Nej, inget Hattande inom vården!

När de flesta ledarskribenter i Sverige - även de borgerliga - är sysselsatta med Reinfeldts fadäser som statsminister apropå krishantering så sysslar regeringsorganet Sydsvenskan 1/11 med "Och så vården...". Man försöker ge socialdemokraterna en spark i skrevet för att man inom vårt parti inte gör som moderaterna låter en grupp beteendevetare, marknadsförare och PR-människor utarbeta ett vinnande paket som man dumpar på det egna partiet med enbart syftet att till varje pris ta makten i Sverige. Nu har tydligen Sydsvenskans egna strateger ansett ledaren är av så undermålig kvalitet att den inte ens fått gå ut i nätupplagan. Och jag förstår det men ändå några anmärkningar.

Först alltså vår sätt att arbeta: Nej det är inget paket. För närvarande pågår inom partiet och en del sidoorganisationer ett omfattande rådslag, där enskilda medlemmar i grupp formulerar sina åsikter om hur man vill att partiet skall verka och prioritera. En dylik grunddemokratisk idé är naturligtvis okänd inom borgerligheten och betraktas naturligtvis av de över 100 borgerliga dagstidningarna med en upplaga på 3.000.000 ex med största misstänksamhet - menar ni att gräsrötterna verkligen skall få bestämma? Och det är klart att man kan kalla dessa demokratiska former för "stelnade" och brist på "nytänkande" men när gäller demokratin kanske det är bra med en viss konservatism som gör att medlemmarna får vara med. Vi tycker inte att det är bra med att allt kommer uppifrån som i moderaterna med Reinfeldt, Borg och PR-teamet.

Därför är det heller inte att förvåna att en rad socialdemokrater öppet diskuterar vår framtida politik och kanske kommer med olika lösningar. När Ingela Nylund Watz och Dag Larsson framträder på DN-debatt och bl.a. säger: "Privata och ideella alternativ är i vissa lägen ett utmärkt komplement till offentligt drivna vårdcentraler och en del andra vårdinrättningar" är det egentligen inget konstigt med den problematiseringen. Sydsvenskans kommentar "Går det ett sus genom Folkets hus?" blir ganska komisk. De två socialdemokraterna noterar att det s.a.s. "i vissa lägen ett utmärkt komplement". Vidare framgår av originaltexten öppenheten för privata alternativ gäller endast primärvård och rehabilitering men att det betonas att huvudansvaret för sjukvård och omsorg ska vara offentligt.

Detta stämmer också bra med att den övergripande idén om bibehållande av ett gemensamt ägande av vårdinrättningar och att en marknad med köpare och säljare aldrig kan och bör etableras i skolan och inom vården. Detta är naturligtvis som ett rött skynke för ledarskribenten på Sydsvenskan som hänvisar till vad Greger Hatt, som var talskrivare åt bl.a. Ingvar Carklsson på 1990-talet, har skrivit i SvD Brännpunkt 26/10. Man frågar sig om han fått hjärnsläpp när han prisar att a-kassan har fått spara och ersättningsnivåerna i bidragssystemen har sänkts. Och påstår att den moderatledda alliansen stått för den ojämförligt djärvaste förnyelsen och kvalitetshöjningen i svensk politik.

Han fortsätter utan att precisera mer konkret vad det handlar om: Det handlar om människosyn. När det gäller sjukskrivningar, långtidsarbetslöshet, funktionshinder, psykisk ohälsa, förtidspensioner och andra utslagningsmekanismer måste den enskilde människan på nytt hamna i centrum för samhällets omsorger...Vilken politisk kraft i Sverige kommer att ta människans komplexitet och djup på fullt allvar? Att vi var och en har både styrkor och skörheter, ljus och mörker. Att vi vill ha individuell frihet, men också ofta är beroende av sammanhang. Inte minst i en livskris, en allvarlig sjukdom eller ett missbruk... Med en rätt kombination av förväntningar och stöd från omgivningen och samhället kan den enskilde komma igen. Människans återhämtningskraft är fenomenal... Men då måste den egna livskraften möta ett medmänskligt samhälle. Idag tvingas alltför många i djup kris försöka samordna sjukvårdens olika delar, socialtjänst och rehabilitering... En mer modern människosyn utmanar också de introverta partistrukturerna. Allt färre vill vara mottagare av färdigtuggade budskap från partihögkvarteren. Vi är myndiga medborgare, med all världens information en Google-sökning bort... Engagemanget i det som ligger bortom vår omedelbara vardag är samtidigt större än någonsin. Partierna borde bli moderna kunskapsorganisationer... Partipolitiken lever i en brytningstid. Jag kommer, som många andra, att fortsätta stödja dem som utifrån en anständig humanism presenterar de bästa förslagen för att lösa de samhällsproblem jag ser.

Det sägs att för damerna är hatten ett själstillstånd, vilket efter denna text tycks gälla tydligare för pensionerade talskrivare. Annars är man ju i moderatkretsar "jävligt glada i hatten", vilket väl smittar av sig på deras sympatisörer.

Jag har återgett hela texten på slutet i ett sammanhang för att visa vilket skitsnack det rör sig om. Rena ordbajseriet för att tala klarspråk. Man är ju enbart tacksam att vederbörande Hatt tagit sin hatt och gått över till de moderater han så beundrar. Att bara ha mage att tala om en humanistisk människosyn när det gäller högeralliansens attack mot den fattiga delen av Sveriges befolkning! Att inte se hur detta att "du skall vara lönsam, lilla vän" präglar högerregeringens nyliberala agenda, är ofattbart när det gäller en person som varit engagerad centralt inom vårt parti. Högerregeringens åtgärder har ju karaktär av en samlad attack mot arbetarrörelsen på sätt jag utvecklat i de två senast föregående bloggarna.

Ganska symtomatiskt så beskriver Sydsvenskan i sin ledare detta som "en vass uppgörelse med ett stelnat parti" och talar om att "Den salvan svider. Och det kan fortsätta svida för socialdemokraterna ända till partiet på allvar vågar ifrågasätta gamla 'sanningar' - även inom vård skola och omsorg." Om jag vågar mig på en gissning så finns det saker som svider värre - men på borgerliga ledarskribenter - så är det väljarundersökningarnas resultat, trots att vi följer vår väg och inte förfaller till något Hattande. Eller har jag fel?