Riksdagsmän fattar bättre än vi väljare - fan trot!

EUs regeringschefer kom i natt överens om ett nytt fördrag. Nu kommer kraven på att befolkningarna i medlemsländerna ska få vara med och folkomrösta om den nya konstitutionen. Den svenska regeringen säger nej. "Frågan är för komplicerad att folkomrösta om", säger statsminister Fredrik Reinfeldt. Susanne Eberstein, (s), är ense med högerledaren och sa på ekot att det rör endast mindre förändringar i något vi redan beslutat och att riksdagsmännen är mer vana än vanligt folk att ta ställning till dessa komplicerade frågeställningar. Vänsterpartiet och miljöpartiet vill däremot ha en folkomröstning.

Man kan förstå att Reinfeldt & Co jublar över fördraget. I många stycken ger EU ju genom den utbredda och av främst storföretagen bedrivna lobbyverksamheten riktad mot EUs mastodontförvaltning, över vilken saknas parlamentarisk kontroll, dessa storföretag en odemokratisk fil in i beslutsfattandet på EU-nivå. Dessutom skulle ju en eventuell folkligt NEJ bli en synnerligen stor prestigeförlust för högeralliansen och Reinfeldt personligen, vilket han naturligtvis inte vill riskera.

För mig är det som vänster en stor sorg att den socialdemokratiska representanten solidariserar sig med högerledaren och dessutom på samma grund, nämligen att vi vanliga människor är för korkade för att kunna bestämma om vi vill underkasta oss ett europeiskt styre med majoritetsbeslut i Bryssel om hur vi skall bete oss här i uppe i Sverige. Dessutom sätta upp en europapresident över vår kung! Inte för att jag är monarkist men kan man tänka sig något så dumt - vi behöver inte fler potentater att föda. Men framförallt så begriper vi vanliga att detta minsann inte är någon bagatell utan ett konstitutionellt jättekliv mot ett europeiskt förenta stater. Och det är faktiskt vi väljare som skall bestämma om det och inte riksdagsmän, som f.ö. vad jag vet inte är klokare än vi vanliga människor. Tvärtom är det många som precis små barn fortfarande går i sele och inte själva hittar en väg att pröva saker.

Förhandlingarna i Lissabon är nu avslutade oc h maktspelet bakom stängda dörar har lett fram till ett fördrag. Att det rör sig om ren kohandel med inslag av utpressning framgår av följande.

Antalet ledamöter i EU-parlamentet efter 2009 höjdes med en till 751, för att Italien skulle gå med på fördraget. Men fördelningen i övrigt ska inte sättas på pränt förrän i december, vilket kan öppna för nya strider. Sverige har föreslagits få 20 platser, två mer än tidigare bestämt. Polen mutades med få tillsätta en generaladvokat i EU:s domstol och utfästelser om att en mindre grupp länder ska kunna fördröja beslut de inte gillar. Österrike lyckades redan före mötet med sin utpressning och fick, mot löfte om att inte äventyra fördraget, en andningspaus på fem år från EU-kommissionen. Man utverkade också att kommissionen inte skulle dra Österrike inför EU:s domstol trots att landet begränsar antalet (tyska) studenter på sina universitet. Storbritannien, Danmark och Nederländerna har fått undantag och speciella krav tillgodosedda som ska göra att de inte behöver utlysa folkomröstningar. Fördraget, vars innehåll är nästan identiskt med det nedröstade förslaget till konstitution, ska ge EU en president och en "utrikesminister", formellt kallad hög representant för utrikes- och säkerhetspolitik.

Nog är det väl ett beklämmande försök att slå blå dunster i folks ögon att kalla detta bagateller. Europa skall få ett nytt statsöverhuvud en president och i europaorganen skall beslut kunna fattas med majoritet varvid enskilda medlemsstater kan påtvingas beslut utifrån andra kulturella, rättsliga och poilitiska värderingar än vad som råder i exempelvis Sverige eller annat medlemsland. Detta är något helt nytt och konstitutionellt ingen bagatell utan ett uppgivande av vår självständighet.

För några dagar sedan skrev jag på denna blogg "Slarvar man bort demokratin i EU?". I den så citerade jag Mats J D Persson, forskningsansvarig vid tankesmedjan Open Europe i London: Det mesta pekar på att EU-fördraget till slut ros i hamn. Banaliteter som vallöften, omröstningsutslag och demokratiska principer kan ju inte tillåtas stå i vägen. Det diplomatiska spel som under 2007 bakom lyckta dörrar dirigerats av Tysklands kansler Angela Merkel tycks gå mot en lycklig upplösning. Nästa vecka i Lissabon kan de sista pusselbitarna i det nya EU-fördraget falla på plats. Men i ett fåtal länder lever ännu den otäcka idén om att folket skall få säga sitt i frågan... Det är synnerligen ironiskt att den process som för ungefär sju år sedan började med en uttalad målsättning att föra unionen närmare folket, nu fullbordas med att EU:s stats- och regeringschefer åker slalom genom folkets krav på folkomröstningar. Konstitutionens författare, Valery Giscard d'Estaing, hävdar att samtliga nyheter från ursprungsförslaget återfinns i den nya versionen, men att de är "gömda och maskerade på något sätt".

Vad konstitutionsfäderna säger är att i reformfördraget finns mertalet viktiga beståndsdelar från det vid folkomröstningar underkända konstitutionen men de har maskerats för att inte kunna ge upphov till förnyade folkomröstningskrav. Högt spel alltså - skall man kalla det folkrättsligt och konstitutionellt bedrägeri? Eller kan du hitta på något mer träffande?

Dessutom konstateras, att den bristande öppenhet och det demokratiska underskott, som är EUs ständiga barlast och vilket bl.a. varit Margot Wallströms uppgift att kasta över bord, definitivt har förseglats i lastrummet. Det är beklagligt ty Reinfeldts och Susanne Ebersteins insatser bidrar i allra högsta grad till detta.

Jag vill inte att socialdemokratin skall stå där som hantlangare åt dem som bidrar till att befästa expertbygget EU långt ovanför folkens huvuden. Nej jag vill att vi skall med väljarna befästa ett demokratisk Europa - kanske då ganska nyttigt bantat från alla maktfantasier på världsscenen och magistrala fasoner mot medlemsländerna