat väljare, i genomsnitt 2 procentenheter. Med tanke på gapets storlek och den ganska knappa segermarginalen 2006 framstår det som osannolikt att alliansen vinner valet 2010. Osannolikt. Inte omöjligt. Sören Holmberg pekade, indirekt, på en öppning för alliansen när han i Svenska Dagbladet kommenterade socialdemokraternas högsta Sifonotering sedan 1994 - 45,5 procent: "En av huvudförklaringarna är att Mona Sahlin och s-ledningen är smarta nog att inte ha en utmejslad politik i alla frågor. De ligger lågt. Då kan människor önsketänka om att socialdemokraterna skall hamna där de själva står." Den effekten upphör i samma ögonblick som socialdemokraterna konkretiserar sin politik... (vilket leder till summeringen i slutet av helsidan:) När förnyelsen uteblir - då vänder vinden. Nej, det är inte säkert att det blir så. Det är inte ens troligt att det blir så. Men det kan bli så. Se där, ännu en liten låga i alliansens självförvållade mörker.
Långa avsnitt omtuggas kritik av socialdemokraternas roll som opposition där man "bara kritiserat regeringsförslag och avfärdat dem på närmast reflexmässiga grunder". Det säregna i PERTEs argumentering är att han inte vill förstå det enkla faktum socialdemokraterna tycker att det är lagom höjd på ersättningen i a-kassan då är det ju klart att man säger nej till regeringsförslaget om att sänka - det är ju liksom inte så mycket orda om. Samma sak med de rikas avdrag för sina hushållsnära tjänster, som bara skall bort, eller förmögenhetsskatten, som bara skall tillbaka, eller fastighetsskatten, som bara skall differentieras så att slottsherren får betala åtskilligt mer än egnahemsägaren.
Sedan är PERTE missnöjd med att "först vid kongressen 2009 ämnar partiet presentera en heltäckande politik" och att den förnyelse, som Mona Sahlin står för, tycks ha kommit av sig. "Att döma av de tongångar som nu hörs inifrån partiet kommer socialdemokraterna att gå till val 2010 med ungefär samma politik som 2006", dvs Göran Perssons politik.
Vad borgerliga ledarskribenter har så svårt att förstå är att socialdemokratin inte är ett toppstyrt parti, så att man kan göra som moderaterna, som fick näringslivet att anställa ett antal psykologer, marknadsförare och PR-konsulter att ta fram ett program som låg så nära socialdemokratin som möjligt på vissa punkter samtidigt som man maskerade att förslagen gynnade de rika. Det gällde att servera ett för ögat aptitligt smörgåsbord. Tyvärr struntade man i att ge kocken instruktioner om hur måltiden skulle tillagas. Det enda väsentliga var att det såg aptitligt ut inte hur det smakade. Detta smörgåsbord sålde man sedan PR-mässigt in och påtvingade sin egna väljare det utan att se hur det överensstämde med den egna grupperingens matkultur. Det gällde nämligen inte föda utan makten. Det gällde att till vilket pris som helst bli vald. Även till priset av den egna själen.
Vi socialdemokrater gör inte på det sättet. Visst kan vi ta goda skäl för att modifiera förslag. Grunden är att vi inte utgår från toppen utan från de enskilda partimedlemmarna, vilket sker genom rådslagen. När PERTE påstår att Mona Sahlin står för förnyelse är det en förenkling som leder tanken fel, ty vad Mona lovat är förnyelse i den riktning som medlemmarna vill. Hennes poäng, som PERTE mfl missat, är att hon lovat en ny ledarstil, där ledaren verkligen lyssnar på partiet - en gammal tradition inom socialdemokratin, som Per-Albin, Tage, Olof, Ingvar odlade. Så den närmare utformningen får alltså anstå till dess rådslaget visat vägen. Men detta med demokratisk ledning av ett politiskt parti är tydligen något som är obegripligt för de borgerliga. Kanske är det den egna verkligheten med alliansskapelsen är ett hinder?
Sedan är detta inte en så stor brist, som PERTE och andra borgerliga ledarskribenter försöker göra det till, eftersom, som jag skrivit åtskilliga gånger på denna blogg, den enskilde väljaren i stora drag vet var socialdemokratin står i alla väsentliga politiska frågor. Vi socialdemokrater är nämligen inte intresserade av att ta för oss av högerregeringens godbitar - om det nu finns några - utan det gäller faktiskt att i görligaste mån återvända till traditionell socialdemokratisk politik med arbetet i centrum. En liten fingervisning ger ju dagens opinionssiffror: i vart fall är det inte högerregeringens politik för arbete och ekonomi som är något attraktivt. Att som PERTE gör analysera socialdemokratin uteslutande med vägledning av Göran Perssons memoarer kan inte leda annat än fel.
Vad som härefter återstår för PERTE att glädja sig åt är att högeralliansen kan skrämmas med kommunistspöket i nästa val eftersom Mona Sahlin skulle vara beroende av samverkan med Lars Ohly för att åstadkomma en vänsterregering. Nu är det ju så att de sista opinionssiffrorna översatta till mandat ger 190 mandat för en S+MP-regering med oppositionens 139 och vänsterpartiets 20. För första är det alltså inte nödvändigt med vänsterpartiets medverkan i regeringen och för det andra så lär en sådan inte medföra svårigheter då man står på samma yttersta värdegrund, nämligen att kakan skall fördelas mer rättvist. Men det vore fel att missunna högeralliansen skamgreppet med sina kommunistspöken. Vad har man annat att ta till? Vänsterpartiet är f.ö. mer demokratiskt än moderaterna eftersom vänsterpartiet också tar fram partiets inriktning efter diskussion bland partimedlemmarna medan moderaterna genomför toppstyrd revolution med hjälp av näringslivets psykologer, pr och marknadsfolk. Något motsvarande moderaternas och alliansens toppstyrda "makeover" skulle vara helt omöjligt inom något av de tre oppositionspartierna. Det är något för PERTE att bita i. Men det äpplet är nog för surt. Smakar bittert som rönnbär.
Nej, den "lilla lågan i alliansens självförvållade mörker" var noga bara en synvilla betingad av de rikas högerdrömmar att få fortsätta att styra Sverige till sin egen fördel.
Långa avsnitt omtuggas kritik av socialdemokraternas roll som opposition där man "bara kritiserat regeringsförslag och avfärdat dem på närmast reflexmässiga grunder". Det säregna i PERTEs argumentering är att han inte vill förstå det enkla faktum socialdemokraterna tycker att det är lagom höjd på ersättningen i a-kassan då är det ju klart att man säger nej till regeringsförslaget om att sänka - det är ju liksom inte så mycket orda om. Samma sak med de rikas avdrag för sina hushållsnära tjänster, som bara skall bort, eller förmögenhetsskatten, som bara skall tillbaka, eller fastighetsskatten, som bara skall differentieras så att slottsherren får betala åtskilligt mer än egnahemsägaren.
Sedan är PERTE missnöjd med att "först vid kongressen 2009 ämnar partiet presentera en heltäckande politik" och att den förnyelse, som Mona Sahlin står för, tycks ha kommit av sig. "Att döma av de tongångar som nu hörs inifrån partiet kommer socialdemokraterna att gå till val 2010 med ungefär samma politik som 2006", dvs Göran Perssons politik.
Vad borgerliga ledarskribenter har så svårt att förstå är att socialdemokratin inte är ett toppstyrt parti, så att man kan göra som moderaterna, som fick näringslivet att anställa ett antal psykologer, marknadsförare och PR-konsulter att ta fram ett program som låg så nära socialdemokratin som möjligt på vissa punkter samtidigt som man maskerade att förslagen gynnade de rika. Det gällde att servera ett för ögat aptitligt smörgåsbord. Tyvärr struntade man i att ge kocken instruktioner om hur måltiden skulle tillagas. Det enda väsentliga var att det såg aptitligt ut inte hur det smakade. Detta smörgåsbord sålde man sedan PR-mässigt in och påtvingade sin egna väljare det utan att se hur det överensstämde med den egna grupperingens matkultur. Det gällde nämligen inte föda utan makten. Det gällde att till vilket pris som helst bli vald. Även till priset av den egna själen.
Vi socialdemokrater gör inte på det sättet. Visst kan vi ta goda skäl för att modifiera förslag. Grunden är att vi inte utgår från toppen utan från de enskilda partimedlemmarna, vilket sker genom rådslagen. När PERTE påstår att Mona Sahlin står för förnyelse är det en förenkling som leder tanken fel, ty vad Mona lovat är förnyelse i den riktning som medlemmarna vill. Hennes poäng, som PERTE mfl missat, är att hon lovat en ny ledarstil, där ledaren verkligen lyssnar på partiet - en gammal tradition inom socialdemokratin, som Per-Albin, Tage, Olof, Ingvar odlade. Så den närmare utformningen får alltså anstå till dess rådslaget visat vägen. Men detta med demokratisk ledning av ett politiskt parti är tydligen något som är obegripligt för de borgerliga. Kanske är det den egna verkligheten med alliansskapelsen är ett hinder?
Sedan är detta inte en så stor brist, som PERTE och andra borgerliga ledarskribenter försöker göra det till, eftersom, som jag skrivit åtskilliga gånger på denna blogg, den enskilde väljaren i stora drag vet var socialdemokratin står i alla väsentliga politiska frågor. Vi socialdemokrater är nämligen inte intresserade av att ta för oss av högerregeringens godbitar - om det nu finns några - utan det gäller faktiskt att i görligaste mån återvända till traditionell socialdemokratisk politik med arbetet i centrum. En liten fingervisning ger ju dagens opinionssiffror: i vart fall är det inte högerregeringens politik för arbete och ekonomi som är något attraktivt. Att som PERTE gör analysera socialdemokratin uteslutande med vägledning av Göran Perssons memoarer kan inte leda annat än fel.
Vad som härefter återstår för PERTE att glädja sig åt är att högeralliansen kan skrämmas med kommunistspöket i nästa val eftersom Mona Sahlin skulle vara beroende av samverkan med Lars Ohly för att åstadkomma en vänsterregering. Nu är det ju så att de sista opinionssiffrorna översatta till mandat ger 190 mandat för en S+MP-regering med oppositionens 139 och vänsterpartiets 20. För första är det alltså inte nödvändigt med vänsterpartiets medverkan i regeringen och för det andra så lär en sådan inte medföra svårigheter då man står på samma yttersta värdegrund, nämligen att kakan skall fördelas mer rättvist. Men det vore fel att missunna högeralliansen skamgreppet med sina kommunistspöken. Vad har man annat att ta till? Vänsterpartiet är f.ö. mer demokratiskt än moderaterna eftersom vänsterpartiet också tar fram partiets inriktning efter diskussion bland partimedlemmarna medan moderaterna genomför toppstyrd revolution med hjälp av näringslivets psykologer, pr och marknadsfolk. Något motsvarande moderaternas och alliansens toppstyrda "makeover" skulle vara helt omöjligt inom något av de tre oppositionspartierna. Det är något för PERTE att bita i. Men det äpplet är nog för surt. Smakar bittert som rönnbär.
Nej, den "lilla lågan i alliansens självförvållade mörker" var noga bara en synvilla betingad av de rikas högerdrömmar att få fortsätta att styra Sverige till sin egen fördel.
lördag 23 februari 2008
Brända flaggor ger bild av islam som fundamentalistisk.
Vårt samhälle har en kärna av gemensamma normer, som demokrati och mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och religionsfrihet. De gäller alla. Om vi sedan firar jul eller bär sjal är ointressant, skriver Heidi Avellan i dag 23/2 i Sydsvenskan under rubriken "Mellan islamism och rasism". Artikel finns på Sydsvenskans hemsida och den bör läsas eftersom hennes artiklar alltid är läsvärda. Här nöjer jag mig med några citat.
Titeln på idéhistorikern Mohammad Fazlhashemis bok Vems islam. De kontrastrika muslimerna (Norstedts) är minst sagt relevant: Vem bestämmer? Skall en liten grupp extremister få representera 1,3 miljarder människor? De som idag får tolkningsföreträde är islamister, rasister och islamofober. Vanlig muslimsk medelklass syns sällan i medierna... Fazlhashemis tes är att det finns ett brett stöd för ett modernare islam med plats för kritiskt tänkande, jämlikhet och demokrati, med stöd hos muslimska förnyare som schweizaren Tariq Ramadan eller marockanskan Fatima Mernissi. Dessvärre måste dessa ändå ses som rätt marginaliserade utanför kulturetablissemanget. Ansvaret för att modernisera islam vilar på muslimerna själva. Samtidigt bör majoritetssamhället hålla dörren öppen för de mer moderata - om inte fundamentalisterna skall ta över.
Tiden efter attentaten den 11 september 2001 har varit den värsta någonsin för europeiska muslimer - men också den bästa, hävdar amerikanska Time: Medan krigen i Irak och Afghanistan har ansträngt relationerna mellan regeringarna och muslimska minoriteter, så har den euroislamska medelklassen rest sig och dess representanter uppfattar sig precis lika franska eller brittiska eller tyska som andra medborgare i respektive land. Medan medierna skriver om flaggbrännande fanatiker sysslar de flesta muslimer i Europa med vardagsliv. Jobbar, tar hand om sina barn och hem. Studerar och gör karriär. Fast när islamisterna får stå för bilden så drabbas också de sekulariserade. De förblir "muslimer". Precis som invandrare i Sverige förblir "invandrare".
Visst är det knepigt att sammanjämka demokrati och urtida religiösa uppfattningar. Men det är ett problem för de religiösa samfunden - religionen hör hemma i privatsfären och vår gemensamma, världsliga lagstiftning är överordnad religiösa föreskrifter. Och ju mer vi har med varandra att göra, desto större blir chansen att olikheter nöts ned. Men det gäller att se upp för kulturrelativismen, att inte låta muslimska elever slippa delar av skolundervisningen, att inte se mellan fingrarna på vad som annars skulle kallas familjevåld, att våga ta flickornas parti mot patriarkala traditioner ... Att inte bli en halalhippie, i valhänt välmening och rädsla för att stämplas som rasist. Vårt samhälle har en kärna av gemensamma normer, som demokrati och mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och religionsfrihet. De gäller alla. Om vi sedan firar jul eller bär sjal är ointressant.
Kan man säga det bättre? Att inte väga över åt det rasistiska och klumpa ihop alla muslimer i en grupp tillsammans med fundamentalistiska terrorister. Och att samtidigt inte falla för en kulturrelativism där man ger upp de demokratiska värden och därigenom sviker både offren för en patriarkal kultur och den majoritet av muslimer som vill leva i ett sekulariserat samhälle. Varken fascism eller återgång till medeltida värderingar!
Titeln på idéhistorikern Mohammad Fazlhashemis bok Vems islam. De kontrastrika muslimerna (Norstedts) är minst sagt relevant: Vem bestämmer? Skall en liten grupp extremister få representera 1,3 miljarder människor? De som idag får tolkningsföreträde är islamister, rasister och islamofober. Vanlig muslimsk medelklass syns sällan i medierna... Fazlhashemis tes är att det finns ett brett stöd för ett modernare islam med plats för kritiskt tänkande, jämlikhet och demokrati, med stöd hos muslimska förnyare som schweizaren Tariq Ramadan eller marockanskan Fatima Mernissi. Dessvärre måste dessa ändå ses som rätt marginaliserade utanför kulturetablissemanget. Ansvaret för att modernisera islam vilar på muslimerna själva. Samtidigt bör majoritetssamhället hålla dörren öppen för de mer moderata - om inte fundamentalisterna skall ta över.
Tiden efter attentaten den 11 september 2001 har varit den värsta någonsin för europeiska muslimer - men också den bästa, hävdar amerikanska Time: Medan krigen i Irak och Afghanistan har ansträngt relationerna mellan regeringarna och muslimska minoriteter, så har den euroislamska medelklassen rest sig och dess representanter uppfattar sig precis lika franska eller brittiska eller tyska som andra medborgare i respektive land. Medan medierna skriver om flaggbrännande fanatiker sysslar de flesta muslimer i Europa med vardagsliv. Jobbar, tar hand om sina barn och hem. Studerar och gör karriär. Fast när islamisterna får stå för bilden så drabbas också de sekulariserade. De förblir "muslimer". Precis som invandrare i Sverige förblir "invandrare".
Visst är det knepigt att sammanjämka demokrati och urtida religiösa uppfattningar. Men det är ett problem för de religiösa samfunden - religionen hör hemma i privatsfären och vår gemensamma, världsliga lagstiftning är överordnad religiösa föreskrifter. Och ju mer vi har med varandra att göra, desto större blir chansen att olikheter nöts ned. Men det gäller att se upp för kulturrelativismen, att inte låta muslimska elever slippa delar av skolundervisningen, att inte se mellan fingrarna på vad som annars skulle kallas familjevåld, att våga ta flickornas parti mot patriarkala traditioner ... Att inte bli en halalhippie, i valhänt välmening och rädsla för att stämplas som rasist. Vårt samhälle har en kärna av gemensamma normer, som demokrati och mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och religionsfrihet. De gäller alla. Om vi sedan firar jul eller bär sjal är ointressant.
Kan man säga det bättre? Att inte väga över åt det rasistiska och klumpa ihop alla muslimer i en grupp tillsammans med fundamentalistiska terrorister. Och att samtidigt inte falla för en kulturrelativism där man ger upp de demokratiska värden och därigenom sviker både offren för en patriarkal kultur och den majoritet av muslimer som vill leva i ett sekulariserat samhälle. Varken fascism eller återgång till medeltida värderingar!
Etiketter:
hederskultur,
Heidi Avellan,
islam,
islamofobi,
sekularisering
fredag 22 februari 2008
Är Mammon i pakt med Gud?
På Ekot mitt i stormen meddelade man:
I den hårt förlustdrabbade norska kommunen Narvik tar befolkningen nu Gud till hjälp i ett försök att rädda sina skattepengar. Och i går, torsdag, inleddes en maratonbön i ett försök att lindra förlusterna. Dag och natt ända till på söndag skall man utan uppehåll be att Narviks kassa inte töms mer än absolut nödvändigt av de misslyckade optionsaffärerna. Narvik följde rådet av mäklarfirman Terra Securities och började göra affärer på den amerikanska optionsmarknaden. Men affärerna slog fel. För Narvik handlar det om uppemot 200 miljoner kronor. Mäklarfirman har gått i konkurs och i kommunen vänder sig Narviksborna nu också till Gud i en fyra dygns nonstopbön.
Egentligen är det väl ingen som tror att Gud ingriper direkt i bekymren i världen. Kan miljoner människor få dö i svält eller krig så kommer väl Narviksbornas spekulationsbekymmer långt ner på listan. Ja, man skulle rent av kunna tala om att människor som av girighet spekulerar grovt borde få ta konsekvenserna av sitt handlande.
Men det tråkiga i den kråksången är att de som spekulerat för kommunens räkning och mäklarfirman förmodligen tar sig ur detta med en slant undanstoppad i behåll. Som vanligt - tänk på "bankkrisen" för några år sedan då bankerna fick hjälp av skattebetalarna - är det vi små med begränsad kassa som får betala för dessa rikemansfasoner. I detta fall pratar om att man måste chockstoppa alla omsorg och vård i Narvik. För att inte tala om alla sociala insatser. Och vilka är det som drabbas av ett sådant idiotstopp? De förmögna och välbesuttna eller den ensamstående föräldern, arbetslöse eller sjuke som redan lever knappt?
Bra fråga, säger de som läst på Handelshögskolan och numera helst har hästsvans för att visa att man står på de smås sida.
I den hårt förlustdrabbade norska kommunen Narvik tar befolkningen nu Gud till hjälp i ett försök att rädda sina skattepengar. Och i går, torsdag, inleddes en maratonbön i ett försök att lindra förlusterna. Dag och natt ända till på söndag skall man utan uppehåll be att Narviks kassa inte töms mer än absolut nödvändigt av de misslyckade optionsaffärerna. Narvik följde rådet av mäklarfirman Terra Securities och började göra affärer på den amerikanska optionsmarknaden. Men affärerna slog fel. För Narvik handlar det om uppemot 200 miljoner kronor. Mäklarfirman har gått i konkurs och i kommunen vänder sig Narviksborna nu också till Gud i en fyra dygns nonstopbön.
Egentligen är det väl ingen som tror att Gud ingriper direkt i bekymren i världen. Kan miljoner människor få dö i svält eller krig så kommer väl Narviksbornas spekulationsbekymmer långt ner på listan. Ja, man skulle rent av kunna tala om att människor som av girighet spekulerar grovt borde få ta konsekvenserna av sitt handlande.
Men det tråkiga i den kråksången är att de som spekulerat för kommunens räkning och mäklarfirman förmodligen tar sig ur detta med en slant undanstoppad i behåll. Som vanligt - tänk på "bankkrisen" för några år sedan då bankerna fick hjälp av skattebetalarna - är det vi små med begränsad kassa som får betala för dessa rikemansfasoner. I detta fall pratar om att man måste chockstoppa alla omsorg och vård i Narvik. För att inte tala om alla sociala insatser. Och vilka är det som drabbas av ett sådant idiotstopp? De förmögna och välbesuttna eller den ensamstående föräldern, arbetslöse eller sjuke som redan lever knappt?
Bra fråga, säger de som läst på Handelshögskolan och numera helst har hästsvans för att visa att man står på de smås sida.
torsdag 21 februari 2008
EU och demokrati - en kontroversiell fråga
Skrivet: 21 februari kl. 00:28
"EU stärker demokratin" skriver EU-kommissionens vice ordförande Margot Wallström i Sydsvenskan den 17 februari. Är det verkligen så? Det tål verkligen att granskas eftersom Margot Wallström ser förhållandena från motsatt sida jämfört med den enskilde EU-medborgaren. Många medborgare ser nog EU snarare som något långt borta, omöjligt att påverka, som ibland ingriper och ogiltigförklarar av demokratiskt fattade beslut i Sverige.
Demokratin kan inte tas för given, skriver Margot Wallström så riktigt. Den måste återerövras gång på gång när samhället förändras. Som ett svar på utvecklingen i EU har vi nu ett nytt fördrag, som kommer att stärka demokratin på EU-nivå. Verktygen finns där i Lissabonfördraget, men det avgörande är politikernas och medborgarnas engagemang.
Men frågorna på vilket sätt har man stärkt demokratin genom det nya fördraget och vilka verktyg är som finns där. Ja, konkret besvarar Margot Wallström detta med att om du har något klokt att föreslå kommissionen så skall du samla in en miljon underskrifter från olika länder! Och för vilka av oss verkar denna möjlighet öka mina demokratiska möjligheter att påverka?
EU:s utvidgning visar hur stark attraktionskraft unionen har. Det är en framgångssaga som visar att våra värderingar - demokrati, fred, stabilitet och hållbar utveckling - håller och är värdefulla för människor...
Attraktionskraften är nog mer en produkt av att nya länder vill ha hjälp och skjuts med sin ekonomi. Däremot visar väl käbblet om både fördraget och klimathotet när det kommer till enskilda medlemsländer att man ser till sig själv mest. Framgångssagan är skapad av möjligheter för de nya länderna till en ökad arbetsmarknad, förhoppningar om stöd för jordbruk och andra projekt osv
Margot Wallström skriver också: Men jag befarar att många européer, särskilt vi som bor i norra Europa, har blivit för "bortskämda" - att vi tar demokratin för given. Vaclav Havel, Tjeckiens förre president och en av ledarna för frigörelsen från kommunismen, har sagt att "antingen fungerar demokratin, eller också fungerar den inte. Det största hotet är vår oansvarighet, vår likgiltighet och resignation som medborgare. Om Europa skall förenas på demokratisk grund måste vi inse att demokratin inte är något vi fått gratis - den kräver engagemang från oss alla för att den skall fungera." Detta är demokratins utmaning...Demokrati handlar om delaktighet, medbestämmande, insyn och ansvar. För politiker innebär det att lyssna på sina väljare, förklara politiken och förankra besluten. För medborgarna innebär det att, oavsett på vilken nivå, delta i den demokratiska processen. Då måste verktygen finnas, men också viljan... För att anpassas till en utvidgad union och ge möjligheten att ta emot fler medlemmar är EU-länderna nu i färd med att ratificera ett nytt fördrag - Lissabonfördraget. Det ökar möjligheten för medborgare och organisationer att aktivt delta i den demokratiska processen... EU:s institutioner skall föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med organisationer i det civila samhället. .... Nu gäller det för politikerna att lyssna, förklara och förankra. Och för medborgarna att göra sin röst hörd. På så sätt kan vi hålla demokratin i EU levande.
Jag gillar Margot Wallström som person även om jag inte känner henne. Jag tror också att hon ärligt försöker. Men jag tycker att hon misslyckas kapitalt med att övertyga om att EU stärker demokratin.
* Att åberopa Lissabonfördraget i detta hänseende är fullständigt ofattbart. Fördraget är framförhandlat en gång och i det skicket underkänt i folkomröstningar i Frankrike och Holland. Enligt fördragsfäderna har man sedan stuvat om alla paragrafer och kallat det för ett nytt fördrag samt sedan i stängda rum kommit överens om att detta minsann inte - eftersom folket sa nej förra gången - skall utsättas för folkets granskning. De flesta medborgarna förstår alltså att hela EU-grundlagen tillkommit genom politiskt fiffel i en högre sfär. Politikerföraktet kommer som ett brev på posten, dvs som en direkt följd av skumraskandet.
* Gränserna för EU-kommissionens verksamhet har inte granskats eller överhuvudtaget diskuterats i samband med det nya fördraget annat än att man infört majoritetsbeslut och alltså avskaffat det tidigare nationella vetot. Detta kan i sin tur innebära att vi underkastas regler som framstår som helt främmande för det svenska rätts och kultursamhället. EU-kommissionens verksamhet är inte underkastad normal demokratisk granskning.
* EG-domstol som var tänkt som en uttolkare av EU-fördragen har mer och mer kommit att framstå som en kassationsdomstol på det politiska planet. Nio manliga jurister utan något som helst poltisk mandat kan alltså upphäva beslut i demokratisk ordning och t.o.m. upphäva rättigheter som vi är försäkrade enligt grundlagen exempelvis konflikträtten. Detta är inte förenligt med demokratin i Sverige.
* Inte heller har den helt slutna förvaltningen begränsats eller öppnats upp genom det nya fördraget.
* Med det nya fördraget ges EU befogenheter över brott och straff vilket också är strid med grundlagen. På en rad andra områden tar EU över, vilket man räknar med på ungefär 70 % av alla de lagar som numera stiftas i Sverige. Så har man smugit på oss en främmande rättskultur utan att folket fått säga vitten om detta.
När Margot Wallström talar till oss om demokrati med en hel binge fina ord och vackra tankar så har hon inget annat konkret att peka på än att samla ihop en miljon meningsfränder så får ni säga något till kommissionen! Nog är det magert. Margot Wallström säger själv och citerar Havel: Demokrati handlar om delaktighet, medbestämmande, insyn och ansvar. Frågorna blir då:
-Hur kan medborgaren bli delaktig när man t.o.m. det viktigaste beslutet tas i en sluten liten politikerkrets som krafsar varandra på ryggen?
-Hur kan man få medbestämmande när t.o.m. av våra lokala politker fattade beslut upphävs av EU-jurister?
-Hur kan man få insyn när EU-förvaltningen och hela beslutssystemet för hemliga överläggningar och vägrar att öppna dörrarna ens för journalister?
-Hur kan man ta ansvar när allting förläggs så långt borta och det där långt borta tillåts peta även i småsaker hemma i Ystad eller Haparanda?
Jag anser att EU och alla dess funktionärer gör sitt bästa att försätta demokratin ur spel genom bryta mot samtliga dessa faktorer. Att då tala vitt och brett om demokratin skallar som i en ekodal där demokrati! när det upprepas flera gånger börjar skalla ihåligt och till slut låta som demokrati? Och frågetecknet är som blå dunster i ögonen på oss vanliga, där frågetecknet formulerar viskningen: jo, de vill fortsätta bestämma över huvudet på oss och har formulerat ett vattentätt system för hur det skall gå till: Lissabonfördraget!
Egentligen tycker jag mest synd om Margot Wallström som sitter i "gubbväldet" och dessutom skall försvara det hela. Nej, vi är inte som hon säger "bortskämda". Men vi vägrar att tro på kejsarens nya kläder: Allt det odemokratiska framstår som så naket!
"EU stärker demokratin" skriver EU-kommissionens vice ordförande Margot Wallström i Sydsvenskan den 17 februari. Är det verkligen så? Det tål verkligen att granskas eftersom Margot Wallström ser förhållandena från motsatt sida jämfört med den enskilde EU-medborgaren. Många medborgare ser nog EU snarare som något långt borta, omöjligt att påverka, som ibland ingriper och ogiltigförklarar av demokratiskt fattade beslut i Sverige.
Demokratin kan inte tas för given, skriver Margot Wallström så riktigt. Den måste återerövras gång på gång när samhället förändras. Som ett svar på utvecklingen i EU har vi nu ett nytt fördrag, som kommer att stärka demokratin på EU-nivå. Verktygen finns där i Lissabonfördraget, men det avgörande är politikernas och medborgarnas engagemang.
Men frågorna på vilket sätt har man stärkt demokratin genom det nya fördraget och vilka verktyg är som finns där. Ja, konkret besvarar Margot Wallström detta med att om du har något klokt att föreslå kommissionen så skall du samla in en miljon underskrifter från olika länder! Och för vilka av oss verkar denna möjlighet öka mina demokratiska möjligheter att påverka?
EU:s utvidgning visar hur stark attraktionskraft unionen har. Det är en framgångssaga som visar att våra värderingar - demokrati, fred, stabilitet och hållbar utveckling - håller och är värdefulla för människor...
Attraktionskraften är nog mer en produkt av att nya länder vill ha hjälp och skjuts med sin ekonomi. Däremot visar väl käbblet om både fördraget och klimathotet när det kommer till enskilda medlemsländer att man ser till sig själv mest. Framgångssagan är skapad av möjligheter för de nya länderna till en ökad arbetsmarknad, förhoppningar om stöd för jordbruk och andra projekt osv
Margot Wallström skriver också: Men jag befarar att många européer, särskilt vi som bor i norra Europa, har blivit för "bortskämda" - att vi tar demokratin för given. Vaclav Havel, Tjeckiens förre president och en av ledarna för frigörelsen från kommunismen, har sagt att "antingen fungerar demokratin, eller också fungerar den inte. Det största hotet är vår oansvarighet, vår likgiltighet och resignation som medborgare. Om Europa skall förenas på demokratisk grund måste vi inse att demokratin inte är något vi fått gratis - den kräver engagemang från oss alla för att den skall fungera." Detta är demokratins utmaning...Demokrati handlar om delaktighet, medbestämmande, insyn och ansvar. För politiker innebär det att lyssna på sina väljare, förklara politiken och förankra besluten. För medborgarna innebär det att, oavsett på vilken nivå, delta i den demokratiska processen. Då måste verktygen finnas, men också viljan... För att anpassas till en utvidgad union och ge möjligheten att ta emot fler medlemmar är EU-länderna nu i färd med att ratificera ett nytt fördrag - Lissabonfördraget. Det ökar möjligheten för medborgare och organisationer att aktivt delta i den demokratiska processen... EU:s institutioner skall föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med organisationer i det civila samhället. .... Nu gäller det för politikerna att lyssna, förklara och förankra. Och för medborgarna att göra sin röst hörd. På så sätt kan vi hålla demokratin i EU levande.
Jag gillar Margot Wallström som person även om jag inte känner henne. Jag tror också att hon ärligt försöker. Men jag tycker att hon misslyckas kapitalt med att övertyga om att EU stärker demokratin.
* Att åberopa Lissabonfördraget i detta hänseende är fullständigt ofattbart. Fördraget är framförhandlat en gång och i det skicket underkänt i folkomröstningar i Frankrike och Holland. Enligt fördragsfäderna har man sedan stuvat om alla paragrafer och kallat det för ett nytt fördrag samt sedan i stängda rum kommit överens om att detta minsann inte - eftersom folket sa nej förra gången - skall utsättas för folkets granskning. De flesta medborgarna förstår alltså att hela EU-grundlagen tillkommit genom politiskt fiffel i en högre sfär. Politikerföraktet kommer som ett brev på posten, dvs som en direkt följd av skumraskandet.
* Gränserna för EU-kommissionens verksamhet har inte granskats eller överhuvudtaget diskuterats i samband med det nya fördraget annat än att man infört majoritetsbeslut och alltså avskaffat det tidigare nationella vetot. Detta kan i sin tur innebära att vi underkastas regler som framstår som helt främmande för det svenska rätts och kultursamhället. EU-kommissionens verksamhet är inte underkastad normal demokratisk granskning.
* EG-domstol som var tänkt som en uttolkare av EU-fördragen har mer och mer kommit att framstå som en kassationsdomstol på det politiska planet. Nio manliga jurister utan något som helst poltisk mandat kan alltså upphäva beslut i demokratisk ordning och t.o.m. upphäva rättigheter som vi är försäkrade enligt grundlagen exempelvis konflikträtten. Detta är inte förenligt med demokratin i Sverige.
* Inte heller har den helt slutna förvaltningen begränsats eller öppnats upp genom det nya fördraget.
* Med det nya fördraget ges EU befogenheter över brott och straff vilket också är strid med grundlagen. På en rad andra områden tar EU över, vilket man räknar med på ungefär 70 % av alla de lagar som numera stiftas i Sverige. Så har man smugit på oss en främmande rättskultur utan att folket fått säga vitten om detta.
När Margot Wallström talar till oss om demokrati med en hel binge fina ord och vackra tankar så har hon inget annat konkret att peka på än att samla ihop en miljon meningsfränder så får ni säga något till kommissionen! Nog är det magert. Margot Wallström säger själv och citerar Havel: Demokrati handlar om delaktighet, medbestämmande, insyn och ansvar. Frågorna blir då:
-Hur kan medborgaren bli delaktig när man t.o.m. det viktigaste beslutet tas i en sluten liten politikerkrets som krafsar varandra på ryggen?
-Hur kan man få medbestämmande när t.o.m. av våra lokala politker fattade beslut upphävs av EU-jurister?
-Hur kan man få insyn när EU-förvaltningen och hela beslutssystemet för hemliga överläggningar och vägrar att öppna dörrarna ens för journalister?
-Hur kan man ta ansvar när allting förläggs så långt borta och det där långt borta tillåts peta även i småsaker hemma i Ystad eller Haparanda?
Jag anser att EU och alla dess funktionärer gör sitt bästa att försätta demokratin ur spel genom bryta mot samtliga dessa faktorer. Att då tala vitt och brett om demokratin skallar som i en ekodal där demokrati! när det upprepas flera gånger börjar skalla ihåligt och till slut låta som demokrati? Och frågetecknet är som blå dunster i ögonen på oss vanliga, där frågetecknet formulerar viskningen: jo, de vill fortsätta bestämma över huvudet på oss och har formulerat ett vattentätt system för hur det skall gå till: Lissabonfördraget!
Egentligen tycker jag mest synd om Margot Wallström som sitter i "gubbväldet" och dessutom skall försvara det hela. Nej, vi är inte som hon säger "bortskämda". Men vi vägrar att tro på kejsarens nya kläder: Allt det odemokratiska framstår som så naket!
Etiketter:
EG-domstolen,
EU,
EU. fördraget,
Lavall-domen,
Margot Wallström
söndag 17 februari 2008
Voff, voff, Reinfeldt
Voff, voff, Reinfeldt är den ledare som Sydsvenskan publicerade den 17 februari 2008 00:03:
Varför, undrade programledaren i SVT:s Rakt på med K-G Bergström i tisdags kväll, tycker väljarna att du ofta ser ut som en ledsen hund? Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) ville inte kännas vid hundliknelsen. Dessutom förnekade han att den borgerliga fyrpartiregeringen håller på att sjabbla bort chansen att bli återvald: ?Det kommer inte att avgöras förrän i valet 2010.?Statsministern har givetvis rätt om september 2010. Inte nog med det. Läget för alliansen är inte så nattsvart som det gärna påstås...Det finns i själva verket en rad omständigheter som talar för den borgerliga fyrklövern. Några väljarbarometrar har antytt att en svängning i opinionen kan vara på gång. Enligt Demoskop har gapet mellan blocken på en månad minskat från 19 procentenheter i rödgrön favör till mindre än 14. Dock har de borgerliga fortfarande en tuff opinionsmässig uppförsbacke...
Men redan den 16 februari vid 21-tiden - alltså drygt ett dygn för ledaren ovan - publicerade Göteborgsposten följande
Rekordstort gap mellan blocken - Båda de största partierna, s och m, går framåt i månadens GP/Sifo-mätning. S får sitt ökande stöd från ungdomen, m gillas av de äldre.
Socialdemokraterna får stöd av hela 45,5 procent av väljarna. Det är den högsta siffran s uppvisat sedan oktober 1994, direkt efter vinstvalet den hösten. Då nådde man 46,3 procent. Gapet mellan det rödgröna och det borgerliga blocket växer till rekordhöga 19,4 procent. S får sitt växande stöd från två håll. Ungefär hälften överger de borgerliga partierna, den andra hälften lämnar soffan. S behåller också sitt övertag i storstadsområdena, även om det fortsatt är mycket knappt i Stockholm där man förlorade i senaste valet. Det är i hög grad bland de unga som s har framgång. Tittar man på åldersgruppen 18-23 år så stödjer en dryg tredjedel, 36,4 procent.
Det är helt uppenbart att ledarskribenten på Sydsvenskan inte kan ha undgått nyheten om Sifomätningen. Vad Sydsvenskan ägnar sig åt är vad jag kan förstå alltså rena nyhetsförfalskningen.
Saken blir inte bättre av att man tydligen inte fattar vad opionssiffrorna handlar om när Sydsvenskan fortsätter ledaren med: Mona Sahlin, statsminister. Thomas Östros, finansminister. Urban Ahlin, utrikesminister? En socialdemokratisk anrättning som dekoreras med lite grönt, kanske med Maria Wetterstrand (mp) som miljöminister. Lägg därtill att Lars Ohlys kommunismanfrätta vänsterparti kanske måste tas med i en rödgrön regering. Hur många jublar?
Man skulle kunna rada upp varenda namn i högerregeringen och fråga sig samma sak, nämligen Hur många jublar? En tankeställare är att väljarundersökningarna faktiskt gett ett litet mått på jublet - eller snarare bristen på entusiasm när det gäller högerregeringen.
Samtidigt visar detta ledarskribentens yttrande hur ytlig den politiska bedömningen är på Sydsvenskans ledarredaktion. Man ser bara till person och inte till den faktiska politik som de olika persongallerierna står för. Vad högerregeringen står för är visserligen ganska klart alltifrån försöken att klämma facket samtidigt som man kallar sig arbetarparti till alla genomförda åtgärder att försämra för dem som har minst samtidigt med alla åtgärder att förbättra för de som har mera, ja t.o.m. mest. Som jag tidigare (14/2) skrivit på denna blogg "Tvekar någon på vilka Mona Sahlin skall ha ihop det med?" så är det bara de borgerliga ledarskribenterna som undrar över vilken politik i olika sammanhang som en vänsterregering skulle driva. Väljarna har nämligen klart för sig att Mona Sahlin, Thomas Östros, Urban Ahlin, Maria Wetterstrand och Lars Ohly också för den delen står för en politik som värnar om de små i samhället, en mer rättvis politik. Om man är borgerlig spin doctor så vågar man nog inte ens ställa den frågan till väljarna beträffande någon enda av högerregeringens ministrar.
Voff, voff, Sydsvenskan! Har Husbonn inte sagt åt dig att inte skälla i tankedimma?
Varför, undrade programledaren i SVT:s Rakt på med K-G Bergström i tisdags kväll, tycker väljarna att du ofta ser ut som en ledsen hund? Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) ville inte kännas vid hundliknelsen. Dessutom förnekade han att den borgerliga fyrpartiregeringen håller på att sjabbla bort chansen att bli återvald: ?Det kommer inte att avgöras förrän i valet 2010.?Statsministern har givetvis rätt om september 2010. Inte nog med det. Läget för alliansen är inte så nattsvart som det gärna påstås...Det finns i själva verket en rad omständigheter som talar för den borgerliga fyrklövern. Några väljarbarometrar har antytt att en svängning i opinionen kan vara på gång. Enligt Demoskop har gapet mellan blocken på en månad minskat från 19 procentenheter i rödgrön favör till mindre än 14. Dock har de borgerliga fortfarande en tuff opinionsmässig uppförsbacke...
Men redan den 16 februari vid 21-tiden - alltså drygt ett dygn för ledaren ovan - publicerade Göteborgsposten följande
Rekordstort gap mellan blocken - Båda de största partierna, s och m, går framåt i månadens GP/Sifo-mätning. S får sitt ökande stöd från ungdomen, m gillas av de äldre.
Socialdemokraterna får stöd av hela 45,5 procent av väljarna. Det är den högsta siffran s uppvisat sedan oktober 1994, direkt efter vinstvalet den hösten. Då nådde man 46,3 procent. Gapet mellan det rödgröna och det borgerliga blocket växer till rekordhöga 19,4 procent. S får sitt växande stöd från två håll. Ungefär hälften överger de borgerliga partierna, den andra hälften lämnar soffan. S behåller också sitt övertag i storstadsområdena, även om det fortsatt är mycket knappt i Stockholm där man förlorade i senaste valet. Det är i hög grad bland de unga som s har framgång. Tittar man på åldersgruppen 18-23 år så stödjer en dryg tredjedel, 36,4 procent.
Det är helt uppenbart att ledarskribenten på Sydsvenskan inte kan ha undgått nyheten om Sifomätningen. Vad Sydsvenskan ägnar sig åt är vad jag kan förstå alltså rena nyhetsförfalskningen.
Saken blir inte bättre av att man tydligen inte fattar vad opionssiffrorna handlar om när Sydsvenskan fortsätter ledaren med: Mona Sahlin, statsminister. Thomas Östros, finansminister. Urban Ahlin, utrikesminister? En socialdemokratisk anrättning som dekoreras med lite grönt, kanske med Maria Wetterstrand (mp) som miljöminister. Lägg därtill att Lars Ohlys kommunismanfrätta vänsterparti kanske måste tas med i en rödgrön regering. Hur många jublar?
Man skulle kunna rada upp varenda namn i högerregeringen och fråga sig samma sak, nämligen Hur många jublar? En tankeställare är att väljarundersökningarna faktiskt gett ett litet mått på jublet - eller snarare bristen på entusiasm när det gäller högerregeringen.
Samtidigt visar detta ledarskribentens yttrande hur ytlig den politiska bedömningen är på Sydsvenskans ledarredaktion. Man ser bara till person och inte till den faktiska politik som de olika persongallerierna står för. Vad högerregeringen står för är visserligen ganska klart alltifrån försöken att klämma facket samtidigt som man kallar sig arbetarparti till alla genomförda åtgärder att försämra för dem som har minst samtidigt med alla åtgärder att förbättra för de som har mera, ja t.o.m. mest. Som jag tidigare (14/2) skrivit på denna blogg "Tvekar någon på vilka Mona Sahlin skall ha ihop det med?" så är det bara de borgerliga ledarskribenterna som undrar över vilken politik i olika sammanhang som en vänsterregering skulle driva. Väljarna har nämligen klart för sig att Mona Sahlin, Thomas Östros, Urban Ahlin, Maria Wetterstrand och Lars Ohly också för den delen står för en politik som värnar om de små i samhället, en mer rättvis politik. Om man är borgerlig spin doctor så vågar man nog inte ens ställa den frågan till väljarna beträffande någon enda av högerregeringens ministrar.
Voff, voff, Sydsvenskan! Har Husbonn inte sagt åt dig att inte skälla i tankedimma?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
