Det är kvinnodag i dag och i Sydsvenskan kunde vi läsa en krönika av Heidi Avellan, som vanligt engagerad och kunnig, läs den! Samtidigt publicerade Sydsvenskan också en artikel "Kvinnor arbetar för litet" av finansministerna Anders Borg.
Anders Borg har en glasklar analys: Bristen på jämställdhet är en av de största kvarvarande ofriheterna. Det är en orättvisa som inskränker varje människas möjlighet att styra sitt liv och som dessutom hämmar våra ekonomiska förutsättningar att skapa en stabil grund för välfärd. Nyckeln till jämställdhet finns på arbetsmarknaden. Villkoren för kvinnor att ta större plats och få en starkare position på arbetsmarknaden måste förbättras. Idag är förutsättningarna att ta ett jobb, gå upp i arbetstid eller söka ett jobb med större ansvar sämre för kvinnor än för män. Förklaringarna är flera, och det handlar i stor utsträckning om strukturella och kulturella mönster. Huvudansvaret för hushållet ligger fortfarande ofta på kvinnan. Kvinnor utför i genomsnitt 65 procent mer hemarbete än män varje dag. Det leder till att de lönearbetar mindre än män och istället gratisarbetar mer hemma. De ekonomiska drivkrafterna att gå upp i arbetstid eller söka sig ut på arbetsmarknaden har därtill varit svaga. Den ekonomiska förbättring som kommer av att ta ett jobb eller att gå upp i arbetstid har ofta varit alltför liten för att det skulle löna sig. Följden har blivit att kvinnor givits sämre karriärmöjligheter, sämre löneutveckling och framför allt sämre möjligheter till självförverkligande och självständighet. Trots alla politiska högtidstal om jämställdhet har skatte- och bidragssystemen utvecklats till en kvinnofälla.
Ander Borg summerar lika glasklart: Min syn på jämställdhet bottnar dock inte främst i ekonomiska argument. Feminismen är för mig en frihetsrörelse som ser till människors lika värde och möjligheter... Det finns en könsmaktsordning. Det vill jag ändra på. Jag är övertygad om att det är möjligt. Därför är jag feminist.
Just nu är feministen Anders Borg med och skapar den största kvinnofällan i modern tid, nämligen vårdnadsbidraget. Kvinnor tar ut merparten av föräldraförsäkringen och kommer att stanna hemma och ta ut vårdnadsbidraget. Erfarenheterna från Norge förskräcker. 96 procent av de som stannat hemma med vårdnadsbidrag är kvinnor. Dessutom så stärks de faktorer som skapar ojämlikhet. Löneskillnaderna ökar och därmed de ekonomiska incitamenten i familjerna för att kvinnor stannar hemma. Detta blir en accelererande ond cirkel. Allt detta kan man också få bekräftat i Anders Borgs egen analys.
Anders Borg nämner apropå högerregeringens och hans egen politik inte något om vårdnadsbidraget. Inte heller nämner han att man tänkt sig finansiera reformen 2,9 miljarder genom att ta pengarna från bl.a. förskolan. Därmed cementerar man ytterligare kvinnans roll i hemmet.
I detta ljus förefaller Anders Borgs glasklara avslutning - "Det finns en könsmaktsordning. Det vill jag ändra på. Jag är övertygad om att det är möjligt. Därför är jag feminist." - som en läpparnas bekännelse. Man känner sig ha upplevt ett hyckleri utan hejd. Ja, man blir arg en politiker som ljuger en rätt i ansiktet.
Visar inlägg med etikett moderaterna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett moderaterna. Visa alla inlägg
lördag 8 mars 2008
söndag 24 februari 2008
Patetiska, borgerliga ledarskriverier ...
Tuggar vidare på gammal skåpmat på en hel helsida gör Per T. Ohlsson i dagens 24/2 Sydsvenska under rubriken "Förnyelse med förhinder". Litet patetiskt beskrivs den borgerliga ledarskribentens vardag med ständigt ökande opinionssiffror för oppositionen: Nyligen tändes hoppets låga för den borgerliga alliansregeringen. Under de två första veckorna i februari visade tre opinionsmätningar - från Sentio Research, Demoskop och Skop - att gapet mellan blocken hade minskat. Men lågan slocknade lika plötsligt som den tänts. För en vecka sedan publicerades Sifos senaste väljarbarometer. Gapet mellan de fyra regeringspartierna och den rödgröna oppositionen är rekordstort: 19,4 procentenheter. Hur rökt är Fredrik Reinfeldts moderatledda regering nu när en tredjedel av mandatperioden har avverkats? Rökt. Uttrycket är hämtat från den annars försiktige statsvetarprofessorn Sören Holmberg i Göteborg. "Mitt stalltips är att regeringen Reinfeldt är rökt", sade han vid Statistiska centralbyråns demokratidag i höstas. Då, ett år efter den borgerliga valsegern, var avståndet mellan blocken 11,4 procentenheter, enligt Sifo. Idag är det nästan dubbelt så stort.Historiska mönster talar för att Holmberg gör en korrekt bedömning. I de flesta riksdagsval sedan andra världskriget har sittande regeringar tappat väljare, i genomsnitt 2 procentenheter. Med tanke på gapets storlek och den ganska knappa segermarginalen 2006 framstår det som osannolikt att alliansen vinner valet 2010. Osannolikt. Inte omöjligt. Sören Holmberg pekade, indirekt, på en öppning för alliansen när han i Svenska Dagbladet kommenterade socialdemokraternas högsta Sifonotering sedan 1994 - 45,5 procent: "En av huvudförklaringarna är att Mona Sahlin och s-ledningen är smarta nog att inte ha en utmejslad politik i alla frågor. De ligger lågt. Då kan människor önsketänka om att socialdemokraterna skall hamna där de själva står." Den effekten upphör i samma ögonblick som socialdemokraterna konkretiserar sin politik... (vilket leder till summeringen i slutet av helsidan:) När förnyelsen uteblir - då vänder vinden. Nej, det är inte säkert att det blir så. Det är inte ens troligt att det blir så. Men det kan bli så. Se där, ännu en liten låga i alliansens självförvållade mörker.
Långa avsnitt omtuggas kritik av socialdemokraternas roll som opposition där man "bara kritiserat regeringsförslag och avfärdat dem på närmast reflexmässiga grunder". Det säregna i PERTEs argumentering är att han inte vill förstå det enkla faktum socialdemokraterna tycker att det är lagom höjd på ersättningen i a-kassan då är det ju klart att man säger nej till regeringsförslaget om att sänka - det är ju liksom inte så mycket orda om. Samma sak med de rikas avdrag för sina hushållsnära tjänster, som bara skall bort, eller förmögenhetsskatten, som bara skall tillbaka, eller fastighetsskatten, som bara skall differentieras så att slottsherren får betala åtskilligt mer än egnahemsägaren.
Sedan är PERTE missnöjd med att "först vid kongressen 2009 ämnar partiet presentera en heltäckande politik" och att den förnyelse, som Mona Sahlin står för, tycks ha kommit av sig. "Att döma av de tongångar som nu hörs inifrån partiet kommer socialdemokraterna att gå till val 2010 med ungefär samma politik som 2006", dvs Göran Perssons politik.
Vad borgerliga ledarskribenter har så svårt att förstå är att socialdemokratin inte är ett toppstyrt parti, så att man kan göra som moderaterna, som fick näringslivet att anställa ett antal psykologer, marknadsförare och PR-konsulter att ta fram ett program som låg så nära socialdemokratin som möjligt på vissa punkter samtidigt som man maskerade att förslagen gynnade de rika. Det gällde att servera ett för ögat aptitligt smörgåsbord. Tyvärr struntade man i att ge kocken instruktioner om hur måltiden skulle tillagas. Det enda väsentliga var att det såg aptitligt ut inte hur det smakade. Detta smörgåsbord sålde man sedan PR-mässigt in och påtvingade sin egna väljare det utan att se hur det överensstämde med den egna grupperingens matkultur. Det gällde nämligen inte föda utan makten. Det gällde att till vilket pris som helst bli vald. Även till priset av den egna själen.
Vi socialdemokrater gör inte på det sättet. Visst kan vi ta goda skäl för att modifiera förslag. Grunden är att vi inte utgår från toppen utan från de enskilda partimedlemmarna, vilket sker genom rådslagen. När PERTE påstår att Mona Sahlin står för förnyelse är det en förenkling som leder tanken fel, ty vad Mona lovat är förnyelse i den riktning som medlemmarna vill. Hennes poäng, som PERTE mfl missat, är att hon lovat en ny ledarstil, där ledaren verkligen lyssnar på partiet - en gammal tradition inom socialdemokratin, som Per-Albin, Tage, Olof, Ingvar odlade. Så den närmare utformningen får alltså anstå till dess rådslaget visat vägen. Men detta med demokratisk ledning av ett politiskt parti är tydligen något som är obegripligt för de borgerliga. Kanske är det den egna verkligheten med alliansskapelsen är ett hinder?
Sedan är detta inte en så stor brist, som PERTE och andra borgerliga ledarskribenter försöker göra det till, eftersom, som jag skrivit åtskilliga gånger på denna blogg, den enskilde väljaren i stora drag vet var socialdemokratin står i alla väsentliga politiska frågor. Vi socialdemokrater är nämligen inte intresserade av att ta för oss av högerregeringens godbitar - om det nu finns några - utan det gäller faktiskt att i görligaste mån återvända till traditionell socialdemokratisk politik med arbetet i centrum. En liten fingervisning ger ju dagens opinionssiffror: i vart fall är det inte högerregeringens politik för arbete och ekonomi som är något attraktivt. Att som PERTE gör analysera socialdemokratin uteslutande med vägledning av Göran Perssons memoarer kan inte leda annat än fel.
Vad som härefter återstår för PERTE att glädja sig åt är att högeralliansen kan skrämmas med kommunistspöket i nästa val eftersom Mona Sahlin skulle vara beroende av samverkan med Lars Ohly för att åstadkomma en vänsterregering. Nu är det ju så att de sista opinionssiffrorna översatta till mandat ger 190 mandat för en S+MP-regering med oppositionens 139 och vänsterpartiets 20. För första är det alltså inte nödvändigt med vänsterpartiets medverkan i regeringen och för det andra så lär en sådan inte medföra svårigheter då man står på samma yttersta värdegrund, nämligen att kakan skall fördelas mer rättvist. Men det vore fel att missunna högeralliansen skamgreppet med sina kommunistspöken. Vad har man annat att ta till? Vänsterpartiet är f.ö. mer demokratiskt än moderaterna eftersom vänsterpartiet också tar fram partiets inriktning efter diskussion bland partimedlemmarna medan moderaterna genomför toppstyrd revolution med hjälp av näringslivets psykologer, pr och marknadsfolk. Något motsvarande moderaternas och alliansens toppstyrda "makeover" skulle vara helt omöjligt inom något av de tre oppositionspartierna. Det är något för PERTE att bita i. Men det äpplet är nog för surt. Smakar bittert som rönnbär.
Nej, den "lilla lågan i alliansens självförvållade mörker" var noga bara en synvilla betingad av de rikas högerdrömmar att få fortsätta att styra Sverige till sin egen fördel.
Långa avsnitt omtuggas kritik av socialdemokraternas roll som opposition där man "bara kritiserat regeringsförslag och avfärdat dem på närmast reflexmässiga grunder". Det säregna i PERTEs argumentering är att han inte vill förstå det enkla faktum socialdemokraterna tycker att det är lagom höjd på ersättningen i a-kassan då är det ju klart att man säger nej till regeringsförslaget om att sänka - det är ju liksom inte så mycket orda om. Samma sak med de rikas avdrag för sina hushållsnära tjänster, som bara skall bort, eller förmögenhetsskatten, som bara skall tillbaka, eller fastighetsskatten, som bara skall differentieras så att slottsherren får betala åtskilligt mer än egnahemsägaren.
Sedan är PERTE missnöjd med att "först vid kongressen 2009 ämnar partiet presentera en heltäckande politik" och att den förnyelse, som Mona Sahlin står för, tycks ha kommit av sig. "Att döma av de tongångar som nu hörs inifrån partiet kommer socialdemokraterna att gå till val 2010 med ungefär samma politik som 2006", dvs Göran Perssons politik.
Vad borgerliga ledarskribenter har så svårt att förstå är att socialdemokratin inte är ett toppstyrt parti, så att man kan göra som moderaterna, som fick näringslivet att anställa ett antal psykologer, marknadsförare och PR-konsulter att ta fram ett program som låg så nära socialdemokratin som möjligt på vissa punkter samtidigt som man maskerade att förslagen gynnade de rika. Det gällde att servera ett för ögat aptitligt smörgåsbord. Tyvärr struntade man i att ge kocken instruktioner om hur måltiden skulle tillagas. Det enda väsentliga var att det såg aptitligt ut inte hur det smakade. Detta smörgåsbord sålde man sedan PR-mässigt in och påtvingade sin egna väljare det utan att se hur det överensstämde med den egna grupperingens matkultur. Det gällde nämligen inte föda utan makten. Det gällde att till vilket pris som helst bli vald. Även till priset av den egna själen.
Vi socialdemokrater gör inte på det sättet. Visst kan vi ta goda skäl för att modifiera förslag. Grunden är att vi inte utgår från toppen utan från de enskilda partimedlemmarna, vilket sker genom rådslagen. När PERTE påstår att Mona Sahlin står för förnyelse är det en förenkling som leder tanken fel, ty vad Mona lovat är förnyelse i den riktning som medlemmarna vill. Hennes poäng, som PERTE mfl missat, är att hon lovat en ny ledarstil, där ledaren verkligen lyssnar på partiet - en gammal tradition inom socialdemokratin, som Per-Albin, Tage, Olof, Ingvar odlade. Så den närmare utformningen får alltså anstå till dess rådslaget visat vägen. Men detta med demokratisk ledning av ett politiskt parti är tydligen något som är obegripligt för de borgerliga. Kanske är det den egna verkligheten med alliansskapelsen är ett hinder?
Sedan är detta inte en så stor brist, som PERTE och andra borgerliga ledarskribenter försöker göra det till, eftersom, som jag skrivit åtskilliga gånger på denna blogg, den enskilde väljaren i stora drag vet var socialdemokratin står i alla väsentliga politiska frågor. Vi socialdemokrater är nämligen inte intresserade av att ta för oss av högerregeringens godbitar - om det nu finns några - utan det gäller faktiskt att i görligaste mån återvända till traditionell socialdemokratisk politik med arbetet i centrum. En liten fingervisning ger ju dagens opinionssiffror: i vart fall är det inte högerregeringens politik för arbete och ekonomi som är något attraktivt. Att som PERTE gör analysera socialdemokratin uteslutande med vägledning av Göran Perssons memoarer kan inte leda annat än fel.
Vad som härefter återstår för PERTE att glädja sig åt är att högeralliansen kan skrämmas med kommunistspöket i nästa val eftersom Mona Sahlin skulle vara beroende av samverkan med Lars Ohly för att åstadkomma en vänsterregering. Nu är det ju så att de sista opinionssiffrorna översatta till mandat ger 190 mandat för en S+MP-regering med oppositionens 139 och vänsterpartiets 20. För första är det alltså inte nödvändigt med vänsterpartiets medverkan i regeringen och för det andra så lär en sådan inte medföra svårigheter då man står på samma yttersta värdegrund, nämligen att kakan skall fördelas mer rättvist. Men det vore fel att missunna högeralliansen skamgreppet med sina kommunistspöken. Vad har man annat att ta till? Vänsterpartiet är f.ö. mer demokratiskt än moderaterna eftersom vänsterpartiet också tar fram partiets inriktning efter diskussion bland partimedlemmarna medan moderaterna genomför toppstyrd revolution med hjälp av näringslivets psykologer, pr och marknadsfolk. Något motsvarande moderaternas och alliansens toppstyrda "makeover" skulle vara helt omöjligt inom något av de tre oppositionspartierna. Det är något för PERTE att bita i. Men det äpplet är nog för surt. Smakar bittert som rönnbär.
Nej, den "lilla lågan i alliansens självförvållade mörker" var noga bara en synvilla betingad av de rikas högerdrömmar att få fortsätta att styra Sverige till sin egen fördel.
onsdag 6 februari 2008
Lysa med lånta fjädrar
Omkring år 30 e. Kr. berättade Phaedrus fabeln om Den fåfänga kajan. Kajan prydde sig med påfågelns fjädrar. För att med dessa lånta fjädrar få större lyskraft, får man förmoda. Det är bara det - tillägger jag när fabeln återberättas i dag- att fjädrarna limmats så bristfälligt att den egna svarta fjäderdräkten syns igenom och dessutom trillar av vid första vindpusten.
Vår statsminister dras f.n. med en rad inhemska misslyckande såsom a-kasseavhoppen, EUs torpedering av förslaget om sänkta arbetsgivaravgifter och förslaget om nya regler för sjukersättning. Nu har Fredrik Reinfeldt dragit en tystnadens slöja över detta och istället kommenterat de stora händelserna i väst.
I partiledardebatten hyllade Fredrik Reinfeldt demokraten Bill Clinton och jämförde sin egen politik med hans. Det fanns inga skillnader, medan den ideologiskt mer nära republikanen Bush inte ens nämndes vid namn. Det kan antecknas att då var Hillary Clinton med uppbackning av maken Bill demokraternas självklara kandidat.
Inför "supertisdagen" i de amerikanska primärvalen hade läget vänt och nu tippade alla "förståsigpåare" den yngre Barack Obama som trolig segrare på demokratsidan. Han är ung och påstås ha en Bob-Kennedy-utstrålning med karisma att inympa hopp för framtiden hos människor. Nu gick vår otursförföljde statsminister snabbt ut och förklarade att naturligtvis stod högerregeringen närmare amerikanska vänstern, nämligen demokraterna, och Fredrik Reinfeldt själv stödde Obama som hade en politik som liknade hans egen. "Det är svårt att gå emot sin egen politik", var de övertygande och visa statsministerorden.
Han borde kanske ha väntat tills supertisdagen var över, eftersom Hillary Clinton nu anses ha en knapp ledning över Barack Obama. Men det är fortfarande så osäkert att det inte är dags för Fredrik Reinfeldt att återigen sadla om.
Det är bara det att vid genomgången i Dagens Nyheter av de två demokratiska presidentkandidaterna så är deras program i stora drag identiska och knappast på någon punkt särskiljande utom ett, nämligen att Hillary Clinton har ett genomtänkt förslag till sjukförsäkring för alla medborgare som skall finansieras av stat och företagare i samverkan medan Obama begränsat sitt försäkringsförslag till att omfatta barnen. Inte heller "förståsigpåare" kan konstatera några andra skillnader, möjligen är Obamas förslag än mer diffust än Clintons. Men Fredrik Reinfeldt vet naturligtvis bättre.
Det som fick Fredrik Reinfeldt att prisa Bill Clinton är att Clinton anses politisk upphovsman till vad kallats "triangulering" dvs att han tog över republikanernas gobitar och integrerade dem i sin egen mer sociala - ja, man skulle kunna säga socialdemokratiskt inriktade - politik. Då får man en stabil politisk grund som består av ens egna ideologi med kryddor av det bästa hos motståndaren. På så sätt segrade Bill Clinton i två presidentval. Fredrik Reinfeldt och "oberoende liberala" politiska tänkare försöker nu göra gällande att Reinfeldt vann valet 2006 med samma metod. Jo visst smetades moderaterna till oigenkännlighet in med en kosmetika som man kallade "det nya arbetarpartiet". Det är bara det att medan Clinton - och f.ö. också Blair - hade en ryggrad av egen ideologi och integrerade motståndarens gobitar så försökte Fredrik Reinfeldt sy en maskeringsdräkt med namnet "arbetarepartiet" i stora bokstäver på ryggen för att skyla över den egna inriktningen. Det dröjde emellertid bara någon månad så lättade man på maskeringen och tvättade av PR-kosmetikan och visade sitt handlag med en omvänd-robin-hood i rasande fart. Men folk är ju inte dumma. Det visar opinionsiffrorna.
Är det någon annan än Fredrik Reinfeldt som i dag upptäckt någon likhet med Bill Clinton, Barack Obama eller Hillary Clinton. Nej snarare växer skillnaden när man tittar på det praktiska politiska handlaget, i vilket ämne alla tre har åtskilligt att lära ut till vår statsminister.
Är det någon som inte förstår varför jag inledde denna betraktelse med en ca 2000 år gammal fabel, som skrevs som en moralitet för dåtidens romare? Kan det var så att det är någon som i flera avseenden försöker lysa med lånta fjädrar? Men kanske har påfågelsfjädrarna limmats så bristfälligt att de faller vid första politiska vindpust?
Bloggartikeln tillägnas journalisten Olle Lönnaeus, som i "oberoende liberala" Sydsvenskan 6/2 skrev om samma ämne men något annrlunda.
Vår statsminister dras f.n. med en rad inhemska misslyckande såsom a-kasseavhoppen, EUs torpedering av förslaget om sänkta arbetsgivaravgifter och förslaget om nya regler för sjukersättning. Nu har Fredrik Reinfeldt dragit en tystnadens slöja över detta och istället kommenterat de stora händelserna i väst.
I partiledardebatten hyllade Fredrik Reinfeldt demokraten Bill Clinton och jämförde sin egen politik med hans. Det fanns inga skillnader, medan den ideologiskt mer nära republikanen Bush inte ens nämndes vid namn. Det kan antecknas att då var Hillary Clinton med uppbackning av maken Bill demokraternas självklara kandidat.
Inför "supertisdagen" i de amerikanska primärvalen hade läget vänt och nu tippade alla "förståsigpåare" den yngre Barack Obama som trolig segrare på demokratsidan. Han är ung och påstås ha en Bob-Kennedy-utstrålning med karisma att inympa hopp för framtiden hos människor. Nu gick vår otursförföljde statsminister snabbt ut och förklarade att naturligtvis stod högerregeringen närmare amerikanska vänstern, nämligen demokraterna, och Fredrik Reinfeldt själv stödde Obama som hade en politik som liknade hans egen. "Det är svårt att gå emot sin egen politik", var de övertygande och visa statsministerorden.
Han borde kanske ha väntat tills supertisdagen var över, eftersom Hillary Clinton nu anses ha en knapp ledning över Barack Obama. Men det är fortfarande så osäkert att det inte är dags för Fredrik Reinfeldt att återigen sadla om.
Det är bara det att vid genomgången i Dagens Nyheter av de två demokratiska presidentkandidaterna så är deras program i stora drag identiska och knappast på någon punkt särskiljande utom ett, nämligen att Hillary Clinton har ett genomtänkt förslag till sjukförsäkring för alla medborgare som skall finansieras av stat och företagare i samverkan medan Obama begränsat sitt försäkringsförslag till att omfatta barnen. Inte heller "förståsigpåare" kan konstatera några andra skillnader, möjligen är Obamas förslag än mer diffust än Clintons. Men Fredrik Reinfeldt vet naturligtvis bättre.
Det som fick Fredrik Reinfeldt att prisa Bill Clinton är att Clinton anses politisk upphovsman till vad kallats "triangulering" dvs att han tog över republikanernas gobitar och integrerade dem i sin egen mer sociala - ja, man skulle kunna säga socialdemokratiskt inriktade - politik. Då får man en stabil politisk grund som består av ens egna ideologi med kryddor av det bästa hos motståndaren. På så sätt segrade Bill Clinton i två presidentval. Fredrik Reinfeldt och "oberoende liberala" politiska tänkare försöker nu göra gällande att Reinfeldt vann valet 2006 med samma metod. Jo visst smetades moderaterna till oigenkännlighet in med en kosmetika som man kallade "det nya arbetarpartiet". Det är bara det att medan Clinton - och f.ö. också Blair - hade en ryggrad av egen ideologi och integrerade motståndarens gobitar så försökte Fredrik Reinfeldt sy en maskeringsdräkt med namnet "arbetarepartiet" i stora bokstäver på ryggen för att skyla över den egna inriktningen. Det dröjde emellertid bara någon månad så lättade man på maskeringen och tvättade av PR-kosmetikan och visade sitt handlag med en omvänd-robin-hood i rasande fart. Men folk är ju inte dumma. Det visar opinionsiffrorna.
Är det någon annan än Fredrik Reinfeldt som i dag upptäckt någon likhet med Bill Clinton, Barack Obama eller Hillary Clinton. Nej snarare växer skillnaden när man tittar på det praktiska politiska handlaget, i vilket ämne alla tre har åtskilligt att lära ut till vår statsminister.
Är det någon som inte förstår varför jag inledde denna betraktelse med en ca 2000 år gammal fabel, som skrevs som en moralitet för dåtidens romare? Kan det var så att det är någon som i flera avseenden försöker lysa med lånta fjädrar? Men kanske har påfågelsfjädrarna limmats så bristfälligt att de faller vid första politiska vindpust?
Bloggartikeln tillägnas journalisten Olle Lönnaeus, som i "oberoende liberala" Sydsvenskan 6/2 skrev om samma ämne men något annrlunda.
lördag 8 december 2007
De rika skall självklart gå före när det gäller hälsovård.
Nötskal: Det offentliga sjukvårdskapitalet skall i så hög grad som möjligt säljas ut till privata vårdgivare. Vårdgivaren får - förutom sjukvårdskostnaden - vinsten betald av landstinget. Hur detta skall ge billigare sjukvård är en gåta utan svar. Slutligen så har alliansen ingen erinran mot att rika ges grädfil i vården.
Filippa Reinfeldt intervjuades i Ekots lördagsintervju 8/12 av Ingrid Arenander. Denna lördagsintervju i P1 är ett höjdarprogram med utfrågare som utan att bli "skjutjärn" med skickligt utfrågande klär av sanningen som ofta döljs i pr-snack. Så var det även den här gången varvid Filippa Reinfeldt skickligt försökte undanmanövra. Filippa Reinfeldt vill öppna för privata vårdlösningar. "Det handlar om att hitta fler som vill vara med och ge konstruktiva lösningar". Filippa Reinfeldt, sjukvårdslandstingsråd i Stockholm med nästan en femtedel av Sveriges befolkning i sitt ansvarsområde, är öppen för att pröva också om privata företag skulle kunna ta över beställningen av sjukvård från politikerna. Hon kan också tänka sig att överlåta akutsjukhuset i Södertälje i privat drift och att låta St Görans sjukhus i Stockholm ta emot svenskar med privata sjukförsäkringar.
"Det är positivt med avknoppning av offentlig verksamhet". St Görans sjukhus är privat och tar emot patienter vars vård betalas med skattepengar. Hittills har de förbjudits att ta emot svenska patienter med privata sjukförsäkringar. Skälet är att den tidigare socialdemokratiska majoriteten menade att privatpatienter med pengar inte skulle kunna gå förbi andra i en sorts gräddfil. Nu vill sjukhuset förhandla om avtalet med den nya borgerliga majoriteten för att kunna ta in fler privatpatienter. "Så länge St Görans sjukhus lever upp till avtalen med landstinget så har jag inga bekymmer med att de använder sin eventuella överkapacitet till att bedriva sjukvård till andra finansiärer", säger Filippa Reinfeldt.
Hon är också öppen för är att låta ett privat företag eller organisation ta över politikernas nuvarande uppgift att beställa vården från sjukhus och andra vårdgivare. Modellen utreds nu av tjänstemännen i Stockholms Län och sjukvårdslandstingsrådet stänger inga dörrar: "Jag är naturligtvis intresserad av att titta på vad de har för ideer. Om det skulle kunna vara bra och kan bidra på ett positiv sätt så ska vi kika på det".
I valrörelsen sa moderaterna att de inte hade planer på att sälja akutsjukhus. "Vi vill inte sälja akutsjukhus och jag är glad att du gav mig möjlighet att ge det beskedet..", sa moderatledaren Fredrik Reinfeldt i en debatt med socialdemokraternas Göran Persson en vecka före valet. Filippa Reinfeldt, diskuterar nu med flera sk utmanare hur sjukvården i södra delen av Stochholms län ska skötas. En del av det gäller akutsjukhuset i Södertälje och Filippa Reinfeldt är beredd att diskutera även privata drift: "vi har sagt att vi vill titta på vad andra har för ideer för att utveckla sjukhuset så att även Södertäljeborna har nära till ett sjukhus med akutvård". Jag tycker att ägandeformen är underordnad. Ägandeformen handlar snarare om att hitta fler som vill vara med och utveckla vården så att vi kan få en bättre tillgänglighet.
Filippa Reinfeldt är ju inte vem som helst. Förutom att hon dagligen har nära kontakt med statsministern är hon moderaternas ledande sjukvårdspolitiker. Man kan alltså utgå från att det finns tyngd i vad hon säger. Genom intervjun har vi alltså fått reda på:
* Vårdinrättningar och akutsjukhus skall gärna säljas ut där det kan vara en "konstruktiv lösning" - ägandeformen är underordnad bara den blir privat
* Sålunda privatiserade sjukhus skall utöver av landstinget "inköpt vårdkvot" kunna ta emot patienter med privata försäkringar
* Även själva upphandlingen och beställningen av sjukvård kommer att läggas ut på privata händer
Det sista är ganska sensationellt eftersom detta innefattar själva sjuk- och hälsovårdsplaneringen, som på detta sätt skulle undandras politikernas direkta ansvar. Dessutom medverkar detta till att förutom att själva vården vinstutsätts nu även själva organiseringen och planeringen också blir föremål för vinstgivande verksamhet. Självklart kommer privatiseringen i denna del leda till en ytterligare prioritering av privata lösningar. Självklart kommer detta också att leda till svårigheter att utkräva ansvar, vilket visserligen Filippa Reinfelt med moderat iver förnekade.
Trots löften i valrörelsen kommer alltså ytterligare sjukhus att säljas ut. Som jag tidigare påpekat så innebär det trolöshet mot huvudman när en förvaltare utan huvudmannens explicita tillstånd försäljer egendom. Nu tycks ju inga vanliga civila regler gälla för politiker. Man kan förskingra egendom som man förvaltar. Man kan dessutom lova en sak och sedan ändå genomföra en annan. Ja, man kan faktiskt göra det mesta om man är tillräckligt smord i mun: "konstruktiva lösningar", "kan bidra på ett positivt sätt", "andra idéer för att utveckla frågan", "äganderättsfrågan är underordnad" (bara man öppnar för privat lösning), "bara man lever upp till landtingsavtalet så är det inga problem med patienter med försäkringar". Marketing är tydligen den mest djupgående frågan för en moderat.
Filippa Reinfeldt intervjuades i Ekots lördagsintervju 8/12 av Ingrid Arenander. Denna lördagsintervju i P1 är ett höjdarprogram med utfrågare som utan att bli "skjutjärn" med skickligt utfrågande klär av sanningen som ofta döljs i pr-snack. Så var det även den här gången varvid Filippa Reinfeldt skickligt försökte undanmanövra. Filippa Reinfeldt vill öppna för privata vårdlösningar. "Det handlar om att hitta fler som vill vara med och ge konstruktiva lösningar". Filippa Reinfeldt, sjukvårdslandstingsråd i Stockholm med nästan en femtedel av Sveriges befolkning i sitt ansvarsområde, är öppen för att pröva också om privata företag skulle kunna ta över beställningen av sjukvård från politikerna. Hon kan också tänka sig att överlåta akutsjukhuset i Södertälje i privat drift och att låta St Görans sjukhus i Stockholm ta emot svenskar med privata sjukförsäkringar.
"Det är positivt med avknoppning av offentlig verksamhet". St Görans sjukhus är privat och tar emot patienter vars vård betalas med skattepengar. Hittills har de förbjudits att ta emot svenska patienter med privata sjukförsäkringar. Skälet är att den tidigare socialdemokratiska majoriteten menade att privatpatienter med pengar inte skulle kunna gå förbi andra i en sorts gräddfil. Nu vill sjukhuset förhandla om avtalet med den nya borgerliga majoriteten för att kunna ta in fler privatpatienter. "Så länge St Görans sjukhus lever upp till avtalen med landstinget så har jag inga bekymmer med att de använder sin eventuella överkapacitet till att bedriva sjukvård till andra finansiärer", säger Filippa Reinfeldt.
Hon är också öppen för är att låta ett privat företag eller organisation ta över politikernas nuvarande uppgift att beställa vården från sjukhus och andra vårdgivare. Modellen utreds nu av tjänstemännen i Stockholms Län och sjukvårdslandstingsrådet stänger inga dörrar: "Jag är naturligtvis intresserad av att titta på vad de har för ideer. Om det skulle kunna vara bra och kan bidra på ett positiv sätt så ska vi kika på det".
I valrörelsen sa moderaterna att de inte hade planer på att sälja akutsjukhus. "Vi vill inte sälja akutsjukhus och jag är glad att du gav mig möjlighet att ge det beskedet..", sa moderatledaren Fredrik Reinfeldt i en debatt med socialdemokraternas Göran Persson en vecka före valet. Filippa Reinfeldt, diskuterar nu med flera sk utmanare hur sjukvården i södra delen av Stochholms län ska skötas. En del av det gäller akutsjukhuset i Södertälje och Filippa Reinfeldt är beredd att diskutera även privata drift: "vi har sagt att vi vill titta på vad andra har för ideer för att utveckla sjukhuset så att även Södertäljeborna har nära till ett sjukhus med akutvård". Jag tycker att ägandeformen är underordnad. Ägandeformen handlar snarare om att hitta fler som vill vara med och utveckla vården så att vi kan få en bättre tillgänglighet.
Filippa Reinfeldt är ju inte vem som helst. Förutom att hon dagligen har nära kontakt med statsministern är hon moderaternas ledande sjukvårdspolitiker. Man kan alltså utgå från att det finns tyngd i vad hon säger. Genom intervjun har vi alltså fått reda på:
* Vårdinrättningar och akutsjukhus skall gärna säljas ut där det kan vara en "konstruktiv lösning" - ägandeformen är underordnad bara den blir privat
* Sålunda privatiserade sjukhus skall utöver av landstinget "inköpt vårdkvot" kunna ta emot patienter med privata försäkringar
* Även själva upphandlingen och beställningen av sjukvård kommer att läggas ut på privata händer
Det sista är ganska sensationellt eftersom detta innefattar själva sjuk- och hälsovårdsplaneringen, som på detta sätt skulle undandras politikernas direkta ansvar. Dessutom medverkar detta till att förutom att själva vården vinstutsätts nu även själva organiseringen och planeringen också blir föremål för vinstgivande verksamhet. Självklart kommer privatiseringen i denna del leda till en ytterligare prioritering av privata lösningar. Självklart kommer detta också att leda till svårigheter att utkräva ansvar, vilket visserligen Filippa Reinfelt med moderat iver förnekade.
Trots löften i valrörelsen kommer alltså ytterligare sjukhus att säljas ut. Som jag tidigare påpekat så innebär det trolöshet mot huvudman när en förvaltare utan huvudmannens explicita tillstånd försäljer egendom. Nu tycks ju inga vanliga civila regler gälla för politiker. Man kan förskingra egendom som man förvaltar. Man kan dessutom lova en sak och sedan ändå genomföra en annan. Ja, man kan faktiskt göra det mesta om man är tillräckligt smord i mun: "konstruktiva lösningar", "kan bidra på ett positivt sätt", "andra idéer för att utveckla frågan", "äganderättsfrågan är underordnad" (bara man öppnar för privat lösning), "bara man lever upp till landtingsavtalet så är det inga problem med patienter med försäkringar". Marketing är tydligen den mest djupgående frågan för en moderat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
