Debatten om homoäktenskapet har återigen synliggjort motståndet mot homosexualitet, främst bland religiösa grupper. På kulturen i Sydsvenskan 24/5 har Tor Billgren skrivit under rubriken "Nya tider, nya strider" utifrån dels Norrhem-Rydström-Winkvist, Undantagsmänniskor: En svensk Hbt-historia på Norstedts dels ock tidskriften Expo nr 2, 2008. Han har undersökt hur argumenten har förändrats genom åren, och ser oroande tendenser på den konservativa kanten.
Artikeln är mycket läsvärd och jag citerar direkt ur den:
De som motsätter sig homosexuellas förbättrade villkor har haft åtskilligt att protestera emot de senaste trettio åren. Allt från den slopade sjukdomsklassningen 1979, till den nu aktuella frågan om äktenskapet.
De tarvliga och populistiska påhoppen i den offentliga debatten har ersatts av mer sofistikerade och slipade argument. Ett bra exempel på utvecklingen är förre riksdagsledamoten Tuve Skånberg (kd), som 1993 argumenterade emot partnerskapet med motiveringen att homorelationer ”är tecken på en kultur i nedgång, i dekadens och söndervittring, som antikens Rom eller Tredje Rikets orgier” (Ystads Allehanda, 16.8 1993). Det är en retorik som fungerade i ett samhälle där homosexuella var osynliggjorda i det offentliga livet, men är inte lika gångbar idag när många medborgare har personliga erfarenheter av möten med homosexuella i arbetslivet, vänkretsen och kanske till och med i familjen. Så nu när det är homoäktenskapet som ska bekämpas, och Skånberg argumenterar i egenskap av direktor för den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet, förespråkar han istället att partnerskapet, som han alltså tidigare avfärdade med hänvisningar till Tredje Riket, ska uppvärderas och få ett ”högre symbolvärde” (Dagen 18.3 2008).
Följer man debatterna över tid verkar själva sakfrågorna (sambolag, partnerskap, adoptionsprövning, äktenskap med mera) vara sekundära. De bakomliggande drivkrafterna tycks istället vara religiösa, och själva principen att homosexuella skall ha det sämre och under inga omständigheter jämställas med heterosexuella. Sedan kamoufleras detta med olika skenargument. Populärt nu under äktenskapsdebatten är till exempel att hänvisa till barnens bästa – trots att ett eventuellt homoäktenskap inte på något sätt skulle påverka homosexuellas möjligheter att skaffa barn...
Precis som idag har motståndet genom historien nästan uteslutande fokuserats på män, medan kvinnors samkönade relationer snarare setts som något pikant... förklaringar. Exempelvis föreställningarna och fantasierna kring själva sexakten. Antihomosexuella åsikter kombineras nämligen ofta med en analfixering som kan ta sig rent groteska uttryck. Explicita och extrema sexskildringar är centrala delar i särskilt amerikansk antigaypropaganda. Och den internationella antipride-symbolen är en förbudsskylt i elegant, avskalad vägmärkesstil, som föreställer en man som bestiger en annan man...
... de mönster som framträder när man studerar hur delar av den konservaktiva kristenheten framställer homosexualitet. För många kristna opinionsbildare räcker det nämligen inte med att konstatera att homosexualitet är synd, utan det är också viktigt att demonisera homosexuella. Denna retorik konkretiseras idag tydligast i tidningen Världen Idag. Det är en väletablerad tredagarstidning med många erfarna medarbetare, som Siewert Öholm och Ulf Nilson, och har i praktiken starka band till Livets Ord.. .Här sprids föreställningen att homosexuella utgör ett reellt hot mot landet. Samhällets ruin beskrivs inte bara som en konsekvens av homorörelsens arbete, utan till och med som det bakomliggande syftet. RFSL tillskrivs en dold pedofil agenda, och någon vecka efter tsunamin kopplades katastrofen på ledarplats ihop med homosexualitet.
En annan bild som målas upp är att homosexuella har exklusivt företräde till makten, medierna och rättsväsendet. Som kommentar till Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring 2006 hävdade tidningens chefredaktör Carin Stenström att Andreas Carlgren – en av centerpartiets mest meriterade politiker – utnämnts till minister bara för att han är homosexuell. Vilka behov tillfredställs av denna typ av verklighetsbeskrivning? Varför är det så viktigt att ha en grupp att definiera som ondskefull, destruktiv och särskilt gynnad på bekostnad av andra? Jag har inget svar. Men retoriken vittnar om människosyn som borde vara besvärande för alla som kallar sig kristna. Och alarmerande för alla som värnar om det liberala, jämställda och sekulariserade samhället.
Jag har citerat avsnitt ur artikeln med mindre redigeringar därför att jag anser Tor Billgrens slutsatser viktiga och gärna vill sprida dem även till mina läsare. Tor är dessutom en skicklig stilist och samvetsgrann granskare, vilket väl framgår både av artikeln i Sydsvenskan men även hans webbplats Antigayretorik, vilka båda rekommenderas.
Själv minns jag hur upprörd jag blev när en pastor från sin predilstol kastade ut att homosexuella var en kräftsvulst på samhällskroppen. Visserligen lämnade han öppet om svulsten skulle oskadliggöras av huliganer eller mer sofistikerat bestrålas genom mer samhälleliga insatser. Men hets var det klart enligt svenska lagstiftning. Min upprördhet minskade ingalunda när Högsta domstolen , där jag tjänat i mer än 30 år, tog sig före att frikänna pastorn under hänvisning till att han utövat och predikat sin religion!!! Det var visserligen religionsfrihet i EG-tappning men i alla fall. Dessutom tvivlar jag på att Högsta domstolen rätt tolkat EG-rätten eftersom densamma i vart fall i förhållande till islam alltid poängterat att religiös utövning alltid var underkastad det sekulära samhällets lagstiftning - och det kan ju inte bara gälla sharia. Det hör till saken att pastorn ifråga senare for världen runt inbjuden av diverse extrema religiösa organisationer bl.a. i Engeland och USA och under ovationer predikade sitt antihomosexuella budskap. Detta bekräftar Tor Billgrens tes att oroande tendenser av hets mot homosexuella finns bland religiösa konservativa organisationer. Dessa yttringar får inte glömmas bort när man ser till utvecklingen av jämställda mänskliga rättigheter för homosexuella i vissa sekulära samhällen, bl.a. i Europa. Debattinläggen från ortodoxt religiösa bör ses som att antigaymobben kommer ut ur garderoben.
Visar inlägg med etikett Könsneutralt äktenskap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Könsneutralt äktenskap. Visa alla inlägg
lördag 24 maj 2008
måndag 7 april 2008
Gud har inga - det är kristna fundamentalister som har fördomar!
Det är sällan jag är helt överens med skenheligt oberoende Sydsvenskan och inte heller med deras "fristående skribent" MarieLouise Samuelsson. Men i dag 7/4 har hon skrivit "Fördomar, historielöshet, kristdemokrater", en uppgörelse med kristdemokraternas homofobi som är suverän (dvs jag kunde inte gjort det bättre själv), varför jag tar mig friheten att citera henne:
Det är, faktiskt, fascinerande att just kristdemokraterna kämpar mot att homosexuella skall få gifta sig i kyrkan. Helt enkelt eftersom kristdemokraternas politik bygger på kristna värderingar, det står åtminstone så i det finstilta, under den större rubriken: "För ett schystare Sverige".
Det "schysta" innebär som bekant att kd är ett så kallat värdekonservativt parti, de borde därför vara de första att applådera konventionella livsval som äktenskap och traditioner som kyrkvigsel. Och eftersom kd också betonar allas lika värde och rättigheter blir kyrkovigselmotståndet än mer motsägelsefullt. Kd nöjer sig som bekant nu inte med att bevaka det kyrkliga reviret, partiet kämpar mot homosexuellas rätt att gifta sig överhuvudtaget, detta skall, enligt kd, vara förbehållet man och kvinna.
Jag menar inte att det här är någon alldeles enkel fråga. När det gäller kyrkvigslar vore det ingen bra idé att tvinga präster att genomföra något de absolut inte vill, rättare sagt något de inte tror på. Det är som sagt högst egendomligt att just troende vill hålla människor borta från kyrkans sakrament. Men man kommer knappast tillrätta med den sortens privata trosuppfattningar och kyrkomötestolkningar genom lagstiftning. Präster som vill förvägra homosexuella vigsel skulle inte heller bli något större problem, eftersom det finns tillräckligt många andra, varmt troende präster, som gärna kan tänka sig att viga homosexuella.
Men kd kämpar alltså på en bredare front, utanför altarringarna, kd som parti är emot homosexuellas möjligheter att alls gifta sig, att få använda ordet äktenskap om sitt förhållande. Och då är vi på den civilrättsliga och politiska banan, här handlar det inte om tro, utan om hur kd vill att samhället ska se ut. Det ingår i politikens uppgift att kämpa för sådant, men när det gäller könsneutral vigsel blir det så förtvivlat svårt att förstå varför.
Det blir inte lättare när Lennart Sacrédeus framträder i Agenda och på allvar hävdar att könsneutrala äktenskap skulle leda till "månggifte" och "relationer med barn och djur". Underförstått sexuella relationer med barn och djur. Tyvärr lyckas han aldrig förklara varför han fått för sig att en ändrad lagtext skulle få konventioner och spärrar att rasa. Och om man försöker inta Sacrédeus perspektiv, vad i all världen är det i så fall som gör "partnerskap" acceptabelt? Tyvärr blir Sacrédeus inte särskilt hårt åtgången när logiken (?) i hans resonemang jämställer homosexualitet med kriminella övergrepp, med pedofili och tidelag.
Lennart Sacrédeus och hans åsiktsfränder i kd gömmer sig annars bakom det mest oantastliga argumentet av alla, "barnperspektivet". Men vilka barn är det egentligen som de säger sig företräda? Homosexuella har och har självfallet alltid haft barn. På vilket sätt skulle dessa barn få det bättre genom att mammor eller pappor inte får gifta (om) sig?
Sacrédeus talade i TV om sin (uppenbara) skräck för "sociala experiment". Det är ett begrepp som han verkligen borde få tillfälle att utveckla, kombinerat med frågor om hur det är ställt med hans (samhälls)historiska kunskaper. Att ett samhälles värderingar förändras kan naturligtvis kallas sociala experiment. Det är den sortens "experimenterande" som har lett till att barnaga är förbjuden och att gifta kvinnor inte längre står under sina mäns förmyndarskap.
Men alldeles för ofta kommer Lennart Sacrédeus och hans partivänner undan med att hänvisa till "äktenskapet" med vidhängande lagstiftning som något sedan evigheter oföränderligt. Men de legala förutsättningarna för äktenskap har ju hela tiden förändrats. Det är inte alltför länge sedan "brudköp" var vedertaget, för inte så länge sedan var otrohet kriminellt. Att bedra sin hustru eller man med någon som också var gift kallades "dubbelt hor" och renderade fängelsestraff. Och givetvis fanns det då de som ojade sig och förutspådde syndafall och normuppluckring när dessa lagar skulle ändras.
Det äktenskap som kd vill bevara med hänvisning till att samhället "alltid" har byggt på det, har i realiteten bara några decennier på nacken. Mer evigt oföränderligt verkar det vara att kombinationen politik, religion och sexualitet blir till en motbjudande cocktail av fördomar, integritetskränkning och myndighetssnokande i individers privatliv. I dagsläget skall det hursomhelst bli mycket intressant att se hur "schysta" kristdemokraternas eget experimenterande med känslosamma och historielösa argument kommer att påverka regeringsalliansen och därmed hela inrikespolitiken.
När det gäller den sista frågan är problemet uppenbarligen stort. Fredrik Reinfeldt har ju gått ut och sagt att lagstiftning om könsneutrala äktenskap skall genomföras. Och Göran Hägglund har sagt att det kan vi kristdemokrater inte acceptera. Hur skall man lösa den ekvationen för att ingen skall tappa ansiktet. "Riksdagslösningen" är naturligtvis en lösning; d.v.s. man låter en utskottsmajoritet lägga fram ett förslag om könsneutral lagstiftning för riksdagen, varvid en majoritet kan uppnås. Men det tillhör väl inte alliansregeringens mest klockrena lösning eftersom man då frånsagt sig sin arbetsuppgift att lägga proposition till riksdagen. Och att skjuta det över nästa val innebär prestigeförlust och egentligen inte någon lösning om man räknar med att fortsätta alliansregera efter valet 2010. Hur man än gör är det alltså - liksom i en rad andra ärenden - svårt för alliansregeringen att komma till skott.
Samtidigt är det för mig som var med och förarbetade partnerskapslagen, såsom det då enda möjliga alternativet, en stor glädje att konstatera att det i dag föreligger en kompakt politisk majoritet för den enda rimliga lösningen, nämligen en könsneutral äktenskapslagstiftning. Det är faktiskt värt att notera att två kvinnliga partistyrelsemedlemmar i Kristdemokraterna fronderat mot övriga i denna fråga. Heder åt dem som vågar tänka själv!
Det är, faktiskt, fascinerande att just kristdemokraterna kämpar mot att homosexuella skall få gifta sig i kyrkan. Helt enkelt eftersom kristdemokraternas politik bygger på kristna värderingar, det står åtminstone så i det finstilta, under den större rubriken: "För ett schystare Sverige".
Det "schysta" innebär som bekant att kd är ett så kallat värdekonservativt parti, de borde därför vara de första att applådera konventionella livsval som äktenskap och traditioner som kyrkvigsel. Och eftersom kd också betonar allas lika värde och rättigheter blir kyrkovigselmotståndet än mer motsägelsefullt. Kd nöjer sig som bekant nu inte med att bevaka det kyrkliga reviret, partiet kämpar mot homosexuellas rätt att gifta sig överhuvudtaget, detta skall, enligt kd, vara förbehållet man och kvinna.
Jag menar inte att det här är någon alldeles enkel fråga. När det gäller kyrkvigslar vore det ingen bra idé att tvinga präster att genomföra något de absolut inte vill, rättare sagt något de inte tror på. Det är som sagt högst egendomligt att just troende vill hålla människor borta från kyrkans sakrament. Men man kommer knappast tillrätta med den sortens privata trosuppfattningar och kyrkomötestolkningar genom lagstiftning. Präster som vill förvägra homosexuella vigsel skulle inte heller bli något större problem, eftersom det finns tillräckligt många andra, varmt troende präster, som gärna kan tänka sig att viga homosexuella.
Men kd kämpar alltså på en bredare front, utanför altarringarna, kd som parti är emot homosexuellas möjligheter att alls gifta sig, att få använda ordet äktenskap om sitt förhållande. Och då är vi på den civilrättsliga och politiska banan, här handlar det inte om tro, utan om hur kd vill att samhället ska se ut. Det ingår i politikens uppgift att kämpa för sådant, men när det gäller könsneutral vigsel blir det så förtvivlat svårt att förstå varför.
Det blir inte lättare när Lennart Sacrédeus framträder i Agenda och på allvar hävdar att könsneutrala äktenskap skulle leda till "månggifte" och "relationer med barn och djur". Underförstått sexuella relationer med barn och djur. Tyvärr lyckas han aldrig förklara varför han fått för sig att en ändrad lagtext skulle få konventioner och spärrar att rasa. Och om man försöker inta Sacrédeus perspektiv, vad i all världen är det i så fall som gör "partnerskap" acceptabelt? Tyvärr blir Sacrédeus inte särskilt hårt åtgången när logiken (?) i hans resonemang jämställer homosexualitet med kriminella övergrepp, med pedofili och tidelag.
Lennart Sacrédeus och hans åsiktsfränder i kd gömmer sig annars bakom det mest oantastliga argumentet av alla, "barnperspektivet". Men vilka barn är det egentligen som de säger sig företräda? Homosexuella har och har självfallet alltid haft barn. På vilket sätt skulle dessa barn få det bättre genom att mammor eller pappor inte får gifta (om) sig?
Sacrédeus talade i TV om sin (uppenbara) skräck för "sociala experiment". Det är ett begrepp som han verkligen borde få tillfälle att utveckla, kombinerat med frågor om hur det är ställt med hans (samhälls)historiska kunskaper. Att ett samhälles värderingar förändras kan naturligtvis kallas sociala experiment. Det är den sortens "experimenterande" som har lett till att barnaga är förbjuden och att gifta kvinnor inte längre står under sina mäns förmyndarskap.
Men alldeles för ofta kommer Lennart Sacrédeus och hans partivänner undan med att hänvisa till "äktenskapet" med vidhängande lagstiftning som något sedan evigheter oföränderligt. Men de legala förutsättningarna för äktenskap har ju hela tiden förändrats. Det är inte alltför länge sedan "brudköp" var vedertaget, för inte så länge sedan var otrohet kriminellt. Att bedra sin hustru eller man med någon som också var gift kallades "dubbelt hor" och renderade fängelsestraff. Och givetvis fanns det då de som ojade sig och förutspådde syndafall och normuppluckring när dessa lagar skulle ändras.
Det äktenskap som kd vill bevara med hänvisning till att samhället "alltid" har byggt på det, har i realiteten bara några decennier på nacken. Mer evigt oföränderligt verkar det vara att kombinationen politik, religion och sexualitet blir till en motbjudande cocktail av fördomar, integritetskränkning och myndighetssnokande i individers privatliv. I dagsläget skall det hursomhelst bli mycket intressant att se hur "schysta" kristdemokraternas eget experimenterande med känslosamma och historielösa argument kommer att påverka regeringsalliansen och därmed hela inrikespolitiken.
När det gäller den sista frågan är problemet uppenbarligen stort. Fredrik Reinfeldt har ju gått ut och sagt att lagstiftning om könsneutrala äktenskap skall genomföras. Och Göran Hägglund har sagt att det kan vi kristdemokrater inte acceptera. Hur skall man lösa den ekvationen för att ingen skall tappa ansiktet. "Riksdagslösningen" är naturligtvis en lösning; d.v.s. man låter en utskottsmajoritet lägga fram ett förslag om könsneutral lagstiftning för riksdagen, varvid en majoritet kan uppnås. Men det tillhör väl inte alliansregeringens mest klockrena lösning eftersom man då frånsagt sig sin arbetsuppgift att lägga proposition till riksdagen. Och att skjuta det över nästa val innebär prestigeförlust och egentligen inte någon lösning om man räknar med att fortsätta alliansregera efter valet 2010. Hur man än gör är det alltså - liksom i en rad andra ärenden - svårt för alliansregeringen att komma till skott.
Samtidigt är det för mig som var med och förarbetade partnerskapslagen, såsom det då enda möjliga alternativet, en stor glädje att konstatera att det i dag föreligger en kompakt politisk majoritet för den enda rimliga lösningen, nämligen en könsneutral äktenskapslagstiftning. Det är faktiskt värt att notera att två kvinnliga partistyrelsemedlemmar i Kristdemokraterna fronderat mot övriga i denna fråga. Heder åt dem som vågar tänka själv!
söndag 20 januari 2008
12 skäl varför homosexuella äktenskap kommer att ödelägga samhället
På nätet och i media pågår en intensiv debatt om könsneutrala äktenskap. Några kristdemokrater vill ta frågan till folkomröstning. Jag ber dig nu med eftertanke läsa följande (översättning från http://grove.ufl.edu/~ggsa/gaymarriage.html), "12 skäl varför homosexuella äktenskap kommer att ödelägga samhället". I översättning lyder dessa:
1. Homosexualitet är inte naturlig - liksom glasögon, polyester, preventivmedel, bilar, aktier, syntetiska mediciner eller proteser inte är naturliga.
2. Heterosexuella äktenskap är giltiga eftersom de producerar barn - infertila eller äldre par borde rimligen inte kunna ingå äktenskap eftersom världen behöver mer barn. Heterosexuella äktenskapet är också heligt därför att sexualiteten saknar annat värde än såsom barnalstrande.
3. Uppenbarligen kommer homosexuella föräldrar att orsaka homosexuella barn eftersom heterosexuella föräldrar bara ger upphov till heterosexuella barn.
4. Heterosexuella äktenskap kommer att bli mindre meningsfulla eftersom Britney Spears 55-timmar bara-på-skoj-äktenskap var meningsfullt för henne.
5. Heterosexuella äktenskap har funnits sedan urminnes tid och har inte förändrats: hustrur är männens egendom, svarta kan inte gifta sig med vita eller kristna inte med musklimer och skilsmässa är olaglig.
6. Homosexuella äktenskap skall bestämmas av folket, inte lagstiftningsförsamlingen, eftersom folket, inte legislatureren, historiskt alltid skyddat minoriteters rättigheter.
7. Homosexuella äktenskap försvaras inte av religionen. I en teokrati som vår, har religiösa värderingar alltid en genomgripande kraft i hela samhället. Det är därför vi i Sverige har en religion och utbredd religiositet.
8. Homosexuella äktenskap kommer att uppmuntra människor att bli homosexuella, på samma sätt som samvaro med långa människor gör dig själv längre.
9. Legalisering av homosexuella äktenskap kommer att öppna dörren för alla möjliga säregna beteenden. Människor kanske till och med önskar gifta sig med sina älsklingsdjur eftersom ett djur har ett lagligt skydd och efter dressyr kan signera en äktenskapslicens; tänk på en känd f.d. ministers faster och hennes häst.
10. Barn kan aldrig lyckas utan både manlig och kvinnlig förebild i hemmet - det är därför ensamstående föräldrar är förbjudna att uppfostra barn, istället överförs barnen till heterosexuella, gärna religiösa fosterhem.
11. Homosexuella äktenskap kommer att förändra samhällets grundvalar. Heterosexuella äktenskap har funnits länge, och vi kan anta nya sociala normer på samma sätt som vi vägrat acceptera jämställdhet, demokrati, bilism, högre lön till låglönearbetare och längre livstid.
12. Civilt partnerskap, som ger de flesta av de förmåner som följer med äktenskap är bättre, eftersom en annorlunda benämnd men jämställd institution är konstituerande men inte provocerande. Separata skolor för afro-amerikaner eller indianer i USA fungerar lika bra som särskild typ av giftermål för homosexuella.
Bakgrunden till detta är sin tur väl värd att notera:
civiläktenskap
Historiskt sett är äktenskap inte en religiös institution. Hos de germanska folken var äktenskapet, liksom enligt romersk rätt, en rent borgerlig angelägenhet och ingicks genom fästning, dvs överenskommelse om äktenskapet, och brudens överlämnande, bröllopet. Så småningom blev det vanligt med en kyrklig cermoni i samband med bröllopet men den saknade rättslig betydelse. Först på 15- och 1600-talet blev formen för äktenskaps ingående en kyrklig angelägenhet. Det är dock att notera att ända intill 1915 så kvarstod i Sverige fästningens rättsliga betydelse. s.k. trolovning.
När kyrkan övertog vigseln uppstod så småningom behov av att möjliggöra äktenskap för andra personer utanför kyrkan. Under 1800-talet tillkom sådana möjligheter att ingå äktenskap för mosaiska trosbekännare. Den borgerliga vigseln återuppstod. På 1950-talet utvidgades vigselrätten till frikyrkliga samfund.
Historisk sett är civiläktenskapet alltså det avgörande precis som i det flesta länder på den europeiska kontinenten. Det innebär alltså att där har den kyrkliga cermonin ingen juridisk betydelse utan är ett av parterna valt tillskott.
religiös retorik
Mot denna historiska bakgrund förefaller många religiösa uttalanden som absurda. Exempelvis sa Påven i sitt nyårsbudskap inför 2008 att den som undergräver institutionen familjen saboterar man fredsarbetet i världen. Och på sajter som som förtydligar Koranen så talas om dödsstraff för homosexuella. Helt i linje med detta hävdade Pastor Green att homosexuella var en kräftsvulst på samhällskroppen och hans vänner i USA inom kristna högern utmålade homosexuella såsom orsak till Guds straff med anledning av tsunamikatastrofen. Samtidigt så kan man anta att denna vulgärdebatt skulle bli det som bjöds inför en folkomröstning. Är Gud ens bundsförvant har man nämligen rätt att trampa på andra. Det är också en tankeställare att samma personkrets som i dag är emot könsneutrala äktenskap på 90-talet röstade mot partnerskap för homosexuella par.
kan man rösta om det?
Dessa 12 skäl fångar i stort sett hela den debatt som olika religiösa grupper fört. Och visst skall vi ha en genomlysande debatt. Men är det rimligt att man i en demokrati röstar om vad en majoritet anser naturligt? Är det rimligt att man röstar om infertila och homosexuella par skall få gifta sig? Är det rimligt att en majoritet röstar om hur en minoritet skall inrätta sitt liv? Vad ligger i begreppet demokrati, inom vilken ram en folkomröstning skulle ske? Har man rätt att rösta om svarta skall få gå i samma skolor? Eller är det en förutsättning för demokrati? Har man rätt att rösta om muslimer i vårt land skall ha samma rättigheter som vi kristna? Eller är det en förutsättning för att demokratin i Sverige skall anses fungera? Har man rätt att rösta om kvinnor skall ha samma rättigheter som män? Eller är jämställdheten en grundbult i demokratin? Har man rätt att i en sekulär stat rösta om äktenskapet? Eller är ett könsneutralt äktenskap en del av en sekulär demokrati?
I FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna står det: Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd. Artikel 16.
Hur länge skall man tolka detta med heterosexuella, odemokratiska skygglappar? Och kan man verkligen i en demokrati rösta om vad demokratin innehåller så att man röstar bort vissa medborgargruppers fundamentala rättigheter? Jag trodde i min enfald att demokratibegreppet hade ett givet innehåll
1. Homosexualitet är inte naturlig - liksom glasögon, polyester, preventivmedel, bilar, aktier, syntetiska mediciner eller proteser inte är naturliga.
2. Heterosexuella äktenskap är giltiga eftersom de producerar barn - infertila eller äldre par borde rimligen inte kunna ingå äktenskap eftersom världen behöver mer barn. Heterosexuella äktenskapet är också heligt därför att sexualiteten saknar annat värde än såsom barnalstrande.
3. Uppenbarligen kommer homosexuella föräldrar att orsaka homosexuella barn eftersom heterosexuella föräldrar bara ger upphov till heterosexuella barn.
4. Heterosexuella äktenskap kommer att bli mindre meningsfulla eftersom Britney Spears 55-timmar bara-på-skoj-äktenskap var meningsfullt för henne.
5. Heterosexuella äktenskap har funnits sedan urminnes tid och har inte förändrats: hustrur är männens egendom, svarta kan inte gifta sig med vita eller kristna inte med musklimer och skilsmässa är olaglig.
6. Homosexuella äktenskap skall bestämmas av folket, inte lagstiftningsförsamlingen, eftersom folket, inte legislatureren, historiskt alltid skyddat minoriteters rättigheter.
7. Homosexuella äktenskap försvaras inte av religionen. I en teokrati som vår, har religiösa värderingar alltid en genomgripande kraft i hela samhället. Det är därför vi i Sverige har en religion och utbredd religiositet.
8. Homosexuella äktenskap kommer att uppmuntra människor att bli homosexuella, på samma sätt som samvaro med långa människor gör dig själv längre.
9. Legalisering av homosexuella äktenskap kommer att öppna dörren för alla möjliga säregna beteenden. Människor kanske till och med önskar gifta sig med sina älsklingsdjur eftersom ett djur har ett lagligt skydd och efter dressyr kan signera en äktenskapslicens; tänk på en känd f.d. ministers faster och hennes häst.
10. Barn kan aldrig lyckas utan både manlig och kvinnlig förebild i hemmet - det är därför ensamstående föräldrar är förbjudna att uppfostra barn, istället överförs barnen till heterosexuella, gärna religiösa fosterhem.
11. Homosexuella äktenskap kommer att förändra samhällets grundvalar. Heterosexuella äktenskap har funnits länge, och vi kan anta nya sociala normer på samma sätt som vi vägrat acceptera jämställdhet, demokrati, bilism, högre lön till låglönearbetare och längre livstid.
12. Civilt partnerskap, som ger de flesta av de förmåner som följer med äktenskap är bättre, eftersom en annorlunda benämnd men jämställd institution är konstituerande men inte provocerande. Separata skolor för afro-amerikaner eller indianer i USA fungerar lika bra som särskild typ av giftermål för homosexuella.
Bakgrunden till detta är sin tur väl värd att notera:
civiläktenskap
Historiskt sett är äktenskap inte en religiös institution. Hos de germanska folken var äktenskapet, liksom enligt romersk rätt, en rent borgerlig angelägenhet och ingicks genom fästning, dvs överenskommelse om äktenskapet, och brudens överlämnande, bröllopet. Så småningom blev det vanligt med en kyrklig cermoni i samband med bröllopet men den saknade rättslig betydelse. Först på 15- och 1600-talet blev formen för äktenskaps ingående en kyrklig angelägenhet. Det är dock att notera att ända intill 1915 så kvarstod i Sverige fästningens rättsliga betydelse. s.k. trolovning.
När kyrkan övertog vigseln uppstod så småningom behov av att möjliggöra äktenskap för andra personer utanför kyrkan. Under 1800-talet tillkom sådana möjligheter att ingå äktenskap för mosaiska trosbekännare. Den borgerliga vigseln återuppstod. På 1950-talet utvidgades vigselrätten till frikyrkliga samfund.
Historisk sett är civiläktenskapet alltså det avgörande precis som i det flesta länder på den europeiska kontinenten. Det innebär alltså att där har den kyrkliga cermonin ingen juridisk betydelse utan är ett av parterna valt tillskott.
religiös retorik
Mot denna historiska bakgrund förefaller många religiösa uttalanden som absurda. Exempelvis sa Påven i sitt nyårsbudskap inför 2008 att den som undergräver institutionen familjen saboterar man fredsarbetet i världen. Och på sajter som som förtydligar Koranen så talas om dödsstraff för homosexuella. Helt i linje med detta hävdade Pastor Green att homosexuella var en kräftsvulst på samhällskroppen och hans vänner i USA inom kristna högern utmålade homosexuella såsom orsak till Guds straff med anledning av tsunamikatastrofen. Samtidigt så kan man anta att denna vulgärdebatt skulle bli det som bjöds inför en folkomröstning. Är Gud ens bundsförvant har man nämligen rätt att trampa på andra. Det är också en tankeställare att samma personkrets som i dag är emot könsneutrala äktenskap på 90-talet röstade mot partnerskap för homosexuella par.
kan man rösta om det?
Dessa 12 skäl fångar i stort sett hela den debatt som olika religiösa grupper fört. Och visst skall vi ha en genomlysande debatt. Men är det rimligt att man i en demokrati röstar om vad en majoritet anser naturligt? Är det rimligt att man röstar om infertila och homosexuella par skall få gifta sig? Är det rimligt att en majoritet röstar om hur en minoritet skall inrätta sitt liv? Vad ligger i begreppet demokrati, inom vilken ram en folkomröstning skulle ske? Har man rätt att rösta om svarta skall få gå i samma skolor? Eller är det en förutsättning för demokrati? Har man rätt att rösta om muslimer i vårt land skall ha samma rättigheter som vi kristna? Eller är det en förutsättning för att demokratin i Sverige skall anses fungera? Har man rätt att rösta om kvinnor skall ha samma rättigheter som män? Eller är jämställdheten en grundbult i demokratin? Har man rätt att i en sekulär stat rösta om äktenskapet? Eller är ett könsneutralt äktenskap en del av en sekulär demokrati?
I FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna står det: Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd. Artikel 16.
Hur länge skall man tolka detta med heterosexuella, odemokratiska skygglappar? Och kan man verkligen i en demokrati rösta om vad demokratin innehåller så att man röstar bort vissa medborgargruppers fundamentala rättigheter? Jag trodde i min enfald att demokratibegreppet hade ett givet innehåll
onsdag 16 januari 2008
Stöd namninsamling för äktenskap nu!
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL, där jag är medlem, har startat en sajt, www.aktenskap.nu.
Vi vill att riksdagen inför en könsneutral äktenskapslagstiftning och att den för oss särskilt skrivna partnerskapslagen avskaffas. Vi anser att en äktenskapslagstiftning inte får vara särskiljande utan att den i alla aspekter måste vara jämlik och könsneutral.
På sajten finns förutom en argumentsamling också möjlighet att delta i en namninsamling till förmån för en modern äktenskapslagstiftning för alla.
Om du stödjer detta så skriv in ditt namn på sajten. Tack!
Vi vill att riksdagen inför en könsneutral äktenskapslagstiftning och att den för oss särskilt skrivna partnerskapslagen avskaffas. Vi anser att en äktenskapslagstiftning inte får vara särskiljande utan att den i alla aspekter måste vara jämlik och könsneutral.
På sajten finns förutom en argumentsamling också möjlighet att delta i en namninsamling till förmån för en modern äktenskapslagstiftning för alla.
Om du stödjer detta så skriv in ditt namn på sajten. Tack!
söndag 28 oktober 2007
BÄ, BÄ, BÄ -får man ljuga fritt när man är Aborelius, Bernitz, Doctare eller Myrdal?
BÄ, BÄ låter som en oskuldsfull barnsång och det var säkert det som var meningen med BÄs upprop - Bevara äktenskapet mellan man och och kvinna.
BÄs upprop är undertecknat av katolske biskopen Aborelius och pingströrelsens ledare Sten-Gunna Hedin, båda främst kända för politiska hot i samband med abortdebatten för något år sedan. Också två gamla ärkebiskopar från 1990-talet, Bertil Werkström och Gunnar Weman, har skrivit på, varvid man noterar att varken nuvarande Ander Wejryd eller föregående KG Hammar återfinns bland dem som delar synpunkterna i BÄ. Bland undertecknarna finns företrädare för en del frikyrkosamfund som pingströrelsen, EFS och frälsningsarmén samt Judiska församlingen, Islamiska samfundet, Katolska ungdomsförbundet, Ortodoxa kyrkorna. Också en rad publicister som skrivit ett flertal artiklar med klart homofobt eller i vart fall homofientligt innehåll finns med, såsom Jan Myrdal, Carin Stenström. Allt kryddat med en proffsboxare och en italiensk baronessa.
Även jurister har undertecknat, såsom professor Ulf Bernitz, Annika Lokrantz-Bernitz, Per Karlson, Anders Månsson och advokaten Rolf Åbjörnsson. Det sista med dessa jurister är viktigt om man går igenom uppropet och dess sakliga underlag, särskilt märkligt är Ulf Bernitz medverkan då han är specialist på europarätt och som sådan känner de olika rättighetsfördragen in i minsta detalj.
Som jag sa i inledningen är förefaller uppropet var sakligt objektivt men granskning visar att det är rena falsifikatet. Biskopar, prelater, journalister och jurister alla medverkar de till att förfalska sanningen för lura dig käre läsare:
I uppropet påstår man "att FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna säger "familjen, byggd på äktenskapet mellan man och kvinna, utgör "den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten" (artikel 16)."
Vad jag förstår är detta en förfalskning av vad FN-urkunden innehåller.
I nämnda artikel i FN-förklaringen garanteras nämligen: " 1. Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning. 2. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke. 3. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd."(Art.16)
FN-förklaringen saknar alltså bestämningar som enbart innesluter heterosexuella äktenskap. Båda de kursiverade meningarna från uppropet har bara det bedrägliga syftet att inbilla läsaren att heterosexuella familjen är inskriven i FN-förklaringen. Men så är det alltså inte. Urkundsförfaslksningen är desto märkligare eftersom Aborelius/Hedins stormtrupper inrymmer juridisk expertis. Med juristernas medverkan framstår vilseledandet av allmänheten som uppsåtligt.
Detta kan kompletteras med att i FN-förklaringens ingress tillerkänns alla människor mänskliga rättigheter, alltså även homosexuella, och i avslutningsbestämmelsen anges: "Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen." (art. 30).
Av detta följer att BÄ istället bryter mot FN-förklaringen om mänskliga rättigheter.
Så över till Barnkonventionen som i uppropet citeras på följande sätt: "Långt innan nationalstaten uppstod fanns äktenskapet mellan man och kvinna som en stabiliserande och skyddande faktor, bl.a. för att se till barnets bästa. Till detta hör enligt artikel 7 i Barnkonventionen att barnet så långt det är möjligt skall få omvårdnad av både sin mamma och sin pappa. Mer än någon annan relation tillgodoser äktenskapet detta behov."
I den nämnda artikeln i Barnkonventionen står: "1. Barnet skall registreras omedelbart efter födelsen och skall ha rätt från födelsen till ett namn, rätt att förvärva ett medborgarskap och så långt det är möjligt, rätt att få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem. .. (Art. 7)."
Det saknas alltså i Barnkonventionen allt tal om äktenskap, såsom ett förhållande mellan man och kvinna. Inte heller framgår att föräldrarna nödvändigtvis skulle vara mamma och pappa eller att heterosexuellt äktenskap skulle vara att rekommendera ur Barnkonventionens perspektiv. BÄs citat från barnkonventionen utgör alltså rena bedrägeriet.
Dessutom kan man i Barnkonventionen läsa om
icke-diskriminering att varje barn skall tillförsäkras de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt. Man skall också vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro. (art. 2).
barnets bästa anges att detta skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ och att barnet skall tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer "dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet", (art.3).
föräldrarnas ledning så förbinder man sig att respektera det ansvar och de rättigheter och skyldigheter "som tillkommer föräldrar eller där så är tillämpligt, medlemmar av den utvidgande familjen eller gemenskapen enligt lokal sedvänja, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet", att på ett sätt som står i överensstämmelse med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i denna konvention. (art. 5)
Man kan alltså konstatera att Barnkonventionen utgår från att det finns andra föräldra- och vårdnadskonstellationer än heterosexuella pappa och mamma. Det saknas alltså i Barnkonventionen helt rekommendationer att heterosexuella par i äktenskap skulle ha något slags företräde. BÄ-uppropets skenbild av att Barnkonventionen på något sätt skulle ge heterosexuella familjen företräde är alltså rena falsariet. Läser man barnkonventionen noga så är faktiskt så att det lobbyarbete som BÄ bedriver i allra högsta grad strider mot barnkonventionens intention, att alla barn, alltså även barn i regnbågsfamiljer, skall åtnjuta statens skydd.
Slutsatsen av här gjorda citat blir alltså att varken FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna eller Barnkonventionen kan användas som tillhygge mot oss homosexuella. Det vore ju f.ö. ganska märkligt. Aborelius och Hedin samt det högerkristna fälttåg de inlett skulle man kunna tro att de i religiös iver förivrat sig i sin propaganda mot könsneutrala äktenskap. Men att de tillsammans med fem jurister helt uppsåtligen förfalskat innehållet i dessa två intenationmella rättighetsurkunder för att i bedrägligt syfte motverka den politiska processen mot könsneutrala äktenskap är med ett understatement märkligt.
När man konstaterat detta så återstår frågan att bedöma om ett s.k. könsneutralt äktenskap kommer att medföra "att barnen med nödvändighet hamnar i bakgrunden", som man påstår i BÄ-uppropet. Självklart är detta falsk argumentering. Är det några som verkligen övervägt alla aspekter på frågan om de skall skaffa barn så är det homosexuella par, möjligen i jämnbredd med de som adopterar eller får barn efter insemination. Det är alltså ingen slump eller en blöt firmafest det är fråga om vi bildandet av homosexuell familj utan planering ut i minsta detalj. Att använda barnen som slagträ i denna äktenskapsdebatt är alltså precis lika falskt som de uppsåtliga misstolkningarna av FN-förklaringen och Barnkonventionen.
BÄs upprop är undertecknat av katolske biskopen Aborelius och pingströrelsens ledare Sten-Gunna Hedin, båda främst kända för politiska hot i samband med abortdebatten för något år sedan. Också två gamla ärkebiskopar från 1990-talet, Bertil Werkström och Gunnar Weman, har skrivit på, varvid man noterar att varken nuvarande Ander Wejryd eller föregående KG Hammar återfinns bland dem som delar synpunkterna i BÄ. Bland undertecknarna finns företrädare för en del frikyrkosamfund som pingströrelsen, EFS och frälsningsarmén samt Judiska församlingen, Islamiska samfundet, Katolska ungdomsförbundet, Ortodoxa kyrkorna. Också en rad publicister som skrivit ett flertal artiklar med klart homofobt eller i vart fall homofientligt innehåll finns med, såsom Jan Myrdal, Carin Stenström. Allt kryddat med en proffsboxare och en italiensk baronessa.
Även jurister har undertecknat, såsom professor Ulf Bernitz, Annika Lokrantz-Bernitz, Per Karlson, Anders Månsson och advokaten Rolf Åbjörnsson. Det sista med dessa jurister är viktigt om man går igenom uppropet och dess sakliga underlag, särskilt märkligt är Ulf Bernitz medverkan då han är specialist på europarätt och som sådan känner de olika rättighetsfördragen in i minsta detalj.
Som jag sa i inledningen är förefaller uppropet var sakligt objektivt men granskning visar att det är rena falsifikatet. Biskopar, prelater, journalister och jurister alla medverkar de till att förfalska sanningen för lura dig käre läsare:
I uppropet påstår man "att FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna säger "familjen, byggd på äktenskapet mellan man och kvinna, utgör "den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten" (artikel 16)."
Vad jag förstår är detta en förfalskning av vad FN-urkunden innehåller.
I nämnda artikel i FN-förklaringen garanteras nämligen: " 1. Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning. 2. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke. 3. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd."(Art.16)
FN-förklaringen saknar alltså bestämningar som enbart innesluter heterosexuella äktenskap. Båda de kursiverade meningarna från uppropet har bara det bedrägliga syftet att inbilla läsaren att heterosexuella familjen är inskriven i FN-förklaringen. Men så är det alltså inte. Urkundsförfaslksningen är desto märkligare eftersom Aborelius/Hedins stormtrupper inrymmer juridisk expertis. Med juristernas medverkan framstår vilseledandet av allmänheten som uppsåtligt.
Detta kan kompletteras med att i FN-förklaringens ingress tillerkänns alla människor mänskliga rättigheter, alltså även homosexuella, och i avslutningsbestämmelsen anges: "Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen." (art. 30).
Av detta följer att BÄ istället bryter mot FN-förklaringen om mänskliga rättigheter.
Så över till Barnkonventionen som i uppropet citeras på följande sätt: "Långt innan nationalstaten uppstod fanns äktenskapet mellan man och kvinna som en stabiliserande och skyddande faktor, bl.a. för att se till barnets bästa. Till detta hör enligt artikel 7 i Barnkonventionen att barnet så långt det är möjligt skall få omvårdnad av både sin mamma och sin pappa. Mer än någon annan relation tillgodoser äktenskapet detta behov."
I den nämnda artikeln i Barnkonventionen står: "1. Barnet skall registreras omedelbart efter födelsen och skall ha rätt från födelsen till ett namn, rätt att förvärva ett medborgarskap och så långt det är möjligt, rätt att få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem. .. (Art. 7)."
Det saknas alltså i Barnkonventionen allt tal om äktenskap, såsom ett förhållande mellan man och kvinna. Inte heller framgår att föräldrarna nödvändigtvis skulle vara mamma och pappa eller att heterosexuellt äktenskap skulle vara att rekommendera ur Barnkonventionens perspektiv. BÄs citat från barnkonventionen utgör alltså rena bedrägeriet.
Dessutom kan man i Barnkonventionen läsa om
icke-diskriminering att varje barn skall tillförsäkras de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt. Man skall också vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro. (art. 2).
barnets bästa anges att detta skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ och att barnet skall tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer "dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet", (art.3).
föräldrarnas ledning så förbinder man sig att respektera det ansvar och de rättigheter och skyldigheter "som tillkommer föräldrar eller där så är tillämpligt, medlemmar av den utvidgande familjen eller gemenskapen enligt lokal sedvänja, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet", att på ett sätt som står i överensstämmelse med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i denna konvention. (art. 5)
Man kan alltså konstatera att Barnkonventionen utgår från att det finns andra föräldra- och vårdnadskonstellationer än heterosexuella pappa och mamma. Det saknas alltså i Barnkonventionen helt rekommendationer att heterosexuella par i äktenskap skulle ha något slags företräde. BÄ-uppropets skenbild av att Barnkonventionen på något sätt skulle ge heterosexuella familjen företräde är alltså rena falsariet. Läser man barnkonventionen noga så är faktiskt så att det lobbyarbete som BÄ bedriver i allra högsta grad strider mot barnkonventionens intention, att alla barn, alltså även barn i regnbågsfamiljer, skall åtnjuta statens skydd.
Slutsatsen av här gjorda citat blir alltså att varken FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna eller Barnkonventionen kan användas som tillhygge mot oss homosexuella. Det vore ju f.ö. ganska märkligt. Aborelius och Hedin samt det högerkristna fälttåg de inlett skulle man kunna tro att de i religiös iver förivrat sig i sin propaganda mot könsneutrala äktenskap. Men att de tillsammans med fem jurister helt uppsåtligen förfalskat innehållet i dessa två intenationmella rättighetsurkunder för att i bedrägligt syfte motverka den politiska processen mot könsneutrala äktenskap är med ett understatement märkligt.
När man konstaterat detta så återstår frågan att bedöma om ett s.k. könsneutralt äktenskap kommer att medföra "att barnen med nödvändighet hamnar i bakgrunden", som man påstår i BÄ-uppropet. Självklart är detta falsk argumentering. Är det några som verkligen övervägt alla aspekter på frågan om de skall skaffa barn så är det homosexuella par, möjligen i jämnbredd med de som adopterar eller får barn efter insemination. Det är alltså ingen slump eller en blöt firmafest det är fråga om vi bildandet av homosexuell familj utan planering ut i minsta detalj. Att använda barnen som slagträ i denna äktenskapsdebatt är alltså precis lika falskt som de uppsåtliga misstolkningarna av FN-förklaringen och Barnkonventionen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
