I dagens Sydsvenska 7/10 publicerar Per T. Ohlsson sin vanliga helsida med vis betraktelse över politiken under rubriken "Från snack till verkstad". Enda intellektuella missen är att i den verkstaden finns bara företagare och företagaranda men inga arbetare och ingen arbetsrätt värd namnet.
Litet falsk verklighetsbeskrivning inleder: Ledande svenska politiker, från höger till vänster, bekänner sig numera till en privatkapitalistisk treenighet: Företag, företagare och företagande.
Högerregeringen tycks visserligen nu sysselsatt med företagsfrågor men det handlar ju mest om utförsäljning till vrakpriser av statliga företag och insyltade bankmänniskor som uppenbarligen fifflat för att få massa bonusar. Mona Sahlin och vänstern har visserligen i uttalanden stött småföretagare och talat om entreprenörsanda i positiva ordalag. Men till skillnad från PerTe och högeralliansen så förstår hon att företagare och företagande står sig slätt om man inte kombinerar företagstänkandet med en ansvarsfull arbets- och socialrätt. Det handlar alltså om en slags avvägning där man inte säljer ut arbetarna, låginkomsttagare, arbetslösa, pensionärer och sjuka till förmån för företagare och rika.
Nu är det illa beställt med högerregeringen: Av en ...Sifo-mätning... framgick att många företagare blev besvikna efter maktskiftet. Mellan oktober 2006 och mars 2007 steg andelen företagare som saknar förtroende för regeringens politik från 10 till 27 procent. Det borde ringa några varningsklockor i Rosenbad.
Nu är det ju så att detta med företagare bara är en del av verkligheten. På valdagen hade högeralliansen en majoritet av väljarna bakom sig. Och i dag? Är det 14 eller 16 procents övervikt för en vänsterregering? Hursom så borde inte bara varningsklockor utan dombasunen ljuda i Rosenbad! Men så är det med tunnelseende - man ser bara ett litet problem istället för det omgivande stora problemet. Vore jag som regeringen så skulle jag faktiskt strunta i PerTes råd eftersom de är så inskränkta.
Nu skäller PerTe i sin ensidighet på högerregeringen för att den inte gjort mer än slopat företagarnas medfinansiering i sjukförsäkringen, avskaffat förmögenhets- och fastighetsskatten, skadskjutit fackföreningarna genom olika åtgärder att fördyra medlemsskap och försämrat sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen. Nej,enligt PerTe måste man ge sig på turordningsreglerna i LAS och inskränka fackets möjligheter att framtvinga kollektivavtal samt åstadkomma större rörlighet på arbetsmarknaden.
Är det någon som känner igen tongångarna? Svenskt Näringslivs ordförande Signhild Arnegård Hansen och dess vd Urban Bäckström har samma tjat på högerregeringen. Jodå, PerTe klär in sitt tjat litet snyggare och gör en hel dimridå med vackra ord: Politiska beslut och offentliga insatser har självfallet spelat en viktig roll under Sveriges resa från fattigdom till välstånd. Men resurser måste skapas innan de fördelas. Därför är det omöjligt att bortse från entreprenörer och innovatörer som A O Wallenberg, Lars Magnus Ericsson och Gustaf Dalén. Man undrar vad de hade sagt till dagens politiker. - Snacka går ju?
Förutom den inledningsvis gjorda reflexionen kring PerTes förfalskning av verkligheten både regeringens och vänsterns så bygger hela artikeln på samma ensidighet som Svenskt Näringslivs representanter: Det argumenteras bara utifrån företagarnas och de rikas synpunkt. Ja, så intensivt att PerTe - liksom Sighild och Urban - helt glömmer att företagandet skulle stå sig slätt om man i företagen, små som stora, glömde bort skaran av väl utbildade och skickliga arbetare och tjänstemän. Tablå!
Jorå, PerTe har studerat saken - i vart fall så anger han en massa källor alltifrån Nutek till SNS och Företagarna. Det är en påläst karl. Men man behöver ju inte vara en Axel Schulman för att snacka om förläst och se bilden av Urbans och Signhilds lilla knähund.
Så, så var det med den saken.
söndag 7 oktober 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar