Två vapenvägrare ersätter kaptenen och ÖB ler snett

Reinfeldt ersätter kaptenen i reserven med två vapenvägrare - och ÖB ler snett.

Vapenvägraren Borg, som visserligen avancerat till finansminister, föreskriver med Reinfeldts goda minne hur stora besparingarna skall vara och tillsätter en grupp inom finansdepartementet - inte försvarsdepartementet - för att närmare granska hur man skall göra nedskärningar i försvaret. Och utan att ge försvarminister Michael Odenberg förhandsbesked släpper Borg uppgiften att minst 4 miljarder kan man spara på försvaret. Kan man förnedra en fackminister mer? Och Reinfeldt låter denna katt- och råttalek pågå i flera veckor. Sakligt sett är det en konstig tågordning att först tala om nedskärningarna och inte om de uppgifter som man vill lägga på försvaret för att därefter konstatera vad kostnaden blir. Formellt sett är det upprörande att vingklippa både försvarsministern och överbefälhavaren när man ovanifrån finansdepartementet som nog har sifferkunnande men knappast operativt kunnande på försvars- och säkerhetsområdet skapar en delegation som skall leda besparingsarbetet i försvaret. Saken blir knappast bättre av att till efterträdare utpekas ännu en vapenvägrare, nämligen Sven Tolgfors, som redan i sitt primärframträdande förklarar att han är lojal med Borgs föreskrifter och inte vill ha politisk strid om försvaret. Vem skall efter detta kämpa för att försvaret får tillräckligt med medel? Vapenvägraren Tolgfors som lovat vara snäll gosse och inte ha någon egen åsikt om försvaret, dess kostnader eller framtid utformning? Gud bevare försvaret!

Jag trodde inte att det fanns sådan resning i toppolitiker att de kunde ta konsekvenserna och avgå. Michael Odenberg har alla heder. Han är inte heller vem som helst utan ett av de tyngsta moderatnamnen. Odenberg var moderat gruppledare i riksdagen, därtill partiets talesman i ekonomiska frågor. Han är - jämte Reinfeldt och Borg - en av de drivande bakom de "nya moderaterna". Nu avgår han från försvarsministerposten därför att de av regeringen satta ekonomiska ramarna ger "stora svårigheter att uppfylla den ambition regeringen satt upp för sina försvarsinsatser". Det är också felaktigt att inte först diskutera försvarets uppgifter och att som nu bara diskutera pengarna kan han inte ställa upp på. Han gör det för att han tycker att regeringen bedriver en felaktig politik: "Om man inte längre tror på uppgiften skall man stiga åt sidan." Han lämnar samtidigt riksdagsarbetet och motiverar sitt avhopp från riksdagen med att "där finns en del som jag inte har lust att rösta för".

Odenberg menar att omsorgen om försvaret fått stå tillbaka för viljan att genomföra andra reformer. Det har helt enkelt kosdtat för mycket att genomföra alla reformer för att gynna de rika och besuttna i samhället trots att man skinnat de fattiga. För att inte gå vidare med den bilden utan verkligen ge även de mindre bemedlade något inför valet 2010 behöver man en stor pott att ösa ur: försvaret. Räknenissarna har alltså med Reinfeldts goda minne tagit över helt. Reinfeldt har visat sig svag genom att inte kunna jämka och dessutom hamnat i händerna på sin finansminister, vilket kan visa sig ge regeringen en säregen slagsida.

Eftersom tydligen det rör sig om främst nedskärningar på materielsidan får man hoppas att svenska soldater inte skickas utomlands på svåra insatsuppdrag med sekunda eller undermålig utrustning. En sådan strategi skulle få allvarliga konsekvenser, särskilt om därigenom svenska soldaters liv och säkerhet kom i fara. Om man har en ambition att verka på den internationella scenen är naturligtvis en modern och driftsäker utrustning a och o för sådana uppdrag. Det kan vidare ifrågasättas inte minst med tanke de stora katastroferna i Thailand och med Estonia om försvarets utrustningsbehov tål att skäras ned för andra reformer. Man måste naturligtvis tänka även på rimligt stora terroristattacker då försvarets resurser måste kunna sättas in. Ett insatsförsvar måste vara mycket välutrustat för olika uppgifter både här hemmavid och långt borta i främmande miljöer. En kraftig och planlös nedskärning kan allvarligt nedsätta vår säkerhets- och katatstrofberedskap. Det är inte sagt att två vapenvägrare och siffernissar är bästa ledare att göra dessa avvägningar.

För första gången sedan alliansregeringen tillträdde är de stora borgerliga drakarna eniga i att kritisera det oskickliga handlaget hos regerinmgen och särskilt då Fredrik Reinfeldt. Med ett understatement kan konstateras att hans kommentar till Odenbergs avgång inte tillhörde de mer välgrundade. Men vad faen skulle karln säga?! Sålt smöret och tappat pengarna ...

Det här med vapenvägrare är inget personligt - jag är själv detta men så är jag varken finans- eller försvarsminister. Ja, inte moderat eller borgerlig heller för den delen.