Skilj på JP:s Muhammedkarikatyrer och Vilks rondelhundar

Så här skriver Mats Skogkär på ledarplats under rubriken "Mullorna mullrar" i Sydsvenskan i dag 29/8: Irans regering har överlämnat en officiell protest till Sveriges ambassad i Teheran mot att tidningen Nerikes Allehanda publicerat konstnären Lars Vilks teckning av profeten Muhammed som rondellhund. Enligt Irans regering är Vilks teckning kränkande mot profeten. - "Vi måste ju utgå från svensk yttrande- och tryckfrihet och det debattklimat som finns i Sverige. Att Irans regering har en annan syn på demokrati och yttrandefrihet, det är ju ganska uppenbart. Jag kan ju inte agera utifrån hur det ser ut i Iran", säger tidningens chefredaktör Ulf Johansson till TT. - Så resonerar kanske en svensk chefredaktör. Ännu så länge. Men så resonerar inte mullorna. Ett obehagligt mönster börjar framträda. Alltsedan de våldsamma protesterna förra året mot danska Jyllands-Postens publicering av Muhammedkarikatyrerna har det blivit tydligt att regimen i Iran på olika sätt försöker påverka hur andra länder tolkar sin yttrande- och tryckfrihet när det gäller islam. Inte minst skall profeten visas vederbörlig respekt. Iran har tagit på sig rollen att agera internationell religiös polis när så inte sker.

Han nämner en rad exempel, såsom reaktionerna på de danska Muhammedkarikatyrerna, hur filmen den Cannesbelönade Persepolis filmen efter påstötningar från Iran ströks vid internationella filmfestivalen i Bangkok, reaktioinerna på adlandet av Salman Rushdie, som dömts till döden för sin litterära verksamhet av ayatolla Khomeini, hurusom Iran och även Egypten och Pakistan vill att FN:s stora antirasismkonferens skall domineras av spörsmålet förtal av islam.

Skogkär menar att offensiven är framgångsrik: Att döma av den svenska debatten, dels om Jyllands-Postens karikatyrer, dels om Vilks rondellhund, är den muslimska offensiven framgångsrik. Även här börjar ett obehagligt mönster framträda. Yttrandefriheten snävas in, den konstnärliga friheten beskärs, debatten snöps. Inte genom politiska beslut utan genom självcensur: Inte skall vi väl kränka människors religiösa känslor i onödan? - Mullorna i Teheran har all anledning att känna sig nöjda.

Jag delar helt den bild som Skogkär frammanar. Men frågan är om svenska redaktörer kan "unna sig" att vara yttrandefriheten trogen. En av tidningarnas största inkomstkällor är ju annonsverksamheten, där industri- och affärsfolket är bestämmande. I Paris blev en chefredaktör avskedad efter att ha publicerat Muhammedteckningarna på initiativ av inflytelserika affärskontakter till tidningen ifråga. När får Ulf Johansson silkessnöret? I vart fall så är det säkerligen så att Ulf Johansson med detta har fått en plump i sin CV när han fortsättningsvis skall söka jobb inom mediaindustrin. Svenska medias mod brukar vara omvänt proportionellt till ägarnas inflytande - ja, jag vet det brukar kallas att allmänheten blir upprörd. Vi får väl se när order på Volvo mm annulleras eller oljan stryps. Ja, det räcker kanske att någon ambassad bränns ner. Frågan är står vi oss då slätt? Men det är ju onekligen stimulerande att någon bryter megafonerandet. Det märkliga är att ansvariga politiker brukar gömma sig när det börjar osa katt om uttrycket nu tillåts när det gäller en förargerlig hund.

Islamiska Kulturcentret i Örebro ansöker om att få demonstrera utanför NA på fredag och Helena Benauda, ordförande i paraplyorganisationen Sveriges Muslimska Råd, ger arrangörerna sitt fulla stöd. FFFI, Förenade Föreningar för ett Fritt Iran, fördömer den iranska regeringens protest och stödjer yttrandefrihetens principer och hoppas att Sverige "står emot regimens försök att exportera Irans mediaterror till Sverige".

Reaktionerna är intressanta ty de kan ge en fingervisning om att somliga muslimer saknar en grundläggande känsla för vad yttrandefriheten står för. Kanske behövs här sättas in resurser att förmedla kunskap om demokrati och dess konsekvenser. Kanske också förhållandet mellan lagstiftning och religion i Sverige. Dessutom så är det viktigt att notera att FFFI både finns och är en skön bekräftelse på att muslimer kommit till Sverige för att uppleva frihet från det religiöst/politiska tvånget. Jag påminner om nyhetsartiklarna om klädpolisen i Iran och vad det tyder på för kontroll av medborgarna.

När detta är sagt finns det en ytterligare kommentar och det är att egentligen är Jyllands-Postens karikatyrer mer "anständiga" än Lars Vilks bilder. Anständiga i meningen att karikatyrerna i alla fall - om ock av dålig kvalitet - är bärare av en kritik som går utöver den rena kränkningen. Därmed inte sagt att någon av bilderna bör förbjudas men vad jag vill säga att är att det är en skam att Muhammedkarikatyrerna inte publicerades medan det i vart fall är ganska likgiltigt om rondellhundarna visas i media.

För några bloggar sedan beskrev jag Lars Vilks handlingssättet så att rondellhundarna bär ansträngningens prägel. Men egentligen inte så mycket ansträngning att kränka eller "testa yttrandefrihetens gränser" som att få medias uppmärksamhet. Detta bekräftas ju vid en mer noga läsning av Vilks hemsida. Och i detta har han ju verkligen lyckats bl.a. genom ambitiösa skribenter. Och visst har i vart fall den skiss som finns på hans hemsida en något större konstnärlig ambition än de beryktade Muhammedkarikatyrerna men när det kommer till konstsnärligt värde så är det ungefär samma klass. Detta min tidigare kariktäristik förstärks av publiceringen av den s.k. judesuggan, som för mig framstår enbart som en smaklöshet genom sin alludering på nazisterna nidteckningar. Vilks bilder saknar dessutom en udd av politisk eller existensiell karaktär och har bara det enkla målet att framställa en inom islam hyllad personlighet som en rondellhund. Uppmärksamhet garanterad!

Mycket hysteriskt strunt har sagts om Muhammedkarikatyrerna av journalister som försvarat icke-publiceringen när det begav. Dom var dåliga och jag kan hålla med om att kvaliteten var bristfällig. Men de hade till skillnad från Vilks rondellhundar och judesugga en udd av kritik som de flesta inte lossades om. Den mest kända där Muhammed hade bomber instuckna i turbanen innefattar ju en klar kritik av den terror som en del muslimska rörelser odlar och genomför. Man ka också se det som en kritik av en slags totalitär religiös statsbildning där Iran kan sägas vara ett slående exempel. Andra av karikatyrerna hade udd mot den paradisromantik som inspirerade till självmordsdåd eller överhuvud mot det patriarkala system som präglar flera muslimska samhällen. Allt detta vägrade förståsigpåarna inom mediavärlden att klarlägga för det svenska folket eftersom man var livrädd att väcka samma reaktioner mot svenska varor och intressen som de danska blev utsatta för. Man sålde yttrandefriheten alldeles för billigt. Och det var det mullorna som mullrar lärde sig om Sverige för drygt ett år sedan. Ulf Johansson kan kanske omskolas till något för etablisemanget mindre farligt jobb än chefredaktör?