Lika häftigt att betala skatt som detta med solidaritet! Del 2.

I dag har jag med anledning av gårdagens blogg fått ett mejl från Sydsvenskan chefredaktör Heidi Avellan. Hon är jättearg och inleder med att säga: "Ett mejl till dig, inte för publicering på din blogg. Där du i anständighetens namn borde göra en rättelse."

Jag är ledsen men jag vet inte riktigt hur jag skall förfara, å ena sidan säger Heidi Avellan åt mig att inte publicera mejlet och å den andra att införa en rättelse. Men för att göra en rättelse är det väl bäst att ta in texten in exstenso så att jag inte misstolkar något i min vänstriga illvilja. Först efter det ordagranna återgivandet kan jag ju lämna eventuell behövlig kommentar. Jag tycker att detta är att tillämpa anständighet, inte bara till namnet.

Därför publicerar jag mejlet - samtidigt som jag ber om ursäkt för att jag bryter mot anvisningen:

Det är en sak att inte tycka lika. En annan att fara fram med ren lögn.
Vad som sades i Studio Ett på torsdag (vilket är enkelt att kolla upp på nätet) var följande:
På Agneta Furviks fråga om "det nya arbetarpartiets" politiska förändring - "de nya moderaterna har omformulerat mycket av sin ideologi på senare år, kommer vi någonsin att få höra moderata företrädare att utropa att det är 'häftigt att betala skatt' som Mona Sahlin en gång sagt?" - svarar jag: "Det hoppas jag verkligen vi slipper."
Frågan handlade om själva formuleringen. Inte viljan av betala skatt - och särskilt inte min, som icke-moderat.
Uttrycket är fånigt. Det var fånigt redan när Sahlin sade det och skulle inte bli bättre av att upprepas.
Det är något helt annat än vad du skriver. Det är förbluffande att du trots noggrann läsning av Sydsvenskan inte tycks ha en blåblek aning om vår syn på skatter, avgifter och en gemensam sektor.
Och "vi borgerliga" får stå för dig. Själv är jag oberoende liberal.

I min blogg i går skrev jag: "Heidi Avellan, Sydsvenskans chefredaktör, blev i radio tillfrågad om hon trodde att det fanns moderater som instämde i Mona Sahlins yttrande att det är häftigt att betala skatt? Hon svarade att det hoppades hon verkligen att det inte var."

Jag tycker detta är förvånansvärt likt det som Heidi Avellan själv skriver om vad som förevarit. Men hon hävdar att det enbart gällde "formuleringen" som hon värderade som "fånig". Som framgår av min blogg så resonerar jag utefter en annan linje, nämligen att Mona Sahlin valt just den formuleringen eftersom den via ändamålet med skatterna blir en del av vad vi på vänsterkanten kallar solidaritet. Och när man talar om politik får det väl vara ursäktligt om man inte nöjer sig med formuleringen, det yttre skenverket, utan försöker tränga in mot kärnan i det politiska budskapet.

I min gårdagsblogg formulerade jag frågan så här: "Nej, just det. Varför säger inte ledande borgerliga politiker något liknande? Är detta månne ett djupare tecken på ett grundläggande ställningstagande."

Efter att ha utvecklat detta resonemang så summerar jag: "Därför behövde Heidi Avellan ingen betänketid: Nej, vi borgerliga tycker inte att det är häftigt att betala skatt. Därav kan man dra slutsatsen att solidaritet är ett nödvändigt, marginellt ont för borgarna."

Jag medger att denna summering kan tolkas som om Heidi Avellan uttryckligen sagt meningen efter kolon. Det var inte min avsikt och det ber jag härmed att få dementera. Och har Heidi Avellan uppfattat det så, så ber jag om ursäkt.

Däremot förstår jag fortfarande inte varför uttrycket skulle vara "fånigt" med anläggande av det djupare perspektiv som jag strävat efter i min bloggartikel. Jag förstår heller inte varför det är fel att sätta in "oberoende liberal" under huvudrubriken "borgerlig". Däremot så förstår jag att Heidi Avellan, som är en skribent jag beundrar, inte vill kännas vid anknytningen till det blåmoderata. Vidare så står jag fortfarande - efter mångårig läsning av ledarsidorna - för uttrycket att dagstidningen Sydsvenskan som "oberoende liberalt" kollektiv ser solidaritet som ett nödvändigt, marginellt ont och därför tycker att uttrycket "det är häftigt att betala skatt" är fånigt.

Någon lögn har jag alltså inte hittat. Och jag håller också ett absolut sanningskrav på vad jag publicerar på min blogg. Däremot kan jag naturligtvis vid något tillfälle uttrycka mig slarvigt. Tycker man inte lika så är det också naturligt att vinkla resonemangen olika. Och det är naturligtvis tillåtet. Annar skulle ju för övrigt ledarredaktionerna genast få stänga.