Folk dör i inbördeskrig men utan "väpnad konflikt"!

Det som är bland det svåraste att smälta är ofta nyheterna om hur utlänningslagen tillämpas. Sedan i mars i år överprövas ärendena av migrationsöverdomstol (knuten till kammarrätten i Stockholm). Att det inte skulle bli enklare om jurister övertog prövningen stod klart redan innan de nya migrationsdomstolarna började sin verksamhet. Detta är ju en politisk lagstiftning. Och inrättandet av domstolarna var ett sätt för politikerna att skyffla över ömtåliga avgöranden på domstolsväsendet. Detta är nu en typ av ändrad gränsdragning mellan förvaltning och domstolsväsende som blivit vanlig inte minst inom europarätten, där domstolar getts politiska funktioner. Enligt min mening är detta ett sätt att slå blå dunster i folks ögon. Eller m.a.o. att ge sken av att besluten har en mer objektifierad karaktär, vilket naturligtvis inte är med verkligheten överensstämmande. Jag har själv varit aktiv som jurist och anser mig därför kunna tala från yrkeserfarenhet.

Senast gäller det nyhetsinslagen beträffande en Bagdadbo som sökt asyl och fått avslag. Nyhetsinslagen visar jurister som förklarar att den allmänna situationen i Bagdad är svår och mörk, både säkerhetsmässigt och humanitärt, men att mannen inte har sådana skäl att han enligt utlänningslagen ska beviljas uppehållstillstånd. Det råder svåra motsättningar i stora delar av Bagdad. Den asylsökande måste åberopa individuella skäl som visar att man känner en välgrundad fruktan att drabbas av de svåra motsättningar som råder. Det allmänna läget är alltså inte tillräckligt för att uppehållstillstånd ska beviljas till alla asylsökande från Bagdad. Det råder alltså ingen inre väpnad konflikt i Irak och alla som har flytt måste kunna visa att de varit personligt förföljda för att få permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Men på Amnesty ifrågasätter man beslutet. Det är anmärkningsvärt att man väljer att fatta dessa typer av beslut innan FN:s flyktingkommissarie UNHCR kommer med rekommendationer, som man väl vet är på gång. Rekommendationer om hur situtaionen ser ut i Irak, vilka är i behov av skydd och vad ska man göra.

Vår uppfattning är att situationen är så pass allvarlig i Irak, inte minst i Bagdad, att det är orättfärdigt och i strid med asylrätten att skicka tillbaks personer dit i dag, säger Madelaine Seidlitz, ansvbarig för asyl- och flyktingfrågor på Amnesty.

Dan Eliasson generaldirektör på Migrationsverket menar att visserligen bedömer situationen i Bagdad "som långt ifrån säker" men att man tagit ett riktigt beslut som följer svensk lagstiftning.

Den lagstiftning som Dan Eliasson syftar på är utlänningslagen, som i relevant del säger

4 kap
2 § Med skyddsbehövande i övrigt avses i denna lag en utlänning som ... befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon ... 2. behöver skydd på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt eller på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp...

Varje dag, ja varje dag, ofta flera gånger om dagen rapporteras om grova våldsdåd oftast koncentrerat till Bagdadregionen. Olika religiösa grupper beskjuter varandra inte bara med finkalibriga vapen utan med granatkastare och bomber, som lett till avsevärda förluster. Utländska trupper hålls i tusental på plats för att förhindra - utan att lyckas stävja omfattande terrorverksamhet - att inbördeskrig mellan reguljära förband bryter ut. Jag har vet inte hur stora de mänskliga förlusterna bland civilbefolkningen är men kan av nyhetsrapporteringen dra slutsatsen att det måste uppgå till åtskilliga 10.000 personer. När enskildas säkerhet på detta sätt är obefintlig framstår en sådan språklig ordlek som avvisningsbeslutet innehåller som en blodig ironi mot för medborgaren rimlig lagtolkning. Bomber mot marknadsbesökare där 100-tals människor blir strödda kroppsdelar, bomber mot moskéer och religiösa cermonier med blodigt slut för deltagarna, kidnappningar och mord i stor skala, beskjutning och bakhåll mot polispatruller, allt som fått till följd att det civila samhället haltar.

Svårt.. men ingen inre väpnad konflikt. Är det vår rättvisa lag det? Hos mig finns i alla fall tanken att vi i formellt förvaltningsspråk döljer ett övergrepp som i vart fall strider mot min rättskänsla.