Visar inlägg med etikett homofobi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett homofobi. Visa alla inlägg

lördag 5 september 2009

Brokeback Mountain - Love is a force of nature

Underbar film
Så är titeln på en underbar film från 2005 som i kväll visades på SVT1. Filmen fick 3 OSCAR bl.a. Bästa Regi och tilldelades 4 Golden Globe. Filmen är välspelad i alla detaljer och utspelas med Wyoming och Texas mäktiga landskap som bakgrund. Bakom hårda, fåordiga machoattityder döljer sig tillbakahållen passion. Det som börjar som ett fyllehångel, komplett med en spottloska som glidmedel, utvecklar sig till en livslång kärlek mellan Ennis (Heath Ledger) och Jack (Jake Gyllenhaal). Sparsmakat bygger Ang Lee sitt kärleksdrama, det är inte förrän filmens slut börjar närma sig som han visar den första scenen där paret verkligen ömsint förmår visa sin kärlek, men då följer slag i slag början till det sorgliga slutet. Man kan förstås avfärda filmens hinder för bögars kärlek med att den utspelas på 60- och 70-talet, men känslan går djupare än så. Dagens verklighet är också betydligt kärvare än att filmen kan avfärdas på det sättet.

Stör machobilden
Enkelt uttryckt är det en berättelse om två homosexuella cowboys som blir kära i varandra. Redan själva temat med homosexuella cowboys stör den amerikanska machosjälvbilden. Men hur skulle det vara med två homosexuella rallare vid Inlandsbanans byggande, två bönder i Sjöbotrakten eller två skogshuggare i Västerbottensskogarna. För att nu inte tala om två manliga byggjobbare som bildar familj eller två gympalärare som polar med varandra. Själv påstods jag för 10 år sedan vara provocerande demonstrativ när jag tog med min man på juristföreningens vårfest - medan alla heterosexuella par kunde utan motsvarande kommentar ta med sina äkta hälfter.

Bögar provocerar - lesbiska tas inte på allvar
Det är den manliga homosexualiteten som är mest provocerande för det patriarkala samhället. Lesbisk kärlek anses på något skumt sätt bara vara en fråga om att kvinnorna i fråga inte hittat någon tillräckligt välutrustad karl som kunnat med sin trollstav väcka de rätta lustarna. Ja det är t.o.m. så att lesbiska sexfilmer får många mansvin att bli störtkåta.

Heteronormen
Brokeback Mountain handlar om när kärleken går oss förbi. Och vi inte inser det förrän det är för sent. Och sådana historier kan vi nog alla berätta, i alla tider. Det speciella med denna är att "hindret" för kärleken i detta fall byggs upp under uppfostran genom att heteronormen inpräntas och skamstraff kompletteras med ytterligheterna "knacka bög" eller våldta flator". Och nu tänker jag inte enbart på Sverige med nazister och predikanter som får fritt hetsa mot homosexuella från prediksstolen utan även på flera länder i EU och naturligtvis vidare ut i världen till kvinnoförtrycksländerna där homosexuella är fredlösa.

Brokeback Mountain bild av samhället
Broke betyder krossad, sönderslagen, och back rygg. Brokeback Mountain är alltså en ytligt underbar miljö men med kärvt klimat där en del invånare bryts ned eller rent av krossas. Det finns män som slår ihjäl bögar därför att de bryter mot machonormen - det var det som Jack utsattes för. Det finns de män som hetsar andra att förtrycka bögar därför att samhället också i fortsättningen skall vila på ett heteronormativt patriarkat. Där är den bild av samhället som vi är på väg att reformera under starkt motstånd.

Love is a force of nature
Ang Lee väcker med sin film verkligen frågan om kärlekens värde. Här kommer man över i andra ledet av filmtiteln Love is a force of nature, vilket låter betydligt plattare i svensk översättning: Kärleken som naturkraft. Handlingen i filmen ger uttryck för kärlekens styrka och uthållighet. Tänk vilken kraft har inte homosexuell kärlek som kan spira trots samhällets attityder - det liknar maskrosen som tränger genom asfalten. Jag har själv upplevt detta och det har så småningom blivit min lycka. Därför är jag övertygad om att den som påstår att homosexuell kärlek på något sätt skulle vara sekunda i förhållande till hetersexuell yppar sin egna fördomar och faktiskt hädar då han/hon förnekar Guds allomfattande kärlek.

En stor klump av rädsla och gråt... och skamm
Brokeback Mountain slutar i sorg. Den bittra fadern som till och med vägrar att villfara den mördade Jacks önskan att hans aska skall spridas över den trakt där hans innersta kärlek väcktes och spirade - nej, den skulle jordfästas i familjegraven. Efterlevande Ennis står där sörjande med den egna blodiga skjortan inflätad i Jacks från Mountain-tiden. Jag tror att nästan varje lesbisk eller bög någonstans i sitt inre har denna stora sorgeklump att inte ha stått upp för sig själv av rädsla för förakt, för stryk, för utstötning ur gemenskap... en stor klump av rädsla och gråt... och skamm. Just det som varje fysiskt eller mentalt våldtaget offer så finns skammen över det man blivit utsatt för kvar under huden. Därför handlar denna film inte alls bara om kopojkar från vilda västern. Den handlar om mig och dig: Vilket samhälle ville vi ha? Skall människor behöva förtränga... ja, rent av dö för sin kärlek?

tisdag 1 juli 2008

”Jävla bögdjävlar”. Sen kom första smällen.

Det var på midsommarnatten. Rickard Szedelyi och hans dåvarande pojkvän gick hand i hand på väg hem från en fest när en okänd kille kom mot dem och skrek. Rickard Szedelyis pojkvän fick en knytnäve i ansiktet. Tre andra killar dök upp. Det blev ett myller av armar som slogs och ben som sparkade. Rickard Szedelyi blev slagen i magen och i bröstet. Han försökte springa för att komma undan. En kille sprang efter, slog ner Rickard till marken och kastade en glasflaska mot hans huvud. Den missade. Sedan blev det plötsligt lugnt. Richard tittade upp och såg sin pojkvän ligga en bit bort på marken i fosterställning. Tre eller fyra killar hoppade och sparkade på honom.

Rickard Szedelyi blev misshandlad för att han höll sin pojkvän i handen och var nykär och lycklig. "Jag kände att jag tappat tron på goda människor. Jag har fortfarande svårt att lita på andra. När jag möter folk kan jag tänka om du hade vetat att jag är bög hade du kanske hatat mig”. När Rickard Szedelyi går ut tänker han på att inte skylta med sin sexualitet. Han och hans förra pojkvän försökte hålla varandra i handen efter misshandeln. Så fort någon kom så släppte vi. Den där fina känslan av att tycka om någon är borta och det känns bara obehagligt.

Det hände på Sofielundsvägen mitt i Malmö, allt enligt ett referat i Sydsvenskan
1 juli 2008.

Förra året anmäldes 3500 hatbrott. Av dem hade 70 procent främlingsfientliga motiv, 20 procent hade homofobiska motiv, 6 procent hade islamofobiska motiv och 3 procent hade antisemitiska motiv. Förra året ökade de anmälda hatbrotten med åtta procent, huvudsakligen de med främlingsfientliga och homofobiska motiv. Skåne och Stockholm står för en stor del av anmälningarna.

Hatbrott förknippas ofta med högerextremister. Men bara tolv procent av hatbrotten begås av personer med uttalat nationalsocialistiska eller högerextrema värderingar. I en tredjedel av fallen är förövaren bekant med offret, till exempel en granne eller en kollega. De flesta brotten sker i människors vardag. På arbetsplatsen, i hemmet eller i skolan. Vanligast är olaga hot och ofredande. Våldsbrott utgör en femtedel av brotten.

Det handlar om att värna om elementära mänskliga rättigheter för invandrare och homosexuella. Var och en ska ha sin frihet i Sverige. Men är det så? Och bidrar du också till fördomar och hat genom tal eller handling?

fredag 30 maj 2008

Skamligt minnesmärke?

I Berlin invigdes i veckan ett minnesmärke över homosexuella som förföljdes av nazisterna. Under nazisttiden dömdes ett stort antal homosexuella till långa fängelsestraff; siffran 50.000 personer har tagits fram ur domstolsstatistik. Ofta överfördes homosexuella utan dom till koncentrationsläger i nazisternas program för att rena rasen; det antas ha rört sig om ca 15.000 homosexuella som mördats i lägren. De nämnda siffrorna är osäkra och rör de man på grund av siffror i nazisternas makabra bokföring kunnat direkt belägga. I lägren tvingades homosexuella bära en rosa triangel, vilket markerade att de tillhörde den lägsta klassen av KZ-fångarna. Homosexuella fångar hade inte heller någon organisation inom koncentrationslägren som arbetade för deras sak på sätt andra kategorier hade. I princip gällde också för de tyska vakterna samma princip som för judarna att de snarast skulle likvideras för att rena rasen. Många homosexuella likviderades vid ankomsten till lägren i linje med denna princip och finns därför inte med i "bokföringen" - Himmler talade om "eliminering av den urartade" och uppmanade till samma brist på pardon som germansk sed att dränka homosexuella i träsk. Homosexuella var för nazisterna då liksom för pastor Green i nutid i Sverige en kräftsvulst på samhällskroppen som måste avlägsnas.

Eftersom homosexuella även efter krigsslutet dömdes till straff, då homosexuella handlingar var kriminaliserade, var det svårt att få det fåtal överlevande att träda fram. Den siste kände överlevande avled 2005. En av dessa har berättat hur hans käraste blev mördad strax efter ankomsten till lägret: Man spelade Wagner. Hans partner var naken och fick en hink över sitt huvud, sedan släppte man schäferhundarna. Inför våra ögon blev han söndersliten...

Först 1969 avskaffades i Tyskland nazistlagarna om straff för homosexualitet - "sexuella handlingar och åtbörder mellan män". 63 år efter krigslutet kunde äntligen ett minnesmärke invigas i Berlin. Det är placerat i södra änden av Tiergarten och utformat av den danske konstnären Michael Elmgreen och hans norske kollega Ingar Dragset. Det anknyter till Förintelsemonumentet på andra sidan gatan, som består av ett stort antal gråa betongblock. Även det nya minnesmärket är en grå fyrkantig sten men i denna enda sten finns ett fönster. Den som tittar in ser en filmsnutt som rullar utan slut: Två män kysser varandra; den skall med tidsintervall bytas mot en sekvens där två kvinnor gör samma sak.

Berlins borgmästare Klaus Wowereit (s), som själv är öppet homosexuell, invigde monumentet. Han konstaterade då att det var typiskt för efterkrigstidens Tyskland att man så länge tigit kring dessa förföljelser. Det hör till saken att den kristdemokratiska statssekreteraren, som handlade det praktiska kring invigningen, stoppat inbjudningskortens utformning med en bild av de två kyssande männen då detta skulle vara opassande.

En reflexion kring detta är en fråga: finns det i grunden någon skillnad mellan de tankespår som nazister förr och i dag följer och de som kristdemokrater eller ortodoxt religiösa med påven och vissa imamer och präster och pastorer i spetsen odlar? Att det finns en skillnad i föraktets och förföljelsens utformning är naturligtvis klart. Men är det inte i grunden samma tankespår för bland andra Hitler, Påven, Tuve Skånsberg och pastor Green? På vissa bloggar talas med samma tankespår om ett "skamligt monument" - två män som visar sin kärlek för varandra!?
























































lördag 24 maj 2008

Motståndet mot homosexualitet kommer ut ur garderoben

Debatten om homoäktenskapet har återigen synliggjort motståndet mot homosexualitet, främst bland religiösa grupper. På kulturen i Sydsvenskan 24/5 har Tor Billgren skrivit under rubriken "Nya tider, nya strider" utifrån dels Norrhem-Rydström-Winkvist, Undantagsmänniskor: En svensk Hbt-historia på Norstedts dels ock tidskriften Expo nr 2, 2008. Han har undersökt hur argumenten har förändrats genom åren, och ser oroande tendenser på den konservativa kanten.

Artikeln är mycket läsvärd och jag citerar direkt ur den:

De som motsätter sig homosexuellas förbättrade villkor har haft åtskilligt att protestera emot de senaste trettio åren. Allt från den slopade sjukdomsklassningen 1979, till den nu aktuella frågan om äktenskapet.

De tarvliga och populistiska påhoppen i den offentliga debatten har ersatts av mer sofistikerade och slipade argument. Ett bra exempel på utvecklingen är förre riksdagsledamoten Tuve Skånberg (kd), som 1993 argumenterade emot partnerskapet med motiveringen att homorelationer ”är tecken på en kultur i nedgång, i dekadens och söndervittring, som antikens Rom eller Tredje Rikets orgier” (Ystads Allehanda, 16.8 1993). Det är en retorik som fungerade i ett samhälle där homosexuella var osynliggjorda i det offentliga livet, men är inte lika gångbar idag när många medborgare har personliga erfarenheter av möten med homosexuella i arbetslivet, vänkretsen och kanske till och med i familjen. Så nu när det är homoäktenskapet som ska bekämpas, och Skånberg argumenterar i egenskap av direktor för den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet, förespråkar han istället att partnerskapet, som han alltså tidigare avfärdade med hänvisningar till Tredje Riket, ska uppvärderas och få ett ”högre symbolvärde” (Dagen 18.3 2008).

Följer man debatterna över tid verkar själva sakfrågorna (sambolag, partnerskap, adoptionsprövning, äktenskap med mera) vara sekundära. De bakomliggande drivkrafterna tycks istället vara religiösa, och själva principen att homosexuella skall ha det sämre och under inga omständigheter jämställas med heterosexuella. Sedan kamoufleras detta med olika skenargument. Populärt nu under äktenskapsdebatten är till exempel att hänvisa till barnens bästa – trots att ett eventuellt homoäktenskap inte på något sätt skulle påverka homosexuellas möjligheter att skaffa barn...



Precis som idag har motståndet genom historien nästan uteslutande fokuserats på män, medan kvinnors samkönade relationer snarare setts som något pikant... förklaringar. Exempelvis föreställningarna och fantasierna kring själva sexakten. Antihomosexuella åsikter kombineras nämligen ofta med en analfixering som kan ta sig rent groteska uttryck. Explicita och extrema sexskildringar är centrala delar i särskilt amerikansk antigaypropaganda. Och den internationella antipride-symbolen är en förbudsskylt i elegant, avskalad vägmärkesstil, som föreställer en man som bestiger en annan man...

... de mönster som framträder när man studerar hur delar av den konservaktiva kristenheten framställer homosexualitet. För många kristna opinionsbildare räcker det nämligen inte med att konstatera att homosexualitet är synd, utan det är också viktigt att demonisera homosexuella. Denna retorik konkretiseras idag tydligast i tidningen Världen Idag. Det är en väletablerad tredagarstidning med många erfarna medarbetare, som Siewert Öholm och Ulf Nilson, och har i praktiken starka band till Livets Ord.. .Här sprids föreställningen att homosexuella utgör ett reellt hot mot landet. Samhällets ruin beskrivs inte bara som en konsekvens av homorörelsens arbete, utan till och med som det bakomliggande syftet. RFSL tillskrivs en dold pedofil agenda, och någon vecka efter tsunamin kopplades katastrofen på ledarplats ihop med homosexualitet.

En annan bild som målas upp är att homosexuella har exklusivt företräde till makten, medierna och rättsväsendet. Som kommentar till Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring 2006 hävdade tidningens chefredaktör Carin Stenström att Andreas Carlgren – en av centerpartiets mest meriterade politiker – utnämnts till minister bara för att han är homosexuell. Vilka behov tillfredställs av denna typ av verklighetsbeskrivning? Varför är det så viktigt att ha en grupp att definiera som ondskefull, destruktiv och särskilt gynnad på bekostnad av andra? Jag har inget svar. Men retoriken vittnar om människosyn som borde vara besvärande för alla som kallar sig kristna. Och alarmerande för alla som värnar om det liberala, jämställda och sekulariserade samhället.


Jag har citerat avsnitt ur artikeln med mindre redigeringar därför att jag anser Tor Billgrens slutsatser viktiga och gärna vill sprida dem även till mina läsare. Tor är dessutom en skicklig stilist och samvetsgrann granskare, vilket väl framgår både av artikeln i Sydsvenskan men även hans webbplats Antigayretorik, vilka båda rekommenderas.

Själv minns jag hur upprörd jag blev när en pastor från sin predilstol kastade ut att homosexuella var en kräftsvulst på samhällskroppen. Visserligen lämnade han öppet om svulsten skulle oskadliggöras av huliganer eller mer sofistikerat bestrålas genom mer samhälleliga insatser. Men hets var det klart enligt svenska lagstiftning. Min upprördhet minskade ingalunda när Högsta domstolen , där jag tjänat i mer än 30 år, tog sig före att frikänna pastorn under hänvisning till att han utövat och predikat sin religion!!! Det var visserligen religionsfrihet i EG-tappning men i alla fall. Dessutom tvivlar jag på att Högsta domstolen rätt tolkat EG-rätten eftersom densamma i vart fall i förhållande till islam alltid poängterat att religiös utövning alltid var underkastad det sekulära samhällets lagstiftning - och det kan ju inte bara gälla sharia. Det hör till saken att pastorn ifråga senare for världen runt inbjuden av diverse extrema religiösa organisationer bl.a. i Engeland och USA och under ovationer predikade sitt antihomosexuella budskap. Detta bekräftar Tor Billgrens tes att oroande tendenser av hets mot homosexuella finns bland religiösa konservativa organisationer. Dessa yttringar får inte glömmas bort när man ser till utvecklingen av jämställda mänskliga rättigheter för homosexuella i vissa sekulära samhällen, bl.a. i Europa. Debattinläggen från ortodoxt religiösa bör ses som att antigaymobben kommer ut ur garderoben.

fredag 9 maj 2008

Bröllopsapartheid

Onsdagen den 7 november fanns i Sydsvenskan en notis under rubriken Dödsfall. Det gällde Mildred Loving, som i Virginia, USA, avlidit 68 år gammal. Hon blev känd för sin kamp mot delstaten Virginias förbud gällande rasblandade äktenskap. Sedan hon 1958 gift sig med en vit man dömdes makarna Loving till fängelse, då äktenskapet var ett lagbrott i Virginia. Mildred Loving startade en medborgarrättskamp mot förbudet. Makarna levde efter straffet utanför Virginia till dess Högsta domstolen 1967 hävde delstaten Virginias förbud mot rasblandade äktenskap.

I Sverige var länge ett av äktenskapshindren främmande religion. Fortfarande odlas denna tanke av flera religiösa riktningar som förekommer i Sverige. Det förekommer till och med att "privat rättsskipning" utövas för att understryka det religiösa budskapet. Diskriminering och förföljelse drabbar också parter som ingår blandade äktenskap av olika slag. Präster o liknande befattningshavare, ortodoxt religiösa, nazister och främlingsfientliga tillhör den brokiga skara som svarar för övergreppen.

I Sydafrika odlades länge en lagstiftning som gjorde åtskillnad mellan raserna. Äktenskaplig rasblandning var naturligtvis förbjuden. Ja, svarta och vita fick inte ens vistas i samma lokaler. Begreppet apartheid betyder på afrikaans just åtskillnad och kom att beteckna denna politik.

Göran Hägglund med Kristdemokraterna ivrigt påhejad av imamer, katolska präster samt ett vikande antal protestantiska präster och pastorer av olika valörer motsätter sig att enkönade äktenskap förs in under äktenskapsbalken. Nej, för homosexuella förhållanden finns det ju redan en särskild lagstiftning, nämligen partnerskapslagen. Det gäller att göra åtskillnad på homo- och heterosexuella förhållanden. Alla de som brukar åberopa den stora Kärleken ägnar sig alltså åt och vill vidmakthålla en apartheidspolitik:

BRÖLLOPSAPARTHEID

I Sverige har Högsta domstolen fattat det märkliga beslutet att frikänna en Guds man trots att han hetsat mot homosexuella och jämfört homosexuella vid en kräftsvulst. Åhöraren fick själv avgöra om operation, cellgifter eller strålning var botemedlet för oskadliggöra kräftan. Detta framstår som en absurditet särskilt när man till stöd för frikännandet åberopat religionsfriheten. Samtidigt finns i Sveriges riksdag en majoritet för ett avskaffande av denna bröllopsapartheid, men alliansregeringen är handlingsförlamad.

För några veckor sedan skrev jag Gud har inga - det är religiösa fundamentalister som har fördomar mot enkönad kärlek. Det gäller än. Frågan är hur länge denna minoritet skall få stoppa en reform?

måndag 7 april 2008

Gud har inga - det är kristna fundamentalister som har fördomar!

Det är sällan jag är helt överens med skenheligt oberoende Sydsvenskan och inte heller med deras "fristående skribent" MarieLouise Samuelsson. Men i dag 7/4 har hon skrivit "Fördomar, historielöshet, kristdemokrater", en uppgörelse med kristdemokraternas homofobi som är suverän (dvs jag kunde inte gjort det bättre själv), varför jag tar mig friheten att citera henne:

Det är, faktiskt, fascinerande att just kristdemokraterna kämpar mot att homosexuella skall få gifta sig i kyrkan. Helt enkelt eftersom kristdemokraternas politik bygger på kristna värderingar, det står åtminstone så i det finstilta, under den större rubriken: "För ett schystare Sverige".
Det "schysta" innebär som bekant att kd är ett så kallat värdekonservativt parti, de borde därför vara de första att applådera konventionella livsval som äktenskap och traditioner som kyrkvigsel. Och eftersom kd också betonar allas lika värde och rättigheter blir kyrkovigselmotståndet än mer motsägelsefullt. Kd nöjer sig som bekant nu inte med att bevaka det kyrkliga reviret, partiet kämpar mot homosexuellas rätt att gifta sig överhuvudtaget, detta skall, enligt kd, vara förbehållet man och kvinna.
Jag menar inte att det här är någon alldeles enkel fråga. När det gäller kyrkvigslar vore det ingen bra idé att tvinga präster att genomföra något de absolut inte vill, rättare sagt något de inte tror på. Det är som sagt högst egendomligt att just troende vill hålla människor borta från kyrkans sakrament. Men man kommer knappast tillrätta med den sortens privata trosuppfattningar och kyrkomötestolkningar genom lagstiftning. Präster som vill förvägra homosexuella vigsel skulle inte heller bli något större problem, eftersom det finns tillräckligt många andra, varmt troende präster, som gärna kan tänka sig att viga homosexuella.
Men kd kämpar alltså på en bredare front, utanför altarringarna, kd som parti är emot homosexuellas möjligheter att alls gifta sig, att få använda ordet äktenskap om sitt förhållande. Och då är vi på den civilrättsliga och politiska banan, här handlar det inte om tro, utan om hur kd vill att samhället ska se ut. Det ingår i politikens uppgift att kämpa för sådant, men när det gäller könsneutral vigsel blir det så förtvivlat svårt att förstå varför.

Det blir inte lättare när Lennart Sacrédeus framträder i Agenda och på allvar hävdar att könsneutrala äktenskap skulle leda till "månggifte" och "relationer med barn och djur". Underförstått sexuella relationer med barn och djur. Tyvärr lyckas han aldrig förklara varför han fått för sig att en ändrad lagtext skulle få konventioner och spärrar att rasa. Och om man försöker inta Sacrédeus perspektiv, vad i all världen är det i så fall som gör "partnerskap" acceptabelt? Tyvärr blir Sacrédeus inte särskilt hårt åtgången när logiken (?) i hans resonemang jämställer homosexualitet med kriminella övergrepp, med pedofili och tidelag.
Lennart Sacrédeus och hans åsiktsfränder i kd gömmer sig annars bakom det mest oantastliga argumentet av alla, "barnperspektivet". Men vilka barn är det egentligen som de säger sig företräda? Homosexuella har och har självfallet alltid haft barn. På vilket sätt skulle dessa barn få det bättre genom att mammor eller pappor inte får gifta (om) sig?
Sacrédeus talade i TV om sin (uppenbara) skräck för "sociala experiment". Det är ett begrepp som han verkligen borde få tillfälle att utveckla, kombinerat med frågor om hur det är ställt med hans (samhälls)historiska kunskaper. Att ett samhälles värderingar förändras kan naturligtvis kallas sociala experiment. Det är den sortens "experimenterande" som har lett till att barnaga är förbjuden och att gifta kvinnor inte längre står under sina mäns förmyndarskap.

Men alldeles för ofta kommer Lennart Sacrédeus och hans partivänner undan med att hänvisa till "äktenskapet" med vidhängande lagstiftning som något sedan evigheter oföränderligt. Men de legala förutsättningarna för äktenskap har ju hela tiden förändrats. Det är inte alltför länge sedan "brudköp" var vedertaget, för inte så länge sedan var otrohet kriminellt. Att bedra sin hustru eller man med någon som också var gift kallades "dubbelt hor" och renderade fängelsestraff. Och givetvis fanns det då de som ojade sig och förutspådde syndafall och normuppluckring när dessa lagar skulle ändras.
Det äktenskap som kd vill bevara med hänvisning till att samhället "alltid" har byggt på det, har i realiteten bara några decennier på nacken. Mer evigt oföränderligt verkar det vara att kombinationen politik, religion och sexualitet blir till en motbjudande cocktail av fördomar, integritetskränkning och myndighetssnokande i individers privatliv. I dagsläget skall det hursomhelst bli mycket intressant att se hur "schysta" kristdemokraternas eget experimenterande med känslosamma och historielösa argument kommer att påverka regeringsalliansen och därmed hela inrikespolitiken.

När det gäller den sista frågan är problemet uppenbarligen stort. Fredrik Reinfeldt har ju gått ut och sagt att lagstiftning om könsneutrala äktenskap skall genomföras. Och Göran Hägglund har sagt att det kan vi kristdemokrater inte acceptera. Hur skall man lösa den ekvationen för att ingen skall tappa ansiktet. "Riksdagslösningen" är naturligtvis en lösning; d.v.s. man låter en utskottsmajoritet lägga fram ett förslag om könsneutral lagstiftning för riksdagen, varvid en majoritet kan uppnås. Men det tillhör väl inte alliansregeringens mest klockrena lösning eftersom man då frånsagt sig sin arbetsuppgift att lägga proposition till riksdagen. Och att skjuta det över nästa val innebär prestigeförlust och egentligen inte någon lösning om man räknar med att fortsätta alliansregera efter valet 2010. Hur man än gör är det alltså - liksom i en rad andra ärenden - svårt för alliansregeringen att komma till skott.

Samtidigt är det för mig som var med och förarbetade partnerskapslagen, såsom det då enda möjliga alternativet, en stor glädje att konstatera att det i dag föreligger en kompakt politisk majoritet för den enda rimliga lösningen, nämligen en könsneutral äktenskapslagstiftning. Det är faktiskt värt att notera att två kvinnliga partistyrelsemedlemmar i Kristdemokraterna fronderat mot övriga i denna fråga. Heder åt dem som vågar tänka själv!

söndag 20 januari 2008

12 skäl varför homosexuella äktenskap kommer att ödelägga samhället

På nätet och i media pågår en intensiv debatt om könsneutrala äktenskap. Några kristdemokrater vill ta frågan till folkomröstning. Jag ber dig nu med eftertanke läsa följande (översättning från http://grove.ufl.edu/~ggsa/gaymarriage.html), "12 skäl varför homosexuella äktenskap kommer att ödelägga samhället". I översättning lyder dessa:

1. Homosexualitet är inte naturlig - liksom glasögon, polyester, preventivmedel, bilar, aktier, syntetiska mediciner eller proteser inte är naturliga.

2. Heterosexuella äktenskap är giltiga eftersom de producerar barn - infertila eller äldre par borde rimligen inte kunna ingå äktenskap eftersom världen behöver mer barn. Heterosexuella äktenskapet är också heligt därför att sexualiteten saknar annat värde än såsom barnalstrande.

3. Uppenbarligen kommer homosexuella föräldrar att orsaka homosexuella barn eftersom heterosexuella föräldrar bara ger upphov till heterosexuella barn.

4. Heterosexuella äktenskap kommer att bli mindre meningsfulla eftersom Britney Spears 55-timmar bara-på-skoj-äktenskap var meningsfullt för henne.

5. Heterosexuella äktenskap har funnits sedan urminnes tid och har inte förändrats: hustrur är männens egendom, svarta kan inte gifta sig med vita eller kristna inte med musklimer och skilsmässa är olaglig.

6. Homosexuella äktenskap skall bestämmas av folket, inte lagstiftningsförsamlingen, eftersom folket, inte legislatureren, historiskt alltid skyddat minoriteters rättigheter.

7. Homosexuella äktenskap försvaras inte av religionen. I en teokrati som vår, har religiösa värderingar alltid en genomgripande kraft i hela samhället. Det är därför vi i Sverige har en religion och utbredd religiositet.

8. Homosexuella äktenskap kommer att uppmuntra människor att bli homosexuella, på samma sätt som samvaro med långa människor gör dig själv längre.

9. Legalisering av homosexuella äktenskap kommer att öppna dörren för alla möjliga säregna beteenden. Människor kanske till och med önskar gifta sig med sina älsklingsdjur eftersom ett djur har ett lagligt skydd och efter dressyr kan signera en äktenskapslicens; tänk på en känd f.d. ministers faster och hennes häst.

10. Barn kan aldrig lyckas utan både manlig och kvinnlig förebild i hemmet - det är därför ensamstående föräldrar är förbjudna att uppfostra barn, istället överförs barnen till heterosexuella, gärna religiösa fosterhem.

11. Homosexuella äktenskap kommer att förändra samhällets grundvalar. Heterosexuella äktenskap har funnits länge, och vi kan anta nya sociala normer på samma sätt som vi vägrat acceptera jämställdhet, demokrati, bilism, högre lön till låglönearbetare och längre livstid.

12. Civilt partnerskap, som ger de flesta av de förmåner som följer med äktenskap är bättre, eftersom en annorlunda benämnd men jämställd institution är konstituerande men inte provocerande. Separata skolor för afro-amerikaner eller indianer i USA fungerar lika bra som särskild typ av giftermål för homosexuella.

Bakgrunden till detta är sin tur väl värd att notera:

civiläktenskap

Historiskt sett är äktenskap inte en religiös institution. Hos de germanska folken var äktenskapet, liksom enligt romersk rätt, en rent borgerlig angelägenhet och ingicks genom fästning, dvs överenskommelse om äktenskapet, och brudens överlämnande, bröllopet. Så småningom blev det vanligt med en kyrklig cermoni i samband med bröllopet men den saknade rättslig betydelse. Först på 15- och 1600-talet blev formen för äktenskaps ingående en kyrklig angelägenhet. Det är dock att notera att ända intill 1915 så kvarstod i Sverige fästningens rättsliga betydelse. s.k. trolovning.

När kyrkan övertog vigseln uppstod så småningom behov av att möjliggöra äktenskap för andra personer utanför kyrkan. Under 1800-talet tillkom sådana möjligheter att ingå äktenskap för mosaiska trosbekännare. Den borgerliga vigseln återuppstod. På 1950-talet utvidgades vigselrätten till frikyrkliga samfund.

Historisk sett är civiläktenskapet alltså det avgörande precis som i det flesta länder på den europeiska kontinenten. Det innebär alltså att där har den kyrkliga cermonin ingen juridisk betydelse utan är ett av parterna valt tillskott.

religiös retorik

Mot denna historiska bakgrund förefaller många religiösa uttalanden som absurda. Exempelvis sa Påven i sitt nyårsbudskap inför 2008 att den som undergräver institutionen familjen saboterar man fredsarbetet i världen. Och på sajter som som förtydligar Koranen så talas om dödsstraff för homosexuella. Helt i linje med detta hävdade Pastor Green att homosexuella var en kräftsvulst på samhällskroppen och hans vänner i USA inom kristna högern utmålade homosexuella såsom orsak till Guds straff med anledning av tsunamikatastrofen. Samtidigt så kan man anta att denna vulgärdebatt skulle bli det som bjöds inför en folkomröstning. Är Gud ens bundsförvant har man nämligen rätt att trampa på andra. Det är också en tankeställare att samma personkrets som i dag är emot könsneutrala äktenskap på 90-talet röstade mot partnerskap för homosexuella par.

kan man rösta om det?

Dessa 12 skäl fångar i stort sett hela den debatt som olika religiösa grupper fört. Och visst skall vi ha en genomlysande debatt. Men är det rimligt att man i en demokrati röstar om vad en majoritet anser naturligt? Är det rimligt att man röstar om infertila och homosexuella par skall få gifta sig? Är det rimligt att en majoritet röstar om hur en minoritet skall inrätta sitt liv? Vad ligger i begreppet demokrati, inom vilken ram en folkomröstning skulle ske? Har man rätt att rösta om svarta skall få gå i samma skolor? Eller är det en förutsättning för demokrati? Har man rätt att rösta om muslimer i vårt land skall ha samma rättigheter som vi kristna? Eller är det en förutsättning för att demokratin i Sverige skall anses fungera? Har man rätt att rösta om kvinnor skall ha samma rättigheter som män? Eller är jämställdheten en grundbult i demokratin? Har man rätt att i en sekulär stat rösta om äktenskapet? Eller är ett könsneutralt äktenskap en del av en sekulär demokrati?

I FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna står det: Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd. Artikel 16.


Hur länge skall man tolka detta med heterosexuella, odemokratiska skygglappar? Och kan man verkligen i en demokrati rösta om vad demokratin innehåller så att man röstar bort vissa medborgargruppers fundamentala rättigheter? Jag trodde i min enfald att demokratibegreppet hade ett givet innehåll

tisdag 6 november 2007

Djärva tanke: Hetero- och homosexuella lika inför lagen!

I Tidningen Folket, SN & Katrineholms Kuriren fann jag 071027 följande

Debattinlägg: Inför civiläktenskap och frånta trossamfunden vigselrätt

Vi har växt upp i tron att alla är lika inför lagen, men så enkelt är det ändå inte. Än idag, i det land som gärna benämner sig som världens mest jämställda och moderna land, diskriminerar svenska institutioner människor med stöd i lagen.
Först nu är den diskriminerande lagstiftningen, partnerskapslagen, på väg att försvinna. Först nu tar Kyrkomötet tag i frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Strängnäs stifts domkapitel och en majoritet av stiftsstyrelsen anser inte att homosexuella ska kunna ingå äktenskap i kyrkan, denna trångsynta och föråldrade uppfattning delas dessvärre av flera andra remissinstanser.
De som ser det som sin rätt och uppgift att värdera människor som älskar varandra och deras kärlek som mer eller mindre önskvärd är lyckligtvis inte i majoritet. De allra flesta stiftstyrelser och domkapitel gör inte skillnad på min kärlek och på din, utan ställer sig bakom förslaget om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Ett införande av denna nya lagstiftning kommer vara en stark markering om att alla medborgare äntligen är lika inför lagen.
Samtidigt flaggar flera av våra trossamfund för att de inte kommer att genomföra några homosexuella vigslar. Eftersom samfunden troligtvis kommer att ha fortsatt vigselrätt innebär den nya lagstiftningen att de även i framtiden, med stöd i lagen, kan diskriminera personer på grund av deras sexuella läggning.
I Sverige råder en generell uppfattning om att lagen är till för att följas, vilket borde vara fallet även med denna lag. Det skulle i så fall innebära att de samfund som på grund av sin tro inte kan följa den nya lagstiftningen om könsneutrala äktenskap också i förlängningen fråntas vigselrätten. Att både lagstifta om könsneutral äktenskapslagstiftning och samfundens rätt att diskriminera homosexuella är att ta udden av en lag som var tänkt att ge homosexuella samma rättigheter som heterosexuella.
Vi tycker att det är märkligt att diskussionen om civiläktenskap inte på allvar har lyfts som ett alternativ i den pågående debatten. Ett införande av civiläktenskap säkerställer utan problem alla svenska invånares rätt att behandlas lika inför lagen. Vi säkerställer också alla våra samfunds rätt att avgöra vilka som får vara en del av deras gemenskap samt uppfyller deras krav för vigsel inför Gud.
Det är därför på tiden att Socialdemokraterna lyfter diskussionen om en könsneutral äktenskapslagstiftning till en högre nivå och fullbordar den påbörjade "skilsmässan" med svenska kyrkan samt fråntar alla trossamfund deras vigselrätt. Genomförs detta befriar vi de präster som idag har rätten att viga från att företräda den svenska staten och ger dem full frihet i att göra det de är bäst på, nämligen att verka i sitt ämbete och företräda sin Gud.
Det är orimligt att trossamfunden bibehåller vigselrätten och samtidigt kan neka homosexuella en vigsel. Diskriminering ska inte vara lagskyddat ? det ska vara straffbart. I stället för kyrkovigslar ? inför civiläktenskap och frånta trossamfunden vigselrätten.

Jörgen Danielsson (s)
Oppositionsråd & gruppledare för Socialdemokraterna i Landstinget Sörmland
Jimmy Jansson (s)
Vice ordförande i Eskilstuna kommunstyrelse
Fredrik Pettersson (s)
Utbildningspolitiskt ansvarig förbundsstyrelseledamot i Socialdemokratiska Studentförbundet
Emeli Lanninge (s)
Ordförande för SSU Sörmland
Ann-Sofie Wågström (s)
Kommunalråd och ordförande för IF Metalls S-förening, Eskilstuna
Emil Adén (s)
HBT- & sexualpolitiskt ansvarig förbundsstyrelseledamot i Socialdemokratiska Studentförbundet
Åsa Kullgren (s)
Oppositionsråd för Socialdemokraterna i Landstinget Sörmland
Kent Sedin (s)
Ordförande Byggnads, Eskilstuna-sektionen



Detta har signaturen Rune Alpmark kommenterat ovanstående artikel med:

På Folkets röst i denna tidning 27 oktober har åtta socialdemokrater med dess gruppledare Jörgen Danielsson i spetsen ansett att homosexuella ska få ingå äktenskap i kyrkan enär alla är lika inför lagen och att lagen är till för att följas.
Är den det? Har vi inte både åsiktsfrihet och yttrandefrihet och ett demokratiskt styrelseskick?
Ni beskyller Strängnäs stift och dess majoritet i stiftsstyrelsen för att vara trångsynta och ha en föråldrad uppfattning för att de säger nej till kyrkligt homoäktenskap. Gäller inte åsiktsfriheten dessa personer? Ni påstår att alla människor har lika värde, gäller det bara homosexuella men inte de med en avvikande åsikt? Med vilken rätt har ni att nedvärdera och smutskasta en medmänniska för dennes åsikters skull?
Ni påstår att vi, med stöd i lagen, diskriminerar personer på grund av deras sexuella läggning, men vi är lika diskriminerade av er genom rent ärekränkande anklagelser vilket endast kommer att skärpa umgänget mellan de som är för och emot.
Ni tycker det är orimligt att ett trossamfund får behålla vigselrätten och samtidigt neka homosexuella en vigsel vilket skulle vara diskriminerande och straffbart. Om nu den könsneutrala äktenskapslagstiftningen genomförs, fråntas trossamfunden och präster som inte vill viga homosexuella sin vigselrätt. Är inte det diskriminerande mot landets präster? Vari ligger logiken i detta resonemang Jörgen Danielsson?
Om homoäktenskapen genomförs kommer samarbetet kyrka-stat att fullständigt bryta samman, med stridigheter som följd, mycket värre än när kvinnliga präster godkändes. Ingen kan väl tro att dessa stridigheter bidrar till ett lyckligare samhälle och ropen om människors lika värde klingar allt falskare för varje gång det upprepas.
RUNE ALPMARK

På detta har jag svarat:

Om du hindrar mig som homosexuell att gifta mig trots att jag har en stabil relation sedan 1981, så medverkar du till att med stöd av lagen diskriminera mig just p.g.a att jag inte, som du vill, har valt en kvinna som livspartner. Däremot är jag i demokratins namn beredd att med mitt hjärteblod försvara din rätt att uttrycka vilka korkade åsikter du vill inom lagens begränsningar. Samtidigt är det inte diskriminering av mig att säga att du är ett pundhuvud som inte begriper skillnaden. Bäste Rune, enligt min mening begår du den värsta hädelsen som en kristen kan göra sig skyldig till, nämligen att sätta dig i Guds ställe och döma oss levande. Gud, har bara gett oss ett bud med den totala kärleken och du kan inte inbilla mig att i Guds totala kärlek inte finns rum också för den homosexuella kärleken. Det är helt enkelt inte Gud utan inskränkta människor som är fördomsfulla. Nu måste kyrkan och staten bestämma om man skall låta fördomarna eller kärleksbudskapet bli vägledande? Du har tydligen valt fördomarna. Jag väljer kärleksbudskapet!