Pimpat högerparti har förlorat sin själ.

Tidigare på denna blogg har jag påpekat att borgerliga journalister hela tiden hackar på Mona Sahlin och socialdemokraterna därför att vi per omgående inte levererar ett moderniserat program inför valet 2010. Man förstår helt enkelt inte hur det går till hos oss, nämligen att programmet är ett utflöde av de rådslag som hålls land och rike runt bland enskilda medlemmar för att kristallisera fram ståndpunkterna. När högeralliansens skapades så var det ju inte ett utflöde från medlemsbasen utan ett toppstyrt projekt där näringslivet satsade pengar på beteendevetare, reklammakare, marknadsförare och psykologer för att snickra ihop ett program som mertalet väljare kunde köpa och entusiasmeras av. Detta innebar att mertalet högeråsikter fick stoppas in i garderoben. Visst resultat lovades man dock som belöning, nämligen att förslagen ändock skulle gynna de mer rika på bekostnad av de fattiga.

Man pimpade alltså högerpartiet och alliansen i meningen att man gjorde om partierna så att de framstod som någonting finare och mer arbetarvänligt än vad de är. I enlighet med MTV:s program "Pimp my ride" gjordes högerjaguaren om till en volkswagenbuss för den stora massan. Det är bara det att jaguarsjälen inte trivs i en volkswagen. Pimpningen omfattar inte själen utan bara utanverken. Den som är minnesrik minns att det var flera moderata utskottsledamöter och riksdagsmän som vid olika tillfällen 2004 och 2005 tillfrågades om av partiledningen aviserade ändringar - ofta helt om - som ideligen fick konstatera att man inte hängt med i ledningens svängar.

Symtomatiskt är dagens ledare i Sydsvenskan 12/10 av Tobias Lindberg "Oro i moderatleden". Han redogör för hur moderaterna 2005 samlades till stämma med partiledningens förslag till ett stylat parti under slogan "Vi älskar Sverige". Men vem älskar de nya moderaterna, frågar Tobias Lindberg när partiet nu skall samlas till stämma i Gävle den 25 oktober.

När det gäller arbetsrätts- och försvarsfrågorna känner gamla moderater inte igen sig i partiet. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) började häromveckan vackla om att göra medlemskap i a-kassan obligatoriskt. Och Mikael Odenberg, som var med och genomförde pimpningen av partiet, lämnade försvarsministerposten p.g.a. Borgs brutala nedskärningar av försvarsanslagen.

Moderaterna fortsätter att, åtminstone retoriskt, sikta in sig på socialdemokratiska väljare. Proposition nr 1 till stämman i oktober har t.o.m. namnet "Vår tids arbetarparti" - något som knappast får de gamla högergardet att känna sig mer hemmastadda.

Att det gnyr i högerpartiet framgår med önskvärd tydlighet på ledarplats i överregeringsorganet Svenska Dagbladet av en ledare signerad Per Gudmundson. Moderaternas stämma... ska "gå i förnyelsens tecken". Det nya - som partiledningen vill framhäva - består av en serie skrivningar i handlingsprogrammet som har potential att ytterligare stärka bilden av moderaterna som ett brett mittenparti. - Miljöavsnittet får ökad tyngd och status. Jämställdheten lyfts fram ...det finns strukturella orsaker till kvinnans lägre inkomster. Könsneutral äktenskapslagstiftning förespråkas, som sagt. Försörjningskrav ställs vid anhöriginvandring. På den arbetsrättsliga sidan förklaras att "den svenska modellen fungerar väl". Det nya arbetarpartiet kan sin Marx. Och, mycket riktigt, som följd av dessa ändrade materiella förutsättningar att bedriva politisk verksamhet kommer också en ny ideologisk överbyggnad. -Schlingmann säger att partiet omtolkat frihetsbegreppet: nu är det inte frihet från politikers ingrepp som gäller längre, nu poängteras att politiken i sig är ett viktigt medel för att skapa frihet. Det andra nya - som partiledningen inte framhäver - består av att det sitter en stor mängd politiker i partiet som undrar vad som hände med alla andra idéer. - Proportionalitetsregler för fackliga stridsåtgärder? Avslag. Synliggörande av dolda skatter? Avslag. Sänkta arbetsgivaravgifter? Avslag. Förenklade momsregler för småföretagare? Avslag. Platt skatt? Avslag. Skrota Svenska Spel? Avslag. - Den mycket liberale ordföranden för Moderata ungdomsförbundet, Niklas Wykman, har reserverat sig mot snart sagt varje skrivning i partistyrelsens propositioner till stämman. Det säger en del om inriktningen. - I tisdags förklarade moderaternas gruppledare i riksdagen, Lars Lindblad, att bruksvärdessystemet fungerar väl och att partiet "stänger diskussionen" om marknadshyror... När presentationen är över och jag reser mig för att lämna det moderata partikansliet noterar jag något jag inte har sett förut. Målat på väggen - inte som klotter, alltså, utan som dekoration - står ett citat av anarkisten Rosa Luxemburg. "Frihet är alltid frihet för oliktänkande", står det. "Så länge man inte säger vad man tänker", får jag lust att tillägga.

Så nog finns det missnöje med den förda politiken hos moderata medlemmar alltid men Sydsvenskan summerar ändå: Vid stämman 2005 tycktes gamla moderater finna sig i nyordningen främst för att den gav större chans att vinna valet. Så här ett år efter valsegern lär de knappast göra stor revolt. Men fortsätter väljarnas missnöje att växa med den moderatledda regeringens politik är det på sikt fullt möjligt att agendan åter skrivs om. Då kan de nya moderaterna följas av en nygammal variant.

Största faran för oss mer till vänster är knappast att folk skall gå på "vår tids arbetarparti" en gång till. Däremot lär högerpartiet och alliansen få svårigheter med att förankra sina åsikter eftersom man inte i längden kan överta en annans åsikter utan att förlora sin själ. Själen måste rimligen vara förankrad hos ens medlemmar. Med pengar och toppstyrning kommer man en bit men jag har svårt att tro att det kan vara verkningsfullt i längden när ens vänner börjar överge en. Någonstans på vägen börjar slagorden bli ihåliga, sakna ärlig substans. Jag förstår för en gång skull Per Gudmundsons tankegång. Och detta kanske är den största risken att man när valdagen närmar sig ökar spurten att förstöra så mycket som möjligt av folkhemsbygget ungefär som Odells utförsäljningar av vår gemensamma egendom.