Är Margot Wallström någon slags gisslan?

I veckan utfrågades Margot Wallström av KG Bergström i hans Rakt på. Som vanligt var det gemytligt med KGB och Margot Wallström förefaller ju vara en sällsynt rak och riktig person. Inte minst på grund härav är det väl märkligt att hon avancerat ända till vice ordförande i Europakommissionen. Hennes särskilda uppdrag som kommissionär är inte att vara propagandaminister utan - sa hon själv - att lyssna på folk i medlemsländerna, förklara bättre vad EU står för och dess möjligheter samt förankra europagemenskapen och göra det mera demokratiskt.

Jag tror att de flesta tycker att europagemenskap är något gott och att samarbete inom denna gemenskap är nödvändig. Det är inte här problemet ligger. Detta dock endast under förutsättning att man inte utmålar dem som är kritiska till olika delar av EUs utformning och förvaltning som fiender till EU-gemenskapen. Även Margot Wallström var inne på detta och sa att det måste bli ett slut på ja och nej. Men det är ju inte det som är frågan, eftersom de flesta i vart fall inom EU-kritiska socialdemokrater är för en europagemenskap, men en demokratisk sådan. Det är allvarligt när kritik av EUs strukturella brister besvaras med frågan är du för EU eller emot. Vad man då gör är att man bokstavligen lägger lock på all kritik vilket kommer att hämma hela utvecklingen av gemenskapen. Vad Margot Wallström och andra som oförbehållsamt ställer upp på EU borde göra är att istället lyssna på kritiken för att uppsnappa om det ligger något i den.

Det senaste exemplet på detta är hur man försöker genomdriva den nya konstitutionen. Visst är det sant som Margot Wallström framhöll, nämligen att det inte är odemokratiskt att låta konstitutionen ratificeras genom beslut av medlemsländernas parlament. Men nog ligger det en tanke om ett demokratiskt "underskott" i yttrandet av Irlands premiärminister: Jag begriper inte varför andra länder är så rädda för att låta folket säga sin mening. När den politiska ledningen öppet uttalar att man inte vågar behandla saken i folkomröstning därför att omröstningsutslag kan medföra motsatt beslut än vad parlamentet garanterat ger, så är man definitivt ute i demokratisk vidlyftighet. Vad man säger är ju att politikerna kommer att fatta ett annat beslut än det folket, dvs politikernas uppdragsgivare, tycker. I vart fall misstänker man att detta är läget och det läget vill man inte klarlägga! Kan man gissa att därmed grogrunden för förankring av EU bland medlemsländernas befolkningar är borttramsad? För att nu inte tala om tilltron till politiker. I det civila livet skulle sådant nämligen kallas trolöshet mot huvudman.

Vad jag förstår har inte ens Margot Wallström fattat - eller vill inte fatta - att frågan inte handlar om att förklara och förankra EU utan faktiskt att förändra EU. Jag skall peka på ett par problem som kommer att accentueras med att antalet medlemsländer ökar.

Även om EU-parlamentet fått ökat inflytande så handlar det om kosmetiska ändringar. Huvudinflytandet har fortfarande kommissionen. Och framtidsutsikten med den nya konstitutionen är att Sverige inte är garanterad insyn i dess verksamhet och att beslut kan fattas med majoritet. En avgörande fråga är att kommissionärernas och förvaltningens sfärer inte är avgränsade. I princip är det beroende av kommissionärens intresse och aktivitet hur utbredd verksamheten blir. Detta medför att EU onödigt blandar sig medlemsländernas inre förhållanden och genom ibland ganska uppseendeväckande och långtgående "direktiv". Detta blir för Sverige särskilt märkbart på områden där vi har annorlunda värderingar socialt, arbetsrättsligt och ekonomiskt än den kontinental-romerskkatolska kultursfären. Man borde alltså noga dra upp gränsen för vad EU skall göra och inte göra.

Samma sak gäller EG-domstolen, där nio manliga domare utan någon egentlig lagstiftning sitter och utifrån en närmast slagordsmässigt utformad text skall försöka bedöma om något förhållande är förenligt med EU-rätten. I praktiken innebär det att domarna själva skapar den lagstiftning som man dömer efter, exempelvis om något är förenligt med fri konkurrens. Härvid man underlåter att ta hänsyn till socialetiska ställningstaganden i medlemslandet som exempelvis alkohol- och spelskador, det etiska i vinst på alkohol och spel osv. Domstolens uppgift bör begränsas till tvister om tillämpningen av grundläggande traktat mellan medlemmar och EU. Det bör inte få förekomma att domstolen kan upphäva av medlemsland i demokratisk ordning fattade beslut av regering eller parlament. Det är här inte fråga om ett underskott av demokrati utan ett rent odemokratiskt moment.

Ytterligare en svårighet är att förvaltningen, där alla ärenden bereds, är stor, förmodligen för stor vilket i sin tur hänger man med att gränsen mellan Eu och medlemsländernas kompetens är diffus. Detta medför att insyn saknas och internrevision blir så gått som omöjlig att genomföra. Denna elefantiasis ger också möjlighet till obehöriga påtryckningar från kapitalstarka intressen med stöd av lobbyister medan avståndet till medlemsländernas befolkningar blir oöverstigligt långt.

Även löneförmåner till befattningshavare och den realtiva isolering från den enskilde medborgarens verklighet som skapas i dessa EU-ghetton med eget socialt liv och egna värderingar kring den egna betydenheten bidrar till att skapa bilden av något långt borta, helt främmande. Margot Wallström får inte bli någon slags gisslan för att vi socialdemokrater skall hålla tyst.

Jag har inga lösningar men redan i dessa rader så har man skisserat problemet. Det är enligt min mening en bättre början än att förneka det katastrofala demokratiska underskottet i EU.