Rolf Gustavsson är Svenska Dagbladets brysselkorrespondent och enligt egen utsago så förstår han sig på EU "ganska bra efter så många år i Bryssel... det finns fortfarande mycket som jag inte förstår eftersom en så stor del av processerna sker bakom lyckta dörrar" men det finns en sak Rolf Gustavsson minns från Sverige enligt dagens 8/3 krönika, nämligen att "Sverigebilden ekar av gammal patriotism". Han ondgör sig över att "vaxholmsfallet utlöser dramatiskt buller om att den svenska modellen på arbetsmarknaden skulle vara hotad" och tillägger "i många sammanhang betyder den svenska modellen bara att fripassageraren för sig själv försöker rättfärdiga sitt gratisåkande"! Detta är yttranden som passar väl när man är i vit partykavaj i Bryssel eller i konservativa SvDs spalter. Svepande formuleringar som inte behöver motiveras och knappast kan motiveras och därför framstår som precis så arroganta som de låter.
Rolf Gustavsson åberopar sin 20-åriga bortovaro från Sverige med vistelse i Brysssel då han säger att "ytterst få ansvariga politiker från början hade klart för sig vilka mekanismer som driver den europeiska integrationen, vartill hör EU som en rättslig gemenskap med (relativt) självständiga institutioner, som kommissionen och domstolen." I ett nötskal har han fångat - utan att tydligen själv begripa det - det som kritiker kallar EUs demokratiska underskott. Det som Rolf Gustavsson håller högt är alltså de odemokratiska momenten inom EU. Än allvarligare är att han under sin 20-åriga korrespondenttid där nere inte ens uppfattat att kommissionen och rådet som behandlar allt inom lykta dörrar är ett problem ur demokratisk synvinkel.
Den okontrollerade utvecklingen av EG-rätten, som precis som Rolf Gustavsson säger, ingen haft klart för sig, ingriper nu snart i vartenda lagstiftningsförslag som genomförs i Sverige - man räknar med 80 % - från föreskrifter om busskörningars längd utan avbyte och storleken i cm på kobåsen i ladugårdarna till byggande av kärnkraftverk. Och detta maktövertagande av det svenska samhället har skett utan att vi tagit ställning till det. Det var inte förutsett vid medlemsansökan och har heller inte föregåtts av diskussion och beslut om detta! Hela denna utveckling beror på hur klåfingrig de olika kommissionärerna är på sitt område och på EU-förvaltningens initiativ. På detta sätt har 1000-tals direktiv i helt oöverblickbar massa kringskurit det svenska samhället. Varför tror ni att varje departement har en stor EU-avdelning för att se till att lagar och förordningar överensstämmer med EG-rätten?
Med EG-rättens utbredning så ökar EG-domstolens maktbefogenheter. Rolf Gustavsson försöker förlöjliga kritiken av domstolen: "Det var emellertid ingen illvillig, maktfullkomlig konspiration av domarna i Luxemburg att uttala sig i ärendet. Det var den upptrappade konflikten i Vaxholm som förde frågan till Arbetsdomstolen och därifrån till Luxemburg. Om parterna i Vaxholm förmått hantera motsättningarna så förnuftigt och sansat som förutsätts utmärka den svenska modellen så hade frågan aldrig landat i Luxemburg. Vaxholm representerar på så vis ett typiskt svenskt självmål.I sak förefaller frågan dessutom vara helt hanterlig, genom några justeringar i svensk lagstiftning och ett samförståndsavtal på arbetsmarknaden."
Det må ursäktas om Rolf Gustavsson inte vet om att företaget ifråga tidigare tecknat avtal med Byggnads men nu i Vaxholm tog en chans för att komma med ett billigare bud. Att målet gick vidare till Luxemburg hänger samman med att Svenskt Näringsliv gärna ville ha en prövning och därför försåg det utländska företaget med erforderlig juristrepresentation.
Däremot kan jag hålla med om att domslutet går att korrigera med ändringar i svensk arbetsrätt. Men är det rimligt att vi skall behöva omarbeta vår arbetsrätt för att domstolen, som själva skriver helt oläsliga domar, inte kunnat läsa Byggnads avtal. Dessutom mörkar Rolf Gustavsson det väsentliga nämligen att domstolen själv skriver den lag man dömer efter och själv gör prioriteringarna mellan de fyra s.k. friheterna och de garantier som skall finnas för sociala och andra hänsyn.
EG-domstolen var tänkt som en uttolkare av EU-fördragen men har mer och mer kommit att framstå som en kassationsdomstol på det politiska planet. Nio manliga jurister utan något som helst politiskt mandat kan alltså upphäva beslut i demokratisk ordning och t.o.m. upphäva rättigheter som vi har har inskrivna i våra grundlagar, exempelvis konflikträtten. Detta är inte förenligt med demokrati i Sverige.
EG-domstolen har ingen av politiskt ansvariga stiftad lag. Var och en som känner till det minsta om de grundläggande gemenskapsfördragen vet att dessa omfattar ett litet antal sidor av slagordsmässigt uppställda paroller om exempelvis fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital och så vidare. Det är som om man i Sverige tog bort lagtexten och lämnade kvar kapitelrubrikerna till vägledning för domstolarna. Eftersom dessa "paroller" kan tolkas på flera sätt kan domstolen ge parollen en innebörd som domarna väljer själva.
Än mer diskutabelt blir det när domstolen själv får prioritera mellan olika paroll-likt formulerade principer. Ett bra exempel på det sista är just vaxholmsmålet, där principen om fri rörlighet och etableringsrätt gavs prioritet framför rätten att teckna kollektivavtal och vidta stridsåtgärder för att genomdriva efterlevnad av förbudet att diskriminera utländsk arbetskraft (Romfördraget art 39). Andra fall där principerna om sociala och hälsomässiga hänsyn gjorts sekundära till den fria etableringsrätten och fria konkurrensen är frågor om spel och alkohol. Detta innebär att EG-domstolen i verkligheten själv skriver den lag enligt vilken man dömer. Skall man uttrycka det än tydligare så finns inte EG-rätten - mer än i huvudet på EG-domstolens ledamöter. Detta innebär bland annat att särpräglade nationella typer av juridisk rätt inte respekteras av EG-domstolen som den svenska offentlighetsprincipen och med viss tvekan kollektivavtalsrätten.
Än mer anmärkningsvärt är att domstolen med beaktande av denna lösa tolkning kan upphäva och ändra beslut av riksdag och regering i ett medlemsland. Härigenom kan exempelvis det svenska folkhushållet orsakas oerhörda kostnader genom avprioritering av hälsoaspekten. Politikerna har ju gjort en avvägning exempelvis när gäller spel eller alkohol hur vi i Sverige skall hantera dessa frågor för att få en rimlig avvägning mellan brukande av dessa nyttigheter och förhindrande av missbruk. Eller som beträffande kollektivavtalsrätten som är garanterad i vår grundlag. Det förefaller vara en märklig slutsats att tro att ett antal jurister i en sluten tillvaro i Luxemburg bättre skulle klara denna avvägning.
Men det värsta med denna domstol är att ingen kan korrigera dess beslut. Om svenska Högsta domstolen genom en dom med viss tolkning av ett lagrum uppfattas ha dömt på ett sätt som inte varit avsedd, så kan regeringen eller riksdagen påkalla en lagändring. Genom en sådan lagändring kan politikerna svänga praxis i "rätt" riktning igen. Detta är inte möjligt beträffande EG-domstolen. Vad jag förstår har man därmed satt den politiska demokratin ur spel.
Och detta utan att medborgarna i Sverige fått uttala sig i den saken.
Rolf Gustavsson slutar sin EU-pamflett med orden: En portion förnuft skulle nog den svenska modellen må bra av. För min del så finns förnuftet redan. Den portion förnuft som borde finnas bland alla EU-vänner är att odla tanken på en europagemenskap som präglas av demokrati och medborgarinsyn. Då är sådan ytlig arrogans som Rolf Gustavssons artikel präglas av bara en sorglig upplevelse.
Visar inlägg med etikett svensk kollektivavtalsrätt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett svensk kollektivavtalsrätt. Visa alla inlägg
söndag 9 mars 2008
lördag 26 januari 2008
EG-rätten - perukstockarnas seger över politikerna
EG-domstolen, europeiska gemenskapernas domstol, ligger i Luxemburg och inrättades genom Parisfördraget den 10 december 1952. Består av en domare från varje medlemsstat. Huvuduppgift uppges vara att se till att EU-ländernas gemensamma regelverk, EG-rätten, tolkas och tillämpas på samma sätt i alla medlemsländer. Detta är emellertid en förskönad bild av sanningen, till vilket jag skall återkomma.
I Eg-domstolen sitter nio manliga jurister som efter visst system utses av medlemsregeringarna. Eftersom arbetsbördan blivit för stor arbetar den s.k. förstainstansrätten med en rad ärenden. I förstainstansrätten arbetar två svenska domare, Nils Wahl och Pernilla Lindh. Dessa var intervjuade i sista JUSEK-tidningen 1/2008 under rubriken "Kontakt med högre makt". Det kan ju vara av intresse hur dessa domare ser på sig själva och domstolen.
Domstolar och dess ledamöter har väl i allmänhet en ganska undanskymd roll, med undantag för förhållandena i USA. Men en dag får EG-domstolen stor betydelse för svenska förhållanden, till exempel när det gäller sprit- och spelmonopol. Fortfarande är domarna anonyma och de bär särskilda domardräkter för att betona den anonyma och neutrala rollen. Domarna föreslås av våra regeringar men väljs formellt av alla EU-länder. Man skulle kunna ha ett mer publikt förfarande med offentliga utfrågningar som i USA. Men vi skulle knappast få bättre domare då. Det viktiga är vad domstolen gör, vilka fall som avgörs. Båda är tillfreds med sina domarroller och domstolen. Frågan om huruvida avkunnade domar alltid är rimliga besvarar Nils Wahl med ett mångtydigt flin och ett ?Alltid?.
Pernilla Lindh framhåller att EG-domstolen tolkar EG-rätten och med det ska medlemsländerna vara nöjda. Det är en sorts rättighetsdomstol. Genom de förhandsavgöranden vi lämnar till nationella domstolar når den enskilde sin rätt. Mer än hälften av EG-domstolens mål är förhandsavgöranden, det vill säga svar på frågor från nationella domstolar om hur den gemensamma lagen, EG-rätten, ska tolkas. Denna vinner alltid mot nationell lag, om de två skulle vara oförenliga. Trots att EG-domarna inte bara tolkar EG-rätten utan också skapar mycket praxis, kan rollen inte kallas politisk, menar hon. Vi driver inte politik, utan integration. Nämligen tolkning av medlemsländernas gemensamma vilja. Det handlar om vad vi kan utläsa av denna vilja. Men det finns hela tiden en gräns, ett tak, för vad vi kan göra. Hennes ton är nästan teologisk: Rom-fördraget är det gamla testamentet som måste ges en modern tolkning.
Naturligtvis besitter dessa jurister en stor kunskap i juridik, dvs företrädesvis den juridik som varje enskilt medlemsland står för. Skillnaden till en svensk domstol är emellertid avsevärd. Förutom den mer krypande inställning med vilken människor närmar sig en domare på kontinenten jämfört med i Sverige är framförallt domstolens ställning statsrättsligt annorlunda. I Sverige stiftas lagarna av de politiska organen visserligen med hjälp vid utformningen av jurister. Till lagarna fogas förarbeten med uttalanden om hur lagstiftarna avsett att lagen skall tolkas. Utifrån detta tolkar doimstolarna sedan lagen och domsluten kan överklagas. Om domstolarna bildar en - enligt politikerna - oriktig praxis kan lagen korrigeras så att praxis i domstolarna ändras. Domstolarna dömer alltså efter en lag i Sverige.
Eg-domstolen har ingen motsvarande av de politiskt ansvariga stiftad lag. Var och som känner till det minsta om de grundläggande fördragen vet att dessa omfattar ett litet antal sidor av slagordsmässigt uppställda paroller, som exempelvis fri rörlighet för kapital, företagande och arbetskraft osv Eftersom dessa "paroller" kan tolkas oerhört mångsidigt av domstolen kan man ge parollen en innebörd som domarna i princip väljer själva. Än mer diskutabelt blir det när domstolen själv får prioritera mellan olika parollmässigt uppställda principer. Ett bra exempel på det sista är vaxholmsmålet, där principen om den fria rörligheten och etableringsrätten gavs prioritet framför rätten att vidta stridsåtgärder och förbudet att diskriminera utländsk arbetskraft. Andra fall är där principen om sociala och hälsomäsiga hänsyn drivs undan för den fria etableringsrätten och fria konkurrensen exempelvis betr alkohol och spel. Detta innebär att EG-domstolen i verkligheten själv skriver den lag enligt vilken man dömer. Skall man uttrycka det tydligt så finns inte EG-rätten - mer än i huvet på EG-domstolens ledamöter. Detta innebär bl.a. särpräglade nationella typer av juridisk rätt inte respekteras av domstolen, exempel på detta är Sveriges offentlighetsprincip och med viss tvekan kollektivavtalsrätten.
Än mer anmärkningsvärt är att domstolen med beaktande av denna lösa tolkning kan upphäva och ändra beslut av riksdag och regering. Vidare kan härigenom orsaka det svenska folkhushållet oerhörda kostnader avprioriteringen av hälsoaspekten. Det är märkligt - ja nästan naivt - hur de intervjuade domarna inte ser att deras domstolsbeslut är rent politisk betingade eller i vart får oerhörda politiska konsekvenser. Politikerna har ju gjort en avvägning exempelvis när gäller spel eller alkohol hur vi i Sverige skall hantera dessa frågor för att få en rimlig avvägning mellan brukande av dessa nyttigheter mot missbruk. Jag kan inte annat än att finna det vara fel att tro att ett antal jurister bättre skulle klara denna avvägning, särskilt som man vräker över det ekonomiska ansvaret för sina beslut på politikerna i medlemslandet.
Eftersom EG-domstolen alltså fattar rent politiska beslut, visserligen i för en vanlig person helt oläslig utformning, uppkommer frågan om hur domarna tillsätts. Vad har de för större mandat än politikerna i vår riksdag av folket som ger dem denna makt att ändra beslut som fattats av oss valda förtroendemän/kvinnor? Genom politiska processen med val så sållar man ut personer med den inställning som överensstämmer med folkviljan. På vad sätt sållar man ut domare med exempelvis en juste social inställning till enskilda medlemsländers folk? Kan man överhuvudtaget få fram något sådant i Luxemburg av alla ställen?
Men det värsta med denna domstol är att ingen kan korrigera dess beslut. JUSEK-journalisten har verkligen fångat saken bra i rubriken "Kontakt med högre makt". Svenska Högsta domstolen kan genom en dom med viss tolkning av ett lagrum, som uppfattas av den lagstiftande makten så som inte avsedd, föranleda att regeringen eller riksdagen att påkalla en lagändring. Genom en sådan lagändring kan politikerna svänga praxis i en riktning som var avsedd. När det gäller EG-domstolen är något sådant inte möjligt bl.a. p.g.a. den oerhörda trögheten i gemenskapslagstiftning. Även reformeringen av den ynka lagstiftningen i form av fördrag måste domstolen själv göra - precis Pernilla Lindh uttryckte saken det gäller att ge gamla testamentet en modern tolkning. Domstolen skriver alltså om EG-rätten efter sitt eget huvud.
Enligt min mening leder EG-domstolens verksamhet till en mer och mer orimlig utveckling. En omfattande reformering måste till om inte man skall behöva överväga utträde.
En annan viktig uppgft är att överhuvudtaget begränsa EG-rättens omfattning. Här produceras 1000-tals lagtexter av olika dignitet som rör viktiga men och oviktiga saker men som skapar ett när av juridiska förpliktelser som dels ökar EG-förvaltningen med oroväckande elefantiasis och gör det rättsliga fältet helt oöverblickbart. Gemenskapen kommer att inom en ganska snar framtid att utgöra ett nätverk av juridiska trådar där man måste hålla sig väl med och betala bra någon av alla jurdiska spindlar som vet hur nätet fungerar. Detta kommer att gynna de stora och rika men missgynna oss vanliga medborgare som skall betala kalaset.
I Eg-domstolen sitter nio manliga jurister som efter visst system utses av medlemsregeringarna. Eftersom arbetsbördan blivit för stor arbetar den s.k. förstainstansrätten med en rad ärenden. I förstainstansrätten arbetar två svenska domare, Nils Wahl och Pernilla Lindh. Dessa var intervjuade i sista JUSEK-tidningen 1/2008 under rubriken "Kontakt med högre makt". Det kan ju vara av intresse hur dessa domare ser på sig själva och domstolen.
Domstolar och dess ledamöter har väl i allmänhet en ganska undanskymd roll, med undantag för förhållandena i USA. Men en dag får EG-domstolen stor betydelse för svenska förhållanden, till exempel när det gäller sprit- och spelmonopol. Fortfarande är domarna anonyma och de bär särskilda domardräkter för att betona den anonyma och neutrala rollen. Domarna föreslås av våra regeringar men väljs formellt av alla EU-länder. Man skulle kunna ha ett mer publikt förfarande med offentliga utfrågningar som i USA. Men vi skulle knappast få bättre domare då. Det viktiga är vad domstolen gör, vilka fall som avgörs. Båda är tillfreds med sina domarroller och domstolen. Frågan om huruvida avkunnade domar alltid är rimliga besvarar Nils Wahl med ett mångtydigt flin och ett ?Alltid?.
Pernilla Lindh framhåller att EG-domstolen tolkar EG-rätten och med det ska medlemsländerna vara nöjda. Det är en sorts rättighetsdomstol. Genom de förhandsavgöranden vi lämnar till nationella domstolar når den enskilde sin rätt. Mer än hälften av EG-domstolens mål är förhandsavgöranden, det vill säga svar på frågor från nationella domstolar om hur den gemensamma lagen, EG-rätten, ska tolkas. Denna vinner alltid mot nationell lag, om de två skulle vara oförenliga. Trots att EG-domarna inte bara tolkar EG-rätten utan också skapar mycket praxis, kan rollen inte kallas politisk, menar hon. Vi driver inte politik, utan integration. Nämligen tolkning av medlemsländernas gemensamma vilja. Det handlar om vad vi kan utläsa av denna vilja. Men det finns hela tiden en gräns, ett tak, för vad vi kan göra. Hennes ton är nästan teologisk: Rom-fördraget är det gamla testamentet som måste ges en modern tolkning.
Naturligtvis besitter dessa jurister en stor kunskap i juridik, dvs företrädesvis den juridik som varje enskilt medlemsland står för. Skillnaden till en svensk domstol är emellertid avsevärd. Förutom den mer krypande inställning med vilken människor närmar sig en domare på kontinenten jämfört med i Sverige är framförallt domstolens ställning statsrättsligt annorlunda. I Sverige stiftas lagarna av de politiska organen visserligen med hjälp vid utformningen av jurister. Till lagarna fogas förarbeten med uttalanden om hur lagstiftarna avsett att lagen skall tolkas. Utifrån detta tolkar doimstolarna sedan lagen och domsluten kan överklagas. Om domstolarna bildar en - enligt politikerna - oriktig praxis kan lagen korrigeras så att praxis i domstolarna ändras. Domstolarna dömer alltså efter en lag i Sverige.
Eg-domstolen har ingen motsvarande av de politiskt ansvariga stiftad lag. Var och som känner till det minsta om de grundläggande fördragen vet att dessa omfattar ett litet antal sidor av slagordsmässigt uppställda paroller, som exempelvis fri rörlighet för kapital, företagande och arbetskraft osv Eftersom dessa "paroller" kan tolkas oerhört mångsidigt av domstolen kan man ge parollen en innebörd som domarna i princip väljer själva. Än mer diskutabelt blir det när domstolen själv får prioritera mellan olika parollmässigt uppställda principer. Ett bra exempel på det sista är vaxholmsmålet, där principen om den fria rörligheten och etableringsrätten gavs prioritet framför rätten att vidta stridsåtgärder och förbudet att diskriminera utländsk arbetskraft. Andra fall är där principen om sociala och hälsomäsiga hänsyn drivs undan för den fria etableringsrätten och fria konkurrensen exempelvis betr alkohol och spel. Detta innebär att EG-domstolen i verkligheten själv skriver den lag enligt vilken man dömer. Skall man uttrycka det tydligt så finns inte EG-rätten - mer än i huvet på EG-domstolens ledamöter. Detta innebär bl.a. särpräglade nationella typer av juridisk rätt inte respekteras av domstolen, exempel på detta är Sveriges offentlighetsprincip och med viss tvekan kollektivavtalsrätten.
Än mer anmärkningsvärt är att domstolen med beaktande av denna lösa tolkning kan upphäva och ändra beslut av riksdag och regering. Vidare kan härigenom orsaka det svenska folkhushållet oerhörda kostnader avprioriteringen av hälsoaspekten. Det är märkligt - ja nästan naivt - hur de intervjuade domarna inte ser att deras domstolsbeslut är rent politisk betingade eller i vart får oerhörda politiska konsekvenser. Politikerna har ju gjort en avvägning exempelvis när gäller spel eller alkohol hur vi i Sverige skall hantera dessa frågor för att få en rimlig avvägning mellan brukande av dessa nyttigheter mot missbruk. Jag kan inte annat än att finna det vara fel att tro att ett antal jurister bättre skulle klara denna avvägning, särskilt som man vräker över det ekonomiska ansvaret för sina beslut på politikerna i medlemslandet.
Eftersom EG-domstolen alltså fattar rent politiska beslut, visserligen i för en vanlig person helt oläslig utformning, uppkommer frågan om hur domarna tillsätts. Vad har de för större mandat än politikerna i vår riksdag av folket som ger dem denna makt att ändra beslut som fattats av oss valda förtroendemän/kvinnor? Genom politiska processen med val så sållar man ut personer med den inställning som överensstämmer med folkviljan. På vad sätt sållar man ut domare med exempelvis en juste social inställning till enskilda medlemsländers folk? Kan man överhuvudtaget få fram något sådant i Luxemburg av alla ställen?
Men det värsta med denna domstol är att ingen kan korrigera dess beslut. JUSEK-journalisten har verkligen fångat saken bra i rubriken "Kontakt med högre makt". Svenska Högsta domstolen kan genom en dom med viss tolkning av ett lagrum, som uppfattas av den lagstiftande makten så som inte avsedd, föranleda att regeringen eller riksdagen att påkalla en lagändring. Genom en sådan lagändring kan politikerna svänga praxis i en riktning som var avsedd. När det gäller EG-domstolen är något sådant inte möjligt bl.a. p.g.a. den oerhörda trögheten i gemenskapslagstiftning. Även reformeringen av den ynka lagstiftningen i form av fördrag måste domstolen själv göra - precis Pernilla Lindh uttryckte saken det gäller att ge gamla testamentet en modern tolkning. Domstolen skriver alltså om EG-rätten efter sitt eget huvud.
Enligt min mening leder EG-domstolens verksamhet till en mer och mer orimlig utveckling. En omfattande reformering måste till om inte man skall behöva överväga utträde.
En annan viktig uppgft är att överhuvudtaget begränsa EG-rättens omfattning. Här produceras 1000-tals lagtexter av olika dignitet som rör viktiga men och oviktiga saker men som skapar ett när av juridiska förpliktelser som dels ökar EG-förvaltningen med oroväckande elefantiasis och gör det rättsliga fältet helt oöverblickbart. Gemenskapen kommer att inom en ganska snar framtid att utgöra ett nätverk av juridiska trådar där man måste hålla sig väl med och betala bra någon av alla jurdiska spindlar som vet hur nätet fungerar. Detta kommer att gynna de stora och rika men missgynna oss vanliga medborgare som skall betala kalaset.
Etiketter:
EG-domstolen,
EU,
EU. fördraget,
konflikträtten,
svensk kollektivavtalsrätt,
svenska modellen
tisdag 15 januari 2008
Skall vi sälja ut vår svenska kollektivavtalsrätt?
Med anledning av socialdemokratiska partiets rådslag rådslag om jobben, jobb@sap.se , har jag skickat in detta:
Före anslutningen till EU hade partiet som oavvisligt krav att svenska kollektivavtal skulle gälla för allt arbete som utförs i Sverige även vid utländska entreprenader och från entreprenadens första dag, samt att Lex Britannia skulle bibehållas.
Jag anser detta fortfarande bör vara ett viktigt grundelement för för partiets inställning för Sveriges medlemsskap i EU.
Det har sagts att det räcker med en förändring i utstationeringsdirektivet. Men det är knappast tillräckligt, såvida man inte allmängiltigförklarar kollektivavtalen. Det är dock inte önskvärt ur fackföreningsperspektiv. För att vara säker på att den svenska arbetsmarknadsmodellen inte hotas av EU, måste därför förändringar göras i fördraget.
Därför måste partiet uttala att Lissabonfördraget inte bör ratificeras i sin nuvarande form. Skälet är att det idag råder osäkerhet i frågan om huruvida det svenska systemet med kollektivavtal är förenligt med EG-rätten. EG-domstolens besked i det s k Lavalmålet i december innebär att den fria rörligheten inom EU överordnas den i Sverige grundlagsfästa strejkrätten. I praktiken innebär detta att utländska arbetskraft diskrimineras lönemässigt och vad avser andra arbetsvillkor på svenska arbetsmarknad. Detta kan inte tolereras.
Därför anser jag att Sverige måste få undantag inskrivna i Lissabonfördraget eller att fördragstexten ändras beträffande kollektivavtalen och strejkrätten. I annat fall bör partiet inte godkänna fördraget. -----------------
Vi inom vänsterröelsen har mycket att vinna på europeiskt samarbete mot miljöförstörelse och kapitalets exploatering. Udden är alltså inte riktad mot EU i annat avseende än att EU skall göras om till ett demokratiskt EU för att inte bli ett redskap i arbetsgivarnas händer. Men då måste vi också bevaka att EU inte ständigt lider av ett demokratiskt underskott.
En av de märkligaste företeelserna inom EU är just EG-domstolen, där ett antal manliga jurister sitter och uttolkar fördragen och fritt prioriterar vilka principer som skall ges företräde. I det ovan nämnda målet har man valt mellan två principer. Den ena är att arbetskraft från andra medlemsländer inte får ges sämre villkor ifråga om löner och andra arbetsvillkor än svenska arbetare - detta har Byggnads försvarat. Detta står till och med i det grundläggande EU-fördraget. Samtidigt finns i fördraget en annan princip, nämligen den om fri rörlighet av arbetskraft inom EU. Domstolen har då utan motivering valt att ge fria rörligheten företräde och en sådan tolkning att en arbetsgivare i ett annat medlemsland kan flytta arbetskraft till annat medlemsland med tillämpning av det egna landets långt sämre arbetsvillkor. Domstolen har i detta gått arbetsgivarens ärenden. Detta kan vi inte tolerera.
Det har sagts att det nya fördraget är nödvändigt för att EU skall kunna fungera. Det är möjligt. Men det gör inte att man utan förändring skall finna sig i att vår kollektivavtalsrätt samtidigt underkänns. Socialdemokratin kan inte gå ihop med högerregeringen för att solidarisera sig med krafter som vill sälja ut arbetsrätten. Nej, undantag eller stoppa fördraget!
Tycker du detta så gör också du din röst hörd i rådslaget om jobb. Sista dag är 25 januari.
Före anslutningen till EU hade partiet som oavvisligt krav att svenska kollektivavtal skulle gälla för allt arbete som utförs i Sverige även vid utländska entreprenader och från entreprenadens första dag, samt att Lex Britannia skulle bibehållas.
Jag anser detta fortfarande bör vara ett viktigt grundelement för för partiets inställning för Sveriges medlemsskap i EU.
Det har sagts att det räcker med en förändring i utstationeringsdirektivet. Men det är knappast tillräckligt, såvida man inte allmängiltigförklarar kollektivavtalen. Det är dock inte önskvärt ur fackföreningsperspektiv. För att vara säker på att den svenska arbetsmarknadsmodellen inte hotas av EU, måste därför förändringar göras i fördraget.
Därför måste partiet uttala att Lissabonfördraget inte bör ratificeras i sin nuvarande form. Skälet är att det idag råder osäkerhet i frågan om huruvida det svenska systemet med kollektivavtal är förenligt med EG-rätten. EG-domstolens besked i det s k Lavalmålet i december innebär att den fria rörligheten inom EU överordnas den i Sverige grundlagsfästa strejkrätten. I praktiken innebär detta att utländska arbetskraft diskrimineras lönemässigt och vad avser andra arbetsvillkor på svenska arbetsmarknad. Detta kan inte tolereras.
Därför anser jag att Sverige måste få undantag inskrivna i Lissabonfördraget eller att fördragstexten ändras beträffande kollektivavtalen och strejkrätten. I annat fall bör partiet inte godkänna fördraget. -----------------
Vi inom vänsterröelsen har mycket att vinna på europeiskt samarbete mot miljöförstörelse och kapitalets exploatering. Udden är alltså inte riktad mot EU i annat avseende än att EU skall göras om till ett demokratiskt EU för att inte bli ett redskap i arbetsgivarnas händer. Men då måste vi också bevaka att EU inte ständigt lider av ett demokratiskt underskott.
En av de märkligaste företeelserna inom EU är just EG-domstolen, där ett antal manliga jurister sitter och uttolkar fördragen och fritt prioriterar vilka principer som skall ges företräde. I det ovan nämnda målet har man valt mellan två principer. Den ena är att arbetskraft från andra medlemsländer inte får ges sämre villkor ifråga om löner och andra arbetsvillkor än svenska arbetare - detta har Byggnads försvarat. Detta står till och med i det grundläggande EU-fördraget. Samtidigt finns i fördraget en annan princip, nämligen den om fri rörlighet av arbetskraft inom EU. Domstolen har då utan motivering valt att ge fria rörligheten företräde och en sådan tolkning att en arbetsgivare i ett annat medlemsland kan flytta arbetskraft till annat medlemsland med tillämpning av det egna landets långt sämre arbetsvillkor. Domstolen har i detta gått arbetsgivarens ärenden. Detta kan vi inte tolerera.
Det har sagts att det nya fördraget är nödvändigt för att EU skall kunna fungera. Det är möjligt. Men det gör inte att man utan förändring skall finna sig i att vår kollektivavtalsrätt samtidigt underkänns. Socialdemokratin kan inte gå ihop med högerregeringen för att solidarisera sig med krafter som vill sälja ut arbetsrätten. Nej, undantag eller stoppa fördraget!
Tycker du detta så gör också du din röst hörd i rådslaget om jobb. Sista dag är 25 januari.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
