Högeralliansens tillkortakommande

I regeringsorganet Sydsvenskan lyder ledaren 29/10 "Tänk stort - och brett", refererat av helgens glitterföreställning i Gävle: Tänk stort. Det gjorde Fredrik Reinfeldt, statsminister och partiledare, när han inledningstalade på moderaternas stämma i Gävle i torsdags... att Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Sven Otto Littorin och övriga som mejslat ut de nya moderaterna skulle slå av på takten var det inte tal om. Det gjorde Reinfeldt helt klart i sitt avslutningsanförande: "Det är när framtiden är projektet som partier växer, inte när de tror att de skall gå omkring och känna igen sig i vad som varit." ... Reinfeldt & Co tänker långsiktigt. De låter sig knappast nedslås av vare sig en motgång i frågan om spelmonopolet eller av en bottennotering i en väljarbarometer. Deras mål är att göra slut på socialdemokraternas dominans - och om så krävs med hjälp av socialdemokratisk politik... Det är möjligt att en till stora delar avideologiserad, pragmatisk linje betalar sig... Moderatledaren gör klokt i att inte bara tänka stort, utan också brett. En borgerlig seger om tre år - hur avlägsen en sådan än kan förefalla i dagsläget - förutsätter med all sannolikhet en bibehållen allians.

Ja, en sak är då säker att på Sydsvenskan tänker ledaravdelningen varken stort eller brett när det gäller det där med oberoende liberal eftersom högerregeringens politik knappast kan betecknas som en avidiologiserad linje. Men det finns en intressant notering detta med att Reinfeldt och gänget kring honom har en primär målsättning, nämligen "att göra slut på socialsdemokraternas dominans". Det är just det jag beskrev i min blogg den 26/10 "Upp till kamp mot Reinfeldts tredjedels-samhälle!" med följande tre huvudpunkter

* En gigantisk förmögenhetsöverföring i omvänd robin-hood-stil från den fattiga tredjedelen av befolkningen till den rikaste tredjedelen.
* Splittring och försvagning av fackföreningarna genom borttagande av skattefrihet för medlemsavgifter och av den solidariska finansieringen av arbetslöshetskassorna.
* Risk för social kolaps bland Sveriges fattiga vid kommande lågkonjunktur p.g.a. sänkta ersättningar, kärvare socialnridragspolitik och fördyrade levnadsomkostnader

Dessa huvudpunkter har högeralliansen försökt skyla över med demagogi om det nya arbetarpartiet, att man vill uppmärksamma välfärden och det senaste att t.o.m. göra Sverige till ett skatteparadis för fattiga! Man förstår att moderata väljare är oroliga inte bara för de nya parollerna utan kanske främst för att partiet har förlorat sin själ i strävan att vinna makten. Man kan ju inte driva socialdemokratisk idépolitik som syftar till allas bästa med en privatkapitalistisk praktik med vinstutsättande, vinstmaximering och gynnande av de rika som ledstjärnor. Det skär sig som en sås med alltför udda ingredienser.

En mer djup analys finns i samma tidning i den signerade söndagskrönikan 28/10 av Per T. Ohlsson "Inget nytt från Gävle". Den innehåller en intressant iakttagelse som jag vill vidarebefordra även om jag tillåtit mig att redigera om texten något: Med nästan tre år kvar till valet 2010 menar den annars försiktige Sören Holmberg, professor i statsvetenskap, att regeringen Reinfeldt är "rökt". Varför har det gått så snett så snabbt? Möjligen beror det på att den moderatledda regeringen feltolkade valresultatet. I minst lika hög grad som väljarna röstade för Fredrik Reinfeldts borgerliga allians röstade de mot Göran Perssons socialdemokrati. Segermarginalen var knapp: 2,2 procent. Men den nya regeringen skred till verket som om den hade fått ett massivt folkligt mandat, en arrogans som framför allt manifesterade sig i den klumpiga och brådstörtade hanteringen av a-kassan. Det vilar något gåtfullt över detta. För det är Fredrik Reinfeldt som står bakom en klockrena analys... hämtad från Nostalgitrippen, en pamflett från 1995 där den dåvarande Muf-ordföranden Reinfeldt och två andra ungmoderater behandlade det borgerliga förlustvalet 1994: "Alla regeringar vill framställa det som att de väljs tack vare sin framåtsyftande politik och vilja till förändringar. Väl i regeringsställning hävdar de, hur liten än majoriteten må vara, att de nu agerar i enlighet med hela folkets önskemål. Sanningen är nog den att oppositionen blir framröstad mer på den sittande regeringens misstag eller tilltagande impopularitet. En del väljare vill ha något annat, eller några andra och byter därför parti, men det betyder inte alltid att de önskar några större förändringar."

Detta är något helt nytt i borgerliga tidningar. Man har nämligen till leda fört ut budskapet att alliansregeringen bara verkställer sitt valmanifest - om man bortser från några skönhetsfläckar som besinskatten och kladdet med fastighetsskatten - alltifrån ramponeringen av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen via förmögenhetsskatten till utförsäljningarna av vår gemensamma statliga egendom. Så allt detta är väl inget att bråka om. Några har försökt invända att valmanifestet på dessa punkter var så allmänt hållna att de knappast gav det vittgående mandat som högerregeringen verkat för. Men det har bara hånfullt avvisats som "dålig-förlorar-mentatlitet" av de regeringstrogna drakarna. Och nu talar PerTe alltså om alliansregeringens "arrogans"! Ett slags sent uppvaknande föranledd av den väckarklocka som väljarundersökningarnas siffror utgör.

Det var mycket fyndigt av PerTe att plocka fram Reinfeldts egen valanalys 1995 och han avrundar: Fredrik Reinfeldt sägs vara en lyssnande politiker. Vill han bryta alliansregeringens dödsspiral är det hög tid för honom att börja lyssna på vad han själv hade att säga för tolv år sedan.

Själv hoppas jag mer på att Sören Holmbergs spådom blir sanning: rögad som en sill, böckling alltså - om man är i Skåne.