Några blänkare i nyhetsflödet fångar gripande tragiken som en följd av en del fascistoida kristnas sätt att neka homosexuella par äktenskap. Nazisterna tvingade homosexuella att bära en rosa triangel och mördade dem i koncentrationsläger. Utflöde av samma tankesätt är att vägra den homosexuella familjen det lagskydd som äktenskap innebär eller tillhandhålla en sekunda form såsom ”partnerskap”.
Del Martin och Phyllis Lynn fick vänta nästan ett helt liv. Deras äktenskap varade 16/6 – 27/8 2008. Gud med sin totala kärlek har inga fördomar utan det är människor som har det. Det är ett svart ansvar som kristna fundamentalister och andra motståndare till äktenskap för homosexuella bär. I Sverige är det merparten av Kristdemokraterna med Göran Hägglund i spetsen som har ansvaret för att homosexuella par inte får ingå äktenskap. Högerregeringen bär också visst ansvar för att man p.g.a. KDs motstånd ännu inte genomfört det man man lovat.
Aftonbladet 2008-06-17:
Fick äntligen kyssa bruden - efter 55 års väntan
I natt svensk tid genomfördes de första homosexuella bröllopen i Kalifornien. Efter att California Supreme Courts beslut, om att göra det tillåtet för homosexuella att gifta sig, blev satt i sten klockan 17.01 lokal tid. Först ut var Phyllis Lyon 83, och hennes partner Del Martin 87, som varit tillsammans i 55 år. Paret gifte sig redan 2004 i San Fransisco, men en domstol upphävde då deras äktenskap. Paret är och har länge varit frontfigurer i kampen om homosexuellas rätt att gifta sig i Kalifornien.
Sydsvenskan 2008-08-31:
DÖDSFALL
Hon väntade i 55 år – var gift i två månader
Av Maria Dahlin
Den lesbiska aktivisten Del Martin, San Francisco, har avlidit 87 år gammal. Tillsammans med partnern sedan 55 år, Phyllis Lyon, var hon först ut att vigas sedan staten Kalifornien godkänt homosexuella äktenskap i juni i år.
Tillsammans med partnern var Del Martin frontfigur i homosexuellas kamp för att få gifta sig i Kalifornien. Hon var bland annat med och grundade USA:s första sociala och politiska organisation för lesbiska, kallad Daughters of Bilitis.
Själv fick jag vänta 15 år tillsammans med min man på partnerskap. Är det inte dags att vi homosexuella skall ha väntat färdigt?
Visar inlägg med etikett kristdemokraterna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kristdemokraterna. Visa alla inlägg
söndag 31 augusti 2008
fredag 9 maj 2008
Bröllopsapartheid
Onsdagen den 7 november fanns i Sydsvenskan en notis under rubriken Dödsfall. Det gällde Mildred Loving, som i Virginia, USA, avlidit 68 år gammal. Hon blev känd för sin kamp mot delstaten Virginias förbud gällande rasblandade äktenskap. Sedan hon 1958 gift sig med en vit man dömdes makarna Loving till fängelse, då äktenskapet var ett lagbrott i Virginia. Mildred Loving startade en medborgarrättskamp mot förbudet. Makarna levde efter straffet utanför Virginia till dess Högsta domstolen 1967 hävde delstaten Virginias förbud mot rasblandade äktenskap.
I Sverige var länge ett av äktenskapshindren främmande religion. Fortfarande odlas denna tanke av flera religiösa riktningar som förekommer i Sverige. Det förekommer till och med att "privat rättsskipning" utövas för att understryka det religiösa budskapet. Diskriminering och förföljelse drabbar också parter som ingår blandade äktenskap av olika slag. Präster o liknande befattningshavare, ortodoxt religiösa, nazister och främlingsfientliga tillhör den brokiga skara som svarar för övergreppen.
I Sydafrika odlades länge en lagstiftning som gjorde åtskillnad mellan raserna. Äktenskaplig rasblandning var naturligtvis förbjuden. Ja, svarta och vita fick inte ens vistas i samma lokaler. Begreppet apartheid betyder på afrikaans just åtskillnad och kom att beteckna denna politik.
Göran Hägglund med Kristdemokraterna ivrigt påhejad av imamer, katolska präster samt ett vikande antal protestantiska präster och pastorer av olika valörer motsätter sig att enkönade äktenskap förs in under äktenskapsbalken. Nej, för homosexuella förhållanden finns det ju redan en särskild lagstiftning, nämligen partnerskapslagen. Det gäller att göra åtskillnad på homo- och heterosexuella förhållanden. Alla de som brukar åberopa den stora Kärleken ägnar sig alltså åt och vill vidmakthålla en apartheidspolitik:
BRÖLLOPSAPARTHEID
I Sverige har Högsta domstolen fattat det märkliga beslutet att frikänna en Guds man trots att han hetsat mot homosexuella och jämfört homosexuella vid en kräftsvulst. Åhöraren fick själv avgöra om operation, cellgifter eller strålning var botemedlet för oskadliggöra kräftan. Detta framstår som en absurditet särskilt när man till stöd för frikännandet åberopat religionsfriheten. Samtidigt finns i Sveriges riksdag en majoritet för ett avskaffande av denna bröllopsapartheid, men alliansregeringen är handlingsförlamad.
För några veckor sedan skrev jag Gud har inga - det är religiösa fundamentalister som har fördomar mot enkönad kärlek. Det gäller än. Frågan är hur länge denna minoritet skall få stoppa en reform?
I Sverige var länge ett av äktenskapshindren främmande religion. Fortfarande odlas denna tanke av flera religiösa riktningar som förekommer i Sverige. Det förekommer till och med att "privat rättsskipning" utövas för att understryka det religiösa budskapet. Diskriminering och förföljelse drabbar också parter som ingår blandade äktenskap av olika slag. Präster o liknande befattningshavare, ortodoxt religiösa, nazister och främlingsfientliga tillhör den brokiga skara som svarar för övergreppen.
I Sydafrika odlades länge en lagstiftning som gjorde åtskillnad mellan raserna. Äktenskaplig rasblandning var naturligtvis förbjuden. Ja, svarta och vita fick inte ens vistas i samma lokaler. Begreppet apartheid betyder på afrikaans just åtskillnad och kom att beteckna denna politik.
Göran Hägglund med Kristdemokraterna ivrigt påhejad av imamer, katolska präster samt ett vikande antal protestantiska präster och pastorer av olika valörer motsätter sig att enkönade äktenskap förs in under äktenskapsbalken. Nej, för homosexuella förhållanden finns det ju redan en särskild lagstiftning, nämligen partnerskapslagen. Det gäller att göra åtskillnad på homo- och heterosexuella förhållanden. Alla de som brukar åberopa den stora Kärleken ägnar sig alltså åt och vill vidmakthålla en apartheidspolitik:
BRÖLLOPSAPARTHEID
I Sverige har Högsta domstolen fattat det märkliga beslutet att frikänna en Guds man trots att han hetsat mot homosexuella och jämfört homosexuella vid en kräftsvulst. Åhöraren fick själv avgöra om operation, cellgifter eller strålning var botemedlet för oskadliggöra kräftan. Detta framstår som en absurditet särskilt när man till stöd för frikännandet åberopat religionsfriheten. Samtidigt finns i Sveriges riksdag en majoritet för ett avskaffande av denna bröllopsapartheid, men alliansregeringen är handlingsförlamad.
För några veckor sedan skrev jag Gud har inga - det är religiösa fundamentalister som har fördomar mot enkönad kärlek. Det gäller än. Frågan är hur länge denna minoritet skall få stoppa en reform?
måndag 7 april 2008
Gud har inga - det är kristna fundamentalister som har fördomar!
Det är sällan jag är helt överens med skenheligt oberoende Sydsvenskan och inte heller med deras "fristående skribent" MarieLouise Samuelsson. Men i dag 7/4 har hon skrivit "Fördomar, historielöshet, kristdemokrater", en uppgörelse med kristdemokraternas homofobi som är suverän (dvs jag kunde inte gjort det bättre själv), varför jag tar mig friheten att citera henne:
Det är, faktiskt, fascinerande att just kristdemokraterna kämpar mot att homosexuella skall få gifta sig i kyrkan. Helt enkelt eftersom kristdemokraternas politik bygger på kristna värderingar, det står åtminstone så i det finstilta, under den större rubriken: "För ett schystare Sverige".
Det "schysta" innebär som bekant att kd är ett så kallat värdekonservativt parti, de borde därför vara de första att applådera konventionella livsval som äktenskap och traditioner som kyrkvigsel. Och eftersom kd också betonar allas lika värde och rättigheter blir kyrkovigselmotståndet än mer motsägelsefullt. Kd nöjer sig som bekant nu inte med att bevaka det kyrkliga reviret, partiet kämpar mot homosexuellas rätt att gifta sig överhuvudtaget, detta skall, enligt kd, vara förbehållet man och kvinna.
Jag menar inte att det här är någon alldeles enkel fråga. När det gäller kyrkvigslar vore det ingen bra idé att tvinga präster att genomföra något de absolut inte vill, rättare sagt något de inte tror på. Det är som sagt högst egendomligt att just troende vill hålla människor borta från kyrkans sakrament. Men man kommer knappast tillrätta med den sortens privata trosuppfattningar och kyrkomötestolkningar genom lagstiftning. Präster som vill förvägra homosexuella vigsel skulle inte heller bli något större problem, eftersom det finns tillräckligt många andra, varmt troende präster, som gärna kan tänka sig att viga homosexuella.
Men kd kämpar alltså på en bredare front, utanför altarringarna, kd som parti är emot homosexuellas möjligheter att alls gifta sig, att få använda ordet äktenskap om sitt förhållande. Och då är vi på den civilrättsliga och politiska banan, här handlar det inte om tro, utan om hur kd vill att samhället ska se ut. Det ingår i politikens uppgift att kämpa för sådant, men när det gäller könsneutral vigsel blir det så förtvivlat svårt att förstå varför.
Det blir inte lättare när Lennart Sacrédeus framträder i Agenda och på allvar hävdar att könsneutrala äktenskap skulle leda till "månggifte" och "relationer med barn och djur". Underförstått sexuella relationer med barn och djur. Tyvärr lyckas han aldrig förklara varför han fått för sig att en ändrad lagtext skulle få konventioner och spärrar att rasa. Och om man försöker inta Sacrédeus perspektiv, vad i all världen är det i så fall som gör "partnerskap" acceptabelt? Tyvärr blir Sacrédeus inte särskilt hårt åtgången när logiken (?) i hans resonemang jämställer homosexualitet med kriminella övergrepp, med pedofili och tidelag.
Lennart Sacrédeus och hans åsiktsfränder i kd gömmer sig annars bakom det mest oantastliga argumentet av alla, "barnperspektivet". Men vilka barn är det egentligen som de säger sig företräda? Homosexuella har och har självfallet alltid haft barn. På vilket sätt skulle dessa barn få det bättre genom att mammor eller pappor inte får gifta (om) sig?
Sacrédeus talade i TV om sin (uppenbara) skräck för "sociala experiment". Det är ett begrepp som han verkligen borde få tillfälle att utveckla, kombinerat med frågor om hur det är ställt med hans (samhälls)historiska kunskaper. Att ett samhälles värderingar förändras kan naturligtvis kallas sociala experiment. Det är den sortens "experimenterande" som har lett till att barnaga är förbjuden och att gifta kvinnor inte längre står under sina mäns förmyndarskap.
Men alldeles för ofta kommer Lennart Sacrédeus och hans partivänner undan med att hänvisa till "äktenskapet" med vidhängande lagstiftning som något sedan evigheter oföränderligt. Men de legala förutsättningarna för äktenskap har ju hela tiden förändrats. Det är inte alltför länge sedan "brudköp" var vedertaget, för inte så länge sedan var otrohet kriminellt. Att bedra sin hustru eller man med någon som också var gift kallades "dubbelt hor" och renderade fängelsestraff. Och givetvis fanns det då de som ojade sig och förutspådde syndafall och normuppluckring när dessa lagar skulle ändras.
Det äktenskap som kd vill bevara med hänvisning till att samhället "alltid" har byggt på det, har i realiteten bara några decennier på nacken. Mer evigt oföränderligt verkar det vara att kombinationen politik, religion och sexualitet blir till en motbjudande cocktail av fördomar, integritetskränkning och myndighetssnokande i individers privatliv. I dagsläget skall det hursomhelst bli mycket intressant att se hur "schysta" kristdemokraternas eget experimenterande med känslosamma och historielösa argument kommer att påverka regeringsalliansen och därmed hela inrikespolitiken.
När det gäller den sista frågan är problemet uppenbarligen stort. Fredrik Reinfeldt har ju gått ut och sagt att lagstiftning om könsneutrala äktenskap skall genomföras. Och Göran Hägglund har sagt att det kan vi kristdemokrater inte acceptera. Hur skall man lösa den ekvationen för att ingen skall tappa ansiktet. "Riksdagslösningen" är naturligtvis en lösning; d.v.s. man låter en utskottsmajoritet lägga fram ett förslag om könsneutral lagstiftning för riksdagen, varvid en majoritet kan uppnås. Men det tillhör väl inte alliansregeringens mest klockrena lösning eftersom man då frånsagt sig sin arbetsuppgift att lägga proposition till riksdagen. Och att skjuta det över nästa val innebär prestigeförlust och egentligen inte någon lösning om man räknar med att fortsätta alliansregera efter valet 2010. Hur man än gör är det alltså - liksom i en rad andra ärenden - svårt för alliansregeringen att komma till skott.
Samtidigt är det för mig som var med och förarbetade partnerskapslagen, såsom det då enda möjliga alternativet, en stor glädje att konstatera att det i dag föreligger en kompakt politisk majoritet för den enda rimliga lösningen, nämligen en könsneutral äktenskapslagstiftning. Det är faktiskt värt att notera att två kvinnliga partistyrelsemedlemmar i Kristdemokraterna fronderat mot övriga i denna fråga. Heder åt dem som vågar tänka själv!
Det är, faktiskt, fascinerande att just kristdemokraterna kämpar mot att homosexuella skall få gifta sig i kyrkan. Helt enkelt eftersom kristdemokraternas politik bygger på kristna värderingar, det står åtminstone så i det finstilta, under den större rubriken: "För ett schystare Sverige".
Det "schysta" innebär som bekant att kd är ett så kallat värdekonservativt parti, de borde därför vara de första att applådera konventionella livsval som äktenskap och traditioner som kyrkvigsel. Och eftersom kd också betonar allas lika värde och rättigheter blir kyrkovigselmotståndet än mer motsägelsefullt. Kd nöjer sig som bekant nu inte med att bevaka det kyrkliga reviret, partiet kämpar mot homosexuellas rätt att gifta sig överhuvudtaget, detta skall, enligt kd, vara förbehållet man och kvinna.
Jag menar inte att det här är någon alldeles enkel fråga. När det gäller kyrkvigslar vore det ingen bra idé att tvinga präster att genomföra något de absolut inte vill, rättare sagt något de inte tror på. Det är som sagt högst egendomligt att just troende vill hålla människor borta från kyrkans sakrament. Men man kommer knappast tillrätta med den sortens privata trosuppfattningar och kyrkomötestolkningar genom lagstiftning. Präster som vill förvägra homosexuella vigsel skulle inte heller bli något större problem, eftersom det finns tillräckligt många andra, varmt troende präster, som gärna kan tänka sig att viga homosexuella.
Men kd kämpar alltså på en bredare front, utanför altarringarna, kd som parti är emot homosexuellas möjligheter att alls gifta sig, att få använda ordet äktenskap om sitt förhållande. Och då är vi på den civilrättsliga och politiska banan, här handlar det inte om tro, utan om hur kd vill att samhället ska se ut. Det ingår i politikens uppgift att kämpa för sådant, men när det gäller könsneutral vigsel blir det så förtvivlat svårt att förstå varför.
Det blir inte lättare när Lennart Sacrédeus framträder i Agenda och på allvar hävdar att könsneutrala äktenskap skulle leda till "månggifte" och "relationer med barn och djur". Underförstått sexuella relationer med barn och djur. Tyvärr lyckas han aldrig förklara varför han fått för sig att en ändrad lagtext skulle få konventioner och spärrar att rasa. Och om man försöker inta Sacrédeus perspektiv, vad i all världen är det i så fall som gör "partnerskap" acceptabelt? Tyvärr blir Sacrédeus inte särskilt hårt åtgången när logiken (?) i hans resonemang jämställer homosexualitet med kriminella övergrepp, med pedofili och tidelag.
Lennart Sacrédeus och hans åsiktsfränder i kd gömmer sig annars bakom det mest oantastliga argumentet av alla, "barnperspektivet". Men vilka barn är det egentligen som de säger sig företräda? Homosexuella har och har självfallet alltid haft barn. På vilket sätt skulle dessa barn få det bättre genom att mammor eller pappor inte får gifta (om) sig?
Sacrédeus talade i TV om sin (uppenbara) skräck för "sociala experiment". Det är ett begrepp som han verkligen borde få tillfälle att utveckla, kombinerat med frågor om hur det är ställt med hans (samhälls)historiska kunskaper. Att ett samhälles värderingar förändras kan naturligtvis kallas sociala experiment. Det är den sortens "experimenterande" som har lett till att barnaga är förbjuden och att gifta kvinnor inte längre står under sina mäns förmyndarskap.
Men alldeles för ofta kommer Lennart Sacrédeus och hans partivänner undan med att hänvisa till "äktenskapet" med vidhängande lagstiftning som något sedan evigheter oföränderligt. Men de legala förutsättningarna för äktenskap har ju hela tiden förändrats. Det är inte alltför länge sedan "brudköp" var vedertaget, för inte så länge sedan var otrohet kriminellt. Att bedra sin hustru eller man med någon som också var gift kallades "dubbelt hor" och renderade fängelsestraff. Och givetvis fanns det då de som ojade sig och förutspådde syndafall och normuppluckring när dessa lagar skulle ändras.
Det äktenskap som kd vill bevara med hänvisning till att samhället "alltid" har byggt på det, har i realiteten bara några decennier på nacken. Mer evigt oföränderligt verkar det vara att kombinationen politik, religion och sexualitet blir till en motbjudande cocktail av fördomar, integritetskränkning och myndighetssnokande i individers privatliv. I dagsläget skall det hursomhelst bli mycket intressant att se hur "schysta" kristdemokraternas eget experimenterande med känslosamma och historielösa argument kommer att påverka regeringsalliansen och därmed hela inrikespolitiken.
När det gäller den sista frågan är problemet uppenbarligen stort. Fredrik Reinfeldt har ju gått ut och sagt att lagstiftning om könsneutrala äktenskap skall genomföras. Och Göran Hägglund har sagt att det kan vi kristdemokrater inte acceptera. Hur skall man lösa den ekvationen för att ingen skall tappa ansiktet. "Riksdagslösningen" är naturligtvis en lösning; d.v.s. man låter en utskottsmajoritet lägga fram ett förslag om könsneutral lagstiftning för riksdagen, varvid en majoritet kan uppnås. Men det tillhör väl inte alliansregeringens mest klockrena lösning eftersom man då frånsagt sig sin arbetsuppgift att lägga proposition till riksdagen. Och att skjuta det över nästa val innebär prestigeförlust och egentligen inte någon lösning om man räknar med att fortsätta alliansregera efter valet 2010. Hur man än gör är det alltså - liksom i en rad andra ärenden - svårt för alliansregeringen att komma till skott.
Samtidigt är det för mig som var med och förarbetade partnerskapslagen, såsom det då enda möjliga alternativet, en stor glädje att konstatera att det i dag föreligger en kompakt politisk majoritet för den enda rimliga lösningen, nämligen en könsneutral äktenskapslagstiftning. Det är faktiskt värt att notera att två kvinnliga partistyrelsemedlemmar i Kristdemokraterna fronderat mot övriga i denna fråga. Heder åt dem som vågar tänka själv!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
