Är mänskliga rättigheter ett tillhygge mot homomosexuella?

Den 26 februari skrev jag på denna blogg "De kristna 'mullorna' vill styra Sverige". Då gällde det abortfrågan. Även då så var det den katolska svartrocken Anders Aborelius och pingstföreståndaren Sten-Gunnar Hedin som anförde de religiösa och "moraliska" stormtrupperna. Då hotade man Göran Hägglund att uppmana religiösa att inte rösta på KDS, som då skulle falla under 4 %-spärren. Nu kommer man igen med förenade krafter och har man samlat namn alltifrån några gamla ärkebiskopar och proffsboxare till utrikesministerns hustru för att "bevara äktenskapet mellan man och kvinna". Förra gången när det gällde abortfrågan slog det inte riktigt bra med Bibeln och religionen. Så nu försöker man med FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och Barnkonventionen, vilka skrifter man läser som Fan läser Bibeln. Efter att ha tagit del av uppropet så frågar man sig: är mänskliga rättigheter verkligen ett tillhygge mot oss homomosexuella?

Låt oss undersöka det sakligt.

I uppropet påstår man att familjen, byggd på äktenskapet mellan man och kvinna, utgör "den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten" (artikel 16).

Vad jag förstår är detta urkundsförfalskning.

I nämnda artikel i FN-förklaringen garanteras nämligen: " 1. Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning. 2. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke. 3. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd."

Det saknas alltså bestämningar som enbart innesluter heterosexuella äktenskap. Båda de kursiverade meningarna från uppropet har bara det bedrägliga syftet att inbilla läsaren att heterosexuella familjen är inskriven i FN-förklaringen. Men så är det alltså inte. Urkundsförfaslksningen är desto märkligare eftersom Aborelius/Hedins stormtrupper inrymmer juridisk expertis. Vilseledandet av allmänheten framstår därför som uppsåtligt.

Detta kan kompletteras med att i FN-förklaringens ingress tillerkänns alla människor mänskliga rättigheter, alltså även homosexuella, och i avslutningsbestämmelsen anges: "Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen." (art. 30).

Så över till Barnkonventionen som i uppropet citeras på följande sätt: "Långt innan nationalstaten uppstod fanns äktenskapet mellan man och kvinna som en stabiliserande och skyddande faktor, bl.a. för att se till barnets bästa. Till detta hör enligt artikel 7 i Barnkonventionen att barnet så långt det är möjligt skall få omvårdnad av både sin mamma och sin pappa. Mer än någon annan relation tillgodoser äktenskapet detta behov."

I den nämnda artikeln i Barnkonventionen står: "1. Barnet skall registreras omedelbart efter födelsen och skall ha rätt från födelsen till ett namn, rätt att förvärva ett medborgarskap och så långt det är möjligt, rätt att få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem."

Det saknas alltså i Barnkonventionen allt tal om äktenskap, såsom ett förhållande mellan man och kvinna. Inte heller framgår att föräldrarna nödvändigtvis skulle vara mamma och pappa och att heterosexuellt äktenskap skulle vara att rekommendera ur Barnkonventionens perspektiv. Falsarierna fortsätter alltså.

Dessutom kan man i Barnkonventionen läsa om icke-diskriminering att varje barn skall tillförsäkras de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt. Man skall också vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro. (art. 2). Om barnets bästa anges att detta skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ och att barnet skall tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer "dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet", (art.3). Slutligen om föräldrarnas ledning så förbinder man sig att respektera det ansvar och de rättigheter och skyldigheter "som tillkommer föräldrar eller där så är tillämpligt, medlemmar av den utvidgande familjen eller gemenskapen enligt lokal sedvänja, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet", att på ett sätt som står i överensstämmelse med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i denna konvention. (art. 5)

Man kan alltså konstatera att Barnkonventionen utgår från att det finns andra föräldra- och vårdnadskonstellationer än heterosexuella pappa och mamma. Det saknas alltså i Barnkonventionen helt rekommendationer att heterosexuella par i äktenskap skulle ha något slags företräde, vilket uppropet försöker ge sken av. Falsarier alltså igen.

Slutsatsen av här gjorda citat blir att varken FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna eller Barnkonventionen kan användas som tillhygge mot oss homosexuella. Det vore ju f.ö. ganska märkligt.

När man konstaterat detta så återstår frågan att bedöma om ett s.k. könsneutralt äktenskap kommer att medföra "att barnen med nödvändighet hamnar i bakgrunden". Självklart är detta falsk argumentering. Är det några som verkligen övervägt alla aspekter på frågan om de skall skaffa barn så är det homosexuella par, möjligen i jämnbredd med de som adopterar eller får barn efter insemination. Det är alltså ingen slump eller en blöt firmafest det är fråga om här utan planering ut i minsta detalj. Att använda barnen som slagträ i denna äktenskapsdebatt är alltså precis lika falskt som de uppenbara misstolkningarna av FN-förklaringen och Barnkonventionen.

Dessutom tyder en sådan argumentation på att Guds kärleksbudskap inte trängt in i dessa kallsinniga hjärtan för i så fall gör man ingen skillnad mellan barn i heterosexuella äktenskap och utanför sådana. Inte heller försöker man då lika kallt att avsiktligt förvanska juridiska texter för att det skall passa ens syfte att säga nej till ett könsneutralt äktenskap.