Bredsida mot arbetarrörelsen

I sydsvenskans ledare i går 11/8 ifrågasattes LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedins egen demokratisyn i hennes tal till SSU-kongressen och bakom hennes angrepp på alliansen kunde "anas en föreställning om att LO bör ha en självklar rätt att styra regeringens politik".

Per T. Ohlsson beskriver i dagens söndagskrönika i också i Sydsvenskan samma sak så här: På SSU-kongressen i torsdags gick LO-basen till rasande angrepp på den moderatledda regeringen. Det var en överreaktion: med undantag för a-kassan har regeringen, på det hela taget, dragit sig för att konfrontera facket. Men det faktum att regeringen inte är socialdemokratisk betyder att i synnerhet LO förlorar i politiskt inflytande.

Bakgrunden var att Wanja Lundby-Wedin sa att den borgerliga regeringen agerar på ett sätt som innebär "ett direkt hot mot demokratin". Regeringen går för fort fram, den "spottar ur sig förslag" i en takt som gör att "viktiga folkrörelser, viktiga intresseorganisationer" inte hinner med: "Jag tycker att det är en ordning som inte blir en levande demokratisk process, där man faktiskt lyssnar in olika remissinstanser. Jag tycker inte att det känns riktigt demokratiskt." Av allt att döma är det förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen som inte ger LO någon ro, tror Sydsvenskan.

Vad Sydsvenskan glömt bort är att samma kritik kommit från ett annat håll, nämligen lagrådet. Denna opolitiska instans av höga jurister som granskar nya lagförslag. Man påtalade grava brister i flera propositioner. Och dessutom just att det gått alldeles för snabbt så att det vedertagna lagstiftningsarbetet inte hunnits med eftersom remissorgan inte hunnit yttra sig. Vidare framstod det som uppenbart att de yttranden som inkommit inte hunnit övervägas p.g.a. lagstiftningshetsen. Wanja Lundby Wedins kritik av regeringen framstår därför snarast som ett understatement när hon i så hovsamma ordalag kritiserar regeringens konsekventa åsidosättande av etablerad lagstiftningspraxis i Sverige, nämligen att man lyssnar på berörda remissinstanser. Och det är minsann inte bara arbetslöshetsförsäkringen detta gäller.

Hur den ultraborgerliga ledarskribenten och den beläste krönikören kunnat bortse från detta faktum är märkligt. Särskilt graverande är det att detta vänds mot LO-ordföranden och i förlängningen mot hela arbetarrörelsen med någon slags ironi över att man inte längre får "styra regeringens politik". Näda, vi har verkligen förstått att det är de besuttnas regering vi har att göra med oavsett vad husbondens röst tutar i alliansmegafonen.

Per T Ohlsson frågar i sin söndagskrönika "Menade hon allvar?": Den 10 juli, under politikerveckan på Gotland, öppnade LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin för överläggningar i den mest laddade frågan mellan fack och arbetsgivare: konfliktreglerna. ?Vi och Svenskt Näringsliv har olika ståndpunkter, men vi måste ändå kunna mötas i mitten?, sade Lundby-Wedin, som efterlyste en diskussion om ?var de stora problemen ligger?. Det återstår att se om Lundby-Wedin menade allvar; hon lovade återkomma till hösten. Men för första gången på länge gick det att skönja en liten, liten öppning på ett område som varit helt blockerat. Bokstavligt talat.

Därefter har han en lång drapa om fackets "maktmissbruk" och bristen på proportionalitet. Han berör också hur försvarslösa arbetsgivarsidan är mot fackliga stridsåtgärder: Det har märkts i årets avtalsrörelse: hellre än att riskera konflikt har arbetsgivarna tecknat avtal på eller över gränsen för vad samhällsekonomin tål. Ekonomiprofessorn Lars Calmfors har beskrivit utfallet som ett ?mindre sammanbrott?.

Det här med vad samhällsekonomin tål gäller naturligtvis bara fackanslutna men inte chefer och en rad specialister som anlitas på konsultbasis eller aktieägare. Så är det i Per T Ohlssons och Sydsvenskans värld när de vanliga får litet bra betalt så är det katastrof med när de rika roffar åt sig så är det specialkompetens som måste anlitas eller nödvändiga kapitaldispositioner som måste ske. Får jag påminna om Husbondens röst - jovisst, "oberoende liberal". Calmfors, som inte står oemotsagd, tillhör väl för övrigt "gänget", som började propagera för en borgerlig politik långt innan alliansen ens var påtänkt.

När det sedan gäller detta om LO menade allvar så finns det mer objektiva redogörelser på nätet om vad som sas och inte sas: Kollektivavtal är bra för den svenska arbetsmarknaden. Det var LO och Svensk Näringsliv överens om när de möttes i en debatt i Almedalen tisdagen den 10 juli. Men från arbetsgivarhåll vill man ta bort rätten till sympatiåtgärder. Rubriken ?Maffiametoder eller Vilda västern?? lockade många att komma och lyssna på debatten om den svenska kollektivavtalsmodellen. Det var fullsatt på restaurangen där Handels hade sitt seminarium i Almedalen Alla i panelen: Wanja Lundby-Wedin, LOs förbundsordförande, Jan Peter Duker, Svenskt Näringsliv, Per Schlingmann, moderaterna och Sven-Erik Österberg, socialdemokraterna gillar kollektivavtal. Om det rådde enighet. Men om hur facken ska få agera för att teckna avtal med ovilliga företag var man oeniga. - Wanja Lundby-Wedin menade att facket har sitt ansvar främst gentemot medlemmarna. Vi tog vårt ansvar när det gäller salladsbaren i Göteborg. Om vi hade tänkt strategiskt hade vi inte gått dit men vi tänker inte ut arbetsplatser som är massmedialt tacksamma. Det här är fackligt vardagsarbete för oss. Och att ansvar mellan parterna på arbetsmarknaden utan inblandning från politiskt håll är det som kännetecknar den svenska modellen. Wanja Lundby-Wedin hoppades på diskussioner som ska leda vidare. Vi och Svenskt Näringsliv har olika ståndpunkter, men vi måste ändå kunna mötas i mitten. Det är det som är styrkan i den svenska modellen. Men konflikträtten behövs för balansen på arbetsmarknaden. Svenskt Näringslivs budskap är mest ett mantra utan substans. Vi tar ansvar och missbrukar inte reglerna. Ska vi diskutera måste de bli tydligare om vad som är problemet, säger hon. Efter den här dagen känns det ändå som om det har skett en rörelse. Nu får vi ta semester och komma igen i höst.

Per T Ohlsson verklighetsbeskrivning glider alltså på sanningen för att få en kläm mot LO och facket. Man skulle så att säga ha insett att man burit sig illa åt och att man skulle bli tagen i örat av regeringen med Maudan som - under PerTes applåder - suger på lagstiftning om facket trilskas. Därmed får han också tillfälle att på slutet ge Littorin, som han kallar "den olyckan", en släng för att han vägrat ställa upp på Maudans hot om lagstiftning.

Nu är det ju inte så. Verklighetens nål sticker hål på den uppblåsta ballongen. Det hela handlar om följande.

Svensk Näringsliv har mer eller mindre ylat om maktmissbruk och fackliga övergrepp. Man har med pengar understött salladsbarägare och t.o.m. betalt juridisk assistans till både salladsbarägaren och det lettiska företaget, allt för att om möjligt rikta ett dråpslag mot facket. Dessutom har man satt blåslampa under rumpan på Maud Olofsson och mobiliserat hela den borgerliga pressen, dvs över 100 dagstidningar med en upplaga av 3.000.000 ex (mot 16 med uppl 600.000 ex mot vänster) som både i nyheter vinklat framställningen om dessa konflikter samt på ledarplats fört en kampanj av stora mått. Wanja Lunby-Wedin, som är en mycket sansad och klok person, yttrade då när facket befann sig i Almedalen för att klargöra sin inställning att man var beredd att lyssna på vad det var som var så hemskt. Däremot fanns det ingenting i hennes tal om att uppge eller ens diskutera konflikträtten.

Det finns också ett hånfullt uttryck i Per T Ohlssons krönika där han säger: det är uppenbarligen inte de ?nya? moderaterna, som ibland försöker framstå som mer socialdemokratiska än socialdemokraterna.

Det kan då vara bra att veta att för oss socialdemokrater så framstår detta som en ganska rolig osanning bl.a. med hänsyn till att regeringen genomfört stora skattesänkningar för de rika genom sloppad förmögenhetsskatt, avdrag för hushållsnära tjänster och en fastighetsavgift istället för en progressiv fastighetsskatt samtidigt som löntagarna utsätts för försämringar:

Arbetslöshetsförsäkringen försämrats genom lägre ersättning
Ytterligare försämring av arbetslöshetsförsäkringen med endast en ersättningsperiod, ökad krav och 65% ersättning (2/7)
Unga arbetslösa får lägra a-kassa snabbare med begränsad "jobbgaranti" (1/12)
Möjligheterna till arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning skärs ned kraftigt
Slopat avdrag för fackföreningsavgift och a-kassa
A-kasseavgifterna har chockhöjts och solidarisk och gemensam finansiering av a-kassan urholkas.
Sänkt sjukpenning och föräldrapenning för både arbetande och arbetslösa
Stora grupper utesluts från jobbskatteavdraget. Sjuka, arbetslösa, föräldralediga och ålderspensionärer betalar högre skatt på sin ersättningar och oensioner än om samma pengar varit lön.
Sämre ålderspensioner för alla långtidsjuka, vilket är ett brott mot den av alla partier godkända pensionsöverenskommelsen
Kostnader för sjukpenning och trafikskador förs över från den offentliga trafikförsäkringen, vilket leder till att försäkrtingsbolagen i motsvarande grad höjer premier
Arbetsgivaransvaret att upprätta rehabiliteringsutredning förs över från arbetsagivaren till Försäkringskassan samtidigt som tidsgräns för utredning och uppföljning tas bort.
Arbetslivsinstitutet las ned 1 juli; all där utförd forskning om löntagares arbetsförhållanden, arbetsmiljö och arbetsskador tas bort
Arbetsmiljöverkets anslag har skurits ner med 30 %, varför färre arbetsmiljöinspektörer finns att inspektera riskerna för liv och hälsa på arbetet
Statens anslag till arbetsmiljöutbildning för skyddsombud och facklig EU-bevakning har dragits in.
Ja, du PerTe det är nog bara för dig och dina borgerliga kolleger på högerkanten som de "nya" moderaterna framstår som socialdemokrater. Och detta även efter Reinfeldts tal bland segelbåtar och semestrande båtfolk i Vaxholm. Nä, dra en annan vals! Men gärna en med anknytning till den hårda verkligheten för småfolket.