Hur länge kan de "nya moderaterna" förbli nya? - Hur länge som helst, försäkrade ordföranden Fredrik Reinfeldt sina partikamrater när moderaternas stämma inleddes i Gävle igår: De nya moderaterna förblir nya så länge de följer med sin tid och förmår formulera de bästa svaren på de frågor som människor tycker är viktigast just nu.
Så inledde Sydsvenskan sin granskning på ledarsidan 26/10 av högeralliansens dominerande parti "Död eller förändring" genom skribenten Mats Skogkär: Att "förnya sig eller dö" är den förutsättning som gäller för varje parti, som Fredrik Reinfeldt ser det. I sak har han rätt och det finns förmodligen inte många, om ens någon, bland stämmans ombud som är beredd att säga emot honom på den punkten. Men den som ständigt förändras och förnyas riskerar att uppfattas som en kappvändare. Och doften av PR- och marknadsföringstänk står ibland väl tät kring de nya moderaterna.
Svårigheten för moderaterna är ju att det inte bara står en PR- och marknadsföringsstank kring dem utan att det faktiskt är så att hela högeralliansens framtidsprogram är en skenskapelse av ett team beteendevetare, sociologer och marknadsföringsexperter betalt av näringslivet i syfte att ta över vissa delar av socialdemokratiskt vinnande paroller och baka in detta i ett vinnande koncept. Skillnaden är bara det att socialdemokraterna som man stulit parollerna från har en socialistisk grundinriktning med allas bästa för ögonen. Moderaterna däremot har en liberalkonservativ agenda, dvs ett privatkapitalistiskt synsätt där allt skall vinstutsättas (=konkurrensutsättas) och de rika gynnas på de fattigas bekostnad samt där solidaritet är ett skällsord.
Högeralliansbygget spricker därför i fogarna. Vad Reinfeldt och gänget inte tycks förstå är att man väl skall för sin överlevnad förnyas och reformera. Men om man behåller sin innersta inriktning och skyler över den med ett gyllene pimpat utanverk därför att den inte skulle falla väljarna i smaken så skevar det. Ja, det blir ett glapp som gör att allt framstår som ett skenverk. Det är nu detta som håller på att ske, se väljaropinionens siffror. Mats Skogkär skriver: De nya moderaternas jakt på evig politisk ungdom fortsätter. Men inte allt smink i världen kan dölja det gammalkonservativa vargansiktet med rikemansrovtänderna. Den "eviga politiska ungdomen" blir en bild för internt bruk som bara är patetisk när den konfronteras med verkligheten.
Vad som är märkligt i denna en stor dagstidnings politiska granskning är att den nöjer med dessa ytliga kommentarer och inte analyserar vad de olika besluten som högerregeringen tagit leder till. Väljarna, som lever med den verklighet som högerregeringen skapar, nöjer sig inte som Sydsvenskan med flosklerna om det "nya arbetarpartiet" och all pr-mässig yttre kosmetika. De alldeles färska opinionssiffrorna är att vänsterblocket har 15 procents övervikt och att moderaterna tappat främst bland kvinnor och ungdomar, dvs de som främst drabbats av regeringspolitikens avigsidor.
Nå vad ser vi socialdemokrater? Jo, att regeringen genomfört stora skattesänkningar för de rika genom sloppad förmögenhetsskatt, avdrag för hushållsnära tjänster och en fastighetsavgift istället för en progressiv fastighetsskatt samtidigt som löntagarna utsätts för en rad försämringar:
-Arbetslöshetsförsäkringen har försämrats genom lägre ersättning
-Ytterligare försämring av arbetslöshetsförsäkringen med endast en ersättningsperiod, ökad krav och 65% ersättning
-Unga arbetslösa får lägre a-kassa snabbare med begränsad "jobbgaranti"
-Möjligheterna till arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning skärs ned kraftigt
-Slopat avdrag för fackföreningsavgift och a-kassa
-A-kasseavgifterna har chockhöjts och solidarisk och gemensam finansiering av a-kassan urholkas.
-Sänkt sjukpenning och föräldrapenning för både arbetande och arbetslösa
-Stora grupper utesluts från jobbskatteavdraget. Sjuka, arbetslösa, föräldralediga och ålderspensionärer betalar högre skatt på sin ersättningar och oensioner än om samma pengar varit lön.
-Sämre ålderspensioner för alla långtidsjuka, vilket är ett brott mot den av alla partier godkända pensionsöverenskommelsen
-Kostnader för sjukpenning och trafikskador förs över från den offentliga trafikförsäkringen, vilket leder till att försäkrtingsbolagen i motsvarande grad höjer premier
-Arbetsgivaransvaret att upprätta rehabiliteringsutredning förs över från arbetsagivaren till Försäkringskassan samtidigt som tidsgräns för utredning och uppföljning tas bort.
-Arbetslivsinstitutet las ned 1 juli; all där utförd forskning om löntagares arbetsförhållanden, arbetsmiljö och arbetsskador tas bort
-Arbetsmiljöverkets anslag har skurits ner med 30 %, varför färre arbetsmiljöinspektörer finns att inspektera riskerna för liv och hälsa på arbetet
-Statens anslag till arbetsmiljöutbildning för skyddsombud och facklig EU-bevakning har dragits in.
Efter denna lista är det nog bara för osedvanligt enögda borgerliga journalister på högerkanten som de "nya" moderaterna framstår som ett arbetarparti. Men det är faktiskt inte nog med att bara anteckna en dylik lista - det fordras en analys för förstå hur raffinerat thatcheristiskt angreppet är på arbetarrörelsen.
EN GIGANTISK FÖRMÖGENHETSÖVERFÖRING.
För det första handlar det om en gigantisk förmögenhetsöverföring i omvänd robin-hood-stil från den fattiga tredjedelen av befolkningen till den rikaste tredjedelen. Man har försämrat försäkringsersättningarna och höjt avgifter, gjort stora besparingar arbetsmarknadsutbildning, komvux, kontroll och forskning kring arbetsmiljön och låtit fattigare grupper, såsom arbetslösa, sjuka och pensionärer, betala högre skatt än andra mm. Alla dessa besparingar drabbar de små i samhället. Samtidigt tar man bort skatter för dem som har mest i form av förmögenhet och dyra, exklusiva bostäder. Det finns ensamstående familjeförsörjare som fått åtskilligt mindre att leva på medan förmögna fastighetsägare i Danderyd, Saltsjöbaden och Täby fått fem- eller sexsiffriga belopp mer att röra sig med. Skammen går på torra land men den borgerliga pressen speglar inte detta utan fortsätter sitt malande som den husbondens röst man är. Härtill kommer att högerregeringens politik medfört att andra avgifter exempelvis trafikförsäkringen höjts, hyrorna höjts och räntorna gått upp vilket allt gjort det dyrare att leva särskilt för dem med små marginaler.
SPLITTRING OCH FÖRSVAGNING AV FACKET.
Man hade knappt hunnit sjunka ned på taburetterna förrän färdiga förslag producerades om borttagande av skattefrihet för medlemsavgifter i facket. Redan detta fördyrade för arbetstagarna att ta till vara sin rätt genom facket. (det hör till saken att all facklig verksamhet på artbetsgivarsidan betalas genom för företagen avdragsgilla kostnader - varför en grov orättvisa skapats). Men det stora slaget mot facken var förändringarna beträffande arbetslöshetskassorna. Tidigare hade kassorna finansierats solidariskt genom att ersättningar utbetalades från en gemensam pott vartill kom ett 90 %-igt statsbidrag. Högerregeringen bestämde med ilfart efter makttillträdet att dela upp arbetslöshetskassornas finansiering så att varje fack själva skulle svara för sin pott vartill kom ett sänkt statsbidrag på 60 %. Följden av detta har blivit att avgifterna för de fack som har hög arbetslöshet, som tillika är de ofta med lägsta lönerna, har fått enorma avgifter medan förbund med höga löner och lågarbetslöshet har låga avgifter. Solidaritetsfinansieringen är borta och man skruvar sönder fackliga sidan i sina beståndsdelar i raffinerad thatcheristisk anda. Det blir svårt arbete att lappa ihop detta när vi tar över.
Angreppet är riktat mot förbunden med hög arbetslöshet, låga löner och utbrett deltidsarbete. Den djävulska tanken bakom spelet är att låglönefacken skall tvingas till reträtt - helt enkelt inte ha pengar till att föra den fackliga kampen - och på så sätt skall låglöneyrkena förbli lågt betalda. Ja kanske för att få livets nödtorft de sämst betalade skall tvingas till extrajobb inom hushållsnära tjänster o liknande. Hela politiken går alltså ut på att hålla kvar en tredjedel av Sveriges befolkning i lågbetalda yrken för billig service åt den rikare tredjedelen. Nog har man läst på sin Thatcher alltid.
RISK FÖR SOCIAL KOLLAPS BLAND SVERIGES FATTIGA
När det sagts som finns i föregående stycke så har jag ändå inte berört vad som kommer att ske med den fattigare delen av Sveriges befolkning vid en lågkonjunktur. Jo, just det vid en lågkonjunktur friställs en rad arbetstagare och med de sänkta arbetslöshetsersättningar som då kan betalas ut av låglöneförbunden kommer denna del av befolkningen vara hänvisad till socialt bistånd. Och vad är det som sker på den sociala sidan redan nu i en rad kommuner? Jo, en snål restriktivitet för att pressa bidragssökaren till egna insatser. Men hur gör man det i en lågkonjunktur med familj men utan arbete? Här är det dessutom så enligt en undersökning av LO att den sociala bördan fördelar sig mycket snett mellan olika kommuner.
Undersökningen har gått ut på att fastlägga procentuell andel av befolkningen med en nettoskuld och procentuell andel som är miljonärer: Malmö 27 - 13, Vellinge 12 - 33, Staffanstorp 15 - 20, Lomma 9 - 31, Landskrona 26 - 10, Simrishamn 16 - 20, Kristianstad 21 - 13, Ystad 18 - 17, Stockholm 24 - 21, Sundbyberg 31 -12, Danderyd 11 - 41, Lidingö 11 - 31, Täby 10 - 35 , Göteborg 28 - 15. Hela listan finns på LOs hemsida. Av dessa resultat kan man dra slutsatsen att de sociala påfrestningarna som åstadkoms genom ändringarna i arbetslöshetsförsäkringen kommer att med stor kraft drabba kommuner som exempelvis Malmö, Landskrona, Sundbyberg och Göteborg. Går man till övriga kommuner i listan kan man se att det är typiska arbetarstäder som huvudsakligen kommer att drabbas. Man kan tänka sig att socialtjänsten i dessa arbetarstäder kommer att kollapsa medan skatteuttaget i Vellinge, Lomma, Danderyd, Lidingö och Täby med den rikare delen av Sveriges befolkning kommer att vara oförändrat lågt.
KRIGSFÖRKLARING MOT SVERIGES ARBETARE
Högerregeringen är inte mycket till arbetarparti. Tvärtom är politiken som förs rena krigsförklaringen mot Sveriges arbetarstagare, särskilt alla sjuka, arbetslösa, pensionärer och låglöne- och deltidsarbetstagare. Det är en skam att vi har en stor journalistkår som inte ids eller kanske inte vill tala om för svenska folket vad som pågår.
Reinfeldt och högergänget håller på att metodiskt dela upp Sverige i en del som lever gott och en annan del som skall tjäna de som lever gott. Och var nu inte så korkad att du tror att det är en sinkadus att utfallet blir så negativt för stor av befolkningen. Nej, detta är precis vad pr-teamet kring Reinfeldt, Borg & Co räknat ut. Och precis som i Thatchers England så räknar man med att i alla fall kunna inräkna ett tillräckligt antal väljare som regeringsunderlag. Vi måste se till att detta inte sker. Att klä av det "nya-arbetarparti"-hycklet. Det är verkligen dags för
UPP TILL KAMP!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar