Husbondens röst: den borgerliga pressen

Många gånger har jag på denna blogg pekat på den allvarliga demokratiska underskottet som består i att dagspressen till stor del ligger i borgerliga. Den borgerliga övermakten är drygt 100 tidningar med en dagsupplag på 3.000.000 ex mot vänsterns 16 med ca 600.000 läsare. Det är alltså penningen som avgör vad du får dig till livs i tidningen. Man försöker genom undersökningar av bl.a. journalisters egna politiska sympatier jäva påståendet om borgerlig övermakt i pressen. Men det intressanta är ju knappast att avslöja journalisters rösthemlighet utan vad de tvingas skriva för att behålla sin anställning på tidningen som exempelvis ledarskribent eller näringslivskommentator.

Den just pågående Odell-skandalen ger en god illustration till detta, som jag redan konstaterade i gårdagens blogg "Ynkligt Snällposten!". Men både Sydsvenskans ledar- och ekonomiredaktionen fortsätter att gjuta olja på vågorna och släta över.

Fakta är

att redan 30 april avgick näringsdepartementets enhetschef Malin Björkmo i protest mot att försäljningarna sköttes oprofesssionellt.
att trots kritik i vart fall redan i maj riktats mot Carnegie för hantering av insider och bonus utsåg Odell i juli Carnegie till hjälpreda med vissa försäljningar
att trots att ovannämnda kritik blir mer utmejslad - bl.a. att bonussystemet missbrukats med 630 miljoner - utsåg Odell 10 sept Carnegies f.d. vd Karin Forseke till ordförande i Rådet för minskat statliogt företagsägande och f.d. bolagsjuristen i Carnegie Urban Funered till statssekreterare att handlägga försäljningarna
att Finansinspektionen den 28 sept riktat allvarlig kritik mot Carnegie vilket fick till följd att Carnegies vd och hela styrelse samma dag avgick
att i början av oktober Forseke och Funered avgår på egen begäran och Carnegie drar sig ur uppdraget, allt vilket beklagas av Odell och Reinfeldt
att därefter proklamerar Reinfeldt att utförsäljningen inte skall försenas och Odell att han minsann inte varit passiv efter kunskapen om de nya fakta om Carnegie.

Sydsvenskans "analytiker" Erik Magnusson försöker 4/10 sopa ihop resterna av högerregeringen: Mats Odell gjorde tre svåra misstag när han försökte skynda på utförsäljningen av sex statliga bolag. Det första berodde på dålig fingertoppskänsla, det andra kan skyllas på lagen om offentlig upphandling, den tredje missen byggde på ren och skär klantighet. - Jag har all anledning att fundera om jag gjorde rätt, sade Odell igår... (apropå utnämningarna av Carnegies vd och bolagsjurist) ..Detta var visserligen två veckor innan Finansinspektionens dräpande kritik mot Carnegie. Men det var sedan maj väl känt att Carnegie skakades av en optionsskandal med kraftigt upptrissade värden och flera insiderhärvor...Mats Odell har sent omsider visat handlingskraft. För att tala bildspråk har han rensat bordet, klippt av banden, gjort sina bondeoffer. Han hoppas att kritiken lägger sig, stormen bedarrar, upphetsningen svalnar... Oppositionen kräver att statens försäljningar stoppas. Men såväl Fredrik Reinfeldt som Mats Odell betonar att de går vidare...Det blir i så fall Odells bevis för att han har kvar sin handlingskraft och att han gått skadefri ur Carnegieskandalen.

På ledarsidan 4/10 fortsätter det försiktiga tassandet för att inte kalla skandalen vid dess rätta namn under rubriken "Odell på nytt": Det är klart att processen med utförsäljningen av statliga bolag kommit att hacka ordentligt. Men att helt sätta stopp för den bör inte bli aktuellt, om det nu var det som förre statsrådet Thomas Östros (s) avsåg vid onsdagens utfrågning i riksdagens näringsutskott...Odell sade under gårdagens utfrågning att han inte förhållit sig passiv. Det är fullt troligt att så är fallet. Problemet är att det han gjort i samband med den här affären knappast varit förtroendeskapande. Det har inte bara försvagat hans egen position som minister. Regeringen som helhet kan nog också få en släng av sleven i kommande opinionsmätningar. Och privatiseringen har definitivt inte haft något att vinna på handlaget. Ändå måste planerna på utförsäljning fullföljas. Svaret på frågan om staten är en lämplig företagsägare har inte ändrats: Nej, det är den inte. Den kompetens som rätt kan värdera de bolag som skall säljas och i övrigt sköta de marknadsmässiga delarna står naturligtvis att finna. Likaså en minister som kan axla det politiska ansvaret. Vem vet, det kanske är Mats Odell. Om han gör sin läxa tillräckligt väl.

Nog är det väl för sött hur man trampar omkring för att i sann borgerlig gemenskap inte trampa någon på tårna: Det blir i så fall Odells bevis för att han har kvar sin handlingskraft eller Vem vet, det kanske är Mats Odell. Om han gör sin läxa tillräckligt väl. Med hänsyn till vilka skällsord och misstänkliggörande som fortfarande drabbar den sedan ett år avgångna vänsterregeringen, för att nu inte nämna oppositionen, så kan man inte annat än konstatera silkesvantarna, ja m.a.o. självcensuren.

Tyvärr är detta inte bara en intressant iakttagelse av bristande objektivitet i den journalistiska gärningen. Nej det är en allvarliga tanke om hur mediaklimatet lider av ett demokratiskt underskott.