I högerregeringen hotar man facket.

Facken ska inte få vidta stridsåtgärder mot arbetsplatser där det inte finns några fackanslutna. Det är centerledaren Maud Olofsson som går upp i falsett igen när hon talar om facket . Hon vill ha mer proportionella och "rimliga" stridsåtgärder annars hotar lagstiftning. Centerledaren har tidigare velat begränsa fackens makt, efter blockaden mot en salladsbar. Inom regeringen är man emellertid inte enig om dessa åtgärder eftersom arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin låtit via sin pressekreterare hälsa att det här är centerns utspel och att regeringen inte har några planer på att röra arbetsrätten. Nej, moderaterna nöjer sig med den försvagning av facket som har skett genom tidigare åtgärder bl.a. att fackföreningsavgifterna skall betalas utan skatteavdrag för dessa och genom att hota med en statlig obligatorisk arbetslöshetskassa.

Det är en frihet att vara med i facket och det är en frihet att ha kollektivavtal, säger Maud Olofsson. Om facket har rimliga proportioner på stridsåtgärderna, då kommer företagarna att vilja ha kollektivavtal. Det är särskilt vissa typer av arbetsplatser där facket inte ska ha rätt att ta till stridsåtgärder. Det gäller arbetsplatser där det inte finns några fackliga medlemmar men det gäller också företag som inte är direkt inblandade i konflikten. Vi försvarar kollektivavtalen... Maud Olofsson medger dock att det kan bli svårt att lagstifta om vad som är en proportionell och rimlig stridsåtgärd och vad som inte är det. Den bästa lösningen är om parterna tar den här diskussionen själva, men fungerar inte det så måste regeringen fundera över vad som kan göras lagstiftningsvägen.

Det är en märklig resa vi är inne på där olika ministrar gör utspel som är inriktade på att öka väljarstödet. Det största högerpartiet har tvingats att tolerera en slags prioriteringsdialog via media. Och syns den ene i TV så vill den andre också leka linslus med något uppkast. Tyvärr har det ju inte stannat vid uppkast. Det har ju nämligen förekommit, som exempelvis med fastighetsskatten, att ett av de mindre högerpartierna drivit igenom sin vilja. Och Maud Olofsson har ju ända sedan inledningen av högeralliansens regeringsperiod agerat bulldog med de höga tonerna i skallet mot fackföreningarna och därmed mot arbetstagarna. När det gäller frihet så är detta begrepp naturligtvis dubbelbottnat De exempel som åberopats från borgerligt håll rör ju företag som vägrat teckna kollektivavtal med ett slags minimum av lön och övriga villkor som framförhandlats genom fackföreningarnas medverkan. Man har påstått att villkoren varit bättre i högerpropagandan men om så varit fallet så hade vederbörande arbetsgivare inte behövt dra sig för att teckna kollektivavtal såsom ett rimligt minimum. I Maud Olofssons värld innebär nämligen "frihet att ha kollektivavtal" egentligen att arbetstagarna skall jobba helt på arbetsgivarens villkor. Sedan är det kanske symptomatisk att Maud Olofsson kräver en lagstiftning där de grundläggande villkoren inte går att språkligt formulera annat än i svävande ordalag. Detta i sin tur skulle innebära att man öppnar ett vitt fält för jurister att ge sig i kast med den omöjliga uppgiften att objektivt fastställa vad som är proportioneligt och rimligt. Dessa begrepp får innehåll, men olika innehåll, först när man står på arbetsgivarnas eller arbetstagarnas sida. Svaret är lika enkelt som att svara på frågan är det rimligt att fackföreningen skall kunna genomdriva ett kollektivavtal som förhandlats fram för branchen i fråga. Tycker man att detta är solidariskt riktigt så är det rimligt. Tycker man att arbetsgivaren fritt skall bestämma avtalvillkoren oavsett vad som gäller i branchen så tycker man naturligtvis att det är både oproportionellt och orimligt att kollektivavtal framtvingas genom fackliga stridsåtgärder.

Centern kräver också att det undantag från turordningsreglerna i las, som i dag gäller två personer i företag med högst tio anställda, ska gälla alla företag oavsett storlek. Vidare skall arbetsgivare och arbetssökande under 26 år utan inblandning av facket kunna komma överens om högst tvååriga provanställningar. Privata arbetsförmedlingar ska ges goda villkor och möjligheter att arbeta utanför den statliga arbetsförmedlingen. Slutligen skall låg- och medelinkomsttagarna ska få ytterligare skattesänkningar "så snart det statsfinansiella utrymmet tillåter".

Fortsättningen bara ytterligare markerar hur mån centern är om friheten från kollektivavtal och hur arbetstagarna mer och mer skall utlämnas till arbetsgivarnas godtycke. Undantagen från LAS och bestämmelserna om provanställning är just andra former vid sidan av kollektivavtalsreglering. Naturligtvis vill centern öka dessa. Varför inte ta bort LAS överhuvudtaget och nöja sig med provanställningar generellt? Att även arbetsförmedlingsverksamheten skall vinstutsättas är bara följdriktigt när man ser på alla privatiseringstendenser.

Den sista meningen är det största hyckleriet eftersom låginkomsttagarna redan av högerregeringens framfart har ett sämre läge än tidigare, trots en högkonjunktur av sällan skådat mått. Istället har låginkomsttagarna, såsom arbetslösa, sjuka och pensionmärer, straffbeskattats enligt särskild skatteskala med större skatteuttag än för jobbinkomster. Man har låtit de svaga få betala för att de som redan har ett bra arbete eller är förmögna skall få det ännu bättre. Att bara uttrycka att låginkomsttagare skall "ytterligare skattesänkningar" är inte bara osanning utan ett slag i ansiktet på alla mindre bemedlade som vänder på varje krona för att de rika skall få sina skattesänkningar. Vidare spottar Maud Olofsson alla dessa rakt i ansiktet när hon talar "så snart det statsfinansiella läget tillåter". Vad är det för struntprat när det statsfinansiella läget tillåtit skattesänkningar för de rika med flera tiotusentals kronor månaden. Alla minns vi väl Aktuellt-reportaget där en ensamstående förälder berättade hur hon fått mindre att försörja familjen på medan några från Danderyd tänkte göra ytterligare en utlandsresa och shoppa litet för extrapengarna som rann in genom högerregeringens skattesänkningar. Man skulle vilja säga något mycket fult till en så arrogant politiker som Maud Olofsson.