Det var på midsommarnatten. Rickard Szedelyi och hans dåvarande pojkvän gick hand i hand på väg hem från en fest när en okänd kille kom mot dem och skrek. Rickard Szedelyis pojkvän fick en knytnäve i ansiktet. Tre andra killar dök upp. Det blev ett myller av armar som slogs och ben som sparkade. Rickard Szedelyi blev slagen i magen och i bröstet. Han försökte springa för att komma undan. En kille sprang efter, slog ner Rickard till marken och kastade en glasflaska mot hans huvud. Den missade. Sedan blev det plötsligt lugnt. Richard tittade upp och såg sin pojkvän ligga en bit bort på marken i fosterställning. Tre eller fyra killar hoppade och sparkade på honom.
Rickard Szedelyi blev misshandlad för att han höll sin pojkvän i handen och var nykär och lycklig. "Jag kände att jag tappat tron på goda människor. Jag har fortfarande svårt att lita på andra. När jag möter folk kan jag tänka om du hade vetat att jag är bög hade du kanske hatat mig”. När Rickard Szedelyi går ut tänker han på att inte skylta med sin sexualitet. Han och hans förra pojkvän försökte hålla varandra i handen efter misshandeln. Så fort någon kom så släppte vi. Den där fina känslan av att tycka om någon är borta och det känns bara obehagligt.
Det hände på Sofielundsvägen mitt i Malmö, allt enligt ett referat i Sydsvenskan
1 juli 2008.
Förra året anmäldes 3500 hatbrott. Av dem hade 70 procent främlingsfientliga motiv, 20 procent hade homofobiska motiv, 6 procent hade islamofobiska motiv och 3 procent hade antisemitiska motiv. Förra året ökade de anmälda hatbrotten med åtta procent, huvudsakligen de med främlingsfientliga och homofobiska motiv. Skåne och Stockholm står för en stor del av anmälningarna.
Hatbrott förknippas ofta med högerextremister. Men bara tolv procent av hatbrotten begås av personer med uttalat nationalsocialistiska eller högerextrema värderingar. I en tredjedel av fallen är förövaren bekant med offret, till exempel en granne eller en kollega. De flesta brotten sker i människors vardag. På arbetsplatsen, i hemmet eller i skolan. Vanligast är olaga hot och ofredande. Våldsbrott utgör en femtedel av brotten.
Det handlar om att värna om elementära mänskliga rättigheter för invandrare och homosexuella. Var och en ska ha sin frihet i Sverige. Men är det så? Och bidrar du också till fördomar och hat genom tal eller handling?
Visar inlägg med etikett mänskliga rättigheter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett mänskliga rättigheter. Visa alla inlägg
tisdag 1 juli 2008
måndag 11 februari 2008
Mer komplicerat än jag visste, det där med Rädda Barnen..
I en insändare i Sydsvenskan 11/2 skriver professorn em. Lars Henric Ekstrand ironiskt under rubriken "Nyskapande iakttagelser om hederskultur och patriarkat" apropå att "Rädda Barnens chef och kulturantropologiska expert Marianne Nivert har använt sina kunskaper till att redigera en rapport av malmöforskaren Pernilla Ouis". Av den officiella meritlistan på nätet framgår att teleingenjören Marianne Nivert är - förutom ordförande i Rädda Barnen - styrelseordförande i Posten, ledamot i Beijer Alma, SSAB Svenskt Stål, Wallenstam Byggnads AB, i styrelsen för Karolinska universitetssjukhuset, i 4:e AP-fonden, Systembolaget, i Katastrofkommissionen samt har en livslång karriär inom Televerket och Telia AB, senast som VD och koncernchef. Hon är alltså vad man brukar kalla ett verkligt styrelseproffs. M.a.o. en person med hårda nypor och hårda principer från näringslivets topp.
Ouis forskningsrapport handlar om hedersrelaterat våld, barnäktenskap och sexuellt utnyttjande i Palestina, Libanon och Jemen. I rapporten talas om att dessa länder är patriarkala: "Männens åsikter, perspektiv och erfarenheter är viktiga eftersom vi har att göra med ett genusbaserat våld i patriarkala samhällen". Ekstrand som utfört tvärvetenskaplig sociologisk forskning bl.a. i Indien och Sverige säger i sin insändare att han "skulle ..sätta sin heder i pant" på att de tre nämnda länderna är inte bara patriarkala utan mycket patriarkala.
Men bl.a. detta har teleingenjören Nivert censurerat bort ur Ouis rapport eftersom dessa slutsatser och ordval kunna "polarisera" och "leda till ett vi-och-dom-tänkande". Nivert har förtydligat: "det vore diskriminerande att koppla hedersrelaterat våld till vissa religioner, kulturer eller folkgrupper. Då måste vi ha fakta och statistik på att så är fallet. I så fall är alla samhällen patriarkala".
Ekstrand ironiserar över styrelseproffset Niverts krav på statstik "på de ganska subtila och esoteriska iakttagelser som ligger grund för bedömningar av graden av patriarkat och genusrelaterat våld i olika samhällen." Sätts inte de censurerade delarna av forskningsrapporten tillbaka så bedömer Ekstrand henne som klart olämplig som chef för Rädda Barnen.
Att försöka censurera forskningsresultat är aldrig bra. Särskilt inte om man saknar kompetens att bedöma forskningen. Man kan ifrågasätta slutsatser men att ge sig in i forskningsrapporter och stryka stora avsnitt går kanske an i den verksamhet Nivert kommer från men knappast i ett sådant här sammanhang. Det främsta skälet mot ingreppet anförde Pernilla Ouis själv, vilket jag refererade under rubriken "Hederskultur och sharia": Att människor från hederskulturer inte bryr sig om vad vi i majoritetssamhället anser om dessa dåd kan ses som ett stort underkännande av integrationspolitiken. Om de endast bryr sig om hur den egna gruppen reagerar, och om dessa inte fördömer våldet, utan snarare applåderar det, uppmuntrar det och i själva verket är orsaken till det, måste vi öppet diskutera dessa gruppers värderingar.
Det är fortfarande en gåta hur Rädda Barnen med sin agenda att stötta barn i utsatta lägen väjer för dessa övergrepp satta i visst system - det patriarkala - bara för att man inte klarar den intellektuella konflikten med muslimska grupper i Sverige och internationellt. Dags för ett nytänkande för barnens skull. En sådan forskningsrapport som Pernilla Ouis lagt fram är väl ett bra underlag för att påbörja en konstruktiv dialog med dessa grupper? Annars blir ju Rädda Barnen en konflikträdd organisation som sviker sitt syfte.
Det kan finnas anledning att erinra om vad avgående Telia-VD Marianne Nivert sa: "Och i krislägen liksom i stora omställningar hjälper det inte med ett förtäckt språk... Om man kallar det för vad det är, gör man kanske något åt det. Säg som det är. Precis som det är." Varför Marianne Nivert skall man inte säga som det är om hedersvåld mot pojkar och flickor? Eller dumpning av barn i hemländer? Eller tvångsäktenskap? Eller omskärelse av flickor? Eller hot och religiöst förtryck? För även Rädda Barnen vill väl göra något åt missförhållandena?
Ouis forskningsrapport handlar om hedersrelaterat våld, barnäktenskap och sexuellt utnyttjande i Palestina, Libanon och Jemen. I rapporten talas om att dessa länder är patriarkala: "Männens åsikter, perspektiv och erfarenheter är viktiga eftersom vi har att göra med ett genusbaserat våld i patriarkala samhällen". Ekstrand som utfört tvärvetenskaplig sociologisk forskning bl.a. i Indien och Sverige säger i sin insändare att han "skulle ..sätta sin heder i pant" på att de tre nämnda länderna är inte bara patriarkala utan mycket patriarkala.
Men bl.a. detta har teleingenjören Nivert censurerat bort ur Ouis rapport eftersom dessa slutsatser och ordval kunna "polarisera" och "leda till ett vi-och-dom-tänkande". Nivert har förtydligat: "det vore diskriminerande att koppla hedersrelaterat våld till vissa religioner, kulturer eller folkgrupper. Då måste vi ha fakta och statistik på att så är fallet. I så fall är alla samhällen patriarkala".
Ekstrand ironiserar över styrelseproffset Niverts krav på statstik "på de ganska subtila och esoteriska iakttagelser som ligger grund för bedömningar av graden av patriarkat och genusrelaterat våld i olika samhällen." Sätts inte de censurerade delarna av forskningsrapporten tillbaka så bedömer Ekstrand henne som klart olämplig som chef för Rädda Barnen.
Att försöka censurera forskningsresultat är aldrig bra. Särskilt inte om man saknar kompetens att bedöma forskningen. Man kan ifrågasätta slutsatser men att ge sig in i forskningsrapporter och stryka stora avsnitt går kanske an i den verksamhet Nivert kommer från men knappast i ett sådant här sammanhang. Det främsta skälet mot ingreppet anförde Pernilla Ouis själv, vilket jag refererade under rubriken "Hederskultur och sharia": Att människor från hederskulturer inte bryr sig om vad vi i majoritetssamhället anser om dessa dåd kan ses som ett stort underkännande av integrationspolitiken. Om de endast bryr sig om hur den egna gruppen reagerar, och om dessa inte fördömer våldet, utan snarare applåderar det, uppmuntrar det och i själva verket är orsaken till det, måste vi öppet diskutera dessa gruppers värderingar.
Det är fortfarande en gåta hur Rädda Barnen med sin agenda att stötta barn i utsatta lägen väjer för dessa övergrepp satta i visst system - det patriarkala - bara för att man inte klarar den intellektuella konflikten med muslimska grupper i Sverige och internationellt. Dags för ett nytänkande för barnens skull. En sådan forskningsrapport som Pernilla Ouis lagt fram är väl ett bra underlag för att påbörja en konstruktiv dialog med dessa grupper? Annars blir ju Rädda Barnen en konflikträdd organisation som sviker sitt syfte.
Det kan finnas anledning att erinra om vad avgående Telia-VD Marianne Nivert sa: "Och i krislägen liksom i stora omställningar hjälper det inte med ett förtäckt språk... Om man kallar det för vad det är, gör man kanske något åt det. Säg som det är. Precis som det är." Varför Marianne Nivert skall man inte säga som det är om hedersvåld mot pojkar och flickor? Eller dumpning av barn i hemländer? Eller tvångsäktenskap? Eller omskärelse av flickor? Eller hot och religiöst förtryck? För även Rädda Barnen vill väl göra något åt missförhållandena?
söndag 20 januari 2008
12 skäl varför homosexuella äktenskap kommer att ödelägga samhället
På nätet och i media pågår en intensiv debatt om könsneutrala äktenskap. Några kristdemokrater vill ta frågan till folkomröstning. Jag ber dig nu med eftertanke läsa följande (översättning från http://grove.ufl.edu/~ggsa/gaymarriage.html), "12 skäl varför homosexuella äktenskap kommer att ödelägga samhället". I översättning lyder dessa:
1. Homosexualitet är inte naturlig - liksom glasögon, polyester, preventivmedel, bilar, aktier, syntetiska mediciner eller proteser inte är naturliga.
2. Heterosexuella äktenskap är giltiga eftersom de producerar barn - infertila eller äldre par borde rimligen inte kunna ingå äktenskap eftersom världen behöver mer barn. Heterosexuella äktenskapet är också heligt därför att sexualiteten saknar annat värde än såsom barnalstrande.
3. Uppenbarligen kommer homosexuella föräldrar att orsaka homosexuella barn eftersom heterosexuella föräldrar bara ger upphov till heterosexuella barn.
4. Heterosexuella äktenskap kommer att bli mindre meningsfulla eftersom Britney Spears 55-timmar bara-på-skoj-äktenskap var meningsfullt för henne.
5. Heterosexuella äktenskap har funnits sedan urminnes tid och har inte förändrats: hustrur är männens egendom, svarta kan inte gifta sig med vita eller kristna inte med musklimer och skilsmässa är olaglig.
6. Homosexuella äktenskap skall bestämmas av folket, inte lagstiftningsförsamlingen, eftersom folket, inte legislatureren, historiskt alltid skyddat minoriteters rättigheter.
7. Homosexuella äktenskap försvaras inte av religionen. I en teokrati som vår, har religiösa värderingar alltid en genomgripande kraft i hela samhället. Det är därför vi i Sverige har en religion och utbredd religiositet.
8. Homosexuella äktenskap kommer att uppmuntra människor att bli homosexuella, på samma sätt som samvaro med långa människor gör dig själv längre.
9. Legalisering av homosexuella äktenskap kommer att öppna dörren för alla möjliga säregna beteenden. Människor kanske till och med önskar gifta sig med sina älsklingsdjur eftersom ett djur har ett lagligt skydd och efter dressyr kan signera en äktenskapslicens; tänk på en känd f.d. ministers faster och hennes häst.
10. Barn kan aldrig lyckas utan både manlig och kvinnlig förebild i hemmet - det är därför ensamstående föräldrar är förbjudna att uppfostra barn, istället överförs barnen till heterosexuella, gärna religiösa fosterhem.
11. Homosexuella äktenskap kommer att förändra samhällets grundvalar. Heterosexuella äktenskap har funnits länge, och vi kan anta nya sociala normer på samma sätt som vi vägrat acceptera jämställdhet, demokrati, bilism, högre lön till låglönearbetare och längre livstid.
12. Civilt partnerskap, som ger de flesta av de förmåner som följer med äktenskap är bättre, eftersom en annorlunda benämnd men jämställd institution är konstituerande men inte provocerande. Separata skolor för afro-amerikaner eller indianer i USA fungerar lika bra som särskild typ av giftermål för homosexuella.
Bakgrunden till detta är sin tur väl värd att notera:
civiläktenskap
Historiskt sett är äktenskap inte en religiös institution. Hos de germanska folken var äktenskapet, liksom enligt romersk rätt, en rent borgerlig angelägenhet och ingicks genom fästning, dvs överenskommelse om äktenskapet, och brudens överlämnande, bröllopet. Så småningom blev det vanligt med en kyrklig cermoni i samband med bröllopet men den saknade rättslig betydelse. Först på 15- och 1600-talet blev formen för äktenskaps ingående en kyrklig angelägenhet. Det är dock att notera att ända intill 1915 så kvarstod i Sverige fästningens rättsliga betydelse. s.k. trolovning.
När kyrkan övertog vigseln uppstod så småningom behov av att möjliggöra äktenskap för andra personer utanför kyrkan. Under 1800-talet tillkom sådana möjligheter att ingå äktenskap för mosaiska trosbekännare. Den borgerliga vigseln återuppstod. På 1950-talet utvidgades vigselrätten till frikyrkliga samfund.
Historisk sett är civiläktenskapet alltså det avgörande precis som i det flesta länder på den europeiska kontinenten. Det innebär alltså att där har den kyrkliga cermonin ingen juridisk betydelse utan är ett av parterna valt tillskott.
religiös retorik
Mot denna historiska bakgrund förefaller många religiösa uttalanden som absurda. Exempelvis sa Påven i sitt nyårsbudskap inför 2008 att den som undergräver institutionen familjen saboterar man fredsarbetet i världen. Och på sajter som som förtydligar Koranen så talas om dödsstraff för homosexuella. Helt i linje med detta hävdade Pastor Green att homosexuella var en kräftsvulst på samhällskroppen och hans vänner i USA inom kristna högern utmålade homosexuella såsom orsak till Guds straff med anledning av tsunamikatastrofen. Samtidigt så kan man anta att denna vulgärdebatt skulle bli det som bjöds inför en folkomröstning. Är Gud ens bundsförvant har man nämligen rätt att trampa på andra. Det är också en tankeställare att samma personkrets som i dag är emot könsneutrala äktenskap på 90-talet röstade mot partnerskap för homosexuella par.
kan man rösta om det?
Dessa 12 skäl fångar i stort sett hela den debatt som olika religiösa grupper fört. Och visst skall vi ha en genomlysande debatt. Men är det rimligt att man i en demokrati röstar om vad en majoritet anser naturligt? Är det rimligt att man röstar om infertila och homosexuella par skall få gifta sig? Är det rimligt att en majoritet röstar om hur en minoritet skall inrätta sitt liv? Vad ligger i begreppet demokrati, inom vilken ram en folkomröstning skulle ske? Har man rätt att rösta om svarta skall få gå i samma skolor? Eller är det en förutsättning för demokrati? Har man rätt att rösta om muslimer i vårt land skall ha samma rättigheter som vi kristna? Eller är det en förutsättning för att demokratin i Sverige skall anses fungera? Har man rätt att rösta om kvinnor skall ha samma rättigheter som män? Eller är jämställdheten en grundbult i demokratin? Har man rätt att i en sekulär stat rösta om äktenskapet? Eller är ett könsneutralt äktenskap en del av en sekulär demokrati?
I FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna står det: Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd. Artikel 16.
Hur länge skall man tolka detta med heterosexuella, odemokratiska skygglappar? Och kan man verkligen i en demokrati rösta om vad demokratin innehåller så att man röstar bort vissa medborgargruppers fundamentala rättigheter? Jag trodde i min enfald att demokratibegreppet hade ett givet innehåll
1. Homosexualitet är inte naturlig - liksom glasögon, polyester, preventivmedel, bilar, aktier, syntetiska mediciner eller proteser inte är naturliga.
2. Heterosexuella äktenskap är giltiga eftersom de producerar barn - infertila eller äldre par borde rimligen inte kunna ingå äktenskap eftersom världen behöver mer barn. Heterosexuella äktenskapet är också heligt därför att sexualiteten saknar annat värde än såsom barnalstrande.
3. Uppenbarligen kommer homosexuella föräldrar att orsaka homosexuella barn eftersom heterosexuella föräldrar bara ger upphov till heterosexuella barn.
4. Heterosexuella äktenskap kommer att bli mindre meningsfulla eftersom Britney Spears 55-timmar bara-på-skoj-äktenskap var meningsfullt för henne.
5. Heterosexuella äktenskap har funnits sedan urminnes tid och har inte förändrats: hustrur är männens egendom, svarta kan inte gifta sig med vita eller kristna inte med musklimer och skilsmässa är olaglig.
6. Homosexuella äktenskap skall bestämmas av folket, inte lagstiftningsförsamlingen, eftersom folket, inte legislatureren, historiskt alltid skyddat minoriteters rättigheter.
7. Homosexuella äktenskap försvaras inte av religionen. I en teokrati som vår, har religiösa värderingar alltid en genomgripande kraft i hela samhället. Det är därför vi i Sverige har en religion och utbredd religiositet.
8. Homosexuella äktenskap kommer att uppmuntra människor att bli homosexuella, på samma sätt som samvaro med långa människor gör dig själv längre.
9. Legalisering av homosexuella äktenskap kommer att öppna dörren för alla möjliga säregna beteenden. Människor kanske till och med önskar gifta sig med sina älsklingsdjur eftersom ett djur har ett lagligt skydd och efter dressyr kan signera en äktenskapslicens; tänk på en känd f.d. ministers faster och hennes häst.
10. Barn kan aldrig lyckas utan både manlig och kvinnlig förebild i hemmet - det är därför ensamstående föräldrar är förbjudna att uppfostra barn, istället överförs barnen till heterosexuella, gärna religiösa fosterhem.
11. Homosexuella äktenskap kommer att förändra samhällets grundvalar. Heterosexuella äktenskap har funnits länge, och vi kan anta nya sociala normer på samma sätt som vi vägrat acceptera jämställdhet, demokrati, bilism, högre lön till låglönearbetare och längre livstid.
12. Civilt partnerskap, som ger de flesta av de förmåner som följer med äktenskap är bättre, eftersom en annorlunda benämnd men jämställd institution är konstituerande men inte provocerande. Separata skolor för afro-amerikaner eller indianer i USA fungerar lika bra som särskild typ av giftermål för homosexuella.
Bakgrunden till detta är sin tur väl värd att notera:
civiläktenskap
Historiskt sett är äktenskap inte en religiös institution. Hos de germanska folken var äktenskapet, liksom enligt romersk rätt, en rent borgerlig angelägenhet och ingicks genom fästning, dvs överenskommelse om äktenskapet, och brudens överlämnande, bröllopet. Så småningom blev det vanligt med en kyrklig cermoni i samband med bröllopet men den saknade rättslig betydelse. Först på 15- och 1600-talet blev formen för äktenskaps ingående en kyrklig angelägenhet. Det är dock att notera att ända intill 1915 så kvarstod i Sverige fästningens rättsliga betydelse. s.k. trolovning.
När kyrkan övertog vigseln uppstod så småningom behov av att möjliggöra äktenskap för andra personer utanför kyrkan. Under 1800-talet tillkom sådana möjligheter att ingå äktenskap för mosaiska trosbekännare. Den borgerliga vigseln återuppstod. På 1950-talet utvidgades vigselrätten till frikyrkliga samfund.
Historisk sett är civiläktenskapet alltså det avgörande precis som i det flesta länder på den europeiska kontinenten. Det innebär alltså att där har den kyrkliga cermonin ingen juridisk betydelse utan är ett av parterna valt tillskott.
religiös retorik
Mot denna historiska bakgrund förefaller många religiösa uttalanden som absurda. Exempelvis sa Påven i sitt nyårsbudskap inför 2008 att den som undergräver institutionen familjen saboterar man fredsarbetet i världen. Och på sajter som som förtydligar Koranen så talas om dödsstraff för homosexuella. Helt i linje med detta hävdade Pastor Green att homosexuella var en kräftsvulst på samhällskroppen och hans vänner i USA inom kristna högern utmålade homosexuella såsom orsak till Guds straff med anledning av tsunamikatastrofen. Samtidigt så kan man anta att denna vulgärdebatt skulle bli det som bjöds inför en folkomröstning. Är Gud ens bundsförvant har man nämligen rätt att trampa på andra. Det är också en tankeställare att samma personkrets som i dag är emot könsneutrala äktenskap på 90-talet röstade mot partnerskap för homosexuella par.
kan man rösta om det?
Dessa 12 skäl fångar i stort sett hela den debatt som olika religiösa grupper fört. Och visst skall vi ha en genomlysande debatt. Men är det rimligt att man i en demokrati röstar om vad en majoritet anser naturligt? Är det rimligt att man röstar om infertila och homosexuella par skall få gifta sig? Är det rimligt att en majoritet röstar om hur en minoritet skall inrätta sitt liv? Vad ligger i begreppet demokrati, inom vilken ram en folkomröstning skulle ske? Har man rätt att rösta om svarta skall få gå i samma skolor? Eller är det en förutsättning för demokrati? Har man rätt att rösta om muslimer i vårt land skall ha samma rättigheter som vi kristna? Eller är det en förutsättning för att demokratin i Sverige skall anses fungera? Har man rätt att rösta om kvinnor skall ha samma rättigheter som män? Eller är jämställdheten en grundbult i demokratin? Har man rätt att i en sekulär stat rösta om äktenskapet? Eller är ett könsneutralt äktenskap en del av en sekulär demokrati?
I FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna står det: Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd. Artikel 16.
Hur länge skall man tolka detta med heterosexuella, odemokratiska skygglappar? Och kan man verkligen i en demokrati rösta om vad demokratin innehåller så att man röstar bort vissa medborgargruppers fundamentala rättigheter? Jag trodde i min enfald att demokratibegreppet hade ett givet innehåll
lördag 12 januari 2008
Högerregeringen skär ned stöd för att bekämpa hunger och fattigdom
Högerregeringens hela program är en omvänd robin-hood som syftar till att sänka skatter och öka inkomsterna för de rika och välbärgade och samtidig nedskärning på utgifter för omsorg om och ökning av avgifter för de mindre bemedlade. Detta gäller Sverige och på denna - med Alf Svenssons ord - hjärtlösa politik har väljarna svarat med ett opinionsras av sällan skådat slag. Samma ideologiska metodologi tillämpar högerregeringen internationellt. Redan tidigare har en rad länder som erhållit bilaterala bidrag fått dessa beskurna eller helt borttagna. Det började med att "bidragen" inte betalades utan användes till "skuldavskrivning". Skuldavskrivning innebär att beloppet istället för att gå till fattigdomsbekämpning går till att betala skulder som fattiga länder har till bl.a. Europa. Nu skär man dessutom ner bidraget till FNs utvecklings- och fattigdomsbekämpningsprogram UNDP med 80 miljoner kr.
Biståndsminister Gunilla Carlsson (m) skrev nyligen på Sydsvenskans debattsida och angav motivet till att UNDP "inte tillräckligt tydligt formulerat kravet på främjandet av mänskliga rättigheter".
Om det vore så att UNDP struntade i bidragsländernas förhållande till mänskliga rättigheter vore detta naturligtvis ett hedersamt skäl. Det enda rimliga vore emellertid i så fall att helt strypa UNDP-stödet och se till att bidraget kom behövande länder till godo på annat sätt. Vad som gör det än mer märkligt är att ett av UNDPs mest prioriterade områden är just arbetet att stärka de mänskliga rättigheterna. Detta borde istället alltså motivera en ökning av stödet. Men inget av detta sker vilket ger hänvisning om att det rör sig om samma cyniska synsätt som präglar den inhemska politiken. Man vill helt enkelt spara på det som går till att motverka fattigdom, utanförskap ... Kanske är det ytterligare några förmögenhetsskatter som skall tas bort eller förmåner till de välbesuttna som skall finansieras?
Detta blir än skamligare när man enligt ett helsidesupplägg i Sydsvenskan i dag 12/1 får reda på att världens länder producerar i dag tillräckligt med mat för att ge alla ett anständigt liv och att samtidigt var sjunde människa i dag somnar hungrig. Eller att mellan 40-70 procent av befolkningen i Afrika lever på en dollar eller mindre om dagen.
Man undrar egentligen hur man är funtad, när man mot denna bakgrund minskar stödet till UNDP, det FN-organ som aktivt arbetar för mänskliga rättigheter och mot fattigdom. Vad högerregeringen inte tycks ha kläm på är bl.a. att det på en planet där majoriteten hungrar och några få lever i överflöd är det en mänsklig rättighet att äta sig mätt. Högerregeringens gnidighet framstår som extra motbjudande när det sker för att få en budget utan förmögenhetsbeskattning att gå med vinst.
Biståndsminister Gunilla Carlsson (m) skrev nyligen på Sydsvenskans debattsida och angav motivet till att UNDP "inte tillräckligt tydligt formulerat kravet på främjandet av mänskliga rättigheter".
Om det vore så att UNDP struntade i bidragsländernas förhållande till mänskliga rättigheter vore detta naturligtvis ett hedersamt skäl. Det enda rimliga vore emellertid i så fall att helt strypa UNDP-stödet och se till att bidraget kom behövande länder till godo på annat sätt. Vad som gör det än mer märkligt är att ett av UNDPs mest prioriterade områden är just arbetet att stärka de mänskliga rättigheterna. Detta borde istället alltså motivera en ökning av stödet. Men inget av detta sker vilket ger hänvisning om att det rör sig om samma cyniska synsätt som präglar den inhemska politiken. Man vill helt enkelt spara på det som går till att motverka fattigdom, utanförskap ... Kanske är det ytterligare några förmögenhetsskatter som skall tas bort eller förmåner till de välbesuttna som skall finansieras?
Detta blir än skamligare när man enligt ett helsidesupplägg i Sydsvenskan i dag 12/1 får reda på att världens länder producerar i dag tillräckligt med mat för att ge alla ett anständigt liv och att samtidigt var sjunde människa i dag somnar hungrig. Eller att mellan 40-70 procent av befolkningen i Afrika lever på en dollar eller mindre om dagen.
Man undrar egentligen hur man är funtad, när man mot denna bakgrund minskar stödet till UNDP, det FN-organ som aktivt arbetar för mänskliga rättigheter och mot fattigdom. Vad högerregeringen inte tycks ha kläm på är bl.a. att det på en planet där majoriteten hungrar och några få lever i överflöd är det en mänsklig rättighet att äta sig mätt. Högerregeringens gnidighet framstår som extra motbjudande när det sker för att få en budget utan förmögenhetsbeskattning att gå med vinst.
söndag 28 oktober 2007
BÄ, BÄ, BÄ -får man ljuga fritt när man är Aborelius, Bernitz, Doctare eller Myrdal?
BÄ, BÄ låter som en oskuldsfull barnsång och det var säkert det som var meningen med BÄs upprop - Bevara äktenskapet mellan man och och kvinna.
BÄs upprop är undertecknat av katolske biskopen Aborelius och pingströrelsens ledare Sten-Gunna Hedin, båda främst kända för politiska hot i samband med abortdebatten för något år sedan. Också två gamla ärkebiskopar från 1990-talet, Bertil Werkström och Gunnar Weman, har skrivit på, varvid man noterar att varken nuvarande Ander Wejryd eller föregående KG Hammar återfinns bland dem som delar synpunkterna i BÄ. Bland undertecknarna finns företrädare för en del frikyrkosamfund som pingströrelsen, EFS och frälsningsarmén samt Judiska församlingen, Islamiska samfundet, Katolska ungdomsförbundet, Ortodoxa kyrkorna. Också en rad publicister som skrivit ett flertal artiklar med klart homofobt eller i vart fall homofientligt innehåll finns med, såsom Jan Myrdal, Carin Stenström. Allt kryddat med en proffsboxare och en italiensk baronessa.
Även jurister har undertecknat, såsom professor Ulf Bernitz, Annika Lokrantz-Bernitz, Per Karlson, Anders Månsson och advokaten Rolf Åbjörnsson. Det sista med dessa jurister är viktigt om man går igenom uppropet och dess sakliga underlag, särskilt märkligt är Ulf Bernitz medverkan då han är specialist på europarätt och som sådan känner de olika rättighetsfördragen in i minsta detalj.
Som jag sa i inledningen är förefaller uppropet var sakligt objektivt men granskning visar att det är rena falsifikatet. Biskopar, prelater, journalister och jurister alla medverkar de till att förfalska sanningen för lura dig käre läsare:
I uppropet påstår man "att FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna säger "familjen, byggd på äktenskapet mellan man och kvinna, utgör "den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten" (artikel 16)."
Vad jag förstår är detta en förfalskning av vad FN-urkunden innehåller.
I nämnda artikel i FN-förklaringen garanteras nämligen: " 1. Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning. 2. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke. 3. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd."(Art.16)
FN-förklaringen saknar alltså bestämningar som enbart innesluter heterosexuella äktenskap. Båda de kursiverade meningarna från uppropet har bara det bedrägliga syftet att inbilla läsaren att heterosexuella familjen är inskriven i FN-förklaringen. Men så är det alltså inte. Urkundsförfaslksningen är desto märkligare eftersom Aborelius/Hedins stormtrupper inrymmer juridisk expertis. Med juristernas medverkan framstår vilseledandet av allmänheten som uppsåtligt.
Detta kan kompletteras med att i FN-förklaringens ingress tillerkänns alla människor mänskliga rättigheter, alltså även homosexuella, och i avslutningsbestämmelsen anges: "Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen." (art. 30).
Av detta följer att BÄ istället bryter mot FN-förklaringen om mänskliga rättigheter.
Så över till Barnkonventionen som i uppropet citeras på följande sätt: "Långt innan nationalstaten uppstod fanns äktenskapet mellan man och kvinna som en stabiliserande och skyddande faktor, bl.a. för att se till barnets bästa. Till detta hör enligt artikel 7 i Barnkonventionen att barnet så långt det är möjligt skall få omvårdnad av både sin mamma och sin pappa. Mer än någon annan relation tillgodoser äktenskapet detta behov."
I den nämnda artikeln i Barnkonventionen står: "1. Barnet skall registreras omedelbart efter födelsen och skall ha rätt från födelsen till ett namn, rätt att förvärva ett medborgarskap och så långt det är möjligt, rätt att få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem. .. (Art. 7)."
Det saknas alltså i Barnkonventionen allt tal om äktenskap, såsom ett förhållande mellan man och kvinna. Inte heller framgår att föräldrarna nödvändigtvis skulle vara mamma och pappa eller att heterosexuellt äktenskap skulle vara att rekommendera ur Barnkonventionens perspektiv. BÄs citat från barnkonventionen utgör alltså rena bedrägeriet.
Dessutom kan man i Barnkonventionen läsa om
icke-diskriminering att varje barn skall tillförsäkras de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt. Man skall också vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro. (art. 2).
barnets bästa anges att detta skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ och att barnet skall tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer "dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet", (art.3).
föräldrarnas ledning så förbinder man sig att respektera det ansvar och de rättigheter och skyldigheter "som tillkommer föräldrar eller där så är tillämpligt, medlemmar av den utvidgande familjen eller gemenskapen enligt lokal sedvänja, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet", att på ett sätt som står i överensstämmelse med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i denna konvention. (art. 5)
Man kan alltså konstatera att Barnkonventionen utgår från att det finns andra föräldra- och vårdnadskonstellationer än heterosexuella pappa och mamma. Det saknas alltså i Barnkonventionen helt rekommendationer att heterosexuella par i äktenskap skulle ha något slags företräde. BÄ-uppropets skenbild av att Barnkonventionen på något sätt skulle ge heterosexuella familjen företräde är alltså rena falsariet. Läser man barnkonventionen noga så är faktiskt så att det lobbyarbete som BÄ bedriver i allra högsta grad strider mot barnkonventionens intention, att alla barn, alltså även barn i regnbågsfamiljer, skall åtnjuta statens skydd.
Slutsatsen av här gjorda citat blir alltså att varken FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna eller Barnkonventionen kan användas som tillhygge mot oss homosexuella. Det vore ju f.ö. ganska märkligt. Aborelius och Hedin samt det högerkristna fälttåg de inlett skulle man kunna tro att de i religiös iver förivrat sig i sin propaganda mot könsneutrala äktenskap. Men att de tillsammans med fem jurister helt uppsåtligen förfalskat innehållet i dessa två intenationmella rättighetsurkunder för att i bedrägligt syfte motverka den politiska processen mot könsneutrala äktenskap är med ett understatement märkligt.
När man konstaterat detta så återstår frågan att bedöma om ett s.k. könsneutralt äktenskap kommer att medföra "att barnen med nödvändighet hamnar i bakgrunden", som man påstår i BÄ-uppropet. Självklart är detta falsk argumentering. Är det några som verkligen övervägt alla aspekter på frågan om de skall skaffa barn så är det homosexuella par, möjligen i jämnbredd med de som adopterar eller får barn efter insemination. Det är alltså ingen slump eller en blöt firmafest det är fråga om vi bildandet av homosexuell familj utan planering ut i minsta detalj. Att använda barnen som slagträ i denna äktenskapsdebatt är alltså precis lika falskt som de uppsåtliga misstolkningarna av FN-förklaringen och Barnkonventionen.
BÄs upprop är undertecknat av katolske biskopen Aborelius och pingströrelsens ledare Sten-Gunna Hedin, båda främst kända för politiska hot i samband med abortdebatten för något år sedan. Också två gamla ärkebiskopar från 1990-talet, Bertil Werkström och Gunnar Weman, har skrivit på, varvid man noterar att varken nuvarande Ander Wejryd eller föregående KG Hammar återfinns bland dem som delar synpunkterna i BÄ. Bland undertecknarna finns företrädare för en del frikyrkosamfund som pingströrelsen, EFS och frälsningsarmén samt Judiska församlingen, Islamiska samfundet, Katolska ungdomsförbundet, Ortodoxa kyrkorna. Också en rad publicister som skrivit ett flertal artiklar med klart homofobt eller i vart fall homofientligt innehåll finns med, såsom Jan Myrdal, Carin Stenström. Allt kryddat med en proffsboxare och en italiensk baronessa.
Även jurister har undertecknat, såsom professor Ulf Bernitz, Annika Lokrantz-Bernitz, Per Karlson, Anders Månsson och advokaten Rolf Åbjörnsson. Det sista med dessa jurister är viktigt om man går igenom uppropet och dess sakliga underlag, särskilt märkligt är Ulf Bernitz medverkan då han är specialist på europarätt och som sådan känner de olika rättighetsfördragen in i minsta detalj.
Som jag sa i inledningen är förefaller uppropet var sakligt objektivt men granskning visar att det är rena falsifikatet. Biskopar, prelater, journalister och jurister alla medverkar de till att förfalska sanningen för lura dig käre läsare:
I uppropet påstår man "att FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna säger "familjen, byggd på äktenskapet mellan man och kvinna, utgör "den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten" (artikel 16)."
Vad jag förstår är detta en förfalskning av vad FN-urkunden innehåller.
I nämnda artikel i FN-förklaringen garanteras nämligen: " 1. Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning. 2. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke. 3. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd."(Art.16)
FN-förklaringen saknar alltså bestämningar som enbart innesluter heterosexuella äktenskap. Båda de kursiverade meningarna från uppropet har bara det bedrägliga syftet att inbilla läsaren att heterosexuella familjen är inskriven i FN-förklaringen. Men så är det alltså inte. Urkundsförfaslksningen är desto märkligare eftersom Aborelius/Hedins stormtrupper inrymmer juridisk expertis. Med juristernas medverkan framstår vilseledandet av allmänheten som uppsåtligt.
Detta kan kompletteras med att i FN-förklaringens ingress tillerkänns alla människor mänskliga rättigheter, alltså även homosexuella, och i avslutningsbestämmelsen anges: "Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen." (art. 30).
Av detta följer att BÄ istället bryter mot FN-förklaringen om mänskliga rättigheter.
Så över till Barnkonventionen som i uppropet citeras på följande sätt: "Långt innan nationalstaten uppstod fanns äktenskapet mellan man och kvinna som en stabiliserande och skyddande faktor, bl.a. för att se till barnets bästa. Till detta hör enligt artikel 7 i Barnkonventionen att barnet så långt det är möjligt skall få omvårdnad av både sin mamma och sin pappa. Mer än någon annan relation tillgodoser äktenskapet detta behov."
I den nämnda artikeln i Barnkonventionen står: "1. Barnet skall registreras omedelbart efter födelsen och skall ha rätt från födelsen till ett namn, rätt att förvärva ett medborgarskap och så långt det är möjligt, rätt att få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem. .. (Art. 7)."
Det saknas alltså i Barnkonventionen allt tal om äktenskap, såsom ett förhållande mellan man och kvinna. Inte heller framgår att föräldrarna nödvändigtvis skulle vara mamma och pappa eller att heterosexuellt äktenskap skulle vara att rekommendera ur Barnkonventionens perspektiv. BÄs citat från barnkonventionen utgör alltså rena bedrägeriet.
Dessutom kan man i Barnkonventionen läsa om
icke-diskriminering att varje barn skall tillförsäkras de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt. Man skall också vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro. (art. 2).
barnets bästa anges att detta skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ och att barnet skall tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer "dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet", (art.3).
föräldrarnas ledning så förbinder man sig att respektera det ansvar och de rättigheter och skyldigheter "som tillkommer föräldrar eller där så är tillämpligt, medlemmar av den utvidgande familjen eller gemenskapen enligt lokal sedvänja, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet", att på ett sätt som står i överensstämmelse med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i denna konvention. (art. 5)
Man kan alltså konstatera att Barnkonventionen utgår från att det finns andra föräldra- och vårdnadskonstellationer än heterosexuella pappa och mamma. Det saknas alltså i Barnkonventionen helt rekommendationer att heterosexuella par i äktenskap skulle ha något slags företräde. BÄ-uppropets skenbild av att Barnkonventionen på något sätt skulle ge heterosexuella familjen företräde är alltså rena falsariet. Läser man barnkonventionen noga så är faktiskt så att det lobbyarbete som BÄ bedriver i allra högsta grad strider mot barnkonventionens intention, att alla barn, alltså även barn i regnbågsfamiljer, skall åtnjuta statens skydd.
Slutsatsen av här gjorda citat blir alltså att varken FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna eller Barnkonventionen kan användas som tillhygge mot oss homosexuella. Det vore ju f.ö. ganska märkligt. Aborelius och Hedin samt det högerkristna fälttåg de inlett skulle man kunna tro att de i religiös iver förivrat sig i sin propaganda mot könsneutrala äktenskap. Men att de tillsammans med fem jurister helt uppsåtligen förfalskat innehållet i dessa två intenationmella rättighetsurkunder för att i bedrägligt syfte motverka den politiska processen mot könsneutrala äktenskap är med ett understatement märkligt.
När man konstaterat detta så återstår frågan att bedöma om ett s.k. könsneutralt äktenskap kommer att medföra "att barnen med nödvändighet hamnar i bakgrunden", som man påstår i BÄ-uppropet. Självklart är detta falsk argumentering. Är det några som verkligen övervägt alla aspekter på frågan om de skall skaffa barn så är det homosexuella par, möjligen i jämnbredd med de som adopterar eller får barn efter insemination. Det är alltså ingen slump eller en blöt firmafest det är fråga om vi bildandet av homosexuell familj utan planering ut i minsta detalj. Att använda barnen som slagträ i denna äktenskapsdebatt är alltså precis lika falskt som de uppsåtliga misstolkningarna av FN-förklaringen och Barnkonventionen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
