Viktigt att tänka till om ondska!

Nog minns de flesta som inte förträngt de svarta sidorna av barndomen tillfällen då vuxna var behärskat grymma mot en under påstående att det var för min eget bästa. Ingen människa som förstår sig på barn och reflekterar över sin egen föräldraroll kan rimligen tänka sig att en örfil eller en ordentlig risbastu som bestraffning kan vara något som får den unge att förstå var den rätta vägen är lokaliserad. Med detta vill jag inte ha sagt att vuxna inte skall sätta gränser och också med lämpligt föredöme och resonemang förmedla ett humanistiskt och empatiskt synsätt till den unge. Men guskelov att fysiska bestraffningar är olagliga i Sverige och att alla på gott och ont är hänvisade till ett demokratisk umgänge.

När man nämner ondska är först tanken Guillous hemska självbiografiska roman. Utan att psykologisera alltför mycket har det slagit mig att hemliga agenter och även historiska gestalter i Guillous litterära värld blir hårdhudade för att stå ut omvärldens ondska och härda ut de ibland grymma händelseförlopp som de blir del av. Om man fortsätter att kvasipsykologisera kan man säga att barn leker ut sin frustration i sandlådan medan vuxna kan använda bilder och text eller annat att besvärja och bearbeta sina hemska historia. men i detta lyckas inte alla utan en rad individer spårar ur och blir aktörer i onskans spel - de orkar inte bearbeta utan blir en del av iscensättning av ondskan.

Tankarna är naturligtvis föranledda av det berörande programmet Ondskans anatomi på SvT. Det är en dansk dokumentär från 2006, en film om ondska och samvete. Vad skiljer folkmordens gärningsmän från "vanliga" människor? Är det över huvud taget något som skiljer? Den danske filmaren Ove Nyholm har talat med massmördare från balkankriget och från andra världskrigets tyska s k Einsatzgruppen, ansvariga för massavrättningar av civila, i ett försök att förstå ondskans anatomi.

Få tror längre att tyskarna besitter en särskild sorts ondska som kan förklara nazismen. Eller att händelserna på Balkan skulle vara totalt omöjliga här. Men vad skiljer dem som kallblodigt mördar barn och gamla från "vanliga människor"? Om ens något? Ove Nyholm får serbiska paramilitärer att prata om vad som for genom huvudet på dem när de sköt. Han möter folk som kan ses som föregångare, medlemmar ur de tyska Einsatzgrupperna. Vad som drev dem varierar. Många beskriver hur de känslor de tidigare haft bleknade bort. I stället inträdde ett slags krigets rationalitet. Det är inte lätt första gången man dödar en människa, men man vänjer sig och driver det till professionell fulländning, säger den serbiske paramilitären "Frankie 2". En annan beskriver att de enades om att de "för varje dödad civil serb skulle döda tio av deras". "Jag skäms inte över det ty albanerna är inget folk, de är skit", säger han i dag. Filmen berättar också om patriotism, rädsla, förnekelse, lydnad, maktberusning och ett vi och de-tänkande som gör människor till något man enkelt kan krossa på samma sätt som man trampar ihjäl en myra. "Vi tyckte inte det var folkmord utan en följd av att det var nödvändigt att döda de andra så att vi kunde leva".

I filmen berättas om Otto Ohlendort, en SS-officer som förde befäl bl.a. över en exekutionspluton som under rättegången försökte framställa sig själv som en särskilt humanistisk förbrytare. Chefsåklagaren Benjamin Ferencz återger Ohlendorts försvar: "Jag sa åt dem att låta modern hålla sitt barn i famnen och sikta mot barnet, för modern håller det tryckt mot bröstet. Kulan går genom båda, och vi sparar ammunition och undviker bråk. Sen sa han: Det var både effektivt och medmänskligt". Han försvarade sig också med att "en order är en order". Om han vägrat hade han bara själv blivit skjuten och någon annan hade tagit hans plats. Han var alltså offer för situationen - "Gärningarna var nödvändiga".

Ungefär 6.500 personer har blivit lagförda för nazistbrott men misstänkta fall omfattar mer än 100.000 utredningar. Filmen antyder att folkmord är en del - hemska tanke - av normalitet, d.v.s. ingen föds till mördare. Omständigheterna, situationen gör att en rad individer utvecklar otänkbar ondska. Frågan som hela tiden bör nöta är: Kunde jag ha handlat som SS-officeren om jag blivit placerad som chef för exekutionsplutonen eller som de serbiska paramilitärterna som kallt sköt ner muslimer för att rensa landet från icke-serbiska medborgare. När jag ställer mig den frågan så måste jag betänka att jag bara känner mig själv i vanliga livet. Det kvarstår: Hur skulle jag handlat i den extremsituation som dessa befann sig i? Är jag helt säker? Ty också jag har ju fördomar och förenklingar i mitt tänkande. Det fordras dessutom stort mod, förmodligen dödsförakt för att i de givna situationerna göra något godtagbart utifrån ett humanistiskt perspektiv.

Hur kan man då motverka detta. Ja man kan ju faktiskt medverka till att i den närhet, den församling, den kommun, den stat man lever i inte uppkommer sådan betingelser att förenklingar uppkommer som gör att man sänker människovärdet för vissa individer. Man kan motverka alla "absoluta" idéer - religiösa, politiska, sociala eller psykolgiska - som möjliggör en slags klassificering av individer med ett mönster vari ingår en slags värdetrappa. Ja, helt enkelt verka för demokrati och ett fritt tänkande hos alla så att var och blir i stånd att fatta mer fria val och se konsekvenserna av olika tanke- och handlingssätt. Enda sättet att motverka ondskan är tydligen att lära sig ett humanistiskt och demokratiskt tänkesätt. Det låter ju idealistiskt och föga praktiskt. Men finns det egentligen något klokare?

Filmen Onskans anatomi anknyter till de slutsatser som den Hanna Arendt presenterat i rad böcker och som kan sammanfattas i hennes uttalande efter att ha följt processen mot Adolf Eichman, som under nazisttiden var ansvarig deportationerna av miljontalas judar till förintelseläger: "Den banala ondskan". Ett annat av hennes mer berömda yttranden är från ett tal till en stor publik 1959: "Ni har möjligheterna - och därför även skyldigheten - att se till att förändra världen, så att förföljelse och förslavning inte längre är möjligt".