Hela flocken av de ca 100 borgerliga dagstidningarna med 3.000.000 dagsexemplar ylar när His Master knäpper med fingrarna... ja de flesta behöver inte ens dressyrtecknet utan kör sin vals utan anknytning till verkligheten så snart tillfälle ges. De flesta tycks inte reflektera över vad denna övervikt måhända kan ge för slagsida för demokratin. Pengarna styr denna del av åsiktsbildningen med motvikt av 16 "vänstertidningar" med 600.000 ex och i viss mån public service.
Att flockmentaliteten präglar de borgerliga tidningarna är inget som kan ha undgått att ledarläsare i samband med 1 maj och nu när socialdemokraterna i sitt programarbete vid ett stormöte behandlat jobbpolitiken.
SvD: ".. ett väloljat mediemaskineri .."
GP: "Mycket prat men få besked"
DN: "Luckor i s-väven"
Sydsvenskan: "Sahlin har mer att lära"
Vad de borgerliga tidningar mest ylat om är detta att de (sic!) inte får besked om vad varje bokstav i det socialdemokratiska valplattformen 2010 är. Och jag har flera gånger tidigare skrivit om hur lätt det är att förstå borgartidningarnas bristande förståelse för att vi tar tid på oss eftersom man ju från sin egen make-over inför senaste valet är van vid att allt bestäms uppifrån med hjälp av en av näringslivet finansierad grupp av PR-folk, psykologer, sociologer och andra experter på vinnande agenda. Vi socialdemokrater gör ju inte så utan frågar medlemmarna i rådslag vad partiets politik skall vara; vilket naturligtvis inte hindrar att därefter kommunikationsexperter får språkligt utforma budskapet. Och rådslag tar faktiskt och måste få ta tid. Men detta förstår inte borgarna med sina begränsade erfarenheter av demokrati.
En del allianstidningar har t.o.m. "tolkat" opinionsundersökningarna så att vänstern fått röster bara därför att man inte preciserat sitt budskap. Nu är det väl troligare att väljarna är klokare än så, eller hur? Man har ju nu sett rent ekonomiskt och ideologiskt var högerregeringen står och det är väl huvudorsaken till väljartappet för högerregeringen. Men samtidigt så är ju socialdemokratins ståndpunkter inte så okända för väljarna. Ingen räknar med att socialdemokraterna skulle genomföra de åtgärder som stått på regeringens agenda. Nej, det hade blivit en politik som gynnar de små i samhället. Och det är ju knappast en missbedömning av väljarna, eller hur?
Det just avlupna jobbmötet med Astudillos och Österbergs programskrift var naturligtvis också fel i borgartidningarnas ögon, ett slags frieri till småföretagarna. Vad borgarna då glömmer är att det i grunden inte var något fel på den socialdemokratiska jobbpolitiken före valet 2006, som i grunden byggde på satsning på vidareutbildning och jämfört med alliansregeringen högre ersättningsnivåer i arbetslöshetskassa och sjukförsäkring. Detta är en bas vi har i grunden, som kan intensifieras och som måste poängteras för att förstås av väljarna. Därutöver har det gällt att bygga på områden där man ansett att vi det inte fungerat bra. Ett sådant område är ungdomssatsning och särskilt riktade åtgärder för att råda bot på långtidsarbetslöshet. Vidare har småföretagarnas situation behövt uppmärksammas, bl.a. därför att många småföretagares situation ekonomiskt liknar en vanlig arbetares. Där har man talat om trygghetsgaranti och minskning av krångel.
Naturligtvis har allianstidningarna hånat de socialdemokratiska förslagen, särskilt som den egna högerregeringen varit märkligt passiv när det gäller småföretagarnas situation och man varit tvungan att skyla över att regeringens "nystartjobb" misslyckats enär två av tre återgår i arbetslöshet efter "nystarten". Vidare har högerregeringen minskat anslagen till vuxenutbildning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder med stora belopp, vilket bl.a. fått till följd att det i redan dag uppstått stor brist på välutbildad arbetskraft på flera områden. Istället för utbildningsstimulans och hyfsade ersättningsnivåer har man förlitat sig på att piska folk in i arbete med lägre ersättningar och straffbeskattning av de utsattas inkomster. Vad borgerliga dagstidningar har så svårt att ta i är just detta att man lovade en jobbpolitik som hette duga men som utmynnade i ett skandalöst utanförskap för alla arbetslösa, sjuka och fattiga. Allt detta medan många i Sverige fått det bättre och de verkligt rika mottagit ganska skandalösa skattelättnader. Direkt cyniskt är exempelvis Sydsvenskans tal om "offentlig försörjning". Här visar sig den borgerliga egoismen i sin prydno. Det är alltså allianstidningarna som inte lärt läxan!
Häremot vill vi socialdemokrater naturligtvis gärna stimulera att folk lyckas och får bra betalt men Sverige skall också vara ett bra land för dem som för tillfället inte lyckas så väl, för dem som är sjuka och för dem som är gamla. Det är faktiskt inte förlegat att fortfarande tala om solidaritet. Det är fint det! Det känns rätt och bra. Den grunden är väl värd att bygga vidare på. Och jag tror och hoppas att det är den läxan Mona Sahlin vill ge oss alla: Var fyndiga entreprenörer men glöm aldrig varifrån vi kommit och var solidariska!
Visar inlägg med etikett socialdemokraternas rådslag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett socialdemokraternas rådslag. Visa alla inlägg
tisdag 13 maj 2008
tisdag 4 mars 2008
Måltavla för borgarpressen: Mona Sahlin
Den borgerliga pressen är verkligen som en flock fega schakaler i sina försök att trolla med verkligheten.
Man talar om att Mona Sahlin förhållit sig passiv, vilket är oriktigt om man följer med på partiets hemsida och bland nyheter på s-bloggen. Men samtidigt som man skäller på henne för bristande engagemang så sållar man nyhetsflödet så att socialdemokratiska initiativ och uttalanden inte får publicitet. Dessutom är man inte beredd med tanke på alliansens toppstyrda "make-over" ta in att socialdemokraterna bestämmer politiken demokratiskt genom rådslag, vilket avspeglar sig i de ledande politikernas framtoning så länge dessa rådslag inte slutförts. Man utnyttjar alltså sin majoritetsställning på dagstidningsområdet att manipulera det fria ordet.
Senast så talar man inte om de argument som växlades i sjukvårdsdebatten i Agenda mellan Mona Sahlin och Filippa Reinfeldt. Utan om Monas feghet att ge sig på Ledarens hustru. För det första vilken kvinnosyn. För det andra så är Filippa Reinfeldt moderaternas ledande sjukvårdspolitiker med särskilt ansvar för dessa frågor inom högerpartiet. Alla som hörde henne i Ekots lördagsintervju för någon tid sedan vet dessutom att hon företräder en mycket radikal högerpolitik och bl.a. aktualiserat försäljning av akutsjukhuset i Södertälje; detta trots maken Fredriks löfte under valrörelsen att sådan utförsäljning inte skulle ske. Hon är alltså ingalunda något våp i skuggan av sin man utan - förutom att hon leder sjukvårdspolitiken i moderaterna - det landstingsråd som sitter på de största penningpåsarna i hela landet.
Det är symtomatiskt hur alla de borgerliga drakarna med karbon i munnen förtiger att socialdemokraterna nu tillsammans med miljöpartiet har ensam majoritet i väljarkåren. Krigsrubrikerna vänsterframgången bland väljarna stoppad försvann med sista SIFO och ersattes med det mer försiktiga vänta och se valet är inte ännu och det kan hända mycket. De borgerliga schakalerna försöker nu bidra med att så fröet att Mona Sahlin skulle vara feg, att hon gett sig på stackars Filippa, att hon inte vet vad hon vill, att hon är ett enda stort frågetecken, att hon har en "tantig stil" och kommer med skrämselpropaganda från en "socialistisk inbillningsvärld". Nog är fantansin ensidigt larvig men det blir gärna så när inte ett enda sakskäl framförs.
Ja, det enda man kan säga är att ledarskribenterna tar bra betalt för att hitta på alla dessa vändningar som skall smörja kråset på högerregeringens anhängare och Svensk Näringsliv. Men jag tror nog att de flesta genomskådar denna gemensamma borgerliga manifestation som led i den borgerliga kör som krampaktigt fortfarande försöker hitta på saker för dölja högerregeringens misslyckande, och alltså ett led i alliansens inbillningsvärld.
Några citat ur skivan "Alliansens inbillningsvärld" på Husbondens röst:
Lillasyster Sydsvenskan säger 4/3 i sin ledare "Lika barn bråkar bäst" signerad Per Tedin: Sahlin vill försöka utnyttja sjukvårdsfrågorna för att profilera sitt parti gentemot den borgerliga regeringen. Därför går hon till hårt angrepp mot det moderatstyrda landstinget i Stockholm. På söndagskvällen duellerade hon till synes framgångsrikt med Filippa Reinfeldt (m), sjukvårdslandstingsråd i Stockholms läns landsting, i SVT:s Agenda... uppfattas som att Sahlin medvetet klivit ner en division för att snabbt och enkelt plocka poäng mot en mindre erfaren och förslagen motståndare... kan tolkas som att Sahlin egentligen har andra avsikter än att debattera sjukvården i Stockholm. Elaka tungor kan göra gällande att hon kritiserar Filippa eftersom hon inte vågar utmana Fredrik...
Även de två huvudstadsstorasystrarna bidrar i det gemensamma råskällandet på Mona Sahlin:
Under rubriken "Frågetecknet" behandlar DN samma ämne: Duellen fick en del förhandspublicitet. Det kittlar att socialdemokraternas ordförande utmanar statsministerns fru, tillika moderat finanslandstingsråd i Stockholm. Kan Mona Sahlin inte få fatt i den resande Reinfeldt försöker hon attackera honom via hustrun, som råkar vara sjukvårdspolitiker... Kommunikationen det senaste året har bestått av att mycket sällan framträda i medierna. De gånger Mona Sahlin synts offentligt har hon ofta gett intryck av att inte veta vad hon vill... öppen fråga om Mona Sahlin klarar att fullfölja återkomsten till Rosenbad. Fler och fler väljare tänker nog i sådana banor ju närmare september 2010 vi kommer.
Under rubriken "Mona Sahlins vårdval inte patienternas" bidrar högmoderata Svenska Dagbladet med följande djupsinniga reflexion: Spekulationerna är i gång om vilka motiv som Mona Sahlin egentligen hade för att i söndagens Agenda debattera sjukvård med Filippa Reinfeldt. Nog för att Sahlin med sin nya lite tantiga stil kanske uppfattades signalera mer trygghet i vården än vad det moderata sjukvårdslandstingsrådet gör. Men att avfärda frihetsreformen Vårdval Stockholm som ett orättvist experiment är skrämselpropaganda... Det är bara i en socialistisk inbillningsvärld där högerspöken lurar bakom varje knut...
Man talar om att Mona Sahlin förhållit sig passiv, vilket är oriktigt om man följer med på partiets hemsida och bland nyheter på s-bloggen. Men samtidigt som man skäller på henne för bristande engagemang så sållar man nyhetsflödet så att socialdemokratiska initiativ och uttalanden inte får publicitet. Dessutom är man inte beredd med tanke på alliansens toppstyrda "make-over" ta in att socialdemokraterna bestämmer politiken demokratiskt genom rådslag, vilket avspeglar sig i de ledande politikernas framtoning så länge dessa rådslag inte slutförts. Man utnyttjar alltså sin majoritetsställning på dagstidningsområdet att manipulera det fria ordet.
Senast så talar man inte om de argument som växlades i sjukvårdsdebatten i Agenda mellan Mona Sahlin och Filippa Reinfeldt. Utan om Monas feghet att ge sig på Ledarens hustru. För det första vilken kvinnosyn. För det andra så är Filippa Reinfeldt moderaternas ledande sjukvårdspolitiker med särskilt ansvar för dessa frågor inom högerpartiet. Alla som hörde henne i Ekots lördagsintervju för någon tid sedan vet dessutom att hon företräder en mycket radikal högerpolitik och bl.a. aktualiserat försäljning av akutsjukhuset i Södertälje; detta trots maken Fredriks löfte under valrörelsen att sådan utförsäljning inte skulle ske. Hon är alltså ingalunda något våp i skuggan av sin man utan - förutom att hon leder sjukvårdspolitiken i moderaterna - det landstingsråd som sitter på de största penningpåsarna i hela landet.
Det är symtomatiskt hur alla de borgerliga drakarna med karbon i munnen förtiger att socialdemokraterna nu tillsammans med miljöpartiet har ensam majoritet i väljarkåren. Krigsrubrikerna vänsterframgången bland väljarna stoppad försvann med sista SIFO och ersattes med det mer försiktiga vänta och se valet är inte ännu och det kan hända mycket. De borgerliga schakalerna försöker nu bidra med att så fröet att Mona Sahlin skulle vara feg, att hon gett sig på stackars Filippa, att hon inte vet vad hon vill, att hon är ett enda stort frågetecken, att hon har en "tantig stil" och kommer med skrämselpropaganda från en "socialistisk inbillningsvärld". Nog är fantansin ensidigt larvig men det blir gärna så när inte ett enda sakskäl framförs.
Ja, det enda man kan säga är att ledarskribenterna tar bra betalt för att hitta på alla dessa vändningar som skall smörja kråset på högerregeringens anhängare och Svensk Näringsliv. Men jag tror nog att de flesta genomskådar denna gemensamma borgerliga manifestation som led i den borgerliga kör som krampaktigt fortfarande försöker hitta på saker för dölja högerregeringens misslyckande, och alltså ett led i alliansens inbillningsvärld.
Några citat ur skivan "Alliansens inbillningsvärld" på Husbondens röst:
Lillasyster Sydsvenskan säger 4/3 i sin ledare "Lika barn bråkar bäst" signerad Per Tedin: Sahlin vill försöka utnyttja sjukvårdsfrågorna för att profilera sitt parti gentemot den borgerliga regeringen. Därför går hon till hårt angrepp mot det moderatstyrda landstinget i Stockholm. På söndagskvällen duellerade hon till synes framgångsrikt med Filippa Reinfeldt (m), sjukvårdslandstingsråd i Stockholms läns landsting, i SVT:s Agenda... uppfattas som att Sahlin medvetet klivit ner en division för att snabbt och enkelt plocka poäng mot en mindre erfaren och förslagen motståndare... kan tolkas som att Sahlin egentligen har andra avsikter än att debattera sjukvården i Stockholm. Elaka tungor kan göra gällande att hon kritiserar Filippa eftersom hon inte vågar utmana Fredrik...
Även de två huvudstadsstorasystrarna bidrar i det gemensamma råskällandet på Mona Sahlin:
Under rubriken "Frågetecknet" behandlar DN samma ämne: Duellen fick en del förhandspublicitet. Det kittlar att socialdemokraternas ordförande utmanar statsministerns fru, tillika moderat finanslandstingsråd i Stockholm. Kan Mona Sahlin inte få fatt i den resande Reinfeldt försöker hon attackera honom via hustrun, som råkar vara sjukvårdspolitiker... Kommunikationen det senaste året har bestått av att mycket sällan framträda i medierna. De gånger Mona Sahlin synts offentligt har hon ofta gett intryck av att inte veta vad hon vill... öppen fråga om Mona Sahlin klarar att fullfölja återkomsten till Rosenbad. Fler och fler väljare tänker nog i sådana banor ju närmare september 2010 vi kommer.
Under rubriken "Mona Sahlins vårdval inte patienternas" bidrar högmoderata Svenska Dagbladet med följande djupsinniga reflexion: Spekulationerna är i gång om vilka motiv som Mona Sahlin egentligen hade för att i söndagens Agenda debattera sjukvård med Filippa Reinfeldt. Nog för att Sahlin med sin nya lite tantiga stil kanske uppfattades signalera mer trygghet i vården än vad det moderata sjukvårdslandstingsrådet gör. Men att avfärda frihetsreformen Vårdval Stockholm som ett orättvist experiment är skrämselpropaganda... Det är bara i en socialistisk inbillningsvärld där högerspöken lurar bakom varje knut...
söndag 24 februari 2008
Patetiska, borgerliga ledarskriverier ...
Tuggar vidare på gammal skåpmat på en hel helsida gör Per T. Ohlsson i dagens 24/2 Sydsvenska under rubriken "Förnyelse med förhinder". Litet patetiskt beskrivs den borgerliga ledarskribentens vardag med ständigt ökande opinionssiffror för oppositionen: Nyligen tändes hoppets låga för den borgerliga alliansregeringen. Under de två första veckorna i februari visade tre opinionsmätningar - från Sentio Research, Demoskop och Skop - att gapet mellan blocken hade minskat. Men lågan slocknade lika plötsligt som den tänts. För en vecka sedan publicerades Sifos senaste väljarbarometer. Gapet mellan de fyra regeringspartierna och den rödgröna oppositionen är rekordstort: 19,4 procentenheter. Hur rökt är Fredrik Reinfeldts moderatledda regering nu när en tredjedel av mandatperioden har avverkats? Rökt. Uttrycket är hämtat från den annars försiktige statsvetarprofessorn Sören Holmberg i Göteborg. "Mitt stalltips är att regeringen Reinfeldt är rökt", sade han vid Statistiska centralbyråns demokratidag i höstas. Då, ett år efter den borgerliga valsegern, var avståndet mellan blocken 11,4 procentenheter, enligt Sifo. Idag är det nästan dubbelt så stort.Historiska mönster talar för att Holmberg gör en korrekt bedömning. I de flesta riksdagsval sedan andra världskriget har sittande regeringar tappat väljare, i genomsnitt 2 procentenheter. Med tanke på gapets storlek och den ganska knappa segermarginalen 2006 framstår det som osannolikt att alliansen vinner valet 2010. Osannolikt. Inte omöjligt. Sören Holmberg pekade, indirekt, på en öppning för alliansen när han i Svenska Dagbladet kommenterade socialdemokraternas högsta Sifonotering sedan 1994 - 45,5 procent: "En av huvudförklaringarna är att Mona Sahlin och s-ledningen är smarta nog att inte ha en utmejslad politik i alla frågor. De ligger lågt. Då kan människor önsketänka om att socialdemokraterna skall hamna där de själva står." Den effekten upphör i samma ögonblick som socialdemokraterna konkretiserar sin politik... (vilket leder till summeringen i slutet av helsidan:) När förnyelsen uteblir - då vänder vinden. Nej, det är inte säkert att det blir så. Det är inte ens troligt att det blir så. Men det kan bli så. Se där, ännu en liten låga i alliansens självförvållade mörker.
Långa avsnitt omtuggas kritik av socialdemokraternas roll som opposition där man "bara kritiserat regeringsförslag och avfärdat dem på närmast reflexmässiga grunder". Det säregna i PERTEs argumentering är att han inte vill förstå det enkla faktum socialdemokraterna tycker att det är lagom höjd på ersättningen i a-kassan då är det ju klart att man säger nej till regeringsförslaget om att sänka - det är ju liksom inte så mycket orda om. Samma sak med de rikas avdrag för sina hushållsnära tjänster, som bara skall bort, eller förmögenhetsskatten, som bara skall tillbaka, eller fastighetsskatten, som bara skall differentieras så att slottsherren får betala åtskilligt mer än egnahemsägaren.
Sedan är PERTE missnöjd med att "först vid kongressen 2009 ämnar partiet presentera en heltäckande politik" och att den förnyelse, som Mona Sahlin står för, tycks ha kommit av sig. "Att döma av de tongångar som nu hörs inifrån partiet kommer socialdemokraterna att gå till val 2010 med ungefär samma politik som 2006", dvs Göran Perssons politik.
Vad borgerliga ledarskribenter har så svårt att förstå är att socialdemokratin inte är ett toppstyrt parti, så att man kan göra som moderaterna, som fick näringslivet att anställa ett antal psykologer, marknadsförare och PR-konsulter att ta fram ett program som låg så nära socialdemokratin som möjligt på vissa punkter samtidigt som man maskerade att förslagen gynnade de rika. Det gällde att servera ett för ögat aptitligt smörgåsbord. Tyvärr struntade man i att ge kocken instruktioner om hur måltiden skulle tillagas. Det enda väsentliga var att det såg aptitligt ut inte hur det smakade. Detta smörgåsbord sålde man sedan PR-mässigt in och påtvingade sin egna väljare det utan att se hur det överensstämde med den egna grupperingens matkultur. Det gällde nämligen inte föda utan makten. Det gällde att till vilket pris som helst bli vald. Även till priset av den egna själen.
Vi socialdemokrater gör inte på det sättet. Visst kan vi ta goda skäl för att modifiera förslag. Grunden är att vi inte utgår från toppen utan från de enskilda partimedlemmarna, vilket sker genom rådslagen. När PERTE påstår att Mona Sahlin står för förnyelse är det en förenkling som leder tanken fel, ty vad Mona lovat är förnyelse i den riktning som medlemmarna vill. Hennes poäng, som PERTE mfl missat, är att hon lovat en ny ledarstil, där ledaren verkligen lyssnar på partiet - en gammal tradition inom socialdemokratin, som Per-Albin, Tage, Olof, Ingvar odlade. Så den närmare utformningen får alltså anstå till dess rådslaget visat vägen. Men detta med demokratisk ledning av ett politiskt parti är tydligen något som är obegripligt för de borgerliga. Kanske är det den egna verkligheten med alliansskapelsen är ett hinder?
Sedan är detta inte en så stor brist, som PERTE och andra borgerliga ledarskribenter försöker göra det till, eftersom, som jag skrivit åtskilliga gånger på denna blogg, den enskilde väljaren i stora drag vet var socialdemokratin står i alla väsentliga politiska frågor. Vi socialdemokrater är nämligen inte intresserade av att ta för oss av högerregeringens godbitar - om det nu finns några - utan det gäller faktiskt att i görligaste mån återvända till traditionell socialdemokratisk politik med arbetet i centrum. En liten fingervisning ger ju dagens opinionssiffror: i vart fall är det inte högerregeringens politik för arbete och ekonomi som är något attraktivt. Att som PERTE gör analysera socialdemokratin uteslutande med vägledning av Göran Perssons memoarer kan inte leda annat än fel.
Vad som härefter återstår för PERTE att glädja sig åt är att högeralliansen kan skrämmas med kommunistspöket i nästa val eftersom Mona Sahlin skulle vara beroende av samverkan med Lars Ohly för att åstadkomma en vänsterregering. Nu är det ju så att de sista opinionssiffrorna översatta till mandat ger 190 mandat för en S+MP-regering med oppositionens 139 och vänsterpartiets 20. För första är det alltså inte nödvändigt med vänsterpartiets medverkan i regeringen och för det andra så lär en sådan inte medföra svårigheter då man står på samma yttersta värdegrund, nämligen att kakan skall fördelas mer rättvist. Men det vore fel att missunna högeralliansen skamgreppet med sina kommunistspöken. Vad har man annat att ta till? Vänsterpartiet är f.ö. mer demokratiskt än moderaterna eftersom vänsterpartiet också tar fram partiets inriktning efter diskussion bland partimedlemmarna medan moderaterna genomför toppstyrd revolution med hjälp av näringslivets psykologer, pr och marknadsfolk. Något motsvarande moderaternas och alliansens toppstyrda "makeover" skulle vara helt omöjligt inom något av de tre oppositionspartierna. Det är något för PERTE att bita i. Men det äpplet är nog för surt. Smakar bittert som rönnbär.
Nej, den "lilla lågan i alliansens självförvållade mörker" var noga bara en synvilla betingad av de rikas högerdrömmar att få fortsätta att styra Sverige till sin egen fördel.
Långa avsnitt omtuggas kritik av socialdemokraternas roll som opposition där man "bara kritiserat regeringsförslag och avfärdat dem på närmast reflexmässiga grunder". Det säregna i PERTEs argumentering är att han inte vill förstå det enkla faktum socialdemokraterna tycker att det är lagom höjd på ersättningen i a-kassan då är det ju klart att man säger nej till regeringsförslaget om att sänka - det är ju liksom inte så mycket orda om. Samma sak med de rikas avdrag för sina hushållsnära tjänster, som bara skall bort, eller förmögenhetsskatten, som bara skall tillbaka, eller fastighetsskatten, som bara skall differentieras så att slottsherren får betala åtskilligt mer än egnahemsägaren.
Sedan är PERTE missnöjd med att "först vid kongressen 2009 ämnar partiet presentera en heltäckande politik" och att den förnyelse, som Mona Sahlin står för, tycks ha kommit av sig. "Att döma av de tongångar som nu hörs inifrån partiet kommer socialdemokraterna att gå till val 2010 med ungefär samma politik som 2006", dvs Göran Perssons politik.
Vad borgerliga ledarskribenter har så svårt att förstå är att socialdemokratin inte är ett toppstyrt parti, så att man kan göra som moderaterna, som fick näringslivet att anställa ett antal psykologer, marknadsförare och PR-konsulter att ta fram ett program som låg så nära socialdemokratin som möjligt på vissa punkter samtidigt som man maskerade att förslagen gynnade de rika. Det gällde att servera ett för ögat aptitligt smörgåsbord. Tyvärr struntade man i att ge kocken instruktioner om hur måltiden skulle tillagas. Det enda väsentliga var att det såg aptitligt ut inte hur det smakade. Detta smörgåsbord sålde man sedan PR-mässigt in och påtvingade sin egna väljare det utan att se hur det överensstämde med den egna grupperingens matkultur. Det gällde nämligen inte föda utan makten. Det gällde att till vilket pris som helst bli vald. Även till priset av den egna själen.
Vi socialdemokrater gör inte på det sättet. Visst kan vi ta goda skäl för att modifiera förslag. Grunden är att vi inte utgår från toppen utan från de enskilda partimedlemmarna, vilket sker genom rådslagen. När PERTE påstår att Mona Sahlin står för förnyelse är det en förenkling som leder tanken fel, ty vad Mona lovat är förnyelse i den riktning som medlemmarna vill. Hennes poäng, som PERTE mfl missat, är att hon lovat en ny ledarstil, där ledaren verkligen lyssnar på partiet - en gammal tradition inom socialdemokratin, som Per-Albin, Tage, Olof, Ingvar odlade. Så den närmare utformningen får alltså anstå till dess rådslaget visat vägen. Men detta med demokratisk ledning av ett politiskt parti är tydligen något som är obegripligt för de borgerliga. Kanske är det den egna verkligheten med alliansskapelsen är ett hinder?
Sedan är detta inte en så stor brist, som PERTE och andra borgerliga ledarskribenter försöker göra det till, eftersom, som jag skrivit åtskilliga gånger på denna blogg, den enskilde väljaren i stora drag vet var socialdemokratin står i alla väsentliga politiska frågor. Vi socialdemokrater är nämligen inte intresserade av att ta för oss av högerregeringens godbitar - om det nu finns några - utan det gäller faktiskt att i görligaste mån återvända till traditionell socialdemokratisk politik med arbetet i centrum. En liten fingervisning ger ju dagens opinionssiffror: i vart fall är det inte högerregeringens politik för arbete och ekonomi som är något attraktivt. Att som PERTE gör analysera socialdemokratin uteslutande med vägledning av Göran Perssons memoarer kan inte leda annat än fel.
Vad som härefter återstår för PERTE att glädja sig åt är att högeralliansen kan skrämmas med kommunistspöket i nästa val eftersom Mona Sahlin skulle vara beroende av samverkan med Lars Ohly för att åstadkomma en vänsterregering. Nu är det ju så att de sista opinionssiffrorna översatta till mandat ger 190 mandat för en S+MP-regering med oppositionens 139 och vänsterpartiets 20. För första är det alltså inte nödvändigt med vänsterpartiets medverkan i regeringen och för det andra så lär en sådan inte medföra svårigheter då man står på samma yttersta värdegrund, nämligen att kakan skall fördelas mer rättvist. Men det vore fel att missunna högeralliansen skamgreppet med sina kommunistspöken. Vad har man annat att ta till? Vänsterpartiet är f.ö. mer demokratiskt än moderaterna eftersom vänsterpartiet också tar fram partiets inriktning efter diskussion bland partimedlemmarna medan moderaterna genomför toppstyrd revolution med hjälp av näringslivets psykologer, pr och marknadsfolk. Något motsvarande moderaternas och alliansens toppstyrda "makeover" skulle vara helt omöjligt inom något av de tre oppositionspartierna. Det är något för PERTE att bita i. Men det äpplet är nog för surt. Smakar bittert som rönnbär.
Nej, den "lilla lågan i alliansens självförvållade mörker" var noga bara en synvilla betingad av de rikas högerdrömmar att få fortsätta att styra Sverige till sin egen fördel.
tisdag 15 januari 2008
Skall vi sälja ut vår svenska kollektivavtalsrätt?
Med anledning av socialdemokratiska partiets rådslag rådslag om jobben, jobb@sap.se , har jag skickat in detta:
Före anslutningen till EU hade partiet som oavvisligt krav att svenska kollektivavtal skulle gälla för allt arbete som utförs i Sverige även vid utländska entreprenader och från entreprenadens första dag, samt att Lex Britannia skulle bibehållas.
Jag anser detta fortfarande bör vara ett viktigt grundelement för för partiets inställning för Sveriges medlemsskap i EU.
Det har sagts att det räcker med en förändring i utstationeringsdirektivet. Men det är knappast tillräckligt, såvida man inte allmängiltigförklarar kollektivavtalen. Det är dock inte önskvärt ur fackföreningsperspektiv. För att vara säker på att den svenska arbetsmarknadsmodellen inte hotas av EU, måste därför förändringar göras i fördraget.
Därför måste partiet uttala att Lissabonfördraget inte bör ratificeras i sin nuvarande form. Skälet är att det idag råder osäkerhet i frågan om huruvida det svenska systemet med kollektivavtal är förenligt med EG-rätten. EG-domstolens besked i det s k Lavalmålet i december innebär att den fria rörligheten inom EU överordnas den i Sverige grundlagsfästa strejkrätten. I praktiken innebär detta att utländska arbetskraft diskrimineras lönemässigt och vad avser andra arbetsvillkor på svenska arbetsmarknad. Detta kan inte tolereras.
Därför anser jag att Sverige måste få undantag inskrivna i Lissabonfördraget eller att fördragstexten ändras beträffande kollektivavtalen och strejkrätten. I annat fall bör partiet inte godkänna fördraget. -----------------
Vi inom vänsterröelsen har mycket att vinna på europeiskt samarbete mot miljöförstörelse och kapitalets exploatering. Udden är alltså inte riktad mot EU i annat avseende än att EU skall göras om till ett demokratiskt EU för att inte bli ett redskap i arbetsgivarnas händer. Men då måste vi också bevaka att EU inte ständigt lider av ett demokratiskt underskott.
En av de märkligaste företeelserna inom EU är just EG-domstolen, där ett antal manliga jurister sitter och uttolkar fördragen och fritt prioriterar vilka principer som skall ges företräde. I det ovan nämnda målet har man valt mellan två principer. Den ena är att arbetskraft från andra medlemsländer inte får ges sämre villkor ifråga om löner och andra arbetsvillkor än svenska arbetare - detta har Byggnads försvarat. Detta står till och med i det grundläggande EU-fördraget. Samtidigt finns i fördraget en annan princip, nämligen den om fri rörlighet av arbetskraft inom EU. Domstolen har då utan motivering valt att ge fria rörligheten företräde och en sådan tolkning att en arbetsgivare i ett annat medlemsland kan flytta arbetskraft till annat medlemsland med tillämpning av det egna landets långt sämre arbetsvillkor. Domstolen har i detta gått arbetsgivarens ärenden. Detta kan vi inte tolerera.
Det har sagts att det nya fördraget är nödvändigt för att EU skall kunna fungera. Det är möjligt. Men det gör inte att man utan förändring skall finna sig i att vår kollektivavtalsrätt samtidigt underkänns. Socialdemokratin kan inte gå ihop med högerregeringen för att solidarisera sig med krafter som vill sälja ut arbetsrätten. Nej, undantag eller stoppa fördraget!
Tycker du detta så gör också du din röst hörd i rådslaget om jobb. Sista dag är 25 januari.
Före anslutningen till EU hade partiet som oavvisligt krav att svenska kollektivavtal skulle gälla för allt arbete som utförs i Sverige även vid utländska entreprenader och från entreprenadens första dag, samt att Lex Britannia skulle bibehållas.
Jag anser detta fortfarande bör vara ett viktigt grundelement för för partiets inställning för Sveriges medlemsskap i EU.
Det har sagts att det räcker med en förändring i utstationeringsdirektivet. Men det är knappast tillräckligt, såvida man inte allmängiltigförklarar kollektivavtalen. Det är dock inte önskvärt ur fackföreningsperspektiv. För att vara säker på att den svenska arbetsmarknadsmodellen inte hotas av EU, måste därför förändringar göras i fördraget.
Därför måste partiet uttala att Lissabonfördraget inte bör ratificeras i sin nuvarande form. Skälet är att det idag råder osäkerhet i frågan om huruvida det svenska systemet med kollektivavtal är förenligt med EG-rätten. EG-domstolens besked i det s k Lavalmålet i december innebär att den fria rörligheten inom EU överordnas den i Sverige grundlagsfästa strejkrätten. I praktiken innebär detta att utländska arbetskraft diskrimineras lönemässigt och vad avser andra arbetsvillkor på svenska arbetsmarknad. Detta kan inte tolereras.
Därför anser jag att Sverige måste få undantag inskrivna i Lissabonfördraget eller att fördragstexten ändras beträffande kollektivavtalen och strejkrätten. I annat fall bör partiet inte godkänna fördraget. -----------------
Vi inom vänsterröelsen har mycket att vinna på europeiskt samarbete mot miljöförstörelse och kapitalets exploatering. Udden är alltså inte riktad mot EU i annat avseende än att EU skall göras om till ett demokratiskt EU för att inte bli ett redskap i arbetsgivarnas händer. Men då måste vi också bevaka att EU inte ständigt lider av ett demokratiskt underskott.
En av de märkligaste företeelserna inom EU är just EG-domstolen, där ett antal manliga jurister sitter och uttolkar fördragen och fritt prioriterar vilka principer som skall ges företräde. I det ovan nämnda målet har man valt mellan två principer. Den ena är att arbetskraft från andra medlemsländer inte får ges sämre villkor ifråga om löner och andra arbetsvillkor än svenska arbetare - detta har Byggnads försvarat. Detta står till och med i det grundläggande EU-fördraget. Samtidigt finns i fördraget en annan princip, nämligen den om fri rörlighet av arbetskraft inom EU. Domstolen har då utan motivering valt att ge fria rörligheten företräde och en sådan tolkning att en arbetsgivare i ett annat medlemsland kan flytta arbetskraft till annat medlemsland med tillämpning av det egna landets långt sämre arbetsvillkor. Domstolen har i detta gått arbetsgivarens ärenden. Detta kan vi inte tolerera.
Det har sagts att det nya fördraget är nödvändigt för att EU skall kunna fungera. Det är möjligt. Men det gör inte att man utan förändring skall finna sig i att vår kollektivavtalsrätt samtidigt underkänns. Socialdemokratin kan inte gå ihop med högerregeringen för att solidarisera sig med krafter som vill sälja ut arbetsrätten. Nej, undantag eller stoppa fördraget!
Tycker du detta så gör också du din röst hörd i rådslaget om jobb. Sista dag är 25 januari.
tisdag 1 januari 2008
Gott Nytt 2008
Den borgerliga regeringen har försummat chansen att modernisera Sverige genom en aktiv politik för utbildning. Det gör 2007 till de förlorade möjligheternas år, skrev Thomas Östros och Luciano Astudillo i Sydsvenskan 30/12. De två leder socialdemokraternas rådslagsgrupp om jobben. Man kände sig riktigt glad att få läsa något som så väl stämde överens med ens egen åsikt. Det var också roligt att läsa om Inger Jarl Becks hjärtefråga inför 60-årsdagen 31/12 på familjesidan: "Villkoren för arbetssökande och förändringen i a-kassan gör mig jättebekymrad. Det drivs en hård och kall politik just nu, människan finns inte med längre...". Behöver man tillägga att 60-årsintervjun inte innehåller uppgift om att Inger är socialdemokratisk riksdagskvinna. Men det kanske är självklart för läsaren att en borgerlig politiker inte har en sådan inställning.
Man kände sig nästan hemma i Sydsvenskan och höll därför andan när Sydsvenskans Gott Nytt År - hälsning inleddes med: "Regeringens politik är inte bra. Inte populär. Bara orättvis. Ojämlik... Budskapet har gått fram - Mona Sahlin (s) kan sluta tjata. Vi väntar med spänning på en bättre politik. Kanske en socialdemokratisk?" Har dom fått spader eller äntligen tagit in opinionsmätningarnas siffror? Någonstans i mitten skymtade förbi nyårsönskningen: "Dessutom önskar vi oss en ny regering." Äntligen ett sanningens ord!
När man läser litet närmare så har tidningen inte dragit samma lärdom som väljarna att det behövs en vänsterregering utan man kör vidare på det oberoende liberala spåret: Helst en ny regering men "gärna borgerlig". Tacka x-x- för det. I en nyårshälsning till läsarna kan man visserligen kittla litet men uppdraget att vara ett borgerligt regeringsorgan är alltför viktigt för att helt spolas bort oavsett att man inte gillar vad högerregeringen gör. Det gäller att vara isstadig som bara den. Ja i sin desperation över regeringens alla tillkortakommanden börjar man till och med hallucinera om Göran Persson återkomst! Det bör tilläggas att tidningen inte vågat publicera sin ganska röriga nyårshälsning på nätet. Jag förstår webbredaktören: det var ju ingen höjdartext precis.
Och inte då skall Mona Sahlin sluta att peka på alla konstiga krumelurer som högerregeringen har för sig. Hon är ju oppositionsledare. Dessutom den som kommer att leda den kommande vänsterregeringen. Sydsvenskan och den borgerliga pressen gnölar om att Mona Sahlin gör sitt jobb som vår partiledare genom att lyssna på oss. Man kan ju påminna om hur högerregeringen fick sitt i valet vinnade koncept genom ett toppstyrt program frammejslat av en grupp sociologer, psykologer och pr-folk som betalades av näringslivet. Det är ju på grund av denna toppstyrning som nu många borgerliga väljare inte känner igen sina egna partier. Men så gör inte vi och vi måste ha tid för rådslag - det är ju den demokratiska vägen att ta fram ett partiprogram.
Sydsvenskan håller enligt en text från ansvarig utgivaren Peter Melin på att omvandlas och förnyas. Man ber om tips. OK här är ett: Även om stora delar av Skåne blivit blått efter sista valet så finns fortfarande - inte minst i Malmö - ett jättelikt vänsterunderlag med presumtiva läsare, som fortfarande känner sig ganska vilsna efter Arbetets nedläggning. Man skulle kunna fånga upp dessa läsare bättre om Östros/Astudillos gästspel inte bara fick karaktären av engångsföreteelse. Man skulle helt enkelt kunna öppna tidningen mer för vänsterskribenter och därmed också få större spänst i opinionsdelen. Tyvärr är det "oberoende liberala" regeringsförsvaret både förutsägbart och "långtuggande". Någon som i tidningen höll upp narrspegeln när de "oberoende liberala" skygglapparna blir alltför påtagliga. Jag vill påstå att en sådan diskussion också skulle vara väl värd att ta på nyhetsredaktionen både när det gäller nyhetsvärdering och nyhetsredigering (tänker särskilt på rubriker, fetstil och bilder).
Med detta önskar jag alla kära vänner på vänsterkanten och meningsmotståndare på högerkanten ett rungande Gott Nytt År!
Vi hörs under 2008!
Man kände sig nästan hemma i Sydsvenskan och höll därför andan när Sydsvenskans Gott Nytt År - hälsning inleddes med: "Regeringens politik är inte bra. Inte populär. Bara orättvis. Ojämlik... Budskapet har gått fram - Mona Sahlin (s) kan sluta tjata. Vi väntar med spänning på en bättre politik. Kanske en socialdemokratisk?" Har dom fått spader eller äntligen tagit in opinionsmätningarnas siffror? Någonstans i mitten skymtade förbi nyårsönskningen: "Dessutom önskar vi oss en ny regering." Äntligen ett sanningens ord!
När man läser litet närmare så har tidningen inte dragit samma lärdom som väljarna att det behövs en vänsterregering utan man kör vidare på det oberoende liberala spåret: Helst en ny regering men "gärna borgerlig". Tacka x-x- för det. I en nyårshälsning till läsarna kan man visserligen kittla litet men uppdraget att vara ett borgerligt regeringsorgan är alltför viktigt för att helt spolas bort oavsett att man inte gillar vad högerregeringen gör. Det gäller att vara isstadig som bara den. Ja i sin desperation över regeringens alla tillkortakommanden börjar man till och med hallucinera om Göran Persson återkomst! Det bör tilläggas att tidningen inte vågat publicera sin ganska röriga nyårshälsning på nätet. Jag förstår webbredaktören: det var ju ingen höjdartext precis.
Och inte då skall Mona Sahlin sluta att peka på alla konstiga krumelurer som högerregeringen har för sig. Hon är ju oppositionsledare. Dessutom den som kommer att leda den kommande vänsterregeringen. Sydsvenskan och den borgerliga pressen gnölar om att Mona Sahlin gör sitt jobb som vår partiledare genom att lyssna på oss. Man kan ju påminna om hur högerregeringen fick sitt i valet vinnade koncept genom ett toppstyrt program frammejslat av en grupp sociologer, psykologer och pr-folk som betalades av näringslivet. Det är ju på grund av denna toppstyrning som nu många borgerliga väljare inte känner igen sina egna partier. Men så gör inte vi och vi måste ha tid för rådslag - det är ju den demokratiska vägen att ta fram ett partiprogram.
Sydsvenskan håller enligt en text från ansvarig utgivaren Peter Melin på att omvandlas och förnyas. Man ber om tips. OK här är ett: Även om stora delar av Skåne blivit blått efter sista valet så finns fortfarande - inte minst i Malmö - ett jättelikt vänsterunderlag med presumtiva läsare, som fortfarande känner sig ganska vilsna efter Arbetets nedläggning. Man skulle kunna fånga upp dessa läsare bättre om Östros/Astudillos gästspel inte bara fick karaktären av engångsföreteelse. Man skulle helt enkelt kunna öppna tidningen mer för vänsterskribenter och därmed också få större spänst i opinionsdelen. Tyvärr är det "oberoende liberala" regeringsförsvaret både förutsägbart och "långtuggande". Någon som i tidningen höll upp narrspegeln när de "oberoende liberala" skygglapparna blir alltför påtagliga. Jag vill påstå att en sådan diskussion också skulle vara väl värd att ta på nyhetsredaktionen både när det gäller nyhetsvärdering och nyhetsredigering (tänker särskilt på rubriker, fetstil och bilder).
Med detta önskar jag alla kära vänner på vänsterkanten och meningsmotståndare på högerkanten ett rungande Gott Nytt År!
Vi hörs under 2008!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
