Visar inlägg med etikett vaxholmsmålet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vaxholmsmålet. Visa alla inlägg

lördag 17 maj 2008

Det borgerliga projektet EU måste göras socialt och demokratiskt!

Det finns anledning att allvarligt granska hur vi socialdemokrater skall ha det efter EG-domstolens utslag i Lavalmålet. Vid EU-anlutningen trodde vi att det var självklart att svensk lag skulle gälla på svensk arbetsmarknad, även för dem som kom från annat EU-land. Men genom perukstockarnas inhopp så framstår EU plötsligt som ett hot mot självklara fackliga rättigheter och möjligheten att upprätthålla kollektivavtalsmodellen och förhindra lönedumpning.

Inom EU har juristerna mer och mer ökat sin makt allt eftersom det produceras nya direktiv och nya lagar som bildar ett lappverk som blir mer och mer oöverskådligt. Starka lobbyintressen driver ett högt juridisk spel för att med fördragens hjälp skapa ett sant Milton Friedmanskt paradis för arbetsgivarna och de besuttna.

Ett problem är att det finns en instans som är närmast himlen inom EU. Parlamentet väljs, Rådet förändras allteftersom valen i de olika medlemsländerna ger utslag och Kommissionen kan faktiskt avsättas. Det finns bara en gudomligt upphöjd och oavsättlig instans och det är EG-domstolen, vars beslut dessutom inte kan överklagas eller på något sätt ändras. Man skulle kunna säga att den ur demokratisk synvinkel är jämförbar med påven. Domstolen omges också med samma religiöst underdåniga respekt som om den vore den Högsta Rättens källa.

När det gäller juridikens innehåll är grundproblemet att fördragspostulatet om fri rörlighet enligt EG-domstolens tolkning står över rimliga sociala krav. Härigenom får Milton Friedmans kapitalistiska teser stor genomslagskraft. Det märkliga är att i USA är utrymmet för keynesiansk politik, dvs traditionell socialdemokratisk blandekonomi, mycket större än i Europa! Det är att märka att det i fördraget finns också ett socialt postulat men detta har egenmäktigt satts i andra hand av EG-domstolen.

Dessa två problem med den alltför allsmäktiga domstolen och den Friedmanska friheten att utan sociala hänsyn fritt skapa ett överklassamhälle kan inte lösas i Sverige, en de rikas revolution med juristernas hjälp i EU. Men ingen behöver tveka att Europa rymmer stor del av Sveriges framtid. Men då måste lösningar på dessa problem drivas på EU-nivå.

Ett politiskt tryck för en rimlig balans i Europapolitiken saknas i hög grad i dag. Socialdemokraterna och vänstern borde göra nästa EU-parlamentsval till en fråga om det sociala Europa, med konkreta förslag på förändringar inte minst vad gäller att stärka de anställdas rättigheter och fackets möjligheter att företräda löntagarna. Genom en kraftsamling tillsammans med andra vänsterpolitiker inom EU måste juristernas envåldsmakt brytas och den fria rörligheten underställas sociala och hälsomässiga hänsyn.

I onsdags hölls partiledarmöte inför det svenska ordförandeskapet. Där krävde Mona Sahlin att statsministern vid nästa EU-toppmöte skulle kräva att det s.k. utstationeringsdirektivet ändras så att rätten till fackliga stridsåtgärder skulle tillåtas även för att förhindra lönedumpning. Det är det omstridda direktivet som lär medge EG-domstolens tolkning i Lavallmålet av frågan om fri rörlighet. Fredrik Reinfeldt och alliansregeringen vägrade att ta upp kravet då "krav på fackliga rättigheter inte hör hemma på möten om det svenska ordförandeskapet". Men Mona Sahlin tillsamman med V och Mp lovade återkomma med dessa krav.

Bra rutet Mona Sahlin och ryt igen. Detta är en viktig fråga som vi socialdemokrater borde göra till vår huvudfråga i EU-valet 2009. Borgarna vill naturligtvis framstå som välkammade och bäst klassen när det gäller församlingen av stora EU-elefanter. Men kanske det är just därför att all diskussion "förbjuds" när det gäller EU, som folk är så likgiltiga för den politiska delen av EU. Vad Fredrik Reinfeldt säger nu är: tyst i klassen och sitt ner - vi har "behov av nationell samling"! I helvete heller skall vi ha någon mesig samling kring borgarnas projekt. Nej, skall vi socialdemokrater vara med så måste vi till sammans med andra göra Europa socialt och demokratiskt i ordens verkliga mening.

tisdag 25 mars 2008

Aja baja, Mona Sahlin!

säger Per T. Ohlsson i sin mästrande söndagskrönika i Sydsvenskan 23/3 "En lek med eld" apropå att Mona Sahlin varit huvudtalare på Kollektivavtalets dag: Mot bakgrund av hennes insatser på 90-talet framstod det som lite märkligt att hon den dagen framträdde vid en EU-kritisk manifestation i Stockholm. Byggnads och andra LO-förbund anordnade för fjärde året "Kollektivavtalets dag". Sahlin förklarade att hon förstår att svenska löntagare är oroliga efter EG-domstolens dom i Vaxholmsärendet. Hon lovade att ta strid för den svenska modellen och upprepade kravet att den borgerliga regeringen omgående klargör att svenska kollektivavtal gäller i Sverige.

PerTe ondgör sig också över att s-riksdagsmännen Bo Bernhardsson och Morgan Johansson 3/3 skrev i DN att EU:s nya fördrag, Lissabonfördraget, inte bör ratificeras förrän "Vaxholmsfrågan är löst". Han anför att Bernhardssons och Johanssons artikel dessutom "byggde på en präktig självmotsägelse. De inledde med att domen "är svårtydd". Sedan slog de själva fast att den är "ett solklart exempel" på att EG-domstolen lägger sig i för mycket. Domen kan inte gärna vara både svårtydd och solklar." Vad s-skribenterna sa var att domen var svårtydd i meningen att dess juridiska konsekvenser var svåröverblickbara och att man därför inte borde ratificera Lissabonfördraget förrän frågan om kollektivtalens giltighet var klarlagd. Däremot var den just ett exempel på att EG-domstolen lägger sig i för mycket av det som rimligen måste bestämmas lokalt. PerTe visar återigen att han är ganska korkad då han han anstränger sig att missförstå en text för att det skall passa in i hans illvilliga beskrivning.

Därefter gör PerTe skamgreppet påstå att manifestationerna beror på att den socialdemokratiska ledningen dels vill knyta de EU-kritiska närmare till sig och "läka såren" från EU-omröstningen dels ock avser att locka tillbaka de LO- och SAP-medlemmar som gått över till Sverigedemokraterna. Detta utvecklar han i flera spalter. Han t.o.m. med viss inlevelse frågar sig varför "den socialdemokratiska retoriken är så uppskruvad". EG-domstolen utmålas som ett hot mot fundamentala svenska värden... I lätt konspiratoriska ordalag anklagas den moderatledda regeringen för att använda domstolen som politisk murbräcka, inte bara mot kollektivavtalen, utan även mot den sociala bostadspolitiken och presstödet. Påståendet att den svenska modellen hotas är under alla omständigheter en rejäl överdrift. En av Sveriges främsta och mest erfarna experter på arbetsrätt, professor emeritus Tore Sigeman i Uppsala, har analyserat Lavaldomen (Lag & Avtal 30/1). Hans slutsats: "På den vanliga svenska arbetsmarknaden kan avtalsmodellen inte anses hotad."

Vad PerTe förtiger - förutom att Sigeman är kunnig i arbetsrätt - är att han uppträdde i Lavallmålet som rättsligt biträde till det lettiska byggföretaget på uppdrag av Svenskt Näringsliv, vilket kan ha inverkat på objektiviteten i hans analys. Dessutom nämner PerTe inte med en stavelse att en rad andra arbetsrättsjurister uttalat sig och att det inte finns någon enhetlig uppfattning om hur vaxholmsdomen skall tolkas. Bernhardssons och Johanssons påstående i DN-artikeln att domen är svårtydd är därför väldokumenterat.

Men PerTes syfte är alltså att med en hel rad skenresonemang ifrågasätta ärligheten i den massiva protesten mot EG-domstolens utslag både från arbetarrörelsens fackliga och politiska gren. Om man istället utgår från uttalandet På Kollektivatalets dag: Själva grunden för vårt EU-medlemskap var att den svenska modellen skulle lämnas orörd. Detta var också utgångspunkten för en majoritet av svenska folket som röstade ja till medlemskapet. I och med EG-domstolens dom är dessa förutsättningar helt förändrade. PerTe påstår att Mona Sahlin knappast står bakom uttalandet. Varför det? Varför tror de borgerliga skribenterna aldrig på vad man säger från vänsterhåll. Finns det verkligen vid närmare eftertanke något märkligt i uttalandet? Framstår det inte snarare som självklart riktigt och välunderbyggt? Är det överhuvudtaget någon i hela Sverige som trott att det skulle bli knepigt att tillämpa svensk arbetsrätt med hänsyn till vårt medlemsskap i EU? Man kan fortsätta att fråga finns det någon som trott att vår alkhol- och spelpolitik skulle ifrågasättas. Finns någon som trott att vi inte själva skulle få bestämma om bostadssubventioner och presstöd?

Är det då så orimligt att man som vänsterpolitiker och EU-vän blir allvarligt oroad över utvecklingen inom EU. EG-domstolens utslag ifråga om alkohol, spel och nu arbetsrätt innebär en allvarlig inblandning i det som ankommer på våra demokratiskt valda politiker, nämligen att göra de avvägningar som beslutas av riksdag och regering, landsting eller kommunalfullmäktige. När medlemsfrågan avgjordes var det demokratiska underskottet inte klarlagt så som nu. Ingen människa kunde föreställa sig att domstolen skulle avprioritera sociala och arbetsrättliga hänsyn till förmån för den enda principen om fri konkurrens in absurdum. Så som domstolen själv dömt i flera olika utslag kan man svårligen göra annan tolkning än att man i sann Milton Friedmansk anda låter alla andra hänsyn vika till förmån för en rå, hänsynslös kapitalism där juridiken används för att tillrättalägga för de maktägande ekonomiska intressena i samhället.

PerTe menar att det är helt orättvist att EG-domstolen utmålas som ett hot mot fundamentala svenska värden eftersom EU också är en rättslig gemenskap. Jo det är nog sant men EG-rätten bygger på ett antal fördragstexter som till sitt innehåll kan liknas vid ett antal paroller om fri konkurrens, fri rörlighet osv. Dessa har inte något i fördragen närmare beskrivet innehåll. De kan snarare liknas vid kapitelrubriker i den svenska lagen. Däremot saknas själva lagtexten Den utformas istället av 9 manliga domare i EG-domstolen när ett fall aktualiseras. Man inte bara dömer utan man konstruerar samtidigt lagtexten. Jag har tidigare formulerat det så att egentligen finns inte EG-rätten annat än i huvudet på EG-domarna. Dessutom finns det ett antal olika "paroller" och domstolen gör själv den inbördes prioriteringen. Inte heller kan den demokratiskt valda delen, EU-parlamentet, korrigera ett domslut genom att införa ny lagstiftning på det sätt som Sveriges riksdag kan korrigera svenska Högsta domstolen. Detta medför att domstolsmakten utövas utan demokratisk kontroll.

EG-rätten utökas dessutom av en ständig ström av direktiv av olika valör som tillkomer i en administrativ process med Kommissionen och i vissa fall Rådet som avsändare. Inte heller denna typ av lagstiftning fyller rimliga krav på att granskas genom en demokratisk process. EG-rätten utvecklas härigenom till en svårgenomtränglig snårskog i vilken det är omöjligt att klara sig utan kvalificerad jurisdisk rådgivning. Även detta gynnar penningstarka intressen och undergräver demokratin.

Den rättsliga gemenskap, som PerTe talar om, är i dag ett av största demokratiska problemen i EU som kommer att undergräva både medborgarnas inflytande och förtroende för gemenskapen. Att inse och påtala detta är enligt min mening att vara en sann vän av europeisk gemenskap. Medan den huvudlösa demagogin kommer att bringa EU i fördärvet.

Därför Mona Sahlin, du har anledning att vara orolig för hur de s.k. EU-vännerna saboterar ett utvecklingsarbete med vår EU-gemenskap. Det är inte att leka med elden att se verkligheten och göra något åt den.

tisdag 15 januari 2008

Skall vi sälja ut vår svenska kollektivavtalsrätt?

Med anledning av socialdemokratiska partiets rådslag rådslag om jobben, jobb@sap.se , har jag skickat in detta:

Före anslutningen till EU hade partiet som oavvisligt krav att svenska kollektivavtal skulle gälla för allt arbete som utförs i Sverige även vid utländska entreprenader och från entreprenadens första dag, samt att Lex Britannia skulle bibehållas.

Jag anser detta fortfarande bör vara ett viktigt grundelement för för partiets inställning för Sveriges medlemsskap i EU.

Det har sagts att det räcker med en förändring i utstationeringsdirektivet. Men det är knappast tillräckligt, såvida man inte allmängiltigförklarar kollektivavtalen. Det är dock inte önskvärt ur fackföreningsperspektiv. För att vara säker på att den svenska arbetsmarknadsmodellen inte hotas av EU, måste därför förändringar göras i fördraget.

Därför måste partiet uttala att Lissabonfördraget inte bör ratificeras i sin nuvarande form. Skälet är att det idag råder osäkerhet i frågan om huruvida det svenska systemet med kollektivavtal är förenligt med EG-rätten. EG-domstolens besked i det s k Lavalmålet i december innebär att den fria rörligheten inom EU överordnas den i Sverige grundlagsfästa strejkrätten. I praktiken innebär detta att utländska arbetskraft diskrimineras lönemässigt och vad avser andra arbetsvillkor på svenska arbetsmarknad. Detta kan inte tolereras.

Därför anser jag att Sverige måste få undantag inskrivna i Lissabonfördraget eller att fördragstexten ändras beträffande kollektivavtalen och strejkrätten. I annat fall bör partiet inte godkänna fördraget.
-----------------

Vi inom vänsterröelsen har mycket att vinna på europeiskt samarbete mot miljöförstörelse och kapitalets exploatering. Udden är alltså inte riktad mot EU i annat avseende än att EU skall göras om till ett demokratiskt EU för att inte bli ett redskap i arbetsgivarnas händer. Men då måste vi också bevaka att EU inte ständigt lider av ett demokratiskt underskott.

En av de märkligaste företeelserna inom EU är just EG-domstolen, där ett antal manliga jurister sitter och uttolkar fördragen och fritt prioriterar vilka principer som skall ges företräde. I det ovan nämnda målet har man valt mellan två principer. Den ena är att arbetskraft från andra medlemsländer inte får ges sämre villkor ifråga om löner och andra arbetsvillkor än svenska arbetare - detta har Byggnads försvarat. Detta står till och med i det grundläggande EU-fördraget. Samtidigt finns i fördraget en annan princip, nämligen den om fri rörlighet av arbetskraft inom EU. Domstolen har då utan motivering valt att ge fria rörligheten företräde och en sådan tolkning att en arbetsgivare i ett annat medlemsland kan flytta arbetskraft till annat medlemsland med tillämpning av det egna landets långt sämre arbetsvillkor. Domstolen har i detta gått arbetsgivarens ärenden. Detta kan vi inte tolerera.

Det har sagts att det nya fördraget är nödvändigt för att EU skall kunna fungera. Det är möjligt. Men det gör inte att man utan förändring skall finna sig i att vår kollektivavtalsrätt samtidigt underkänns. Socialdemokratin kan inte gå ihop med högerregeringen för att solidarisera sig med krafter som vill sälja ut arbetsrätten. Nej, undantag eller stoppa fördraget!

Tycker du detta så gör också du din röst hörd i rådslaget om jobb. Sista dag är 25 januari.

onsdag 19 december 2007

Perukstockarna i Luxemburg misskrediterar hela europatanken!

Nu har EG-domstolen gjort det igen, oberättigat lagt sig i en rent svensk angelägenhet, nämligen vad skall gälla i Sverige på svensk arbetsmarknad. Domen är dessutom helt obegriplig: å ena sidan fastslås att det är tillåtet att tillgripa konflikt för att få igenom ett kollektivavtal. Samtidigt så tycker man att det 170 sidor långa Byggnads kollektivavtal som skall reglera lön och andra arbetsförhållandena är för långt och svårläst. Och att det svårlästa avtalet skulle vara ett hinder för fri rörlighet av arbetskraft. Är det inte bra att man ingående avtalsreglerar för att undvika domstolstvist? Men ju enklare avtal ju lättare kan också arbetsgivarparten slingra sig undan, eller? Är det förresten någon som har försökt att läsa någon av EG-domstolens egna domar. Ja, med ett understatement kan man ju säga att någon mer svårläst litteratur får man leta efter - det har också uppkommit ett särskilt advokatskrå som bara sysslar med att uttolka dessa svårlästa dokument. För en icke-invigd är de omöjliga att begripa. Ytterligare massa pengar till jurister alltså!

I Sverige har vi den goda smaken att jurister - med få undantag - inte dömer i rent politiska frågor utan dessa är förbehållna de demokratiskt valda politiska organen. Detta gäller såvitt man kan förstå inte EG-domstolen som alltså mer och mer tar sig före att underkänna lagstiftning och fast avtalspraxis som tillkommit genom politiska beslut av de i medlemslandet förekommande demokratiska institutionerna. EG-domstolen är alltså jurister, liksom jag själv, som utan något som helst demokratiskt mandat, och ingriper i den demokratiska beslutsprocessen. Dessutom nio män utan den kvinnliga påverkan som finns i exempelvis svenskt domstolsväsende.

Dessutom är domstolen överställd de politiskt tillsatta EU-organen på så sätt att exempelvis parlamentet inte kan stifta en lag och därmed ändra en av EG-domstolen bestämd tolkning av fördraget. I EG-domstolen är man alltså ganska nära Gud. Så är det inte i Sverige. Här kan riksdagen ändra en lag som tolkats på visst sätt av Högsta domstolen och på så sätt bestämma en annan inriktning på framtida lagtolkning.

Dessutom har svenska domstolar att utgå från de förarbeten som finns till lagar, där lagstiftningsorganen gett exempel och förklaringar hur man avsett att lagens bokstav skall tolkas Detta ger domstolen en ram inom vilken domstolen måste hålla sig vid bestämmande av domslut. På så sätt skapas också en demokratisk kontroll över domstolarnas rättsskipning. Så är inte fallet med EG-domstolen. Alltså inte nog med att domstolsledamöterna saknar demokratiskt mandat. Domstolen formulerar i princip själv den lagstiftning enligt vilken man meddelar sina domar, vilket jag ger exempel på i nästa stycke.

Exempelvis skall EG innefatta "en inre marknad som kännetecknas av att hindren för fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital avskaffas mellan medlemsstaterna". Det är allt som finns i form av lagbestämmelse varefter domstolen fritt fabricerar sin dom och sitt domslut eftersom inga förarbeten eller andra motiv finns. Förutom dessa grundläggande friheter finns en massa andra artiklar med lika luddiga bestämmelser om bl.a. hög hälsoskyddsnivå, miljöskydd, konsumentskydd. Men domstolen kan fritt välja att prioritera vilken punkt man vill, eftersom det inte i fördraget anges rangordning. Och hittills har domstolen prioriterat detta med fri rörlighet vilket ifråga om exempelvis alkohol och spel lett till att Sverige tvingats in i en kontinental dryckes- och spelkultur med bortseende från alla hälsoaspekter. Detta trots att vi själva naturligtvis skall ta hand om "resultatet", nämligen de omfattande hälsoproblemen med alkohol- och spelskador.

Överhuvudtaget är domstols- och juristinflytandet ett av de stora förändringarna med Europagemenskapen så som den utvecklats. Förenklar man det, så är det oerhört märkligt, att man godtagit att nio män sitter och väljer och vrakar vilken lagstiftning som kan underkännas eller godtas, och i princip kan upphäva alla demokratiskt fattade beslut. Har vi medborgare verkligen godkänt detta?

Nu är det samma sak med arbetsrätten. Det är en skandal att perukstockarna i Luxemburg kan sitta och föreskriva vilken arbetsrätt vi skall ha här i Sverige. På kontinenten är man van vid att fackföreningarna inte är lika starka som i Sverige. Därför har andra rättsprinciper, bl.a. med mimimilönlagstiftning inom arbetsrätten utvecklats. Men med vilken rätt skall kontinental arbetsrättslig doktrin genomföras i Sverige? Kommer svenskar till något kontinentalt EU-land så får man minsann rätta sig efter det landets arbetsrättsliga lagstiftning. Men som sagt Svenskt Näringsliv och stora delar av alliansen hurrar för utslaget: nu skall äntligen det svenska facket knäckas när förberedelserna med borttagen skattefrihet för medlemsavgifter och dråpslaget mot arbetslöshetskassorna förberett terrängen. Nu skall förhandlingsrätten och strejkrätten äntligen inskränkas så att högerregeringen och näringslivet kan sätta grimma på de självtillräckliga fackföreningarna, himlar Urban Bäckström och Maud Olofsson i trance.

EG-domstolen har fattat ett orättmätigt utslag och trängt in på vår arbetsrätt under sken av att den skulle strida mot "fri rörlighet för arbetstagare". Man vänder sig mot att Byggnads avtal, som man genom sin blockad ville få det lettiska byggnadsföretaget att skriva på när det gällde arbete i Sverige, var 170 sidor långt och svårläst och att därmed något slags hinder för den fria rörligheten. Man får ha god fantasi för hitta på en så genomskinlig och långsökt tolkning.

Jag vill påstå att EG-domstolen härmed klart överskridit det som man vid medlemskap kunnat förvänta sig. Detta särskilt som Byggnads blockad skedde för att påtvinga ett svenskt kollektivavtal eftersom det lettiska byggföretaget hade ett lettiskt låglöneavtal med sina anställda. I praktiken innebar detta alltså diskrimninering vad gäller lön och övriga arbets- och anställningsvillkor av arbetstagare från annan medlemsstat på grund av nationalitet, vilket är förbjudet enligt Artikel 39 i Romfördraget såsom en del av "fri rörlighet för arbetstagare". Det handlar alltså om lönedumpning, vilket medfört att det lettiska byggföretaget kunnat konkurera med förmånligare villkor vid den kommunala upphandlingen. Även därför är domslutet en gåta. Domslutet framstår därför som en ren eftergift åt arbetsgivarintressenas lobbygrupper. Detta ger saken ett demokratiskt frågetecken och är dessutom mycket olyckligt eftersom det hos arbetstagare i medlemsländerna kommer att uppfattas - och med rätta uppfattas - som att EU är något som huvudsakligen gynnar högerkrafterna, dvs arbetsgivarna och kapitalisterna. För en enskild framstår domslutet som orättmätigt, partiskt och som ett oberättigat ingrepp i ett rättsområde där vi upplevt oss ha kvar vår suveränitet.

Helt uppenbart har domstolen på detta sätt kraftigt medverkat till att EU uppfattas i Sverige som än mer negativt än tidigare. Själv kan jag inte komma på något mer angeläget reformkrav - förutom möjligen den bristande öppenheten och det demokratiska underskottet - att kraftigt reducera domstolens möjligheter att på detta sätt ge sig in på områden där medlemslandet uppenbarligen har kvar sin suveränitet.

Summa summarum är att perukstockarna i Luxemburg på ett kraftfullt sätt medverkat att sänka europagemenskapstanken bland Sveriges arbetstagare. Man skänker Margot Wallström en fridsam tanke: först konstitutionsfördraget över huvudet på europamedborgarna och sedan denna odemokratiska domstol med sina omöjliga utslag. Fanns det inte en gång en tanke om att närma EU till medborgarna?