Det borgerliga hackandet!

Man skulle kunna tro att vi fortfarande har en socialdemokratisk regering med hänsyn till att media ägnar alla attacker mot socialdemokratin. Eftersom över 100 dagstidningar med en upplaga på 3 miljoner ex har en klart borgerlig inriktning och bara 16 med ca 600.000 ex mer vänster så har man så att säga genom sitt ägande köpt stor delen av mediascenen. Detta utnyttjar man till max och häcklar ständigt de som inte har makten i dagens Sverige medan makthavarna både de politiska och näringslivspamparna stryks medhårs.

Senaste utspelet i Sydsvenskans huvudledare "Upp till bevis, Sahlin" 4/8 präglas av samma brist på balans. Först alluderas på uttalanden av ordförande Persson och för att misstänkliggöra Mona Sahlins beslutsförmåga, ett ganska vanligt trick bland manliga debattörer att nedvärdera kvinnor.

Visserligen säger högervänliga tidningen att det är mer än tre år till nästa val och för tidigt att begära att Mona Sahlin svarar på den framtida socialdemokratiska politiken och det måste få dröja till ett färdigt politiskt program för valet 2010. Men å andra sidan vore det "önskvärt om Mona Sahlin redan nu kunde förmedla en uppdaterad vision... om dagens samhälle, där kön, hudfärg och utbildning är mer centrala än den gamla konflikten mellan arbete och kapital". Det är så man gjorde med högeralliansen: en av näringslivet bekostad styrgrupp av PR-människor, psykologer, socialoger och mediafolk utmejslade ett program som låg tillräckligt nära gamla socialdemokratiska slogans och som uppifrån pådyvlades partiet i ett enda syfte att med alla medel vinna valet. Nu är Mona Sahlin en annan partiledare, som inte pekar med hela handen utan lyssnar på medlemmarna, och socialdemokratin ett parti, där man förankrar politiken hos medlemmarna genom rådslag. Men det är naturligtvis svårt att förstå för en högertidning, där målet att vinna valet var viktigare än medlen att nå dit. Dessutom är naturligtvis kön, hudfärg och utbildning centrala frågor men den gamla konflikten mellan arbetstagare och arbetsgivare kvarstår. Men detta vill väl högeralliansen glömma för att kunna genomföra sitt systemskifte där de rika skall få skattesänkningar och de verkligt fattiga betala notan. Se t.ex. på alla pensionärer och arbetslösa som beskattas enligt en särskild högre straffskatteskala enligt högerregeringens bestämmande.

Sydsvenskan klagar också på att Mona Sahlin förbättrar sin relation till LO och upprepar kravet på återställd a-kassa och Kommunals krav på lagstiftad rätt till heltid. Det är verkligen patetiskt när högertidningen kvider över att socialdemokratin närmar sig LO. Det är ju två sidor av samma helhet för att fackligt organisera arbetstagarna och politiskt arbeta för att genomföra reformer som gynnar arbetstagarna och inte bara de rika. LO skall naturligtvis aktivt medverka i förnyelsen av partiet, särskilt i de fyra särskilda arbetsgrupperna som skall se över partiets välfärds-, jobb-, miljö- och utrikespolitik. När högertidningen väl kritiserat detta så sägs samtidigt inget om regeringen och dess tidningars nära förbundenhet - både ekonomiskt och mentalt - med näringslivet och "östermalmsmaffian". Men så är väl med dessa borgerliga tidningar som inte längre är oberoende media utan mer en husbondens röst - man vet när man skall skälla och när man skall vara tyst.

Det är därför inte ägnat att förvåna när högertidningen avrundar med att ifrågasätta om Mona Sahlin skall lyckas formulera en konkurrerande framtidsvision. Ja, en vision som kan konkurrera med att "den borgerliga alliansen hävdar framgångsrikt arbetslinjen, har tagit initiativet när det gäller miljöfrågorna och förnyar redan den offentliga sektorn". Pyttsan! Högerregeringens "arbetslinje" där högkonjunkturen gett en massa nya jobb samtidigt som högerregeringen låtit arbetslösa och sjuka dyrt betala och därmed fördjupat utanförskapet. Högerregeringens renons på initiativ i miljöfrågorna, där en nyvaknad Reinfeldt lagt pannan i djupa veck och mumlat något guturalt om livets allvar och miljöministern talat om höjd bensinskatt. Högerregeringens "förnyelse av offentliga sektorn" som inskränkt sig till att en rad institutioner som verkat för en mindre brutal arbetsmarknadspolitik avslutats och en rad statliga inrättningar sålts ut till privata intressen för att alla skall bidra till de rikas vinster.

Nog är det väl konstigt att en del får sätta livet till eller tappar jobbet för att de gräver fram obekväma fakta om makthavare och belyser verkligheten medan andra betalas av makthavare för att omforma och skyla över verkligheten.