Himmelen brinner - skall vi förtiga det demokratiska underskottet?

Himmelen brinner. Jag minns en indian som när vi satt vid lägerelden talade om lågorna som sina döda anförvanter. Han sa att han var en vägvisare. Blå, röd och blåröd - himmelen brinner. Här på Österlenslätten, där jag lever sedan pension, går jag ofta ut på tunet och ser solnedgången. Visst det är vackert men på något sätt är det också en kontakt med något annat, något stort tidsobundet ändå återkommande.

Är detta då bara vackert eller finns det något mer. Står man kvar tillräckligt länge så kvävs denna glöd av en stor svart säck. Så här på fukthösten över slätten är säcken bara svart. Svart som i en kolkällare brukar man säga. För att då inte villas bort så är det nödvändigt att jag i mitt inre har tagit in den brinnande kraften. Det svarta omöjliggör nämligen möjligheterna att orientera sig. Jag saknar de vanliga hållpunkterna i tillvaron. En fråga som då uppkommer hur förhåller sig den inre brinnande kraften till den yttre verklighet vi lever i? Eftersom det är mörkt omkring så hjälper det inte att famla efter verkligheten utan frågan måste ställas inåt.

Jag har haft några dagar av mörker (och renovering av en fuktskada på huset) sedan jag för några dagar sedan lyssnade på en övertygad och skicklig EU-fantast: visserligen ett demokratiskt underskott och visst behövs det reformer (utan precisering av vilka som är i åtanke) samtidigt så är detta ett fantastiskt fredsprojekt där vi flexibelt måste anpassa oss till ett nytt styrsystem för att hålla ihop alla dessa medlemsstater. Och tänk på miljön, den internationella brottsligheten, att vara en motkraft till det amerikanska, att klara av en omställning med hänsyn till globaliseringen i världen. Och det nya fördraget som ökar öppenheten genom att inte bara parlamentet utan även rådet skall ha offentliga sessioner. Det där med president betyder bara ordförande. Den enda blacken om foten är EUs jordbrukspolitik - men den har ändå minskat från 60 % till bara 35 % av budgeten. Så egentligen är allt bra om man är EU-politiker.

Dessutom så vore det inte bra för partierna att "negativa synpunkter" eller folkomröstningsfrågan fick luft under vingarna eftersom det skulle - eftersom EU-kritiska röster finns i de vanliga politiska konmstellationerna - inverka menligt på den politiska polarisering som just nu sker i väljarkåren. Jaha, där har vi en bra sax att fånga EU-kritikerna med: Var finns egentligen din solidaritet? Vi måste samlas till en kraft mot det mest onda!

Just nu är det katastrof vid Ystad lasarett som blivit rankat som ett av landets sämsta. Detta beror såvitt man kan förstå inte på brister hos personalen utan på att Region Skåne trots protester från lokalbefolkningen i Simrishamn begränsat resurserna vid sjukhuset där och koncentrerat bl.a. akutmottagandet till Ystad utan att i tillräcklig grad bygga ut resurserna i Ystad. Och signalerna om att det blivit fel här i östra Skåne har tydligen ännu inte nått fram till de som bestämmer därborta på västra kusten av Skåne.

Färdtjänsten är ytterligare ett problem med skandalösa väntetider och stora förseningar i ankomst till beställd tid, i praktiken omöjliga körscheman för chaufförerna, anlitande av taxi från centralorter långt borta för lokala körningar på Österlen vilket gör att chaufförerna varken hittar eller kan anpassa körningarna osv. Grundorsaken till allt detta är att beställningscentralerna ligger långt utanför det område som skall betjänas och genom upphandlingen har storföretagare i taxibranschen gynnats istället för att anlita lokal taxi som känner till trakten och i många fall brukarna.

I inget av dessa båda fall kan man påräkna att de som bestämmer förstår sig på att en ändring är nödvändig för att också människorna som bor här skall få en anständig sjukvård och omsorg. Och varför det då? Jo, man har gett upp bestämmanderätten till avlägsna institutioner: när det gäller sjukvården till regionen och när det gäller färdtjänsten vet jag faktiskt inte. Och detta utan att binda upp den beslutande institutionen genom att på något sätt få demokratin att fungera också för oss här i Östra Skåne. Som det är nu kan exempelvis regionen köra över oss utan att ens blinka eftersom de kostnader det gäller skulle förbättra för 19.000 personer i Simrishamn möjligen med påbrö för Ystads 27.000 invånare. Ställer man alltså kostnadskravet från den futtigt lilla befolkningen i öst mot kraven på lägre inkomsttäckning (=skatter) hos alla de som bor på Skånes västsida, bara i Lund-Malmö regionen bor ca 400.000 invånare, så kan man ju räkna ut med tårna vad det leder till. Politikerna skiter naturligtvis i öst och ser till väst, helt enkelt. Så är det när man har alltför långt avstånd mellan beslutsfattare och dem det berör.

Det skall sägas att mycket fungerar bättre på sommaren, ty då invaderas vi av västfolket och stockholmarna. Helt plötsligt blir det lönsamt att etablera massor med nyttigheter här på Österlen. Tyvärr är säsongen kort och i vinstintressets namn så stänger butikerna när solen släcks över Österlen. Så är det alltså med den förhärskande fria konkurrensen och vinstintresset, helt enkelt en kallhamrad penningens utslagsröst. Allt skall underordnas penningens drivkraft är tydligen tanken: sjukvård, omsorg, skolor, konst... ja allt det som gjort oss till civiliserade människor.

Härmed har jag inte sagt att man skall kasta all överblick och samordning i sjön. Naturligtvis vill jag inte heller säga upp bekantskapen med alla Lunda- och Malmöbor och bilda en egen liten Republic of Österlen. Nej, naturligtvis måste samverkan och samordning ske. Men då måste det skapas kanaler mellan de olika skikten i organisationen så att beslutstoppen inte blir en isolerad enhet med säreget sätt att se på verkligheten och egna värderingar. Gör man inget åt detta så kommer demokratin i stort att upphöra för stora delar av befolkningen. I en demokrati har elitens beslut antingen de ges formen av budgeteringar eller lagar, direktiv och förordningar eller domstolsbeslut bara existensberättigande bara så länge de förankras i verkligheten. Brister det i detta så tycker jag att det är en plikt att tala för förändring och minskning av demokratiskt underskott.

Jag respekterar att många gör prioriteringen att det kan behövas en kraftsamling i annat syfte och att detta är mer "taktiskt" ur någon synvinkel. Men jag kräver också respekt för en annan bedömning där "taktik" kanske kommer i andra rummet och får vika för försvaret av demokratin mot de underskott i denna som man prackat på oss. Om jag får gå in på majoritetssidans sfär så vill jag komplettera med att säga att det nog är synnerligen otaktiskt att sätta stämplar som EU-negativa (eller regionnegativa) på dem som vill reformera EU (eller regionen). Man driver därmed bort ett antal ärligt tänkande personer som man mycket väl kunde ha under samma partpolitiska paraply. Men för detta fordras respekt för ett demokratiskt samtal. Det handlar verkligen inte längre om ja eller nej till EU (eller regionen). Men det handlar om att diskutera hur det demokratiska underskottet skall undanröjas.