Visar inlägg med etikett skattebedrägeri. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skattebedrägeri. Visa alla inlägg

fredag 29 februari 2008

Skattesmitarskavet går vidare!

I gårdagens blogg skrev jag om DNs ledarskribent Barbro Hedvall, som skrev om skattesmitarna till Liehtchenstein under rubriken "Skattjakt som skaver" 27/2. Nu bränner samma oberoende liberala tidning av en huvudledare "Besvärande skattekrig" 28/2. DN pekar på att statsminister Reinfeldt försäkrar att svenska myndigheter inte arbetar så. Än mer förfärad blir man av att Skatteverkets egen jurist påstår att tillvägagångssättet gränsar till brottsprovokation. Ledaren avrundas: Oklarhet råder alltså. Det är inte bra. Skattemyndigheterna har vidsträckta lagliga möjligheter, dem ska de självfallet använda. Men det förhållandet att deras arbete har stark uppbackning får inte förleda dem till övertramp på fel sida. Inga stiftelsemiljoner i Liechtenstein kan rättfärdiga att svenska myndigheter ger sig i lag med brottslingar eller tänjer reglerna. Skatteparadisen ska sättas under tryck, inte undermineras med skumraskmetoder.

Den första frågan som inställer sig är vad Skatteverkets jurist menar med att jämföra upplägget med brottsprovokation?

Den andra frågan som lämpligen bör ställas till statsministern är: Skulle det vara moraliskt godtagbart att skatteverket sa nej till information om svenska skattesmitare eller penningtvättare?

Den tredje frågan, som lämpligen DNs ledaravdelning bör svara på är: Vad är det för brottslingar man gett sig i lag med eller för regler man tänjt på eller för skumraskmetoder som man tillämpat?

När det först gäller brottsprovokation så omfattar begreppet åtgärder som syftar till att påverka någon att begå brott som denne senare kan lagföras för. Men skattefifflarna har ju redan begått sina brott, eller i vart fall påbörjat dem. Samma sak om det gäller penningtvätt eller vinster av traficking eller droghandel. Och uppgiftslämnaren har ju också redan begått sitt dataintrång och till och med dömts för det.

Liechtenstein använder affärsidén att här kan ni placera tjuvgods i form av pengar utan att någon får veta att ni har en tjuvgömma här. I Sverige torde detta vara straffbart som någon form av häleri, särskilt som banken/hälaren genom penningplaceringen har ekonomiskt utbyte av tjuvgömman. Uppgiftslämnaren är dömd och har sonat sitt brott. Erbjudandet av informationen har inget skumrask över sig utan har skett helt öppet. Vad jag förstår så är det tillåtet att använda sig av tipsare i polisiärt arbete så några regeltänjningar kan jag inte heller se.

Man undrar alltså vad det är som får DN att tveka. Motsvarande tvekan om hetsjakt fanns inte med i bilden när högerregeringen anslog medel till 300 nya inspektörer att motverka försäkringsbedrägeri. Men det gällde ju småfolket. Är det så att avslöjanden kan förväntas blottlägga girighet ganska högt upp på samhällstegen, d.v.s. dit vi vanligen aldrig får insyn. - Skål i champagne, oberoende liberala DN!

torsdag 28 februari 2008

DNs Barbro Hedvall har skavsår av att skattesmitare åker dit

"Ett hundratal svenskar i internationell skattehärva"skriver Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand 26/2 på DN debatt. Det handlar om ett hundratal svenskar som skattefuskar i Liechtenstein. Undangömda pengar i skatteparadis lurar staten på 46 miljarder kronor varje år. Sverige är ett av nio länder som arbetat tillsammans med de tyska skattemyndigheterna för att avslöja skattefuskare i Liechtenstein. Sverige är mycket aktivt när det gäller att utbyta information om skattesmitare inom EU och OECD. Därför får vi mer och mer hjälp från utlandet för att komma till rätta med denna brottslighet. Det handlar inte om människor med resväskor fullproppade med sedlar utan om invecklade transaktioner och komplicerade juridiska upplägg. Mats Sjöstrand avrundar med följande salva: För de svenskar som gömmer pengar undan beskattning vill jag bara ge ett enda råd. Redovisa alla dina inkomster till oss, oavsett var i världen de finns! Då slipper du höga skattetillägg och andra påföljder.

En av ledarskribenterna på DN, Barbro Hedvall skriver om detta under rubriken "Skattejakt som skaver":

Liechtenstein är ett litet furstendöme med stora banker som erbjuder diskretion för dem som inte vill skylta med sina förmögenheter, säger kritiker. Ett land där individens rättigheter respekteras, säger Liechtensteins furste. Nu har det lilla landet råkat ut för en läcka. En före detta bankanställd har sprängt banksekretessen, dömts för detta och sedan startat ett nytt liv med ett kapital från tyska finansministeriet. Mannen hade nämligen sparat en kundlista från sin före detta arbetsgivare, den sålde han för 45 miljoner kronor till den tyska regeringen. De tyska skattemyndigheterna skred genast till verket... I går fick vi också på DN Debatt veta att svenska skatteverket fått del av uppgifter om ett antal svenskar som har pengar på konton i Liechtenstein. Informationsutbytet är tätt mellan ett antal skattemyndigheter i EU och OECD. Och Sverige har inga problem med att använda stulen information, förklarade chefen för Skatteverket. Ändamålet - att jaga fram pengar från skatteparadisen till beskattning - är så angeläget... Ja, det är angeläget att skattebördan bärs så som riksdag och regering beslutat. Svartarbete på hemmaplan ska motarbetas likaväl som gömda konton utomlands. Den som inte följer skattelagarna gör sig skyldig till brott, men betyder det att den som bekämpar dessa brott kan blunda för skumraskhandlingar? Den tyska regeringen tyckte sig kunna köpa tjuvgods, det svenska skatteverket använder uppgifter som det vet inte kommit fram på lagligt sätt. Men av medborgarna kräver de fullständig ärlighet. Här är det något som skaver.

Både statsministern Reinfeldt och Skatteverkets rättschef, som helt obegripligt talar om brottsprovokation, har yppat tveksamhet så Barbro Hedvall har kanske rätt i sitt skavande. Själv resonerar jag på annat sätt enligt det följande.

Det handlar alltså inte om att betala vittnen. Det handlar om olagligt åtkommen information, som man betalar för att få del av. Samtidigt handlar informationen om en banksekretess som inte erkänns av de omkringliggande länderna utan bara av Liechtenstein som använder affärsidén att här kan ni placera tjyvgods i form av pengar utan att någon får veta att ni har en tjyvgömma här. Det handlar om skattefiffel men förmodligen också om utbyte av stöld, traficking, narkotika mm - ingen frågor ju vad det är för pengar och Liechtensteins banker bryr sig inte. Skulle det skava lika mycket för DNs Barbro Hedvall om det handlade just om vinster från traficking eller narkotikahandel? Om det inte är fallet så frågar man sig vad är det som är så förmildrande med skattefiffel? Det går ju ut över övriga medborgare som då får betala förhållandevis mer skatt för att täcka utgifterna. Är det måhända något skevt i Barbro Hedvalls tankegång som orsakar skavet?

Är det å andra sidan så att Barbro Hedvall mot förmodan köper Liechtensteins affärsidé så hamnar hon i ett än värre avvägningsproblem. Bankernas verksamhet i den del där det omfattar insättningar som utgör vinster p.g.a. brott är nämligen straffbart såsom ett häleribrott. Den som avslöjat häleribrottet har visserligen dömts enligt lagen i Liechtenstein och har förmodligen gjort sig skyldig till något databrott enligt svensk lag men kanske kan straffbarheten sonas genom att det grövre ursprungsbrottet avslöjas. Polisen anses ju kunna anlita tipsare även om de tilldelas vederlag.

Istället måste frågan vara om det skulle vara moraliskt godtagbart att skatteverket sa nej till information om svenska skattesmitare eller penningtvättare? Varför skall det överhuvudtaget skava när rika människor som inte borde vara riktigt så rika avslöjas? Var det inte så att försäkringskassan fått en massa extra pengar för att anställa 300 inspektörer som skulle motverka försäkringsbedrägeri? Och då gäller det småskuttare. Skatteverket är nu ute efter blåhajarna! Bravo!